På fredag firar vi de Förutinvidga gåvornas Liturgi i församlingen i Stockholm

På kvällen söndagen den 19 februari 2023 höll Metropoliten en s.k. Synaxis, en samling i församlingssalen i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Vårberg. Runt 35 personer hade samlats både från vår egen församling och från andra. En sammanfattning gjordes av dagens Evangelietext (Matt. 25:31-46) och Metropolitens predikan från förmiddagens liturgi. Metropoliten talade om ett ord som gjorde särskilt intryck på honom i dagens Evangelium som har en central roll i en kristens liv: diakonia på grekiska, att tjäna, ta hand om eller hjälpa någon. Vi bör se andra människor som ett tillfälle att hjälpa dem och ha omsorg om dem. Det är ingen enkel sak att tjäna någon annan för det kräver uppoffring. Det som kan hjälpa oss att göra den uppoffringen är det som Kristus säger i Evangeliet idag att vad vi gör för vår nästa har vi också gjort för Honom. Den äkta kärleken betyder att tjäna och det äkta tjänandet betyder uppoffring och kors. Kristus blev människa för vår skull för att tjäna oss, inte för att bli tjänad av oss. Han är en förebild för oss i utövandet av uppoffrande tjänandet av andra. Detta är det väsentliga i den Stora fastan som är en helig period som börjar snart. Det viktigaste är inte själva fastan, även om den är viktig att hålla på rätt sätt. Den är ett medel och verktyg som leder till det väsentliga målet: att vår själ ödmjukar sig. Den ödmjukar sig för att den lyder Kyrkans regler utan att sätta vårt eget förnuft först och fråga oss varför vi ska fasta och hur vi ska fasta. Den ödmjukar också för att vi möter vår egen svaghet. Vi är så lata och egenkära att vi fastar bara med svårighet. Herren uppmanar oss att göra en uppoffring av kärlek till Honom men vi gör det inte gärna eller med glädje. Men om vi ändå försöker att hålla fastan med bön och med vår andlige faders välsignelse, Guds moders och alla helgons hjälp upptäcker vi oss själva att vi inte är någonting. Vi försöker bedja mer under fastan och försöker anstränga oss mer så att omvärlden ska påverka oss mindre. Alla kristna, även om de lever i världen, bör inte leva av världen och inte lyda världens anda. T.ex. är det bra att vi ser mindre på TV och Internet för att det binder oss till världen. En kristen bör vara försiktig med detta under hela året annars kommer att världens anda komma in i våra liv påverka oss. Fastan hjälper oss att minska världens påverkan på oss och på så sätt kan Guds nåd ta boning i oss. Det är Guds nåd som vi saknar. Fastan är en vandring som började med Adam och Evas fall och olydnad i Paradiset som innebär att vi alla försöker att återfinna gemenskapen med Gud igen för att återupprätta nåden som våra förfäder förlorade i syndafallet. När vi döptes kom vi åter in i Paradiset som är Kyrkan men genom våra synder och snedsteg förlorar vi den Helige Andes nåd vi fick i dopet. Genom fastan, ångern och omvändelse med kärleken och tjänandet av vår nästa i centrum försöker vi återfinna Guds nåd igen. Avsikten med att Gud blev människa, korsfästes, uppstod och upplyftes åter till Himmelen var enligt Kyrkans heliga fäder, bl.a. den Helige Symeon den nye Teologen, att ge oss den Helige Ande som gavs vid Pingsten. För att vi ska återfå den Helige Anden måste vi vända oss inåt. Vi behöver undvika att vända oss utåt hela tiden som gör att vi blir fästa vid det som händer i världen utanför för om vi inte gör det finns det inget utrymme inom oss för den Helige Andes nåd och komma tillbaka till oss. Paradiset finns inom oss för att vi mottog den Helige Andes sigill när vi döptes men vi har begravt den Helige Anden inom oss med våra synder och lidelser, särskilt med vår egenkärlek. Därför är inte Guds närvaro levande inom oss i våra liv. Genom dopet öppnades en källa av Guds nåd inom oss. Men istället för att vidga den källan så begraver vi den med våra synder. Med fastan, ångern och kärleken till vår nästa tar vi bort gruset som vi begravt källan med för att återfinna källan till den Helige Anden inom oss. Detta kan vi uppleva på Herrens Uppståndelse, glädjen vi känner är den Helige Andes nåd som förnyats inom oss genom fastan. Detta är det väsentliga i fastan. Metropoliten uppmanade oss att ge mer uppmärksamhet till vår medmänniska under fastan. Det är inte bara den som är hungrig, törstig, sjuk eller i fängelse utan alla medmänniskor i vår närhet som bemöter olika problem. Om vi inte kan lindra deras smärta så kan vi i alla fall försöka att inte göra smärtan värre med vår nonchalans. Vi tror att fullföljer våra plikter till Gud om vi fastar som fariséen men han hade samtidigt ett förakt för publikanen. Fastan har bara något värde om det är ett kroppsligt uttryck av våra djupa kärlek till våra broder och den djupa ödmjukheten. Om vi nöjer oss med att bara fasta med mat är det inte en fasta som behagar Gud. Det kan vara en fasta som djävulen glädjer sig åt och som bedrövar Gud. Den sanna fastan befriar oss och leder oss till en förnyat inre tillstånd. Vi försöker ofta hitta sätt att fasta utan att vi fastar och tror att vi fastar men förstör istället fastans djupare mening. De heliga fäderna säger att vi ska fasta enligt våra kroppsliga och själsliga krafter därför är det bra att be vår andlige fader och råd innan fastan börjar. Det är inte samma regler för alla. Vi har olika familjesituationer och olika kroppsliga och andliga krafter som avgör hur vi kan fasta. Metropoliten lämnade ordet till de närvarande för frågor eller personliga erfarenheter angående ämnet. En fråga gällde om vi alltid kan hjälpa behövande människor om vi inte själva är starka för att vi kanske blir inblandade i och påverkade av deras problem. Metropoliten svarade att om vi inte kan hjälpa dem personligen så kan vi alltid hjälpa dem genom att be för dem eller tända ett ljus för dem eller fasta för dem. Vi kan be om välsignelse för att avstå från tex att äta sötsaker för någon annan skull eller om vi själva har något problem. Det är ett litet offer som gör att vi går ut ur oss själva. Gud ser vår uppoffring och kan göra ett mirakel. Vissa som bara hör ordet fasta blir rädda. Vad kan hända? Om en läkare säger till oss att vi inte ska äta vissa saker så lyder vi det. Vi har en väl beprövad metod av fasta bakom oss som är ett starkt vapen. Om vi har en god inställning och vill hjälpa andra och ber vår andlige fader om råd så kommer Gud att upplysa oss på vilket sätt och hur mycket vi kan hjälpa utan att själva hamna i fara. Det finns en fara att vi går utöver våra egna krafter. Men för en kristen som har kommit långt i det andliga livet betyder offer och överträffande av sina egna krafter helgelse. Men det är inte det vanliga. Det viktiga är att vi känner ett ansvar för allt som händer i världen och inte försöker komma undan ansvaret och säger att andra får hjälpa. Frågor uppkom också om man alltid ska ge till tiggare om man t.ex. misstänker att det handlar om ”yrkestiggeri” eller att någon ber om pengar för att ta narkotika. Metropoliten svarade att fäderna säger att vi ska aldrig bedröva någon och det är bra om vi alltid kan ge något litet för att visa vår medmänniska kristen kärlek oavsett våra misstankar om vad pengarna kommer att användas till. Bara den glädjen vi ger dem genom att ge något är en hemlighetsfull bön till Gud för oss. Vi kan t. ex. ge dem något ätbart. Det finns många exempel ur helgonens liv att Kristus prövat människors generositet när Han själv eller en ängel förklätt sig till tiggare för att se om vi passerar i förakt eller om vi ger något. Om vi har en vilja att hjälpa kommer Guds moder att upplysa oss hur och vad vi ska ge. Det är väldigt viktigt att när någon räcker ut handen och ber oss om något att ge något och inte förbise någon. Helige Nifon av Konstantiana, ärkebiskop av Alexandria, såg en himmelsk hand komma och ta det han gav åt en tiggare. Vi måste komma ihåg Kristi ord i Evangeliet att vad vi gör för de minsta och fattiga gör vi för Honom. Kärlek till vår nästa handlar inte bara om att ge till tiggare. Vi förstår det bättre om vi förenar det med ett barmhärtigt medlidande med andra och går ut ur oss själva för att hjälpa andra. Med förenade, gemensamma krafter är det också lättare att hjälpa som t.ex. genom en välgörenhetsförening som vår metropolis har i Grekland. Under den turkiska ockupationen då många kristna blev martyrer, deltog övriga kristna i församlingarna i deras martyrkamp genom att be för dem, de hade agrypnior hela natten, fastor och vakor, inte för att slippa martyrdöden utan att stå fast i sin tro. Martyrkampen är inte bara en personlig händelse utan något som alla inom den kristna gemenskapen var engagerade i. Förenade krafter öppnar vägen och vi kan vi göra mer tillsammans än vad vi kan göra ensamma. En annan fråga gällde om man kan få dispens från fastan om man ska göra en operation och om det inte finns fastemat på sjukhuset. Metropoliten svarade att det måste vi självklart få. Det är bra om vi ber om välsignelse från vår andlige fader att få dispens från fastan och upplyser honom om när vi ska opereras. När vi ber om välsignelse från vår andlige fader får vi välsignelse från kyrkan och genom kyrkan får vi välsignelse från Gud. Vi når till Gud genom vår andlige fader både när det gäller andliga och kroppsliga livet. Förutom Kyrkans fastställda fastor kan man också välja att göra frivilliga fastor för något särskilt som vi ber om och behöver hjälp med, det kan vara något personligt men också något som händer i världen som t.ex. kriget i Ukraina. Då är det viktigt att vi ber om vår andlige faders välsignelse för det. Välsignat vatten hjälper oss i fastan. När vi gör den lilla vattenvälsignelsen läser vi ur Johannesevangeliet att en ängel steg ned i dammen och rörde om i vattnet och den som steg ner i vattnet blev helad. Det är bra om den lilla vattenvälsignelsen firas en gång i månaden i kyrkan och de troende kan ta hem välsignat vatten i flaskor. Innan man äter något på morgonen är det bra om vi äter lite antidoron och dricker lite välsignat vatten. De välsignade vattnet har helande kraft både kroppsligt och andligt och jagar bort onda andar. T.ex. om det är oroligt och vi grälar hemma är det bra att stänka med välsignat vatten, be och beröka våra hem med rökelse. På så sätt har vi ett starkt vapen och en stor hjälp i vår andliga kamp.

Fastan inför Kristi födelse har börjat. Det finns många myter om fastemat: att det är dyrt, att det är tråkig mat, att man inte blir mätt på den eller att det är farligt för hälsan att fasta. Tvärtom! Det finns mycket enkelt och billigt man kan laga under fastan som ändå är gott, näringsrikt och mättsamt. Det är inte meningen att vi ska köpa kryddor från jordens alla hörn, dyra, processade sojaprodukter eller färdiga veganrätter för att äta fastemat. De heliga fäderna säger att vi istället bör äta enkelt och ge de pengar vi sparar genom fastan till de fattiga. ​ Vi presenterar därför nu en ny sektion på vår hemsida med några recept på fastemat som är billiga och lätta att göra med syfte att hjälpa dem som fastar att upptäcka glädjen med det enkla. Linser, bönor och ärtor är mycket nyttiga och mättande proteinkällor som kan varieras i det oändliga! Se fasterecept under menyn "Ortodoxa kyrkan" och ha en god och enkel fastetid!

Idag börjar fastan som förbereder oss för Kristi födelses fest! För de Ortodoxa kristna är denna fastetid kanske lite extra svår för att övriga världen förbereder sig för jul på just det motsatta sättet: genom att äta, köpa och konsumera. Låt det inte göra oss modfällda utan istället uppmuntra varandra och oss själva att förbereda oss på ett annat sätt, nämligen så som våra heliga fäder föreskrivit för oss. Fastan är ju inte bara ”matregler” utan bör kombineras med ett fördjupat andligt liv i bön, andlig läsning och kyrkobesök. Vi måste be om Guds hjälp för att klara av fastan för utan Honom kan vi ingenting göra. Det är inte svårt att hitta fastemat i butikerna i våra dagar, det finns många veganska produkter att välja mellan. Men fastan innebär inte att vi ska köpa dyr veganmat utan istället bör vi välja att äta enklare och billigare och låta de pengar vi sparar genom fastan gå till de fattiga och behövande. Det finns mycket enkelt och billigt man kan laga under fastan som ändå är gott, näringsrikt och mättsamt. Vi kommer inom de närmaste dagarna att presentera några sådana recept på en ny del av vår hemsida. Läs mer om fastetiden inför Kristi födelse här. Vi önskar alla en välsignad fastetid och andlig förberedelse för Kristi födelses fest!

Synaxis med Metropolit Kyprianos i Heliga Konstantin och Helenas församling, 2 oktober 2022 Efter den dyrbara Korsets upphöjelse fortsätter vi att fira Korset under hela tiden 14-21 september med den s.k. efterfesten då vi sjunger gudstjänsthymner och texter från epistel och evangelium som har med Korset högtid att göra. Korset utför mirakel i våra liv, som t.ex. ett nutida mirakel som korset en person haft runt halsen gjort med en ateist. Det finns fler mirakler som hänt ännu mer nyligen med korsets hjälp. Vår kyrka uppehåller sig vid Korsets upphöjelse för att Kyrkan vill hjälpa oss att inse att den kristnes liv är ett liv på korset. När vårt liv inte är ett liv på korset, när allt är lätt och bekvämt utan svårigheter och prövningar är det något som inte är som det ska. Då är vi inte äkta kristna. Den sanne kristne utmärker sig genom korset i sitt liv. Gud är barmhärtig och vars och ens kors är i förhållande till vad vi klarar av att bära. Även om Gud är barmhärtig, vill vi inte ha något kors alls i våra liv. Med det minsta lilla som händer klagar vi och vänder oss mot Gud och frågar oss ”Varför ska det här hända mig, Gud? Jag som går varje söndag i kyrkan, värdesätter Du inte det? Istället ger Du mig svårigheter!” Vi måste fördjupa oss i detta och ständigt förbereda oss genom att ha andlig vaksamhet och förvänta oss svårigheter och prövningar. Det kan vara psykisk eller fysisk sjukdom, svårigheter på arbetet eller i familjen eller generellt i vår sociala krets, tex folk som förtalar oss. Låter det som om att vi är självplågare? Vi är alla syndare, vi har gjort många fel och fortsätter göra det. Våra lidelser förleder oss, vi blir lätt arga, dömer andra, faller i små eller stora synder. Vi är slarviga med bönen och vårt hjärta brinner inte av kärlek till Gud utan av annan kärlek till det världsliga eller köttslig och materiell kärlek. Vårt sinne är inte alltid fäst vid Gud och den andliga kampen för vår frälsning. Allt detta bidrar till att vi befinner oss i ett tillstånd av syndfullhet. Eftersom vi är syndfulla kommer Gud tillåta prövningar. Inte för att vi ska betala för vår synd utan för att Herrens ska väcka oss. En prövning, tex någon närståendes död, gör att vi vaknar upp andligt och i det här uppvaknandet förstår vi vår syndfullhet om vi har goda intentioner. Prövningarna gör oss ödmjuka. Om vi inser att vi lider p.g.a. vår syndfullhet och har självkritik så börjar vi uppleva ånger, botfärdighet och omvändelse. Hela vårt liv är omvändelse enligt kyrkofäderna. Vi börjar med omvändelsen, fortsätter med omvändelse och slutar med omvändelse. För vad? För att vi har synder, lidelser och gör andliga snedsteg. Vi är sjuka och vi behöver bli helade. Gud straffar inte Vi glömmer att vi är sjuka och behöver blir friska och upplever därför inte ångern. Den helige Antonios den store säger att en kristen måste ha ett andligt arbete. Vad är det? Vi ska alltid ha våra synder och snedsteg inför oss och tro att det är för våra synders skull som vi har prövningar och svårigheter. På sätt är vi ständigt beredda på dem. Observera: inte för att Gud straffar. Gud straffar inte. Han är full av kärlek men Han tillåter svårigheter för att genom dem vaknar människan upp andligt. Det finns två sorters svårigheter: sådana som vi själva väljer av fri vilja, tex fasta onsdagar och fredagar för Kristi skull. Vi gör det inte för att vänta en belöning för det. En onsdag förråddes Kristus av Judas; Skaparen såldes för 30 silverpenningar. Jag ska fasta av hela mitt hjärta och vilja, inte för att någon annan sagt att jag bör göra det. Fredagar fastar vi för att Kristus dog på korset den dagen. Man kan välja att göra en extra fasta för någon särskild svårighet för att be mer om Guds hjälp. Det är sådant vi själva väljer av fri vilja. De svårigheterna är ganska lätta eftersom vi själva valt dem. Det finns också prövningar som vi inte själva valt, men som Gud tillåter, tex sjukdom. Då får vi visa vår kärlek till Kristus om vi mottar prövningen på ett andligt sätt och tänker att Gud tillåter den för att min själ ska helas. Inte för att Gud straffar. Det är inte rätt att säga att Gud straffar. Han är barmhärtig. Han tillåter sådant som inte är så lätt för att det är för vårt bästa. Både frivilliga och ofrivilliga prövningar bör vi bemöta med mycket tålamod och ödmjukhet och med medvetenhet om att jag befunnit mig i en andlig sömn och på detta sätt försöker Gud att väcka mig. När vi befinner oss i vaksamhet, förväntar oss och är beredda på prövningar blir vi inte överrumplade när de kommer. Det finns ingen möjlighet till ett liv utan prövningar, till det yttre eller till det inre, från människor runt omkring oss och från de onda andarna som hatar vår andliga utveckling och försöker hindra den. Vi ska ge ett verkligt exempel på det vi just sagt: ett av mina andliga barn i Grekland är taxichaufför. Det är en person som är ödmjuk och ber, mottar ofta Nattvarden och är törstig att höra uppbyggande andliga ord. Under ett av hans arbetspass kom en annan bil och körde på hans bil. Den andre föraren kom ut ur sin bil mycket ilsken och gav mitt andliga barn ett knytnävsslag i ansiktet. Han befann sig vid denna olycka i vaksamhet och bön därför blev han inte arg utan vände i stället bokstavligen andra kinden till. Den andra föraren som körde in i honom blev förstås häpen och på så sätt försonades de, bad varandra om förlåtelse och omfamnade varandra. Den här personen har böneband i handen medan han kör och ber Jesusbönen under tiden, han har inre frid och kärlek inom sig. På så sätt beskyddar Gud honom både från inre och yttre prövningar. Tänk er vilket bra exempel på ett kristet beteende som den andre föraren fick! Det kan ha varit något som förändrade hela hans liv. Subdiakon Christos: För 20-25 år sedan hjälpte jag till i klostret i Fili (Grekland) att organisera parkeringen av bilarna på onsdagar när det var Paraklesis till Heliga Kyprianos och Justina och det var mycket folk som kom. Det kom en taxichaufför och ställde sig framför de andra. Jag sade till honom att han skulle ställ sig i kö i sin tur. Då säger chauffören: ”Vem är du som ska säga till mig vad jag ska göra?” Jag sade att vi är här för att underlätta för er. Han blev väldigt upprörd och kom ut ur bilen och hotade att slå mig och lyfte handen. Jag visade kinden att jag var färdig att ta emot hans slag. Efter det blev vi goda vänner och han kom regelbundet till klostret och gjorde som jag sade till honom hädanefter. Kommentar: Det är lätt att säga nu att man ska vända andra kinden till, men i den situationen vet man inte hur man ska reagera. Metropoliten: Vi vet dock att Herren sade att vi ska vara vaksamma så att vi inte hamnar i frestelse. När det händer får vi försöka hålla vår ilska tillbaka. Det är det första steget men det är inte allt. Nästa steg är att försöka bli helade från våra lidelser med Guds nåd. Från att vara vilda getter bör vi bli tama lamm. Detta är något som berör oss alla, först och främst mig själv. Vi som är herdar för den andliga flocken måste föregå med gott exempel. Hur ska vi annars kunna ge råd om hur andra bör bete sig? Hur kan vi med Guds hjälp förbereda oss för prövningar? 1) Vi måste komma ihåg Guds bud som säger att vi ska vaka och bedja så att vi inte inleds i frestelse. När vi är vaksamma och ber, vad som än händer, kan vi möta prövningar som kommer plötsligt med ödmjukhet, kärlek och bön. 2) Innan vi går hemifrån till skolan eller arbetet bör vi be en kort bön. Många troende har en ikon med Guds moder bredvid ytterdörren med en oljelampa och innan de går från hemmets hamn ut på det vilda havet ber de en bön om Guds moders beskydd. Det är bra om vi gör korstecknet och kysser ikonen och tar lite olja från lampan i pannan, sedan kan vi går ut med bönen som sköld. Vi bör sedan fortsätta be var vi än befinner oss. Kyrkans fäder säger att vi ska beskydda våra sinnen så att synden inte kommer in i oss. Vi bör beskydda våra ögon från att se och öronen från att höra sådant som kan leda oss till synd och läpparna från att säga onödiga saker så att vi inte förlorar vårt tillstånd av bön. Fäderna säger att vi gör på samma sätt som när vi sätter myggnät för fönstren så att inte insekter ska komma in. Ska vi inte göra på samma sätt med vår kropp där själen bor? Men vi ska inte bara hindra saker att komma in utifrån; samtidigt bör vi ha ett inre arbete och be ständigt som aposteln Paulus säger. Han sade inte det till munkar och nunnor utan till alla kristna. Genom ständig bön har vi en oavbruten kommunikation med Gud så att Guds nåd kommer till oss och ger oss en stark längtan att skydda våra sinnen så att inte synden kommer in. Ett av mina andliga barn berättade nyligen för mig om sin son som är 15-16 år. Han kommer regelbundet till kyrkan och biktar sig och tar Nattvarden. Utan att hans mor lärt honom det har hon lagt märke till att han är väldigt försiktig när han är ute i världen. Om hans blick hamnar på något som inte är bra att se, vänder han bort sin blick på eget initiativ. Det är det som vaksamhet innebär. Vad visar det? Att ingenting är omöjligt om en så ung person klara av det. Ofta säger vi att det inte går för att vi lever i världen. När vi lever i den här atmosfären av ständig vaksamhet och bön odlas känslan av Guds och vårt skyddshelgons närvaro. Vi är då försiktiga så att vi inte förtörnar Gud eller vår skyddsängel och försöker befinna oss nära Gud både i hemmet och utanför det. Alla de här förberedelserna och ansträngningarna är ett kors. Det finns ingen möjlighet att Kristus inte ger ett kors till någon för vår själs helandes skull. Alla kristna hem bör ha ikoner och en ständigt tänd oljelampa. Kyrkans tradition visar att oljan från oljelampan har mirakulös och exorcistisk kraft, dvs jagar bort demoniska krafter. Ett exempel från Helige Nifons liv, ärkebiskop av Konstantia på 300-talet. Fråga: En praktisk fråga: Om man gör i ordning sin oljelampa, spiller lite olja och torkar upp det med papper, är det bra att bränna pappret sedan? Metropolitens svar: Ja, vi bör bränna separat på ett rent ställe allt sådant som är från kyrkan, ikoner och oljelampor. Om vi inte har möjlighet att göra det själva kan vi ge det som ska brännas till prästen så att han kan ta hand om det där han bränner sådant som är från kyrkan. Prövningar är Guds välsignelse Helige Ambrosios av Milano reste runt tillsammans med andra präster. Han kom till en gård som tillhörde en rik kristen som visade dem gästfrihet, där de skulle få äta och vila. Helige Ambrosios frågade den rike mannen hur hans liv var. Han svarade: ”Ära åt Gud! Jag har allt gott, njuter av allt och har inga svårigheter!” Helige Ambrosios vände sig till dem som följde med honom och sade: ”Vi måste snabbt lämna det här stället!” De andra lydde honom men undrade varför. Helgonet sade att det här stället har inte Guds välsignelse. När de hade kommit en bit därifrån sjönk hela gården ner i jorden. Ett ställe där allt går väl och inte har några svårigheter eller prövningar har inte Guds välsignelse. Om man inte använder allt gott Gud ger till att dela med sig åt andra får man inte Guds välsignelse. På samma sätt som den rike mannen i Evangeliet som ville bygga större lador för att få plats med sina rikedomar istället för att ge till behövande. Samma natt togs hans liv ifrån honom och vad hände med alla rikedomar han samlat? Syster Seraphima: Ofta vill vi försöka undvika svårigheter och prövningar i våra liv eller klagar över dem för att vi inte förstått att det är en Guds gåva. Om vi har vaksamhet så kan vi förstå allt som händer som en möjlighet att vinna något andligt. Vi kan förlora något materiellt. En konflikt med någon tex är en svårighet men om vi har vaksamheten att vinna något kan vi vinna lite ödmjukhet eller någon annans kärlek. Som exemplet vi hörde om taxichauffören. Han kunde ha tänkt att han hade rätt men genom att vända andra kinden till gjorde han en annan människans hjärta mjukare. Ökenfäderna säger att vårt liv liknar en marknad. Man köper något för att tjäna något med andlig innebörd. Vinningen är vår själs helande. Metropoliten: I vår tid försöker folk hela tiden rättfärdiga sig själva och säga att det är andras fel. Men om vi odlar den inställningen betyder det att vi inte kan uppleva ånger över att vi är syndfulla, sjuka och svaga. Vi behöver ha en ödmjuk anda och självkritik. Ni ska se om ni är uppmärksamma hur många tillfällen ni får till att rättfärdiga er själva och säga att det inte var ert fel utan andras. Det är en sjukdom. Som Ortodoxa försöker vi se våra egna misstag och inte skylla på andra. Exempel: Text om hur en munk som bodde på berget Athos förberedde sig och bemötte en prövning på rätt sätt. Bevara vår inre frid Kristus blev så förnedrad innan sin korsfästelse. Ska jag inte försöka likna Kristus i mitt liv? När vi odlar ödmjukheten blir vårt hjärta blir mjukt och mottagligt för Guds nåd. Den största gåvan från Gud är frid i våra hjärtan och den gåvan måste vi beskydda på varje sätt. En andlig fader hörde oväsen, konflikt och gräl inifrån huset där hans lärjungar befann sig. Han gick då inte in på en gång och sade ”Vad händer här? Sluta med det här!” Utan han gick först runt och bad. Sedan hade de lugnat ner sig och var beredda att ta emot det som deras andliga fader sade till dem. Han var rädd att han också skulle tappa sin frid och bli upprörd om han gick in direkt. Genom att vänta och be hjälpte han både sig själv och sina lärjungar. Vi måste vara försiktiga när det blir konflikter och upprörda känslor så att inte också vi förlorar vår egen inre frid i våra hjärtan och på så sätt ger utrymme för den onde. Tro inte att jag säger detta bara till er, utan jag säger det lika mycket till mig själv. Så fort jag ser att jag börjar bli upprörd börjar jag be till Guds moder att inte förlora min inre frid och försöker ha självkritik och ånger. I Liturgin får vi inre frid men om vi är oaktsamma kan vi lätt förlora den när Liturgin är slut. För att vi ska behålla vår inre frid måste vi förbereda oss och vara beredda. Av oss själva kan vi inte göra någonting men Guds moder ger oss kraft. Ibland blir t.ex. mamman i en familj upprörd och börjar skrika på barnen om de gör något de inte bör, men situationen blir inte bättre så. Tystnad och bön är bättre och med inre frid försöka korrigera barnen. Föräldrar har ofta inte tagit på allvar att de behöver lära barnen vad de ska göra, att t.ex. förbereda dem inför dagen när de ska till kyrkan. De bör lära dem hur de ska ta välsignelse från prästen, hur de ska göra korstecknet och vad det symboliserar. Vi måste vara försiktiga och uppmärksamma hur vi gör korstecknet för det har stor kraft, men bara om vi gör det uppmärksamt. Korstecknet ger frid till vårt hjärta och när vi har många, tröttsamma tankar. När vi var barn gick vi till våra föräldrar på kvällen, gjorde en bugning och bad dem om förlåtelse för att vi skulle ta Nattvarden nästa dag. Det var en fin vana! Så måste vi lära våra barn att göra. Det är bra om barnen ber föräldrarna om deras välsignelse när de lämnar hemmet och talar om var de ska så att föräldrarna kan göra korstecknet över dem innan de går och ta olja från oljelampan och göra korstecknet i deras panna. Vårt hem måste bli en kyrka som doftar av rökelse och av bön och inte av världsliga saker. Sammanfattning och avslutning Sammanfattningsvis har vi talat om att prövningar är gåvor från Gud för vår själs helandes skull. Han straffar inte. De är ett sätt för Gud att väcka oss och vi bör tacka Gud för allt Han ger utan att klaga på samma sätt som vi är tacksamma till en läkare som ger oss en kur så att vi ska bli friska. Kuren kan gör att vi mår dåligt men vi är tacksamma att han gör oss friska. Vi har Guds moders, helgonens och det heliga Korsets hjälp i kampen att förbereda oss för prövningarna. Fader Anders: Jag skulle vilja ge ett exempel från mitt eget liv, hur jag upplevt prövningar som en välsignelse. När jag ser tillbaka på mitt liv märker jag att de perioder när jag kunnat hålla mitt hjärta som renast och när jag varit som mest flitig i andlig läsning och bön är under de perioder som varit svårast i mitt liv. När livet inte är lätt så blir det mera verkligt att vi måste vända oss till Gud i bön. Jag hade cancer för 14 år sedan. Det är ju något som påverkar de flesta väldigt mycket. Läkaren sade att om jag tar emot cellgifter så skulle jag vara botad inom 7-8 månader och de månaderna är nog de som jag bett mest i hela mitt liv och läst mest andliga böcker. Därför tänker jag att sjukdomen var givetvis någonting hemskt men också en stor välsignelse. Ibland tänker jag att det kanske vore nyttigt för mig med en ny sjukdom så att jag får tillbaka den iver som jag hade då. När man är svårt sjuk är det lättare att hålla det andliga livet rent för att man tvingas prioritera vad som är viktigt. Det var främst två saker som jag fokuserade på varje dag. Det var att varje dag var en ny möjlighet att göra omvändelse. Jag tänkte också att varje människa som jag mötte var sänd av Gud för att jag skulle öva på mitt tålamod. Under den tiden kände jag kanske större kärlek till människor än vad jag gör idag. Så ibland tänker jag att jag skulle behöva fler prövningar för att komma tillbaka till det andliga tillstånd jag var i då för det är genom prövningarna som vi växer andligt som människor. Metropoliten: Det sista som Fader Anders sade påminner om vad de heliga fäderna sade om någon frågade dem hur dagen hade varit. De svarade att det inte var någon bra dag när de inte hade några prövningar eller svårigheter! Vid ett annat tillfälle: ”Hur var dagen, fader?” Svar: ”Ära åt Gud! Han kom ihåg oss idag och gav många prövningar!” Det är inte så enkelt som det låter men ju mer vi pratar om det ju mer förbereder det oss. Men det är det vårt kristna liv handlar om: en ständig förberedelse för att möta Gud genom prövningar och svårigheter, andlig kamp och askes. För att vatten ska gå uppåt behöver vi pressa ihop det annars går det inte uppåt. När vi blir pressade av olika svårigheter är det det som gör att vi kan lyfta uppåt. Fader Stefanos: Uttrycket ”Livet på en räkmacka” innebär att man har allting och lever ett problemfritt liv. Jag tror att de flesta människor har olika problem i sina liv. Sådant kan vändas till något positivt så att det blir en styrka för oss och vi växer i ödmjukhet och kärlek. Man läser nästa varje dag om skjutningar och ökat våld i vårt samhälle. Det är ett tecken att folk inte tror på Gud och tar avstånd från Honom. Då får vi se mer våld. Jag tycker att vår samtal i kväll kanske är en droppe i havet, men en droppe som kan bli två, fyra och sex droppar. Vi som är samlade här kan bli en bra motpol till våldet. Jag hoppas att var och en tänker på det som Metropoliten sagt i kväll. Personligen rörde det mig väldigt djupt i hjärtat. Metropoliten: Vi har inte pratat om teoretiska saker ikväll utan vi försökte förmedla Kyrkans erfarenhet. Det finns en tendens hos den moderna människan att inte vilja ha korset i sitt liv, varken som levnadssätt eller att ens se det på gravstenar. Som vi sett här i Sverige på kyrkogårdanarna, att många nya gravstenar har inte kors. I Grekland har begravnings-byråerna bytt namn till ceremoni-byrå för att folk tyckte det var obehagligt att bara se ordet begravning för att det påminner om döden. Även psykologer säger att dagens människa inte vill veta av döden och lever som om döden inte fanns och som om hon skulle leva på jorden i evighet. Vi vill inte att något ska påminna oss om döden. Vi som är Ortodoxt kristna odlar minnet av döden, vi tycker om att tänka på de döda, att besöka kyrkogårdar och gravar och att prata om döden därför att döden är inte något som är hemskt för oss. Det finns mycket hemskare saker än den kroppsliga döden, nämligen själens död. Som vi hörde i dagens Evangelium, vilken vinning har vi om vi förlorar vår själ? Den kroppsliga döden skrämmer oss inte för det är bara en övergång till livet efter detta när vi ska möta vår Herre. Redan innan vi dör har vi gemenskap med Gud som är livet självt. Efter döden är bara den gemenskapen mer fullständig. Vi bara önskar att vi är beredda varje stund att lämna jordelivet för att komma till Livets källa.

Vi har glädjen att presentera den första samlingsikonen med Nordens helgon! Originalet är beställt av och finns att se i Heliga Konstantin och Helenas Ortodoxa kyrka i Vårberg, Stockholm. Ikonen är målad i Heliga Änglarnas kloster, Grekland (moderklostret till Heliga Philothei Ortodoxa kloster) och vi har medverkat till förstudien av ikonen som bygger på en lång studie av Fader Anders Åkerström. Läs mer om Nordens kristnande och ikonen med de Nordiska helgonen. Tryckta kopior av ikonen kan beställas via hemsida Klosterikoner. Troparion till de Nordiska helgonen Hedendomens mörker har skingrats och Nordens land helgats genom eder starka tro och vittne för Guds Ord. Trots avgudadyrkarnas motstånd, laden I grunden till Kristi Kyrka, I vågade edra liv för att tala omvändelse och döpa. Upphören icke att bedja till Herren, o I alla Nordens helgon, att Han må upplysa våra hjärtan och göra oss starka i den Sanna kristna tron. Se noter.

Söndagen den 2 oktober kl. 18- ca 20 kommer Stockholms stifts ställföreträdande biskop Metropolit Kyprianos från Grekland, som är på besök i Sverige denna vecka, leda en samling i Heliga Konstantin och Helenas församlingshem i Vårbergs centrum. Han kommer att tala utifrån en text om hur vi med Guds och Hans Moders hjälp lever ett sant kristet liv i vardagen och finner mening i våra liv i en omvärld som kommer allt längre från Gud och hur vi skyddar oss från den ondes alla fällor. Tolkning från grekiska till svenska kommer att ske simultant. Det blir tillfälle till frågor och inlägg från de närvarande. Alla är varmt välkomna till ett unikt tillfälle att fördjupa oss i det andliga livet med vägledning från vår Metropolit som levt som munk i Heliga Kyprianos och Justinas kloster i Fili, Grekland, i över 50 år. Du behöver inte vara medlem av församlingen för att komma.

Igår på den Samaritiska kvinnans söndag konsekrerades huvudkyrkan i vårt Moderkloster till vårt svenska kloster, Alla Heliga Änglars kloster i Afidnai, Athen. Biskopar från Grekland och USA deltog i konsekrationen.

Uppståndelsen, Påsken, är den viktigaste högtiden under det kyrkliga året. För att förbereda oss för denna stora dag, har Kyrkan utsett en tid av fasta och förberedelse, som kallas den Stora Fastan. Fastan börjar varje år på en måndag, som vi kallar Den Rena Måndagen, och varar i 40 dagar. Efter 40 dagar börjar vi den Stora och Heliga veckan (”stilla veckan”) med Lasaruslördagen och Palmsöndagen. Fastans fyrtiodagarsresa påminner oss om de fyrtio år som det utvalda folket vandrade i öknen. För oss, liksom för Israels folk, är den Stora fastan en pilgrimsfärd. Det är en tid att befria oss från den egyptiska fångenskapen, från dominerandet av syndfulla lidelser; en tid för trons framsteg i en fruktlös och vattenlös öken; en tid för oförväntad återupprättelse. När vi börjar den, tar vi ett första steg in i Fastans ”ljusa sorg”. Det finns fem söndagar under den Stora Fastan: 1. Ortodoxins söndag 2. Helige Gregorios Palamas’ söndag 3. Det Heliga Korsets söndag 4. Helige Johannes Klimakos’ söndag 5. Heliga Maria från Egyptens söndag Det finns dessutom flera andra högtider som kyrkan har ordnat för våra andliga uppbyggelse under fastetiden. Hur ska jag då fasta? Om du aldrig har fastat förut, eller inte är säker på om du har gjort det på rätt sätt, då ska Du tala med Din präst. Fastan är inte en disciplin som kan vara självstyrd, och bör alltid ingå i ett balanserat andligt liv. Vi försöker även att avhålla oss ifrån oseriöst TV-tittande, för mycket tid tillbringad på Internet och onödigt tomt prat och ersätta den tiden med deltagande i gudstjänstliv, privat bön hemma, välgörenhet och läsning av den Heliga Skrift och annan andlig läsning. Fastans allmänna regler är enkla: Måndag-fredag är strikt fasta, då vi avstår från kött, mejeriprodukter, fisk, olivolja och vin. Lördag och söndag får vi använda olivolja i mat och dricka lite vin. Om du är äldre, mycket ung, sjuk eller helt ny till fasta, kan din andlige fader ge dig en fasteregel som är mindre sträng än den som beskrivs här. Detta beror på att fastan inte är en uppsättning av regler och förordningar, utan en andlig medicin som den andliga fadern, som är Din andliga läkare, bestämmer för Din skull och till gagn för just Dig. Vi bör alltid avstå från att döma dem som inte fastar så strikt som anges ovan och samtidigt be att de kommer att växa i styrka att en gång göra så. ​ Fastan kommer inte att vara till någon nytta för oss, om vi inte samtidigt älskar våra nästa mer än oss själva. Fastan är ett verktyg i vår verktygslåda mot den onde, men den är meningslös om vi inte älskar vår nästa och kritiserar våra bröder och systrar. ​ Om du bor långt bort från en Ortodox kyrka och inte kan delta i gudstjänsterna under Stora Fastan, så bör Du fråga en Ortodox präst om vägledning om hur Du ska göra i Ditt fall. Andlig tillväxt är alltid möjligt för Dig även om Du bor långt borta! Många av våra gudstjänsttexter finns på Internet. Under Stora fastans första vecka läser vi tex den Helige Andreas botkanon och andra gudstjänsttexter på svenska kan man hitta här. Hela Stora fastans gudstjänstbok Triodion finns på engelska. Vi rekommenderar följande streamade gudstjänster: På grekiska: Heliga Kyprianos och Justina kloster eller Άγιοι Ανάργυροι οι Ρωμαίοι På engelska: St. John of San Francisco Monastery Vi ser långt bort vår destination. Det är Påskens glädje, det är inträdet i Himmelrikets härlighet. Det är denna vision, försmaken av Påsken, som gör Fastans sorg ljus och våra ansträngningar i Fastan till en ”andlig vår”. Natten må vara mörk och lång, men längs vägen verkar en mystisk och strålande gryning att lysa vid horisonten. Må vi alla stå fasta i tron så att vi må korsa fastans hav och anlända beredda till Påskens underbara hamn! ​ Läs mer om hur vi bäst tar vara på de heliga dagarna i den Stora fastan här.

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida som PDF-fil och kan även beställas i pappersform från info@ortodoxakyrkan.se. Se även gamla nummer av tidningen i vårt tidningsarkiv. Kyrklig kalender 2022 finns nu också på vår hemsida och kan även beställas på papper från info@ortodoxakyrkan.se för 80 kr plus porto 48 kr.

Igår kväll publicerade vi en dokumentär på vår YouTube-kanal om biskop Johannes. Då den är på 70 minuter så har vi klippt ned den i 7 delar.

Biskop Johannes av Makarioupolis (se biografi), grundaren till Heliga Konstantin och Helenas Ortodoxa församling i Vårberg, Stockholm, insomnade stilla i Herren, 90 år gammal, lördagen den 5/18 juli i sitt rum intill kyrkan han själv byggt i Vårberg. Dagen innan hade en församlingsmedlem meddelat Biskopen att målningen av kyrkans fasad var färdig, något som församlingens båda präster och några frivilliga församlingsbor ägnat flera veckor åt att arbeta med under sommaren. Precis en vecka tidigare hade Biskopen hunnit välsigna församlingens just nydöpta medlem och skänkt henne en av sina ikoner. Biskopen begravning ägde rum tisdagen 8/21 juli. Begravningen celebrerades av Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, Stockholms Ortodoxa stifts ställföreträdande biskop, samt Biskop Ambrosios av Methonis, som gjort stora insatser för att hjälpa vår församling under de första åren, tillsammans med församlingens prästerskap. Biskoparna kom från Grekland med det första direktgående flygplanet sedan Coronakrisen utbröt, tillsammans med två nunnor och en subdiakon. Före begravningsgudstjänsten firades Gudomlig hierarkisk Liturgi ledd av Biskop Ambosios, assisterad av församlingens prästerskap och i närvaro av Metropolit Kyprianos. Begravningsgudstjänsten sjöngs växelvis på grekiska och svenska av församlingens kör och nunnorna från Grekland. I slutet av gudstjänsten läste Metropolit Kyprianos och Biskop Ambrosios förlåtelsebönerna för den avlidne och talade om Biskop Johannes begåvningar, om det han byggt upp i Sverige och lämnat efter sig som arv. Med sin faderliga, enkla och rättframma kärlek till alla människor och genom sina kurser i ikonmålning drog han många till Ortodoxin. Han vittnade om tron genom sitt goda exempel. De talade också om de tecken som visar att Biskop Johannes behagat Gud, tex att han fick ett stilla och fridfullt slut av sitt liv under en tidsperiod då det var möjligt för biskoparna från Grekland att resa och delta i begravningen. Biskoparna nämnde även att den Ortodoxa begravningsgudstjänsten har en uppståndelsekaraktär och Biskop Johannes inte dött utan snarare övergått till evig förening med Kristus. Biskop Johannes kvarlevor bars sedan till hans grav alldeles bakom altarområdet utanför sin kyrka, enligt ortodox sed för biskopsbegravningar. Tillståndet för att begrava Biskopen där erhölls mirakulöst för flera år sedan, då också graven färdigställts samt en liten trädgård runt omkring. Med en glädjefull sorg hos de närvarande sänktes kistan i graven av hans andliga barn medan alla sjöng ”Kristus är uppstånden” på svenska, grekiska, kyrkoslaviska och arabiska. Enligt klostersed och på Metropoliten uppmaning lästes även en bön med komboskini (bönband) för Biskop Johannes själs vila. Må Biskop Johannes minne vara evigt och må församlingen han grundat förvalta väl det andliga arvet som han lämnat efter sig! En dokumentärfilm om Biskop Johannes i sju delar.

Läs rapporten om Metropolit Kyprianos besök till Sverige här.

Sedan många år har vår församling arrangerat en pilgrimsfärd varje år till ett mål som har något med Sveriges kristnande att göra och i år gick färden till Sigtuna. Läs rapporten här.

Torsdagen den 21 maj (3 juni nya stilen) firades vår kyrkas skyddshelgon, Heliga Konstantin och Helenas festdag i kyrkan i Vårberg med Orthros (morgongudstjänsten) och Gudomlig liturgi i försommarens vackraste väder och blomsterprakt. Vår Metropolit Kyprianos frånvaro var påtaglig, då han vanligtvis gläder oss genom att besöka Sverige i samband med kyrkans helgons festdag, men liksom förra året förhindrats att resa på grund av den rådande pandemin. Han hade dock skrivit en hälsning till alla som kan läsas här. Tjugo troende deltog i gudstjänsten (med hänsyn till de nya reglerna från 1 juni, nya stilen, för allmän sammankomst under rådande pandemi) och kunde beundra de senaste arbetena och städningen som utförts på kyrkans område av församlingens präster och frivilliga församlingsbor som förstått välsignelsen av att bidra till kyrkan genom sina arbetsinsatser. Även nya dekorationer av kyrkorummet hade tillverkats av en församlingsmedlem: nya rosetter för oljelamporna som invigdes denna dag. Vimplarna, specialtillverkade i Grekland för vår församling, vajade i sommarvinden och bidrog till en festlig stämning. Gudstjänstens hymner sjöngs av församlingens kör och nunnorna från Heliga Philotheis kloster på svenska, grekiska, engelska och kyrkoslaviska och den avslutades med en procession runt kyrkan med helgonens ikon och standard. Uppehåll gjordes i processionen för välsignandet av de fem bröden, Artoklasia, utanför kyrkan och en Trisagion, (minnesgudstjänst) firades vid Biskop Johannes (+2020) grav, som nyligen stenlagts, då kollyva också välsignades. Fader Anders berättade kort i slutet av Liturgin om Heliga Konstantin och Helenas liv och betydelse för kristendomen, hur den Helige Konstantin fått en syn av Korset på himlen och hört rösten: "Genom detta tecken ska du segra" och hur han sedan gjort ett standard med ett kors som bars främst i striden som ledde honom till seger. Men om inte den Helige kejsar Konstantin haft sin fromma moder, den Heliga Helena, så hade han förmodligen inte blivit den han blev, sade Fader Anders. Så denna högtid är en påminnelse för alla föräldrar om deras ansvar att uppfostra sina barn i Kyrkans anda. Efter gudstjänsten inbjöds alla närvarande till picknick vid Skärholmens gård invid Mälaren där medhavd mat och godsaker avnjöts i trevlig samvaro och underbart sommarväder. Må Heliga Konstantin och Helenas förböner vara till allas vår hjälp!

Läs ett viktigt meddelande från Metropolit Kyprianos, ställföreträdande biskop i vårt stift, genom att klicka på bilden nedan. Se originalet på grekiska här.

"Uppståndelsens dag! Låtom oss upplysas, o folk! Påsken, Her­rens Påsk! Från döden till livet och från jorden till himmelen har Kristus, vår Gud, fört oss fram, vi som sjunga segersången. " (Irmos, Ode 1 uppståndelsekanon) Kära fäder och bröder, barn i Herren, den uppståndne Herren: Den Helige Ande, som talat genom de heliga fäderna och Kyrkans hymnografer, inbjuder alla trogna ortodoxt kristna till vår Frälsare Kristi härliga uppståndelse, till att upplyftas och upphöjas med själens och kroppens strålglans. För vår uppståndne Herre ”har uppväckt oss med honom” (Ef. 2:6) från den dystra syndens djup. Han väckte oss till liv från våra överträdelsers dödlighet och förde oss från död till liv, från mörker till ljus, från slaveri till frihet, från fiendskap till försoning, från jorden till himmelen! Detta är verkligen en obeskrivlig gåva och Nåd, det är den exceptionella storheten av gudomlig kärlek, den unika kärleken. Vår uppståndne Herre har tydligt förutsagt för oss: ”Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:39). Gud Fadern ger den största gåvan, gåvan av tro på Hans enfödde Son till dem som har goda avsikter och ett gott sinnelag. På så sätt, genom den Helige Andes andedräkt, uppnår de andlig uppståndelse från Sonen och Ordet i detta liv, samt en härlig uppståndelse i livet efter detta, det sanna och eviga livet. Vid den allmänna uppståndelsen kommer alla att återuppstå, men de syndiga och oupplysta, de som inte omvänt sig, kommer att lämnas kvar som förtappade. Men de rättfärdiga, de som har bevarat tron intill döden och som inte har givit efter för frestelser av njutningar och lidelsernas fel och bedrägerier, de som har stått emot djävulens snaror och hoten från Antikrists tjänare, liksom från Antikrist själv, kommer att lyftas upp ”bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes” (1 Tess. 4:17). De är de enda som kommer att uppstå ”till evigt liv”, ”i de heligas ljus”, ”där ljudet av rent jubel hörs och där man oavbrutet ropar: 'Herre, ära åt Dig'”! * * * Kära bröder och systrar i den uppståndne Herren: Vi firar livets prakt, segern över döden, under svåra och oförutsägbara omständigheter. Den biologiska döden tycks hota alla, utan undantag, men vi som tror på uppståndelsen bör bry oss om det nuvarande livet utan att göra det till det viktigaste. Det nuvarande livet är ett test för att avgöra om vi förtjänar att leva i evighet med Gud eller utan Honom. Den biologiska döden ansätter oss ständigt på ett eller annat sätt från då vi föds och väntar varje stund att överrumpla oss ”som en tjuv om natten” (1 Tess. 5:2). Men detta sker enligt den gudomliga planen för vår korrigering och uppfostran, så att vi kan hindra oss själva från att föredra de onda lidelserna, som utgör den verkliga nedsmutsningen av våra liv, och så snart som möjligt vända oss i ånger till vår gudomliga Frälsares oändliga barmhärtighet. Låt oss aldrig glömma att Guds försyn inte bara gäller det nuvarande livet, som den verkligen styr och omsluter, utan att den framför allt syftar till att nå det bortom det jordiska, livet efter detta, det som vi snabbt och oundvikligen är på väg mot. Det är inte av den största vikten hur och när vi lämnar den nuvarande världen, utan om vi är redo för mötet med Gud, för den rättfärdiga domen och vedergällningen. Låt oss därför göra oss redo, fria från avfall och synd, så att vi kan vandra genom livet med vishet och mod, som ”orädda både på jorden och på havet” (Helige Theodor Studiten) och i luften. Låt oss ha vår uppståndne Jesus Kristus boende i oss, så att vi kan ropa med mod och säkerhet i varje obehaglig händelse i detta liv: ”Ja, om jag än vandrar i dödsskuggans mitt, fruktar jag intet ont.” (Ps. 22:4); ”Jag skall icke frukta för myriader av människor, som angripa mig från alla håll” (Ps. 3: 6); ”Därför skola vi icke frukta när jorden bävar, och bergen slungas i havens djup” (Ps. 45:3)! Bröder, systrar och fäder, Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! Ärkebiskop Kallinikos och medlemmarna av den heliga synoden

Vår synod, den grekiskt-ortodoxa kyrkan under Ärkebiskop Kallinikos, uppmanar alla sina troende, präster såväl som lekmän, till gemensam bön på Guds Moders bebådelsedag, onsdag 25 mars/7 april kl. 18 svensk tid. Vi ska be om Guds nåd för att undvika fortsatt lidande på grund av den pågående pandemin som plågar världen och alla uppmanas att falla på sina knän i ånger, förkrosselse och klagan och läsa Paraklesis (lilla åkallande gudstjänsten) till Guds Moder. Enligt den Helige Johannes Chrysostomos är sann och innerlig bön samtal och gemenskap med Gud och ger själen läkedom och frid, skyddar från all sjukdom och öppnar portarna för dygderna. Låt oss därför, låg och hög, ung och gammal, även oskyldiga barn, falla ner inför vår barmhärtige Herre och Gud så att Han må vara oss nådig och göra ett slut på den prövning som vi nu genomgår. Må Kristus i Sin människokärlek, genom Hans allheliga moders förböner, höra Sina tjänares böner och sända över hela världen läkedom, välsignelse och vederkvickelse!

Fader Anders berättar om meningen med fasta i den Ortodoxa kyrkan och sänder sin hälsning till alla troende i stiftet som inte kan komma till kyrkan pga pandemin.

På den heliga synodens möte den 5/18 februari 2021 diskuterades situationen som uppstått av coronaviruset och särskilt de nya vaccinen. Efter att ha studerat fakta, kom biskoparna fram till följande slutsatser: 1. Den onormala situationen som orsakas av denna farsot bör inte bli ett tillfälle för en permanent eller långvarig inskränkning av medborgarnas grundläggande friheter. Det bör inte heller införas obligatoriska medicinska förfaranden för medborgarna utan deras frivilliga samtycke. Nyligen beslutade Europarådet (2361/2021) att vaccination inte är obligatorisk och att det inte bör ske någon diskriminering av någon som inte vill vaccineras. 2. En uppsjö av motstridig information om vacciner mot coronaviruset cirkulerar på Internet, och även bland experter inom vetenskapens område. Mycket av denna information har avfärdats som falsk eller tvivelaktig (åtminstone med avseende till de två huvudsakliga vaccinerna som används i Grekland). Frågan verkar inte ha några omedelbara andliga eller kyrkliga dimensioner, även om det finns invändningar som också utgör bioetiska problem i en tidig eller experimentell fas i beredningen av vaccinerna. De allvarligaste invändningarna gäller vaccinernas säkerhet, det vill säga om deras testperioder har varit tillräckliga och om mRNA-teknik är säker i alla avseenden. Experter i dessa frågor uttrycker olika åsikter, men många av dem betygar för vaccinens säkerhet, även om ingen kan ge absolut säkerhet om deras långsiktiga konsekvenser. Den heliga synoden anser sig inte vara kompetent att uttala sig om säkerheten för nya medicinska preparat eller experimentella vacciner. Varje medborgare uppmanas att fatta sitt eget beslut efter samråd med läkare som man litar på och som känner till ens hälsotillstånd. Andliga fäder får inte ge konkreta uppmuntranden eller avrådan angående vaccination till de troende som frågar dem om det, utöver allmän information, eftersom de sedan bär ansvaret om de troende förlorar sina liv eller riskerar dem; antingen till följd av vaccination (på grund av allvarliga biverkningar) eller av att inte vaccinera sig (på grund av sjukdom med allvarliga konsekvenser till följd av viruset). Denna fråga förblir huvudsakligen och i grunden en medicinsk sådan. 3. Biskoparna uppmanar de troende att fortsätta sina innerliga böner för upphörandet av denna farsot, för läkandet av sjuka och för att stärka läkare och sjuksköterskor i deras svåra arbete. Det är av största vikt att vi förblir i fred och kärlek till varandra, att vi inte dömer varandra för olika attityder i medicinska frågor och inte faller i fällan för nya splittringar och meningsskiljaktigheter i dessa frågor, utan att först och främst ägnar oss åt våra själars frälsning. Från synodkansliet

Vi har den stora glädjen att meddela att Saint Photios theological seminary i Etna, USA, fick den önskade högre ackrediteringen för kandidat- respektive mastersexamen som de bad om förböner för i förra veckan. Biskop Auxentios, seminariets rektor tackar för allas böner! Här är en trailer för seminariet:

Saint Photios Orthodox Theological Seminary är en liten institution för högre teologisk utbildning under den amerikanska delen av den Grekisk-ortodoxa kyrkan tillhörande vår synod som följer fädernas kalender. Seminariet ligger i staden Etna, i norra Kaliforniens bergstrakter, USA, cirka en timme söder om gränsen till Oregon. I en tyst och lantlig miljö som främjar andlig mognad och seriösa teologiska studier ger seminariet sina studenters kallelse näring och erbjuder dem ett unikt tillfälle till studier av Ortodox teologi inom ramen för deras dagliga erfarenhet av den östligt ortodoxa andliga, asketiska och liturgiska traditionen i vår Kyrkas Mysterier. Ett aktivt deltagande i denna tradition möjliggör för studenterna att själva få uppleva den Ortodoxa kyrkans andliga djup, dess gudstjänsttradition och dess mål. Vissa föreläsningar från seminariet kan följas via nedan länk: Saint Photios Orthodox Theological Seminary on You Tube Nu ber seminariets ledning om våra förböner för den stundande högre ackrediteringen nästa vecka för kandidat- respektive mastersexamen som även kommer innebära möjlighet att ta emot internationella studenter. Var god klicka på anslaget nedan för att läsa det som pdf. Fråge-och svarstunden den 12 februari spelas in och kan även ses vid annan lämplig tidpunkt.

Denna bön har skrivits och godkänts av den Sanna (gammalkalendariska) Grekisk-ortodoxa kyrkans heliga synod i november 2020 och präster ombedes att läsa den vid gudstjänster före det att prästen avslutar med ”Genom våra heliga fäders förböner…”. Bönen kan även användas av lekfolket i sina privata böner. Se bönen på engelska och på grekiska.

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida och kan även beställas i pappersform från info@ortodoxakyrkan.se. Se även gamla nummer av tidningen i vårt tidningsarkiv.

Låt hela skapelsen glädja sig; ty se, Skaparen är född som ett spädbarn i Betlehem, och den evige tar mandom i köttet. (23 december, Förfestens kanon, Ode 4) Kära fäder och bröder; kära barn i Herren som är född, Vår Herre Jesus Kristus är född och glädjen har strålat över hela världen. Gud, Ordet, nedsteg från himmelen och blev människa på jorden för att förening och gemenskap mellan ”Gud och människorna” skulle kunna uppnås. Ty så länge som Han förblev i upphöjelsen av sitt majestät ”i himmelen” och så länge som vi förblir i vårt olyckliga fallna tillstånd, "blev Hans godhet oförenad och Hans kärlek till mänskligheten okommunicerbar, och det var en stor klyfta mellan [Gud och människa], en avgrund som inte kunde överskridas ”, enligt Hl. Gregorios Teologen (Tal XLI.12). Men Hans godhet har nu uppenbarats och Hans kärlek till mänskligheten har segrat. Av denna anledning hördes den änglalika och himmelska livets hymn vid Kristi födelse i Betlehem i Judéen. De heliga änglarna stod runt omkring den gudomliga krubban som om den vore kerubernas tron ​​och ”ropade, 'Ära åt Gud i höjden'” (23 december, förfestens kanon, Ode 9). Kristi Kyrkas lovprisande hyllning på jorden strävar efter att likna denna änglahälsning, oöverträffad i sin skönhet och sötma, för att uttrycka hennes barns glädje över högtidens storhet. Händelsen som firas är så sublim och outtrycklig att vad vi människor kan göra för dess skull är synnerligen magert och ofullständigt. Ändå är det nödvändigt att vi deltar i denna himmelska och jordiska bankett, ty se, vi människor erbjöd slutligen en ”Jungfru Moder”. Vår Härskarinna, Theotokos, den obefläckade Jungfrun till Emmanuel, som är född, är den mest värdefulla och högsta gåvan, för vilken jorden och himmelen böjer sig! * * * På Jesu Kristi födelsedags högtid översvämmas allting av glädje och jubel. Därför kan sorg och pessimism i denna värld inte kasta någon skugga på denna stora optimism i vår kyrka. Guds Faderns Son och Ord, vår Herre och Gud Jesus Kristus, vår Skapare och Återlösare, gick in i historien av den Helige Ande av kärlek, endast genom kärlek, för att rädda oss från det onda syndens virus, från bitterheten, djävulens gift, från förfallets och dödens mörker. Folk som har en god inställning dansar av glädje, darrar av helig vördnad och överväldigas av förkrosselse när de sjunger på ortodoxt vis ”teologins rikedom”. Men de som inte är väl inställda, hur många de än är, drabbas av otrohetens kyla och storm i sitt inre, utan att veta vart de är på väg eller vart de kommer att hamna. De strävar ständigt efter att utnyttja de nya och häpnadsväckande teknologiska kapaciteterna för att konfrontera de ”osynliga fienderna” som nu obevekligt slår den högmodiga mänskligheten och visar på storleken av dess svaghet. Dessa materialister tror, i sin villfarelse, att de själva kan ”förbättra”, ”odödliggöra” och ”gudomliggöra” mänskligheten, som ännu inte räddats, och gör den istället till en evig fånge till pessimismen. De förstår inte, i sin vettlöshet, att de därigenom tjänar förfallet och döden, liksom han som gömmer sig bakom kulisserna och bedrar ”hela världen”. Evangelisten Johannes skriver i Uppenbarelseboken 12:9: ”Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: 'Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet Hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. '” * * * Kära bröder och systrar i Kristus, Låt oss inte skrämmas av dystra scenarier om livets fortsättning under de nya förhållanden som nu tagit form. Låt oss inte glömma att historiens herre är den eviga erövraren, Kristus, vår Frälsare, som genomgick oupphörlig förföljelse till och med från tiden för Hans gudomliga födelse, då Han förebådade sitt kors och begravning. På detta sätt besegrade Han emellertid mörkrets furste och dess krafter och hånade de besegrade och förödmjukade demonerna och drog dem efter sig i triumf (jfr Kolosserna 2:15). För Hans trogna, för alla som i tålamod förblir Honom trofasta till slutet, i frestelser och prövningar för Hans heliga namn, har Han förberett en oförgänglig krona och ett evigt konungarike med obeskrivlig skönhet och ofattbar fägring. Herren själv, källan till vårt hopp och förtroende, kan förmedla och öppna oväntade lösningar för varje återvändsgränd i vårt liv. Vi plågas vanligtvis av mörka idéer och tankar när saker är alltför svåra. Det är dock i sådana tider som det finns ett omedelbart behov för oss att stärka våra själar genom att komma ihåg alla de goda saker som Herren så tydligt har visat i våra liv och därför behöver vi be till Honom i tro: ”Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få” (Matteus 21:22). Bön i omvändelse med stark tro kommer med säkerhet att belönas förr eller senare. Herrens barmhärtighet kommer att omfatta den som hoppas utan tvivel på gudomlig hjälp, medan svåra händelsers plågor bara kommer att plåga syndare som saknar ånger: ” Många äro syndarens gissel, men den som förtröstar på Herren, honom omgiver Han med nåd” (Psaltaren 31:10). Var vi än vänder oss inom vår tro, i historien, inom vår Kyrkas erfarenhet och i våra helgons liv, ser vi en uppenbar bekräftelse av den underbara sanningen att ”Herren är nära alla dem som kallar på Honom” (Psaltaren 144: 18). Låt oss inte upphöra med denna heliga och frälsande åkallan, som ger oss varje välsignelse, så att vi kan befrias från all osäkerhet och rädsla, särskilt när det gäller framtiden. Låt oss förbli med Frälsaren i Hans Kropp, vår heliga Ortodoxa Kyrka - oavsett vad som händer - så att vi kan garanteras Hans himmelska kungarike. Amen! Kristus är född! Kristi födelse 2020 Ärkebiskop Kallinikos och alla biskopar i den Heliga Synoden

Tror vi verkligen på en barmhärtig Gud som låter oss luras att acceptera Antikrist genom medicinsk behandling? Denna artikel är publicerad med välsignelse av vår Metropolit Kyprianos och utgår från en ny, fördjupad text som fäderna i Helige Edwards kloster i Brookwood har skrivit, grundad på encyklikor från biskoparna i vår synod med protokoll nr 3022 och 3026. I samma takt som coronaviruset berett ut sig över världen har också en mängd konspirationsteorier spritts angående viruset och om de åtgärder som regeringarna vidtagit för att stoppa spridningen. Vissa menar till och med att viruset inte alls existerar utan bara är ett sätt för överheten eller någon hemlig grupp att kontrollera människor. Våra biskopar har därför ansett nödvändigt att nå ut till de troende i vår synod för att informera om deras pastorala ställningstagande i denna fråga eftersom teorierna tyvärr skapat en mycket oroväckande splittring bland de ortodoxa, vilket är just det som den onde vill åstadkomma. I artikeln nedan har även tillfogats delar från en eskatologisk studie, The Orthodox Church and Eschatological Frenzy, skriven av Metropolit av Oropos och Fili, eftersom dessa konspirationsteorier ofta har med Antikrist och de yttersta tiderna att göra. Det råder ingen tvekan om att Coronaviruset existerar. Forskare över hela världen och vårdpersonal som arbetar med Covid-19-patienter varje dag kan enkelt vittna om det och biskoparna i vår Heliga Synod har bekräftat detta. Våra biskopar har dock tydligt understrukit att vi bör undvika en hysterisk och överdriven reaktion mot denna pandemi. Hysterin har två former: dels en rädsla för viruset i sig, dels en rädsla för de åtgärder som regeringar i olika länder har infört. Många icke-ortodoxa lever i en stor rädsla för viruset. Någon icke-troende frågade en sjuksköterska som är ortodoxt troende om hon var rädd för att gå till jobbet. Sjuksköterskans svar var att hon bad och litade på att Guds vilja skulle ske. Det är just den attityden som vi alla bör följa. Hysterisk rädsla för viruset eller sjukdom i största allmänhet visar brist på tro på Gud. Hela vårt liv och allt som händer ligger faktiskt i Guds händer! Den andra formen av hysteri är tron på ​​att denna pandemi är ett trick eller konspiration för att leda oss till att tillbe Antikrist. Denna form av hysteri kan leda till en svår andlig villfarelse. Ett offer för denna andliga villfarelse uttryckte sig så här: ”Jag bryr mig om inte vad våra biskopar säger, jag bad till Gud och Han svarade mig!” Denna hysteri drivs av konspirationsteorier på Internet som i sin tur stöds av människor som har en anti-ortodox tro. Att fördjupa oss i dessa konspirationsteorier är en synd. Att främja dem och sprida dem vidare till andra är dessutom en allvarligare synd, eftersom vi drar människor bort från den ortodoxa sanningen genom att sprida lögner och skapa oro. I denna svåra tid bör vi istället fördubbla våra ansträngningar genom att visa kärlek till vår nästa och trösta dem genom vårt tysta exempel på kristen tro och själens och andens styrka. Den onyanserade världsbild som konspirationsteoretiker målar upp är svart-vit och fokuserar på misstro mot beprövad vetenskap och mot medier i allmänhet. Man skapar en barriär mellan tro och vetenskap som inte behöver finnas. Modern socialvetenskaplig forskning pekar på fem kännetecken på en konspirationsteori och som alla finns med kring Coronaviruset: Man ser ett samband mellan allt som händer, ett mönster. Allting hänger ihop. Allting händer enligt en plan. Allting är avsiktligt. Det finns en genomtänkt plan, en ”masterplan”. Flera personer har planerat detta tillsammans. Dessa är som ”dockspelare” som drar i trådarna. Man använder ord som ”deep state”, ”New World Order”, ”globalisterna”, Bilderberggruppen, läkemedelsföretagen, illuminati, frimurare, sionister o dyl. Planen är ond och har till syfte att skada oss. Stora händelser har stora orsaker. Inget händer av en slump. ”De” är ute att förstöra och skada oss. Viruset har kommit eller skapats för att kontrollera människan. Vaccin skapas för att kontrollera och manipulera mänskligheten. Vi vet inte riktigt vad de vill och vilka de är, allt är en hemlighet, trots att vi känner till deras plan och att vi kan peka ut de ansvariga. Detta är det stora paradoxen hos konspirationsteoretiker. Det är vidare en stor skillnad mellan en teori om en konspiration och en konspirationsteori. Det finns ju självklart konspirationer, men dessa saknar de fem kännetecknen. Konspirationsteorier gör helt andra anspråk. Exempel på kända konspirationer från modern tid är Watergate-skandalen, NSA:s massövervakning av Internettrafik efter 11 september-attacken mot Twin Towers etc. Alla dessa fem kännetecken har dykt upp i de konspirationsteorier som florerat sedan Coronaviruset dök upp och blev känt i januari och februari 2020. Det finns tre huvudområden som dessa konspirationsteorier huvudsak koncentrerat sig på internationellt: det första är virusets ursprung, det andra är munskydd och det tredje är vacciner. Vi kommer att behandla de två sistnämnda kort. Det första handlar om viruset är skapat i ett laboratorium i ett speciellt syfte eller att någon, till exempel läkemedelsindustrin, ska tjäna pengar. Allt går ut på kontroll av mänskligheten och en apokalyptisk världsbild som liknar George Orwells roman 1984. Varje framgångsrik konspirationsteori innehåller alltid ett sanningselement förvrängt till falskhet. Det är till exempel sant att munskydd inte kan skydda oss mot Coronavirus till fullo eftersom viruset faktiskt kan andas in genom ett skydd. Målet med att bära ett munskydd är i första hand att skydda andra. Att bära munskydd minskar spridningen av aerosoler (vätskedroppar som vi avger när vi hostar eller nyser). Det är därför kirurger bär munskydd under operationer. De försöker skydda patientens öppna sår från aerosoler - de försöker inte skydda sig från patienten! Forskare är fortfarande inte helt säkra på hur effektiva munskydd är för att bromsa spridningen av coronaviruset och Sveriges Folkhälsomyndighet har hela tiden varit tveksam till dess effektivitet, men ur en ortodox synvinkel finns det självklart inga invändningar mot att bära munskydd i butiker eller på kollektivtrafik för att på så sätt skydda andra. Munskydd är inte ett tecken på ”Antikrist” som en del vilseledda ortodoxa påstår. Ingen har i den ortodoxa världen någonsin, såvitt vi vet, framställt en religiös invändning mot att ha på sig munskydd före 2020. Detta är en helt ny och märklig företeelse hos vissa ortodoxa. Vaccinkonspirationsteorin är något äldre än munskyddsteorin. Motstånd mot vaccination är lika gammalt som själva vaccinationen men har återuppstått på grund av sociala medier och Internet. Nästan alla medicinska behandlingar har en risk kopplad till dem. Med vaccination måste vi dock överväga risken för andra såväl som oss själva. Att sprida en sjukdom genom att vägra bli vaccinerad är andligt väldigt farligt. Hur ska vi svara inför Gud vid den yttersta domen om våra gärningar har orsakat att andra blivit allvarligt sjuka, fått lida och dött? Den Ortodoxa kyrkan motsätter sig inte vaccination – och det har den aldrig gjort. De flesta antivaccinationsteorier har något med mikrochips och Bill Gates att göra. Vissa inkluderar också antisemitiska element. Dessa teorier strider mot den Ortodoxa läran om Antikrist. Tror vi verkligen på en barmhärtig Gud som låter oss luras att acceptera Antikrist genom medicinsk behandling? Nej! Det här är verkligen en farlig idé. Därför är det inte konstigt att de som tror på konspirationsteorier ofta hamnar i depression och ibland förlorar sin tro. Världen blir förvirrande och skrämmande eftersom konspirationsteoretiker inte längre kan lita på Gud. Frågan är om någon någonsin medvetet vill få injicerat ett läsbart mikrochips? Men även om vi i hemlighet eller med våld injicerades med ett, skulle det inte betyda att vi hade accepterat Antikrist. Mikrochips injiceras under huden och kan dessutom självklart lätt tas bort. Att acceptera ”vilddjurets märke” är ett permanent andligt märke som vi förvärvar själva eftersom vi har följt Antikrist snarare än att hålla oss till Gud och handlar inte om mikrochips från Bill Gates. Bill Gates-konspirationsteorin om mikrochips är uppenbarligen nonsens eftersom det finns så många olika vacciner. EU har i skrivande stund godkänt tre olika sorter och Ryssland och Kina hävdar båda att de har ett eget fungerande vaccin. Kontrollerar Bill Gates alla dessa regeringar och all världens läkemedelsföretag? Innehåller alla vacciner mikrochips eller bara några av dem? Hur ska vi veta? Allt detta faller på sin absurda orimlighet, annat än om man är konspirationsteoretiker med de fem ovan angivna kännetecknen. För att komma runt detta problem hävdar konspirationsteoretiker att Bill Gates bara är en del av en ”hemlig grupp” människor som, med hjälp av all världens forskare, kontrollerar alla världens regeringar. ”De vill vaccinera oss så att de kan kontrollera oss” är ett vanligt tema. Exakt vilka ”de” är förklaras aldrig. I stället råder konspirationsteoretiker oss att ”inte lita på någon och ifrågasätta allt”. Detta är ett mycket farligt råd. Även i vardagen litar vi på människor. Vi litar på kockar, bussförare och piloter utan att ifrågasätta deras kompetens. Vi går på en restaurang utan att tro att kocken vill förgifta oss, bussföraren att vara självmordsbombare eller piloten att vilja krascha flygplanet. Tanken att vi har kunskap att ifrågasätta allt och alla är rent högmod! Att utföra ”forskning” på Internet om dessa teorier är bortkastad tid, tid vi kunde använt till bön och barmhärtighetsgärningar mot vår nästa. De enda vi behöver oroa oss för är demonerna som skamlöst önskar vår förstörelse. Vi kan identifiera deras arbete inom oss genom att öka vår bön och vår andliga läsning. Att slösa bort tid på att undersöka konspirationsteorier är en seger för demonerna eftersom vi inte använder tiden till andligt arbete. Dessa teorier är alltså nonsens, men den brådska som finns efter att få fram fungerande vacciner ställer givetvis allvarliga frågor om säkerhet. Storleken på de medicinska test av dessa vacciner är utan motstycke, men det finns självklart ändå en viss oro för att försöken har varit för korta för att avslöja långvariga biverkningar. Tyvärr är det svårt att skilja vår legitima oro för detta ifrån konspirationsteorier. En del är övertygade om att obligatorisk vaccination mot Coronavirus är ett tecken på att Antikrist kommer, men glömmer då att andra vacciner har varit obligatoriska i europeiska länder som Frankrike och Italien i några år och att vissa länder inte accepterar inresa utan att man visar vaccinationskort (som längre visum än turismvisum till USA). Detta leder oss till vår sista punkt. Som kristna har vi i uppgift att lyda regeringen, så länge deras lagar inte strider mot den Ortodoxa tron. Som vi redan har sagt har den Ortodoxa kyrkan aldrig motsatt sig vare sig hygien, handtvätt, munskydd eller vaccination. Angående samhällens ”lockdown” har detta varit olika mellan länder i världen och påverkat kyrkans liv här på jorden eftersom det hindrat troende till religionsutövning. Många av oss har varit djupt oroade över hela tanken på en ”lockdown”. Även de forskare som gett regeringar i världen råd har varit oense om dess effektivitet. Vissa ser dem som en lösning för att stoppa smittspridningen, medan andra påpekar att en ”lockdown” leder till fler dödsfall på grund av andra hälsotillstånd. Vi får dock inte söka tröst och tillförsikt i konspirationsteorier mot ”lockdowns”. Vi måste först och främst sätta vårt förtroende och förtröstan till Gud och till dem som Han har utsett till att vara herdar för oss - våra biskopar! Det är viktigt att komma ihåg att varje biskop bara talar till de troende i sitt stift. Han svarar på situationen i sitt land. Vissa av våra biskopar kan vara mer ”anti-lockdown” än andra på grund av situationen i deras stift. Det är därför det är så viktigt att läsa och följa de encyklikor som alla våra biskopar har undertecknat tillsammans. Dessa ger oss allmän vägledning - mer landspecifik vägledning kommer från vår egen biskop och i vårt fall Metropoliten Kyprianos. I Sverige förföljer för närvarande inte regeringen den Ortodoxa kyrkan – de restriktioner som funnits och finns gäller alla ”allmänna sammankomster”. Att följa reglerna i vårt land är inte anti-ortodoxt. Det är möjligt att vi inte ”tycker om reglerna”, men vi gör det som är vår plikt. Vår vardag kan ha förändrats, men en sak som vi aldrig kommer att förändra är vår tro och tillbedjan. Våra biskopar har sagt: ”Kyrkan allena och ingen annan är ansvarig för att bestämma reglerna för hennes tillbedjan och god ordning.” Våra biskopar har sagt att det som händer idag troligen är inledningen till större svårigheter. Vi kan inte förbereda oss för förföljelse genom att undersöka konspirationsteorier - förföljelse är inte ett barnsligt spel. Vi måste förbereda oss för vad Gud tillåter att vi lider genom att stärka vår tro, leva ett liv med omvändelse och be om Guds nåd! Fader Anders Åkerström FAQ - vanliga frågor och svar Finns Coronaviruset? Ja! Våra biskopar säger att coronaviruset finns och kan döda människor. ”Troende som tillhör riskgrupper, och särskilt de i hög ålder och de med allvarliga sjukdomar bör undvika att utsätta sig för viruset.” Hur rädda ska vi vara för coronaviruset? ”Rädsla och panik har ingen plats bland våra troende, präster och lekmän. Vad som behövs är att stärka vår tro, omvändelse, lugn, ansvar och bön. ” Ska vi bära munskydd i butiker och på kollektivtrafik? Ja, om lagen säger att vi borde. Våra biskopar säger: ”Om vi ​​som sanna kristna, har kärlek och omtanke om andra, låt oss visa det genom att avstå från att uppträda oaktsamt, tröttsamt eller till och med farligt gentemot andra.” Förbereder användningen av munskydd oss på att acceptera Antikrist? Nej! ”Det är djävulens aktivitet som förbereder vägen för Antikrist och den har alltid pågått. Satan, som arbetar metodiskt för att göra människor till Antikrist, har inget behov av märkbara och synliga tecken för att få makt.” (Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili) Är inte ”kontroll av spridningen av viruset” bara en ursäkt för regeringar att kontrollera folket? Nej. Våra biskopar är medvetna om ”situationens kritiska karaktär och den hotande faran, på grund av våra synder, av den fortsatta spridningen av Coronaviruset. Därför kan vi inte ignorera de goda och ångestfulla ansträngningarna från alla de ansvariga myndigheterna som strävar efter att avvärja detta onda för att skydda folkhälsan.” Jag är skyddad av Gud. Jag behöver inte följa regeringens regler. ”När den mänskliga faktorn ofullkomlighet eller likgiltighet tränger in, där verkar inte Guds nåd automatiskt för att begränsa eller lindra den. Nåden bor och agerar endast där förhållandena är lämpliga, där människor flitigt gör vad som förväntas av dem, och särskilt när deras hjärtan är rena.” Vad händer om regeringen utnyttjar sina nya befogenheter? ”Vår Uppståndne Herre är också Domaren över härskarna på denna jord och härskare och myndigheter i denna värld kommer att få redovisa inför Honom hur de hanterade den myndighet Han gav dem.” Hur hjälper det svaret oss här och nu? ”Vi borde trösta oss med att [regeringar] inte kan göra något mot oss förutom vad Herren tillåter och allt ont som inträffar genom Guds tillåtelse slutligen visar sig vara till det goda, eftersom vi prövas så att vi kan bli värda evig härlighet.” Vad säger ni till dem som säger att vår synods inställning är för ”regeringsvänlig”? ”Kristi kyrka påverkas inte av utomkyrkliga schismatiska kretsar eller heretiska gruppers praxis och sätt att arbeta.” Rekommenderar våra biskopar att vi vägrar ett Covid-19 vaccin? Nej. Våra biskopar säger också att Coronavirusforskarnas ”flitiga, uttömmande ansträngningar” är ”berömvärda”. Har mikrochips något att göra med vilddjurets märke? ”De fromma ortodoxa kristna påverkas inte av olika nymodiga teorier om 'märken'. All rädsla och ångest antingen om att ett 'märke' införts genom användning av identitetskort och andra tekniska system, eller i allmänhet om något synligt 'märke' på människokroppen, är ett trick av djävulen för att avleda vår uppmärksamhet och är helt ogrundade.” (Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili) Vad händer om de injicerar oss i hemlighet med ett mikrochip när de injicerar vaccinet? ”Märket kan inte förstås som ett mekaniskt förfarande för att införa eller ta emot ett yttre tecken, vilket gör oss till Antikrist automatiskt och oavsett vårt andliga tillstånd.” (Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili) Hur kan vi undvika att bli lurade att acceptera märket? Vi måste leva ett liv i sann tro på Gud och i omvändelse: ”Vilddjurets märke visar ett inre förfarande och förhållande, vilket betyder: att tillhöra, ta del av, ta emot, bli anpassad till och införlivad av Satan. (Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili) Kan vi bli smittade av coronaviruset genom att ta Nattvarden? Nej. Nattvarden i sig kan inte bli förorenad eller sprida smitta eftersom det är vår Herres Kropp och Blod och är vad fäderna kallar ”odödlighetens läkemedel”. Måste vi acceptera allt som medicinska experter säger? Nej. ”[Kyrkan] väntar inte på förslag från människor utanför henne, inte ens av 'experter', som även om de inte är under inflytande av en fientlig och antikristen anda, som bäst är okvalificerade att ge förslag till hennes funktion och för hennes tillbedjan. Kyrkan - hon ensam och ingen annan - är ansvarig för att bestämma hennes regler för tillbedjan och god ordning.” Kommer saker att bli värre? ”Allt som händer är förmodligen inledningen till större svårigheter. Ändå betonar vi att inget ska beröva oss den oövervinnliga glädjen i uppståndelsen och det säkra hoppet.” Källor: "Coronavirus and Conspiracy Theories", Brookwood Blogger: St Edward Brotherhood The Orthodox Church and Eschatological Frenzy, Metropolit av Oropos och Fili (på grekiska) Encyklikor från biskoparna i vår synod med protokoll nr 3022 (på grekiska och på engelska) och 3026 (på grekiska och på engelska). Vill man läsa mer om konspirationsteorier i allmänhet rekommenderas ett gemensamt projekt mellan Europeiska universitet som resulterat i en bok: Routledge Handbook of Conspiracy Theories, Michael Butter, Peter Knight, 2020 eller deras bok i populariserad form som en podcast: Expert guide to conspiracy theories.

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida som PDF-fil. En kyrklig kalender för 2018 finns också på vår hemsida på svenska/engelska och på arabiska på vår sida med arabiska texter.

#festmeddelande #Metropolit

En tjugoårig yngling från Finland besökte nyligen det Heliga Berget Athos under Pentekostarion-perioden efter Påsk. Han berättade om sitt liv och om hur Gud ledde honom till att lära känna Ortodoxin. Läs texten här.

#festmeddelande #Metropolit

Varför anser vi att den Ortodoxa kyrkan ska följa den Gamla kalendern? Läs en enkel och klargörande redogörelse! Finns även på arabiska och på grekiska