top of page
Den gammalkalendariska rörelsen

"Ty låt dem [latinarna] veta att de Ekumeniska koncilier som hölls efter det Första konciliet, och resten av Fäderna, visa som de var, givetvis kunde se, att vårdagjämningen hade avvikit [från där den var förut]; men oavsett detta ville de inte ändra på dess position från 21 mars, där det Första Ekumeniska konciliet placerat den, eftersom de föredrog Kyrkans överenskommelse och enhet före [astronomisk] korrekthet. Att vidmakthålla 21 mars orsakar inte någon förvirring när vi ska bestämma datumet för vår Påsk eller skada på fromheten."   

(Helige Nikodemos Hagioriten, Pedalion, s.9).

Den Sanna (gammalkalendariska) Grekisk-ortodoxa kyrkan är en motståndsrörelse inom Greklands autokefala (självständiga) kyrka. Rörelsen uppstod 1924 i samband med byte av kyrklig festkalender från den kalender som de Heliga fäderna kommit överens om vid kyrkomötet i Nicea år 325 (den s.k. julianska eller gamla stilens kalender) till den gregorianska s.k. nya stilens kalender. Kalenderbytet väckte livlig opposition framför allt i klostren och bland enkla, fromma lekmän. Oppositionen stöddes så småningom även av ett antal biskopar. Dessa bildade en oppositionssynod. Gammalkalendarismen är dock inte i första hand ett motstånd mot ny kyrklig festkalender där alla kyrkliga högtider utom Påsken infaller 13 dagar tidigare, utan en reaktion mot den teologiska modernismens angrepp på den Ortodoxa kyrkan. Kalenderbytet är begynnelsen på ett nytt och farligt tankemönster bland ortodoxa kyrkoledare där man kompromissar med Ortodox tro och praxis. I väntan på ett stort kyrkomöte där dessa frågor skall få ett slutgiltigt svar har gammalkalendariker därför, enligt god Ortodox sed, ingen nattvardsgemenskap med den andra delen av den Grekisk-ortodoxa kyrkan. Gemenskap finns med de kyrkor som har samma kyrkosyn: den Sanna Bulgarisk-ortodoxa kyrkan under Biskop Photii av Triaditza och den Ryska utlandskyrkan under Metropolit Agathangel av New York och Östra Amerika.

 

"Kanonicitet"
bottom of page