Biskop Johannes av Makarioupolis (se biografi), grundaren till Heliga Konstantin och Helenas Ortodoxa församling i Vårberg, Stockholm, insomnade stilla i Herren, 90 år gammal, lördagen den 5/18 juli i sitt rum intill kyrkan han själv byggt i Vårberg.
Dagen innan hade en församlingsmedlem meddelat Biskopen att målningen av kyrkans fasad var färdig, något som församlingens båda präster och några frivilliga församlingsbor ägnat flera veckor åt att arbeta med under sommaren. Precis en vecka tidigare hade Biskopen hunnit välsigna församlingens just nydöpta medlem och skänkt henne en av sina ikoner.
Biskopen begravning ägde rum tisdagen 8/21 juli. Begravningen celebrerades av Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, Stockholms Ortodoxa stifts ställföreträdande biskop, samt Biskop Ambrosios av Methonis, som gjort stora insatser för att hjälpa vår församling under de första åren, tillsammans med församlingens prästerskap. Biskoparna kom från Grekland med det första direktgående flygplanet sedan Coronakrisen utbröt, tillsammans med två nunnor och en subdiakon.
Före begravningsgudstjänsten firades Gudomlig hierarkisk Liturgi ledd av Biskop Ambosios, assisterad av församlingens prästerskap och i närvaro av Metropolit Kyprianos. Begravningsgudstjänsten sjöngs växelvis på grekiska och svenska av församlingens kör och nunnorna från Grekland.
I slutet av gudstjänsten läste Metropolit Kyprianos och Biskop Ambrosios förlåtelsebönerna för den avlidne och talade om Biskop Johannes begåvningar, om det han byggt upp i Sverige och lämnat efter sig som arv. Med sin faderliga, enkla och rättframma kärlek till alla människor och genom sina kurser i ikonmålning drog han många till Ortodoxin. Han vittnade om tron genom sitt goda exempel. De talade också om de tecken som visar att Biskop Johannes behagat Gud, tex att han fick ett stilla och fridfullt slut av sitt liv under en tidsperiod då det var möjligt för biskoparna från Grekland att resa och delta i begravningen. Biskoparna nämnde även att den Ortodoxa begravningsgudstjänsten har en uppståndelsekaraktär och Biskop Johannes inte dött utan snarare övergått till evig förening med Kristus.
Biskop Johannes kvarlevor bars sedan till hans grav alldeles bakom altarområdet utanför sin kyrka, enligt ortodox sed för biskopsbegravningar. Tillståndet för att begrava Biskopen där erhölls mirakulöst för flera år sedan, då också graven färdigställts samt en liten trädgård runt omkring. Med en glädjefull sorg hos de närvarande sänktes kistan i graven av hans andliga barn medan alla sjöng ”Kristus är uppstånden” på svenska, grekiska, kyrkoslaviska och arabiska. Enligt klostersed och på Metropoliten uppmaning lästes även en bön med komboskini (bönband) för Biskop Johannes själs vila.
Må Biskop Johannes minne vara evigt och må församlingen han grundat förvalta väl det andliga arvet som han lämnat efter sig!