"Uppståndelsens dag! Låtom oss upplysas, o folk! Påsken, Herrens Påsk!
Från döden till livet och från jorden till himmelen har Kristus,
vår Gud, fört oss fram, vi som sjunga segersången. "
(Irmos, Ode 1 uppståndelsekanon)
Kära fäder och bröder, barn i Herren, den uppståndne Herren:
Den Helige Ande, som talat genom de heliga fäderna och Kyrkans hymnografer, inbjuder alla trogna ortodoxt kristna till vår Frälsare Kristi härliga uppståndelse, till att upplyftas och upphöjas med själens och kroppens strålglans. För vår uppståndne Herre ”har uppväckt oss med honom” (Ef. 2:6) från den dystra syndens djup. Han väckte oss till liv från våra överträdelsers dödlighet och förde oss från död till liv, från mörker till ljus, från slaveri till frihet, från fiendskap till försoning, från jorden till himmelen! Detta är verkligen en obeskrivlig gåva och Nåd, det är den exceptionella storheten av gudomlig kärlek, den unika kärleken.
Vår uppståndne Herre har tydligt förutsagt för oss: ”Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:39). Gud Fadern ger den största gåvan, gåvan av tro på Hans enfödde Son till dem som har goda avsikter och ett gott sinnelag. På så sätt, genom den Helige Andes andedräkt, uppnår de andlig uppståndelse från Sonen och Ordet i detta liv, samt en härlig uppståndelse i livet efter detta, det sanna och eviga livet.
Vid den allmänna uppståndelsen kommer alla att återuppstå, men de syndiga och oupplysta, de som inte omvänt sig, kommer att lämnas kvar som förtappade. Men de rättfärdiga, de som har bevarat tron intill döden och som inte har givit efter för frestelser av njutningar och lidelsernas fel och bedrägerier, de som har stått emot djävulens snaror och hoten från Antikrists tjänare, liksom från Antikrist själv, kommer att lyftas upp ”bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes” (1 Tess. 4:17). De är de enda som kommer att uppstå ”till evigt liv”, ”i de heligas ljus”, ”där ljudet av rent jubel hörs och där man oavbrutet ropar: 'Herre, ära åt Dig'”!
* * *
Kära bröder och systrar i den uppståndne Herren:
Vi firar livets prakt, segern över döden, under svåra och oförutsägbara omständigheter. Den biologiska döden tycks hota alla, utan undantag, men vi som tror på uppståndelsen bör bry oss om det nuvarande livet utan att göra det till det viktigaste. Det nuvarande livet är ett test för att avgöra om vi förtjänar att leva i evighet med Gud eller utan Honom. Den biologiska döden ansätter oss ständigt på ett eller annat sätt från då vi föds och väntar varje stund att överrumpla oss ”som en tjuv om natten” (1 Tess. 5:2). Men detta sker enligt den gudomliga planen för vår korrigering och uppfostran, så att vi kan hindra oss själva från att föredra de onda lidelserna, som utgör den verkliga nedsmutsningen av våra liv, och så snart som möjligt vända oss i ånger till vår gudomliga Frälsares oändliga barmhärtighet.
Låt oss aldrig glömma att Guds försyn inte bara gäller det nuvarande livet, som den verkligen styr och omsluter, utan att den framför allt syftar till att nå det bortom det jordiska, livet efter detta, det som vi snabbt och oundvikligen är på väg mot. Det är inte av den största vikten hur och när vi lämnar den nuvarande världen, utan om vi är redo för mötet med Gud, för den rättfärdiga domen och vedergällningen.
Låt oss därför göra oss redo, fria från avfall och synd, så att vi kan vandra genom livet med vishet och mod, som ”orädda både på jorden och på havet” (Helige Theodor Studiten) och i luften. Låt oss ha vår uppståndne Jesus Kristus boende i oss, så att vi kan ropa med mod och säkerhet i varje obehaglig händelse i detta liv: ”Ja, om jag än vandrar i dödsskuggans mitt, fruktar jag intet ont.” (Ps. 22:4); ”Jag skall icke frukta för myriader av människor, som angripa mig från alla håll” (Ps. 3: 6); ”Därför skola vi icke frukta när jorden bävar, och bergen slungas i havens djup” (Ps. 45:3)!
Bröder, systrar och fäder, Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden!
Ärkebiskop Kallinikos och medlemmarna av den heliga synoden
Kommentare