"Kommen och mottagen ljus, från det aldrig sinande ljuset och ära Kristus, som är uppstånden från de döda." Kära fäder och bröder, barn i den uppståndne Herren: På denna strålande och härliga festernas fest och högtidernas högtid ger dödens nedtrampare vår Herre Jesus Kristus oss det aldrig sinande ljuset av uppståndelse och liv. Han uppmanar oss med glädje i sin Heliga Kyrka att inte tappa modet, att inte förbli i lidelserna och syndens djupa mörker, utan snarare att tända våra ljus från det aldrig sinande ljuset som kommer från Hans Allheliga Grav; och först och främst att få upplysning i våra själar genom innerligt och djupt deltagande i hans triumferande uppståndelse. Han uppmanar oss, med andra ord, att tillåta strömmen av ljuset som har fyllt allting i himlen, och på jorden och under jorden för att belysa också oss, i vårt inre med uppståndelsens ljus: "Nu är alla ting fyllda med ljus; Himmel och jord och jordens yttersta områden", som den gudomliga hymnografen bekräftande utropar. Ty Kristus, vår uppståndne Frälsare, fyllde även det dystra dödsriket med sitt gudomliga och eviga ljus genom sittnedstigande däri! Varför då? Jo, för att, på grund av synden, hade människan blivit förkrossad av mörkret och ondskan var överallt, och vi blev överlämnade till dödens slaveri medan vår fiende djävulen, "mördaren" (Joh 8:44) behöll sin makt och stolthet över att ha lurat oss. Kristus, vår Frälsare, det sanna ljuset, befriade oss genom sin syndfria död på korset från detta skenbara slaveri och oacceptabla tillstånd för Guds avbild. I sin oändliga och ofattbara kärlek till människan antog han frivilligt döden för att komma ned i dödens rike och möta de dödas själar från tidens begynnelse. Och där nedtrampade han dödsriket genom sin gudomlighets blixt, avskaffade dödsdomens och syndens herravälde, krossade vår obeveklige fiende, och som den nya Adam uppväckte frihet och frälsning. Vår Allsmäktige Herre har genomlidit allt, som Helige Gregorios Teologen betonar "för att återuppliva köttet, skydda hans avbilds frälsning och återskapa människan" (Homilia VII). Därför svarar den Helige Aposteln Paulus själv på judarnas och hedningarnas fråga: "Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?" (Apg 26: 8). Uppståndelsen var för aposteln den mest påtagligavissheten och verklighet, för han själv som Saul, förföljaren, hade omvänts till tron ​​när han fick möta ett ljus från himmelen som var ljusare än solen och höra att den uppståndne Jesus förebrådde honom för att ha förföljt honom, men också kallade honom att uppstå för att göra det största och mest härliga uppdraget: "för att du skall öppna deras ögon [hedningarna ögon], så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade." (Apg 26:18) Tro på vår Herres Jesu Kristi ljusbringande uppståndelse befriar och upplyser människan; och motsatsen, vantro och efterföljande synd förslavar och fördunklar människan. Bara de som fortsätter i de "onda gärningarna" (Kol1:21) av otro och fel, övervinns av mörkret och är främmande inför Gud, så att de kommer att betrakta synd som en naturlig nödvändighet, ett mål och ett sätt att leva, och de leder till egenrättfärdighet, agnosticism och ateism. Vi måste emellertid betona att även de troende som har fallit i till synes små synder, men som är fascinerade av dem och rättfärdigar dem, blir enligt den Helige Basileios den store såsom "de som gläder sig i mörkret", och berövade av Ljus och evigt liv! * * * Barn i den uppståndne Herren, I Kristi kyrka, genom den ortodoxa tron ​​och goda verk, blir vi "medborgare med de heliga och Guds husfolk" (Ef 2:19), vi får ett liv som är högt, andligt och karismatiskt, och vi blir "ljus i Herren ... ljusets barn" (Ef 5: 8) och uppståndelsens barn (jfr Luk 20:38). Denna gåva kommer att beviljas till oss fram till slutet och kommer att göra oss värdiga för gudomliga och evigt goda ting, genom vårt deltagande i Kristi lidande, så att vi också kan delta i uppståndelsen och gudomliggörelsen i enlighet med längtan efter Kristus enligt Helige Gregorios Teologen: "Jag måste gå in i graven med Kristus, uppstå med Kristus, och bli en Kristi medarvinge, en Guds son, en gud jag själv". De problem och svårigheter vi stöter på i våra liv borde således inte skrämma bort eller avskräcka oss. Vi borde inte vara rädda för att arbeta med självförnekande för att förvärva dygderna. Snarare bör vi omge oss med en helig längtan och Gudi behaglig iver till Kristus, vår Frälsare, som led och uppstod för oss, genom bön, kärlek, avhållsamhet, hopp, mildhet, förlåtelse, barmhärtighet, tålamod och framför allt genom vår delaktighet, med ånger, i de obefläckade mysterierna. Vi måste göra det utan att på något sätt falla i tröghet eller andlig försumlighet, utan att föreställa oss själva som framgångsrika, fulländade eller perfekta, med arrogans och skryt. Ty vi är alla gäldenärer, skuldsatta, "blott ringa tjänare" och har bara "gjort det som var vår plikt att göra" (Luk 17:10). Inför oss öppnar vi ständigt upp ljusa horisonter och storslagna möten av perfektion som kallar oss "till segerlönen som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus (Fil 3:14). Må det ljusstrålande firandet av den Heliga Påsken på jorden vara en försmak på den outsägliga gudomliga härlighetenoch upplysningen av den eviga Påsken i himmelen. Amen! Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden! Med Faderliga, innerligaste välgångsönskningar och välsignelser! † Ärkebiskop Kallinikos av Aten och medlemmarna av den heliga synoden

Nu införs en gräns för samlingar på högst 50 personer i Sverige. Ja, vi kommer fira Orthros och den Gudomliga Liturgin på söndag i Heliga Konstantin och Helenas Kyrka MEN vi uppmanar alla att stanna hemma och bedja och lyssna på Livestreamen på Facebook. Om någon kommer till kyrkan trots att vi INTE rekommenderar detta så måste man hålla minst 2 meters avstånd till varandra och vi kommer låsa kyrkan om vi blir fler än cirka 20 i kyrkorummet. Vi serverar INTE kyrkkaffe. Efter Liturgin uppmanas alla att skyndsamt bege sig hem. I kommande vecka firas hela Helige Andreas av Kretas botkanon på onsdag 1 april kl. 18 i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Stockholm och i Theotokos avsomnandes kapell i Uppsala. Fredagen den 3 april firas Akatistoshymnen till Guds Moder kl. 18 i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Stockholm.

En av de fyra fasteperioder under kyrkoåret i den Ortodoxa kyrkan som kallas Apostlafastan börjar idag, direkt på måndagen efter Alla Helgons dag, som är den fest som avslutar den tid vi kallar Pentekostarion (efter den gudstjänstbok vi använder från Påsk till just denna söndag). Fastan bryts sedan efter det vi firat Apostlafurstarna Petrus och Paulus den 29 juni/ 12 juli. Under Apostlafastan är olja och vin är tillåtna på vardagar (förutom på onsdagar och fredagar) och fisk är tillåten på helgerna. Många av Kyrkans fäder betonar denna fastas betydelse. Helige Leo den store säger att fastan är särskilt viktig så att vi genom den kampen renar vårt sinne så att vi kan bli bevärdigade att mottaga den Helige Andens gåvor. Om vi inte odlar vår själs åker så kommer det att växa tistlar och ogräs på den istället för den Helige Andens frukter, vilka leder till evigt liv. ​ Fasteperioden innan Kristi födelse är tillägnad Fadern, Stora fastan som förbereder oss för Påsken och Uppståndelsen är tillägnad Sonen och apostlafastan den Helige Anden. Apostlafastan är allt ifrån åtta till fyrtiotvå dagar lång om man följer Fädernas kalender, den s.k. Gamla stilen, beroende på när Påsken infaller. I år är apostlafastan 28 dagar. För de som följer den s.k. Nya kalendern så passar inte riktigt kalendern med firandet av Påsken, så vissa år finns helt enkelt ingen Apostlafasta, vilket tydligt visar på de problem denna kalender får i det Ortodoxa kyrkoåret. Ibland hör man att just Apostlafastan är svår för de troende eftersom den börjar olika datum varje år och på grund av att den infaller på sommaren när många har semester och vill äta glass och grilla kött. Det kan vara svårt att följa fastan när man befinner sig i en omgivning där de flesta andra inte fastar, men vi ska då komma ihåg att vi ändå inte fastar ensamma utan tillsammans med vår Ortodoxa familj, oavsett om vi har den fysiskt nära oss eller långt ifrån. Fastan stärker dessa andliga band både i nutid och med tanke på alla andra Ortodoxt kristna som följt fastan i många århundraden tidigare. Inkarnationen av Guds Ord och Hans tre-åriga förkunnelse på denna jord är den centrala händelsen i mänsklighetens historia. Det är genom att fira Kyrkans olika högtider; Bebådelsen, Födelsen, Jesu dop, fram till Hans död, Uppståndelse och himmelsfärd och nedsändandet av den Helige Ande över Hans Apostlar och lärjungar, tillika med firandet av olika helgons minnen, som Kristi liv ”återlevs” i våra egna liv . På ett noetiskt sätt ”repeterar” vi dessa händelser år efter år på så sätt att åminnandet av Kristi liv manifesteras i våra egna liv. Kyrkan, Frälsningens ark, inser att utan förberedelse inför dessa festdagar så kommer de inte särskiljas från andra dagar under året och vi kommer inte i sanning uppleva festen. Med detta i åtanke har därför Kyrkan utsett fasteperioder av olika längd och intensitet, vilket motsvarar den kommande festens storhet. Apostlafastans syfte är att vi inte ska glömma bort Kristus under sommartiden när de dagliga bestyren är lätta och vi är på semester. Det faktum att det är en enkel fasta och inte alls sträng hjälper oss att avvisa alla ursäkter som vi kanske har att inte följa den. Istället bör vi välja att följa den för då är vi väl förberedda att fira Apostlafurstarna Petrus och Paulus på ett ortodoxt sätt och vi får många andliga välsignelser! Genom Dina Heliga Apostlars förböner, o Herre Jesus Kristus, förbarma Dig över oss och hjälp oss att gå genom denna fastetid på ett sätt som behagar Dig och led oss på Din frälsnings väg. Amen.

Bästa församlingsbor och vänner till Heliga Konstantin och Helena ortodoxa kyrka! Måndagen den 16 november meddelade vår Regering att taket för s.k. allmänna sammankomster sänks från 50 personer till max 8 personer i ett försök att minska smittspridningen i Sverige som enligt officiella siffror hittills skördat mer än 6 300 dödsoffer i vårt land, vilket är mer än 12 gånger mer än den vanliga säsongsinfluensan som drabbar oss varje år. ”Allmänna sammankomster” definieras av Ordningslagen i Sverige och innefattar alla möten ”som hålls för religionsutövning”. Brott mot Ordningslagen innebär att polis kan ställa in eller upplösa en samling som strider mot dessa regler och arrangörer kan ges böter eller fängelse i upp till 6 månader. De nya reglerna planeras gälla till och med den 24 dec. På torsdagen den 19 november införs dessutom särskilda restriktioner för alla landets regioner, vilket bland annat innebär att vi ska begränsa sociala kontakter till närmaste familj och undvika resor, samt att nya restriktioner införs på äldreboenden. Vi har rådfrågat vår Metropolit, som är ansvarig för Stockholms Ortodoxa Stift, och han understryker vikten av att vi ska följa myndigheternas beslut. Vi har därför beslutat att den Gudomliga Liturgin som firas söndagligen från och med den 22 november inte längre är offentlig, då vi inte kan garantera att endast åtta kommer. Vi kommer självklart fortsätta att fira Liturgi, men endast med prästerskap, altartjänare och körledare och vi kommer att åminna alla våra församlingsbor. Möjligheten finns också att meddela någon av dem som kommer att närvara i kyrkan före gudstjänsten att tända ljus för vissa namn och man kan swisha betalning. Vi vädjar nu till alla våra troende att inte slösa bort den möjlighet vi nu ges, trots vi inte kan komma till kyrkan, att ändå förstärka vårt andliga liv med bön och andlig läsning hemma. På söndagar rekommenderar vi därför våra troende att åtminstone bedja den 3:e och 6:e timmen samt Typika med söndagens epistel- och evangelietexter. Gudstjänsterna finns på vår hemsida här. Epistel- och evangelietexterna återfinns i vår kalender som finns här. Fader Anders finns tillgänglig för bikt och andligt samtal över telefon. De troende som önskar delta i kommunion meddelar tjänstgörande präst i Stockholm, Fader Anders eller Fader Stefan, om sitt önskemål och vi arrangerar att ni släpps in en och en i dopkapellet för mottagandet av de Heliga Mysterierna. Efter att fått nattvard och antidoron så får man gå hem och prästerskapet avslutar Liturgin. En förutsättning för deltagande i Mysterierna är att man läst ovan nämnda böner själv hemma på morgonen innan, förutom förberedelsebönerna inför kommunion och bikt som vanligt förstås. Paraklesis och Aftongudstjänst med det lilla Completoriet, som vi firar på onsdagar och lördagar kommer att genomföras som vanligt, då vi sällan är fler än åtta i kyrkan. I övrigt angående Coronaviruset, rykten och påståenden som spridits, oftast via Internet sedan i mars månad, så hänvisar vi till den encyklika vår synod av biskopar skrev i september eller den text Fader Anders översatt och modifierat för Sverige skrivet av munkarna vid St. Edward Brotherhood, England. Låt oss ta emot denna prövningens tid med självkritik och fråga oss själva om vi tidigare tagit väl vara på tillfällena vi haft att komma till kyrkan. Har vi sett till att komma till gudstjänsten i tid? Har vi förberett oss väl för att ta emot de Heliga Mysterierna? Har vi varit koncentrerade i bön under gudstjänsten? Låt oss tillbringa denna tid i ånger över våra synder, bön för hela världen och göra våra hem till en kyrka tills vi åter kan samlas tillsammans för gudstjänst i vår kyrka igen. Låt oss också alltid minnas att banden till vår andliga familj alltid finns kvar och vi förenas i bönen oavsett om vi inte möts personligen för en tid. Avslutningsvis så får vi aldrig glömma bort att vad som än händer i våra liv så måste vi stå fasta i tron, orädda i anden och orubbade i själen, "glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen" (Rom. 12:12)! 6/19 november 2020 Heliga Hieromartyr Paulos Bekännaren, Patriark av Konstantinopel Fader Anders Åkerström

Helige Konstantin utlyste religionsfrihet i det bysantinska riket och förföljelserna av de kristna upphörde, men det var kejsar Theodosios den store som gjorde kristendomen till officiell statsreligion och på så sätt öppnades vägen för helgonens liv, särskilt för helgonen som lever i världen som lekmän. Helighet var inte längre förbehållet asketer och eremiter som levde i öknen, martyrer och bekännare, utan även helgon i världen och i vardagen. Dessa helgons liv, vilka levde i världen, har uppskattats av historiker som diamanter för de beskriver hjärtat av den sanna bysantinarens livsstil. Folket hade från den tiden en vision hur man skulle leva som helgon och efterlikna asketer och andra helgon men i världen. Den västerländska levnadssättet har en vision hur vi ska bli mätta av världens goda, hur vi ska studera, få ett bra arbete och njuta av det goda i världen. Det är inte en livsstil som har Gud i centrum. Den bysantinska livsstilen har Gud i centrum och har som vision och mål hur vi ska bli helgon. Det höll i sig ända till Konstantinopels fall och även under den turkiska ockupationen då också många helgon har levt. Det finns än idag lekmän som lever ett heligt liv i världen. Vardagshelighet innehåller fasta och askes, men det inte det som är huvudsaken. Följande text är ett exempel på detta, som är skriven av Nikolai Selenti, biskop av Chalkida (+1975), om en enkel kvinnas bön som grundar sig på hans personliga livserfarenhet då han var lekmannateolog. Texten för Synaxis: En enkel kvinnas bön En enkel kvinna som bodde i Perama, en förort till Pireus i Grekland, lärde mig att bedja med botfärdighet och tårar. De kallade henne föraktfullt inte vid hennes namn, utan de sade ”äggumman” därför att hon sålde färska ägg för att få sitt ”dagliga bröd”. En dag när jag var på resa passerade jag förbi hennes fattiga hem för att skriva ett inlägg i tidskriften ”Liv”. Hon själv var inte hemma, men hennes son, som var i tonåren, var där. Oljelampan framför ikonhörnan i hemmet var tänd och jag förslog för sonen att vi skulle bedja lite tillsammans tills hon kom hem. Liksom oberörd nickade han jakande och sade: ”Vi kan be.” När vi bett färdigt sade han lite skämtsamt: ”Ah, du vet inte hur man ska bedja!” Jag blev förvånad över hans djärva anmärkning och jag bad honom förklara för mig hur man bör bedja som Ortodoxt kristen, enligt hans mening. ”Jag vet ingenting om teologi, min herre, men jag ser min mors exempel. När hon ber ropar hon utan avbrott ”Herre förbarma Dig”, hon faller ner på knä hela tiden, hon slår sig för bröstet och hennes tårar rinner i floder!” Efter denna berättelse blev min längtan större att lära känna denna kvinna för att lära mig något om hennes bön. Därför åkte jag förbi hos henne en annan dag för att få träffa henne och möttes av en skakande scen av en bedjande människa. Jag fick höra att henne man var en hänsynslös alkoholist som tog vad hon tjänade på sina ägg och använde det för alkohol. Den dagen när jag kom dit hade han i sin berusning slagit henne, tagit pengarna och hade kastat Nya Testamentet i brunnen. Jag fann henne vid brunnen bedjandes: ”Min Kristus och min nåderika Panagia [Guds Moder], min make slängde inte boken med de heliga orden i brunnen av respektlöshet, utan för att han var berusad. Min Panagia, gör så att dessa heliga ord, när de löses upp i brunnen och blir ett med vattnet och min man dricker av det, att han ångrar sig, biktar sig och blir frälst och inte kommer till helvetet. Min kära Kristus, folk ser mig som god men jag är mycket eländig och har många obotliga begär och synder.” Detta var verkligen en stark bön från en enkel kvinna i världen som var upplyst av Gud. Fader Theodosios erfarenheter av heliga vardagsmänniskor Metropoliten bad sedan Geronta Theodosios berätta om heliga människor han mött i sitt liv. Han morföräldrar kom från Mindre Asien till Grekland 1922 och de hade fått utstå liknande saker av muslimerna som de kristna idag i den regionen. Men deras kristnas tro blev stärkt av det. Som barn såg han sina morföräldrar i smyg stiga upp på natten för att be och göra många knäfall. Hans morfar åkte några dagar varje år till klostren på Berget Atos och berättade för sina barnbarn historier om mirakulösa händelser av Guds Moder. Han blev så rörd varje gång han nämnde hennes namn att han började gråta och kunde aldrig avsluta historien. Fader Theodosios var själv vittne som tonåring till när hans mormor blev förolämpad i ansiktet av sin egen dotter, då hon fick höra att hon var galen och skulle bli utkastad på gatan eller inspärrad på någon psykiatrisk institution. Mormodern bjöd sin dotter på kaffe medan hon fick höra allt detta, hon diskade tyst och sade inte ett ord till sitt försvar. När dottern var klar med sina glåpord sade hennes mor till henne med mjuk röst: ”Kasta ut mig om du vill, lås in mig på en psykiatrisk institution, slå mig eller kalla mig inte längre för din mor, om det behagar dig . Allt som du sagt och vill göra med mig, det intresserar mig inte. Det enda som jag vill och längtar efter och tänker på, det är min ljuva kärlek till Jesus Kristus. Han är min kärlek och mitt liv.” Sedan vände hon ryggen till och gick ut därifrån. Geronta Theodosios gav ett annat exempel på en bedjande kvinna som lever i världen och som biktar sig för honom. Från den dagen hon gifte sig har hon varit utsatt för demonisk påverkan och är ständigt sjuk och kan nästan aldrig gå ut ur huset och måste därför bikta sig via telefon. Hennes man är otrogen och ignorerar helt sin fru. Dottern vittnar om vilken bönens människa hennes mor är. Hon läser varje dag Paraklesis till tre, fyra helgon, och till Guds Moder, samt Akatistoshymnen till henne. Hon ber med bönband för alla människor i världen: för de som ligger på sjukhus och som inte har någon i sin närhet, för dem som har ont och inte har medicin som hjälper, för de hemlösa som lever på gatan, om tröst för dem som är på psykiatriska institutioner, för blinda, handikappade, föräldralösa som inte har hjälp av någon. Hon läser också dagligen Psaltaren och Evangeliet. Kvinnan ser endast sina egna synder och ursäktar sin mans hårdhet, hon menar att hon inte är värdig någon uppmärksamhet och att Gud tillåter detta för att Han ska förlåta hennes synder. Innan Geronta Theodosios kom till klostret i Grekland för ca 30 år, sedan väntade han på tågstationen i flera timmar på natten och en hemlös kvinna satt där. Folk förolämpade och förlöjligade henne. Fastän hon var runt 75 år kom en ung man kom och föreslog köttslig synd för henne. Hon sade då att hon hade en man som är mycket vackrare än han och om han kom skulle det var slut på honom. När alla människor försvunnit från stationen gav Fader Theodosios henne något att äta och frågade henne varför hon satt där och vem som var hennes man. Hon sa att det var Kristus som tar hand om henne och tröstar henne. Hon hade ett hus men som var hemsökt av demoner så hon kunde inte bo där. Men ibland kunde hon inte lämna huset när hon var sjuk och då var hon rädd för demonerna som plågade henne. Hon somnande av sjukdomen och varje gång hon vaknade såg hon Kristus leende och omstrålad av ljus sitta på sängkanten och trösta henne sägandes ”Jag är här, var inte orolig”. Det var därför hon sade att ”Han är min kärlek”. Äkta bön kommer främst från enkla människor som övervunnit sitt förnuftsmässiga tänkande. Vägen till livet med Kristus i centrum Sedan följde frågor och inlägg från de närvarande på Metropolitens uppmaning. Han förklarade i samband med det att frestelser och prövningar från den onde kan vara till vår fördel och hjälper oss att bli starka i det andliga livet om vi bemöter dem med bön, tålamod och utan att klaga. Det är inte alltid sjukdom och svårigheter kommer från den onde, men han kan använda sig av detta för att få oss att falla i missmod och klaga gentemot Gud. Vi ska inte själva söka prövningar men ta emot de Gud tillåter i vårt liv med tacksamhet. En av de närvarande frågade om vi kan hitta en medelväg mellan det Kristocentriska livet och världen idag. Metropoliten svarade att bara om vi vill vara medelmåttiga kristna. Det finns ingen gråzon. De kristocentriska livet står till helt motsatsförhållande till vad världen idag värderar. Kristus visade oss själv vägen till det sanna livet med Honom då Han blev frestad i öknen av djävulen som försökte få Honom att falla i maktlystnad, girighet och njutningslystnad. Vi kan se att det är dessa begär som vår omvärld idag framhäver som eftersträvansvärda, vi ser det genom reklam, produkter som erbjuds, osv. Från dessa begär kommer också många andra. Högmodet, dvs maktlystnaden, råder i denna livsstil, folk förnekar Gud och tror bara på sig själva. Faller man i högmod, faller man sedan pladask i girighet och njutningslystnad, något som vi ser tydligt i vår omvärld idag. Helige Johannes Chrysostomos säger att finns det någon som fallit i otukt och köttslig synd kan man vara säker på att det föregåtts av fall i högmod och maktlystnad. Stoltheten skiljer oss från Gud och sedan faller människan i alla andra synder. En kristen är någon som lever i världen med inte av världen och vars hemland är himmelen. I samma mått som vi förändras och helgas, förändras världen omkring oss. I varje kristens händer hänger hela världen frälsning och alla andra människor. Vi har ett stort ansvar och ska svara för det på den yttersta domen. Gud kommer att fråga var vi har vår broder och hur vi arbetat för vår broders och hela världens frälsning. När den kristne kämpar kämpar vi inte bara för oss själva, det gäller även monastiker som lämnat världen. Helige Parthenius av Kiev som levde på 1700-talet hade en uppenbarelse. Han levde i en avskild cell och gick aldrig ut efter att ha blivit vigt till Stora schema, enligt ryskt klosterlivs tradition. Han stängde igen det lilla fönstret som fanns för att bara söka det himmelska ljuset och inte det från världen. Han bad att Guds Moder skulle uppenbara för honom syftet med klosterlivet. Hon uppenbarade för honom att det är att själv bli helgad genom bönen och bedja för hela världen. Hon sade inte att du bara ska tänka på din egen frälsning, utan att bedja för hela världen även om han levde i avskildhet och någon kunde säga att han var egoistisk. Ett praktiskt exempel och nutida mirakel som visar på detta det var en ung man som var med om en motorcykelolycka och hamnade under en stor lastbil. Han såg då en munk som räddade honom och drog honom därifrån. Mannens besökte Berget Athos för att han hoppades att möta munken som räddat honom. Han kom till Geronta Paisios och ynglingen kände direkt igen honom. Han berättade för Gerontan vad som hade hänt med honom och det visade sig att Geronta Paisios just den dagen och den timmen hade bett för människor som råkade ut för bilolyckor. Han hade ett program för sin bön då han bad för olika människor i nöd. Vi måste alla bedja för världen även om vi inte har en perfekt bön och inte är helgon, men om alla ber lite så gör det skillnad i världen. På så sätt ser vi helighetens betydelse i ett vidare perspektiv. Om vi försöker undvika maktlystnad och högmod kommer Guds nåd att hjälpa oss att hindra oss att falla i girighet och njutningslystnad även om vi förstås inte kommer att vara helt befriade från dem. Geronta Theodosios sade att det låter bra att det inte finns någon gråzon att det handlar om att välja ljuset eller mörkret som Metropoliten säger, men någon kanske tänker att ”jag lever i världen, det är lättare för er som lever i kloster att fasta och vara försiktiga.” Det är inte bra med tvära omvändningar. Vi behöver stor urskillningsförmåga och försiktighet när vi ändrar sätt att leva, särskilt när man lever som par. Han gav exempel på par han känner till som levt långt från Kyrkans liv men som börjat komma dit och börjat leva ett andligt liv och en av dem är överdrivet ivrig att ändra livsstil snabbt. Tex kan kvinnan ha klätt sig på ett världsligt sätt och sedan plötsligt ändra sätt att klä sig till att se ut som en nunna med långa kjolar och stora sjalar. Den ena parten i äktenskapet som är ivrig försöker tvinga den andre att ändra sig lika snabbt och abrupt, medan denne inte är beredd på det och det blir gräl och kan sluta med skilsmässa. Den parten som är kvar i kyrkan tror att den är en andlig människa, men hur kan man tro det om man blivit orsak till att upplösa sitt äktenskap? Man kan inte ändra sig så snabbt och vi behöver andlige faders råd och vägledning när det gäller detta. En kvinna som hade skilt sig från sina man kom till klostret för att bikta sig. Det visade sig att hon krävt ett strikt liv av sin man och han var inte beredd på det. De skilde sig, han lämnade kyrkan och började dricka alkohol och ta narkotika. Hon hade fortfarande uppfattningen att hon själv var en andlig person medan hon har ett stort ansvar för vad hon gjorde. Bli brinnande för vår tro Fader Anders sade att om man ska börja leva ett heligt liv behöver vi enkla råd och vägledning. Han brukar säga till folk att börja läsa morgon- och kvällsböner. Vissa säger att de inte orkar läsa alla böner för att de är för många och de kan börja läsa en bön för att sedan lägga till fler. Många lever tillsammans med en man eller kvinna som inte är intresserad av att komma till kyrkan eller bli irriterad när den andre vill bedja. Fader Anders ger rådet att de ska försöka bedja när maken/makan inte är hemma. Vi behöver börja med enkla saker och på sätt börja odla dygderna inom oss. Den Helige Isak Syriern säger att vi ska förvärva dygderna som pärlor på ett band och den ena dygden föder den andra. Många kanske inte kommer längre än till första dygden och kämpar med den hela livet. Nu när Stora fastan börjar behöver vi enkla råd. Det finns många enkla, konkreta saker att tänka på hur vi ska förhålla oss till fastan på ett bra sätt när vi lever i världen så att fastan blir en välsignelse och inte bara en teknik som gör livet svårt för oss. Metropoliten tackade Fader Anders för hans inlägg och sade: Vad vi än gör under fastan eller under året i övrigt, får vi inte glömma att vi gör det inte för att vi måste eller för att det är något märkvärdigt i sig och vårt samvete är lugnat för att vi har gjort vår plikt. Alla våra andliga ansträngningar är lydnad till Guds bud. När vi lyder dem har de ett terapeutiskt syfte, inte för att vinna vissa dygder. Vi lyder Guds bud för att bli helade. När vi följer buden befriar det oss från våra sjuka jag. När vi är beslutsamma att undvika viss mat, lyder jag inte mina egna lidelser och begär utan lyder Guds vilja. Då sker det stora miraklet att jag möter min broder och genom detta möter jag Gud. Vi måste komma ut ur vårt eget jags fängelse, vilket är ett andligt mörker av maktlystnad, girighet och njutningslystnad. När vi gör Guds vilja kommer vi ut ur detta fängelse. Fäderna säger att vi kan inte komma direkt till Gud, utan bara genom vår broder. Vi kan inte möta vår broder om vi inte kommer ut ur vårt egna jags fängelse. Vi ska inte ha självgodhet och berömma oss själva av att vi fastar, ger en allmosa eller av andra dygder. Vi måste ha en vision om meningen med vårt liv och förstå på djupet att det minsta vi gör följer den här visionen. Ett praktiskt exempel: Om jag har en tallrik med oliver framför mig bestämmer jag mig för att bara äta tre, en för Guds kärleks skull, en för kärleken till min broder och en för att mina synders förlåtelse. En sådan liten handling har stor betydelse för jag kommer ut ur mig själv. Jag ville äta många oliver men jag tänkte på Gud och min broder. Det är underförstått att vi gör detta under bön. Detta är en sorts helighet. Fader Anders har tidigare sagt att när vi talar om helighet så tänker vi på högt stående saker, men varje liten handling i perspektivet som vi sagt är en bön. Om vi säger ett gott ord till vår broder är det en bön, om vi har tålamod i en svårighet så är det är bön. Dessa små böner blir till en stor bön och förenade med den vanliga formen av bön så tänds en stor eld inom oss. Det som vi har läst ikväll och det som Geronta har sagt, har för avsikt att stärka vår trosiver och göra vår tro brinnande så att vi kan komma ut ur vår vardag och vår bekvämlighet och tänka på att vi är kallade till något mycket högre. Vi kan inte leva i en rutinartad tillvaro. En stor fiende till den kristne är rutinen. Om jag bara läser mekaniskt mina morgon- och kvällsböner och ger något i välgörenhet, osv, så sover jag lugnt för att jag tror att jag är en bra kristen. Men är du verkligen kristen? Är det meningen och målet med det som vi pratat om ikväll?

I morgon börjar den Stora fastan i den Ortodoxa kyrkan, föreberedelsetiden inför Påsken och vår Herre Jesu Kristi Uppståndelse. Se vår Metropolit Kyprianos meddelande inför fastetiden nedan. Den första veckan i fastan, måndag-torsdag läses Helige Andreas botkanon kl 18:00 i Heliga Konstantin och Helenas församling, Vårberg (Stockholm) och onsdag kl 18:00 i Uppsala. Har man inte möjlighet att delta så rekommenderas att man läser kanon i sitt hem. Texten återfinns här. Liksom dagarna blir ljusare och varmare, ska vår själ tina upp, knoppas och slå i blom. Fastan är inte en börda eller ett straff från Gud utan en Guds gåva av nåd till vår frälsning. Detta tema finns på många ställen i den Stora fastans gudstjänstbok Triodion: ”Låtom oss med glädje gå in i Fastans begynnelse. Låtom oss icke hava sorgsna ansikten”. ”Fastans vår har grytt, ångerns blomma har börjat slå ut.” Läs mer om hur vi bäst tar vara på de heliga dagarna i den Stora fastan här. Texten kan också beställas som häfte från hpkloster@ortodoxakyrkan. Uttdrag av hymner ur Triodion från fastans första vecka kan läsas här. Vi önskar alla en välsignad fastetid!

Mitt i den Stora och Heliga fastan, förmedlar vi våra faderliga önskningar till vår kyrkas hårt drabbade flock. Det är välkänt för alla att det vi upplever i den innevarande fasteperioden, säkert på grund av våra synder, är något som helt saknar motstycke... Bröder och systrar, det finns behov av omvändelse, bön, ödmjukhet och medkänsla, men också ett behov av att komma ihåg alla döda, lidande, alla som kämpar på sjukhus och alla som strävar efter att hjälpa sina medmänniskor på något sätt, materiellt eller moraliskt... Läs hela synodens viktiga meddelande här på svenska och här på grekiska. Läs Metropolit Kyprianos svar till en orolig andlig dotter här på svenska och här på grekiska. Heliga Konstantin och Helenas församling i Stockholm direktsänder Liturgin på söndagar kl. 10 här: https://www.facebook.com/KonstantinHelenaForsamling/ Länkar för att höra direktsända och inspelade gudstjänster från våra kloster i Grekland och USA över Internet: Heliga Kyprianos och Justina kloster, Grekland: http://live.agioskyprianos.org/ Gudstjänstschema (-1 timme svensk tid): 6.00 De förutinvigda gåvornas liturgi/ Gudomlig liturgi 15.15 Stora Completoriet/Vesper 18.30 Orthros Inspelade gudstjänster från klostret: http://monasterybroadcast.org Saint John of San Francisco Orthodox Monastery, Cobleskill, New York (+5 timmar svensk tid) Direktsända och inspelade gudstjänster YouTube kanal: Orthodox Tradition Triodions gudstjänsttexter på svenska Noter på svenska Triodions fullständiga gudstjänsttexter på engelska

Meddelande

Den finske ortodoxe författaren Tito Colliander skriver i sin bok”Asketernas väg” följande: ”Betrakta därför noggrant dig själv, och lägg märke till, hur bunden du är av ditt begär att göra dig själv, och endast dig själv, till viljes. Din frihet omgärdas av egenkärlekens hämmande bojor, och så vandrar du, en fånge lik, från morgonen ända till kvällen. [...] ’Men där Herrens Ande är, där är frihet’ (2 Kor 3:17).” Julfastan inför Kristi födelse börjar nu på lördag den 15 november enligt kyrklig kalender (28:e nya stilen) och pågår i 40 dagar. Vill du bli fri på riktigt? I så fall är den rätta tiden nu! Bered plats för Gud inombords genom fasta, bön och barmhärtighet till dina medmänniskor. För att förbereda Dig för det stora mysteriet att Gud själv blev människa, för att vi skulle kunna bli Honom lika! I år är det en alldeles särskild svår tid för oss då vi inte kan samlas som vanligt i våra kyrkor, och därför är det kanske av extra stor vikt i år att vi fokuserar på vårt eget andliga liv. För den som är ortodox är tiden före jul och själva högtiden inte förknippad med presenter, glitter, girlanger och mängder av fet mat, utan tvärtom: fyrtio dagar före Kristi födelses dag fastar vi för att förbereder oss andligt för att möta Frälsaren som ett nyfött barn. Under denna fasta avhåller vi oss som vanligt från alla animaliska produkter och vin och olja är tillåtet varje dag förutom onsdagar och fredagar. På lördagar och söndagar från Guds Moders intåg i Templet, den 21 november (4 december nya stilen) till Helige Spyridons dag den 12 december (25 december nya stilen), kan vi också äta fisk. I år sammanfaller också vår julfasta med den sociala distansering som föreskrivs av våra Myndigheter, vilket faktiskt också kan hjälpa oss i att förstå fastans sanna innebörd och se glädjen av att åter kunna samlas i kyrkan när restriktionerna är över. Våra heliga Fäder betonar särskilt vikten av allmosegivande i fastetider och att visa kärlek till vår nästa som en betydelsefull del av fastan. Givmildheten begränsar sig inte bara till ekonomiska bidrag till behövande, utan kan även innebära att hjälpa andra praktiskt och be för dem. Om vi tror att vi älskar Gud och tjänar Honom, utan att älska vår nästa, bedrar vi oss själva (se 1 Joh. 4:21). Låt oss ta vara på fastetiden och bli fria på riktigt på det sätt Tito Colliander talar om i texten ovan och se denna tid som ett gott tillfälle att fördjupa vårt andliga liv där vi tar ett eget ansvar för att bygga en ”kyrka” i vårt hem, där vi firar daglig gudtjänst och med störst kraft på söndagar, när vi nu inte får och kan samlas tillsammans. På så sätt bereder vi våra hjärtan så att vi kan ta emot vår människoblivne Frälsare i vårt hjärtas krubba på Hans födelses dag, julen! 13/26 november Helige Johannes Chrysostomos, Ärkebiskop av Konstantinopel Fader Anders Åkerström

Texten är en fri översättning modifierad för Sverige efter en text skriven av munkarna vid St. Edward Brotherhood, England, för deras blogg ”A Young Adult's Guide to the Orthodox Church” samt från deras tidskrift ”The Shepherd” (maj 2020). Den svenska versionen publiceras nu med välsignelse av vår Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, som är locum tenens (ställföreträdande biskop) för Stockholms Ortodoxa stift. Alla länder i världen har drabbats av Coronaviruset (COVID-19). Vissa länder har drabbats hårdare än andra av skäl som forskare inte tillfullo förstår. De flesta länder i världen har infört någon form av ”lockdown” eller social distansering, vilket innebär att ortodoxt kristna inte kan delta i sin församlingskyrkas gudstjänstliv på samma sätt som före pandemin. Dessa extrema åtgärder från regeringar i vissa länder har genererat massor av konspirationsteorier på Internet, främst i sociala medier. Till exempel säger vissa människor att viruset inte existerar – att pandemin är en komplott eller konspiration, påhittad av media eller regeringar i syfte att få kontroll över människor. Vi vet objektivt att detta inte är sant, eftersom medlemmar av vår kyrka arbetar för att rädda liv på sjukhus eller är mikrobiologer och jobbar på internationella läkemedelsföretag. Vi vet från de som har förstahands information att COVID-19 är verklig och kan döda människor. Vi har t.o.m. personer som blivit sjuka och dött inom vår kyrka i Sverige! Andra påstår att Coronaviruset är en förföljelse av Ortodoxt kristna iscensatt av den gudlösa överheten. Denna konspirationsteori skulle vara lättare att förstå om kyrkor stängdes och krogar, diskotek, klubbar och gym etc. var öppna. I många länder i Europa har alla platser där människor samlats varit stängda. Situationen skiljer sig signifikant från förföljelsen av kristna under t.ex. kommunismen där kyrkor stängdes och förvandlades till underhållningsplatser för att håna den kristna tron. Kristus Frälsarens katedral i Moskva, för att ta ett exempel, sprängdes av bolsjevikerna 1931 för uppförandet av Sovjeternas palats. Monumentet skulle resas i modernistisk stil, med nivåer av strävpelare för att hålla upp en enorm staty av Lenin på toppen av en kupol. Lenins arm skulle visa ”vägen till kommunism”, allt för att håna den ortodoxa tron. Något Sovjeternas palats blev det dock aldrig, men istället byggdes världens största offentliga simbassäng. En siminrättning skulle ersätta kyrkan för att så kraftfullt som möjligt håna den Ortodoxt kristna tron. De flesta konspirationsteorier om Coronaviruset sprids av människor vars övertygelse är helt oortodox. En del blandar detta med tro på utomjordingar och tron på att det finns en ”global elit” som styr världen vars syfte är att genom ett kommande vaccin mot COVID-19 kontrollera hela mänskligheten med ett mikrochip. Vi ska inte läsa eller sprida dessa bisarra teorier. Vi får inte heller låta oss smittas av den falska trons virus. Många vanliga människor som saknar akademisk utbildning har plötsligt blivit "experter" på virus och pandemier. De flesta av dessa människor har säkert goda intentioner, men det är slöseri med tid att lyssna på dem eftersom de bara uttrycker åsikter–de kan inte tolka den vetenskapliga eller medicinska informationen på ett korrekt sätt då de saknar grundkunskaper i biologi och medicin. När vi hör någon uttala sig eller om vi läser en text bör vi förhålla oss till det med en sund kritik och kontrollera källan till uttalandena och om det kommer från en trovärdig person. Det är också viktigt att inse att den Ortodoxa kyrkans gudstjänstliv fortsätter över hela världen i kyrkor och kloster, även om församlingsbor inte får eller kan närvara. Det finns ju så klart inget som hindrar oss att be tillsammans i våra hem! Den Ortodoxa kyrkan är fortfarande En, även om vi tillfälligt är separerade geografiskt, så är vi En i tron och i vår gemensamma bön. Vad vi borde göra under denna tid av social distansering är att be oftare, följa med i kyrkans textläsningar och läsa uppbyggliga böcker om vår Ortodoxa tro. Vi kan förvandla denna ”lock down” av våra samhällen till något positivt och uppbyggligt för vår tro och vår andlighet. Denna pandemi har dessutom lockat fram det bästa hos många människor. De som vare sig är religiöst intresserade eller kristna tar hand om sin nästa precis som Kristus kallar oss att göra när han säger: Älska din nästa såsom dig själv (Mark 12:31). Dessa goda och positiva exempel i samhället är något vi som Ortodoxt kristna kan lära oss av! Även om vi avvisar konspirationsteorier, måste vi känna igen tidens tecken. Det finns många problematiska idéer i de politiska strömningar som finns idag för en Ortodoxt kristen med vår människosyn. Våra biskopar i vår Heliga Synod i Grekland har varnat för att större prövningar väntar oss framöver. Men de har också lugnat oss när de säger: Ingenting borde beröva oss den oövervinnliga glädjen från Uppståndelsen och det säkra hoppet på seger. Låt ingenting skada vår tro och vårt tålamod, låt ingenting orsaka att vi blir mer förtvivlade eller låter oss luras. Om vi ​​gläder oss över hoppet om gudomlig hjälp och tröst, kommer vi att bli som våra heroiska förfäder och de heliga i vår tro. Men om vi förlorar vårt mod och tålamod måste vi snabbt stärka vår tro och vår andliga kamp för omvändelse och för att hela våra själar (från synodens Påskhomilia 2020). Vi måste alltså kraftfullt avvisa konspirationsteorier, men vi måste samtidigt vara andligt vaksamma. Vi måste lyssna på vad våra biskopar säger och följa deras instruktioner. Om vi ​​gör detta troget, kommer vi att skyddas andligt av den Helige Andes nåd. Följ den Helige Aposteln Paulus vackra maning: För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt sådant. Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder (Fil. 4:8-9). Så var då visa och sök Guds frid hellre än oro, vånda och hysteri. Se till Livets Källa och Hans under hellre än att fruktlöst slösa bort tiden och blicka ner i mörka vatten. Må Kristus öppna våra andliga ögon och hela våra sjuka själar för att se och följa Hans vilja i sanning, såsom Han helade den blinde mannen, vars söndag vi firar i morgon. Uppsala, Den blinde mannens söndag 2020 Fader Anders, syndfull präst

Kom, låt oss fröjda oss i Herren; låt oss ropa i jubel till vår Gud och Frälsare!”  ”Sjungen till Herren en ny sång; sjungen till Herren hela jorden”! När vi inträdde den Stora fastans välsignade period... Läs meddelandet här.

Det är verkligen inte lätt att förkasta ett småaktigt livsideal som utgörs av vardagliga bekymmer, sökande efter materiella ting, säkerhet och njutning och byta ut det mot ett liv där fullkomlighet är målet: ”Varen I alltså fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” Världen säger genom alla dess ”media”: ”var glad, ta det lugnt, följ den breda vägen”. Kristus säger i Evangeliet: ”välj den smala vägen, kämpa och lid, för detta är den väg som leder till den enda, genuina lyckan.” Om inte Kyrkan hjälper oss, hur kan vi göra det svåra valet, hur kan vi omvända oss och återvända till det härliga löftet som ges till oss varje Påsk? Det är här den Stora fastan kommer in. Den är den hjälp som Kyrkan erbjuder oss, omvändelsens och ångerns skola. Bara den gör det möjligt att ta emot Påsken, inte bara som en tillåtelse att äta, dricka och koppla av, men verkligen som slutet på det ”gamla” i oss, som vårt inträde i det ”nya”. Syftet med Stora fastan är inte att tvinga oss att följa ett antal regler, utan att ”mjuka upp” vårt hjärta så att det kan öppna sig självt för andens verklighet, för att uppleva den dolda ”törsten och hungern” för gemenskap med Gud. Det är en missuppfattning att Fastan är en tråkig period. Så skall den inte uppfattas av oss, utan snarare som glädjerik. Vi lever i ett samhälle som från år till år verkar göra det allt svårare att leva ett engagerat kristet liv, men vi bör ändå göra vad vi kan för att leva ett sådant. Den Stora fastan är den heligaste perioden på året. Förbered dig för den innan den börjar genom att planera in och avsätta tid för ditt andliga liv; prioritera bönestunderna hemma, välj ut en andlig bok att läsa, sätt några sociala aktiviteter åt sidan och gör dig redo att delta i Kyrkans gudstjänster så ofta du kan och de erbjuds. I församlingen i Stockholm firas morgongudstjänsten (Orthros) innan Liturgin på söndagar. Då hör man texterna som har med just den söndagen att göra. För att kunna ägna tid åt allt detta och för att vi verkligen ska bli uppbyggda av det är det nödvändigt att också undvika oseriöst och för mycket TV-tittande och Internetsurfande, ytliga sociala kontakter och nöjen. Se till att du har fastemat hemma innan fastan börjar. Man behöver inte köpa dyra vegan- och sojaprodukter från affären, det är bättre att äta enkelt och billigt. Enligt vår Kyrkas tradition bör vi också kombinera fastan med givmildhet till de fattiga och ge dem de pengar vi sparar genom en billigare kost. Givmildhet är också att ge av oss själva och vår tid, praktisk hjälp till behövande och till kyrkan. Särskilt den första veckan i Stora fastan bör vi tillbringa i så stor stillhet som möjligt och fasta lite striktare för att komma in i fastans ”atmosfär”. Då läser vi den Helige Andreas av Kretas stora botkanon i kyrkan. (Se separat gudstjänstprogram för första veckan i stora fastan.) Om du inte har möjlighet att komma till kyrkan så försök i alla fall att ägna mer tid åt bön hemma och läs texterna som du kan hitta på vår hemsida här. Liksom dagarna blir ljusare och varmare, ska vår själ tina upp, knoppas och slå i blom. Fastan är inte en börda eller ett straff från Gud utan en Guds gåva av nåd till vår frälsning. Detta tema finns på många ställen i den Stora fastans gudstjänstbok Triodion: ”Låtom oss med glädje gå in i Fastans begynnelse. Låtom oss icke hava sorgsna ansikten”. ”Fastans vår har grytt, ångerns blomma har börjat slå ut.” Läs mer om hur vi bäst tar vara på de heliga dagarna i den Stora fastan här. Texten kan också beställas som häfte från hpkloster@ortodoxakyrkan.se. __________ Från Den Stora fastans pilgrimsfärd och The Shepherd, St. Edward Brotherhood, Brookwood, England, mars 2015, 2016 och 2017.

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida som PDF-fil och kan även beställas i pappersform från info@ortodoxakyrkan.se. Se även gamla nummer av tidningen i vårt tidningsarkiv.

Synaxis med Metropolit Kyprianos, Vårberg 2 juni 2019 Under den senaste istiden dog många djur av kylan. Igelkottarna förstod situationen och bestämde sig för att förena sig i grupper. På så sätt skulle de skydda sig från kylan och de värma varandra. Men vars och ens taggar skadade deras närmaste kamrater och för att undvika rispor beslutade de sig för att fjärma sig från varandra igen, men då dog de av kölden. De som fortfarande levde var tvungna att välja: att stå ut med sina kamraters taggar eller så skulle deras art utrotas... Läs här vad igelkottarna valde och vilken betydelse historien har i vårt liv.

18-25 maj 2019 kyrklig kalender (30 maj-7 juni nya kalendern), i Uppståndelsens och vårens glädje innan Pingsten, besökte Metropolit Kyprianos traditionsenligt vårt stift för tionde året i rad tillsammans med en grupp med tio personer från Grekland för att delta i Heliga Konstantin och Helenas festdag i Vårberg, Stockholm. Förutom de många Liturgierna som firades i alla stiftets kyrkor och kapell under veckan, använde Metropoliten också tillfällena för att möta prästerskapet och de troende för diskussioner och bikt, men också för utflykter och promenader tillsammans med dem i den vackra svenska naturen. På fredagen anlände gruppen till Arlanda på eftermiddagen och den sedvanliga ceremonin för mottagande av biskop firades i biskopsresidenset i Vårberg, då stiftets prästerskap Fader Anders Åkerström, Fader Stefanos Jaerpenberg och munkdiakon Fader Theocharis deltog tillsammans med några troende från församlingen. Sedan besökte Metropoliten och hans grupp den sjuke och sängliggande, men alltid så rofyllda Biskop Johannes, grundaren till vår mission i Sverige. Metropoliten framförde hälsningar från synodens biskopar i Grekland och de troende där, samt bad om Biskop Johannes välsignelse för aktiviteterna de kommande dagarna. På lördagen firade Metropoliten Liturgi tillsammans med stiftets prästerskap i Heliga Philothei av Atens nunnekloster i Villberga-Grillby. Efter Liturgin och trisagion vid graven till grundaren till klostret, Moder Philothei († 2012), bjöds alla på en agapemåltid. Sedan utförde vår Metropolit och andlige fader till klostrets lilla systerskap vattenvälsignelsen med särskilda böner för läggandet av grunden till en ny utbyggnad i klostrets Abato (klausur) för nya klosterceller. Samma eftermiddag firades Aftongudstjänsten till Uppståndelsen och Heliga Konstantin och Helenas festdag i kyrkan i Vårberg på grekiska och svenska, samt den lilla sena aftongudstjänsten med Akatistoshymnen till helgonen och Nattvardsbönerna. Det är värt att omnämna det beundransvärda arbete församlingens körledare Peter Magneli gör med att sätta svensk text till traditionella bysantinska melodier. På den blinde mannens söndag firade Metropolit Kyprianos Heliga Konstantin och Helenas festdag i kyrkan tillägnad helgonen i Vårberg tillsammans med stiftets prästerskap och en mångkulturell mängd troende från vår församling, av vilka många mottog de heliga Mysterierna. Biskop Johannes deltagande i kyrkan från sin rullstol gav stor glädje åt alla närvarande. Efter processionen med de vördade helgonens ikon och välsignelsen av de fem bröden, Artoklasia, satt alla ned till en festlig agapemåltid och uttryckte sin glädje över besöket av bröderna och systrarna från Grekland. På söndagens kväll genomfördes som vanligt en s.k. församlingssynaxis då vår Metropolit berättade om fabeln om igelkottarna som under den senaste istiden lärde sig att för att leva tillsammans måste vi kunna utstå någon rispa från de som befinner sig i vår närhet. Trots detta är det viktigaste värmen vi kan dela när vi lever tillsammans. Texten kommenterades gemensamt av de närvarande och vi fördjupade oss i dess andliga budskap gällande att leva ett gemensamt liv i äktenskapet, i familj och i varje sorts social relation. Om vi inte blir ett Paradis för vår medmänniska genom att vi har självkritik, kärleksfullt tålamod, förlåtelse och uppoffrande kärlek till andra, blir andra som ett helvete för oss. (Läs texten från Synaxis här.) Den grekiska gruppen följde på måndagen med Metropoliten, tillsammans med några troende från Stockholm, till Skogskyrkogården med dess stora träd och blomsterprydda gravar. Vi besökte den Ortodoxa delen och firade trisagion vid Moder Parthenias och andra församlingsmedlemmars gravar där Metropoliten satte upp keramikikoner med Uppståndelsen som ett hoppfullt Ortodoxt vittnesbörd. Samma kväll begav sig Metropoliten tillsammans med gruppen från Grekland till det lilla samhället Järbo utanför Sandviken för att fira Liturgi i kapellet tillägnat den Helige Josef, den trolovade med Guds Moder, på våra församlingsmedlemmar Laurentius och Marjos gård. Metropoliten firade den Gudomliga liturgin där på tisdagen i det fina, lilla enkla kapellet. I sin korta homilia tackade Metropoliten Gud för den stämningsfulla Liturgin mitt i Uppståndelsens period, i vårens vackra, förnyade natur. Under den följande agapemåltiden tog Metropoliten tillfället i akt och sådde vår tros hoppfulla frön i de intresserade volontärernas hjärtan, som bor och arbetar på våra sympatiska församlingsmedlemmar Laurentius och Marjos gård. Uppståndelsens Orthros och Liturgi firades av Metropoliten på onsdagen i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Stockholm till Apodosis (avslutningen) av Påsken. På eftermiddagen besökte Metropoliten Heliga Philotheis lilla kloster i Villberga för att bikta systrarna och tala med dem om klostrets och missionens angelägenheter. Kristi himmelsfärd firades på torsdagen med Orthros och Liturgi i kapellet tillägnat Theotokos avsomnande i Uppsala. Efter gudstjänsten mottog Fader Anders och Presbytera Britt alla närvarande i sitt hem för en festlig måltid. Under måltiden berättade Fader Anders om Gudrid Thorbjarnardottirs händelsefyllda liv, känt från de isländska vikingasagorna, född 980 då kristnandet av Island och Grönland ägde rum. Gudrid var förmodligen den första europeiska kvinnan som kom till Amerika och födde en son där. Efter att ha varit gift tre gånger och alla hennes män dött, slutade hon sitt liv som nunna och eremit vid kyrkan som hennes son byggt på Island. På fredagen besökte Metropoliten och gruppen från Grekland biskop Johannes i hans cell, de tackade honom och bad om hans välsignelse för återresan till Grekland samma dag. Den grekiska gruppen önskade att Gud må stärka och befästa deras bröder och systrar i Sverige, prästerskapet, munkarna och nunnorna och alla lekmän, så att de förmedlar Evangeliets ljus och salt till andra i landet i norr, genom Heliga Konstantin och Helenas förböner. Metropolit Kyprianos kommer att besöka Stockholms stift igen 27 september till 2 oktober 2019. Se program för besöket här.

Vi har en tradition sedan fem år tillbaka i vårt stift att en gång om året åka på en pilgrimsfärd och besöka något som har med Sveriges tidiga kristnande att göra. I år var vi en grupp om 10 personer, vilkens mål var att lära känna våra tidiga kristna rötter i Hälsingland och bese Helige Stenfinns dödsplats och grav i Norrala och de orter han förde Evangeliet till. Läs rapporten om vår pilgrimsfärd här.

Kristi Förklaring: måndag 6/19 augusti, 9.00 Liturgi med välsignelse av druvor

Vår stora färd mot mötet med vår älskade Frälsare och eviga Brudgum gör vi inte ensamma...

Heliga Philaretos hjälpförening i Grekland försörjer ca 450 fattiga familjer varje månad med mat och ekonomiska bidrag, vilka kommer endast från deras givare. Runt 60 personer får bröd och mjölkprodukter dagligen, vilket föreningens volontärer samlar in varje dag och natt från olika bagerier och matvaruaffärer i Aten. Nu har skåpbilen som används för att samla in varorna gått sönder och de behöver en ny för att kunna fortsätta sin verksamhet och de vädjar om vår hjälp! Du kan skicka din gåva direkt till föreningen via banköverföring eller PayPal: http://www.agiosfilaretos.org/donations/ Se även kontouppgifter nedan. Du kan också sätta in ditt bidrag på klostrets bankgiro: 677-0242 eller Swisha: 072-860 28 49 så skickar systrarna det vidare till Grekland. Märk insättningen "skåpbil". Tack för din medverkan!

På eftermiddagen torsdagen den 28 februari 2019 anlände vår Metropolit Kyprianos till Arlanda i sällskap med Arkimandrit Fader Theodosios, abbot i Heliga Kyprianos och Justinas kloster, Fili, Grekland, Fader Jiri Jan, Syster Eupraxia från Heliga Änglarnas kloster och subdiakon Christos Katsoudas. De mottogs av Fader Anders, Fader Stefanos, Moder Magdaleni och Rafael. Ceremonin för mottagande av biskop firades sedan i Heliga Konstantin och Helenas kyrka, Vårberg, där munkdiakon Fader Theocharis också deltog tillsammans med en liten grupp församlingsbor. Metropoliten vidareförmedlade till de närvarande Ärkebiskop Kallinikos och alla synodens biskopars välsignelse samt hälsningar från alla andliga bröder och systrar i Grekland. Han bad om allas förböner för ett andligt fruktbart pastoralt besök och åberopade Ärkebiskopens och Biskop Johannes förböner samt bönerna av den nyligen bortgångne Metropolit emeritus Chrysostomos av Etna, i evig åminnelse, som betytt så mycket för vår mission i Sverige. Sedan gick Metropoliten med sällskap för att hälsa på Biskop Johannes och få hans välsignelse inför de kommande dagarnas program. Fredagen den 1 mars besökte Metropoliten Skogskyrkogården tillsammans med några av de troende och firade Trisagion, dvs själabön, vid några av våra hädangångna troendes gravar. På eftermiddagen genomförde han en samling med vårt stifts prästerskap och diakon för att samtala om stiftets pastorala angelägenheter. Lördagen den 2 mars firades Heliga Philotheis klosters festdag för trettionde gången sedan klostret grundades. Festdagen var flyttad till denna dag från kommande måndag (19 februari, kyrklig kalender) för att fler skulle kunna deltaga. Firandet började med Orthros (morgongudstjänsten) och fortsatte med gudomlig hierarkisk liturgi, ledd av Metropoliten och med deltagande av alla ovan nämna präster (4 samt en diakon!) med nunnorna som kör. Ett trettiotal församlingsbor från Stockholm, Uppsala, Enköping och Finland närvarade. I slutet av Liturgin gjordes en procession utomhus med Heliga Philotheis ikon och en del av hennes reliker som finns i klostret. En Trisagion firades vid klostergrundaren Moder Philotheis grav. Efteråt bjöd nunnorna på en måltid för alla närvarande och Metropoliten talade efteråt om den Heliga Philotheis liv och hennes betydelse för de Ortodoxt kristna i Grekland under den turkiska ockupationen. Hon hjälpte då många människor, särskilt unga kvinnor, från att tvingas konvertera till Islam, hon byggde flera kloster och grundade skolor. Metropoliten talade om hur den äldre Metropolit Kyprianos (+2013), i evig åminnelse varit upplyst av Gud när han beslutade att tillägna klostret i Sverige till Heliga Philothei av Aten och hur hon genom sitt kloster i Sverige förenar söder med norr. Klostret i Sverige är ett Ortodoxt vittnesbörd och firar i år sitt 30-årsjubileum. Många i Sverige har blivit hjälpta och stärkta i sin tro genom klostret och några har lärt känna Ortodoxin genom det. Sedan bad han Abbot Theodosios säga några ord. Han tackade för att han för första gången fått följa med till Sverige och pratade om vilket ansvar föräldrar har hela livet för sina barn att visa dem och vägleda dem med Kyrkans och Ortodoxa värderingar, vilket är extra viktigt i Sverige som har gått så långt i värderingar som är så fjärran från traditionell Ortodoxi. Han gav en present till systerskapet, ett kors som tillhört den äldre Metropoliten, som systrarna i klostret kan få välsignelse och tröst av. På lördagskvällen firades sedan aftongudstjänsten i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Vårberg. Den tredje söndagen i Triodion, Domsöndagen, firades Orthros och hierarkisk gudomlig liturgi i Heliga Konstantin och Helenas församling. Innan Liturgin började läste Metropoliten en särskild bön för altartjänaren Rafael som välsignelse för att tjäna i altaret. I slutet talade Metropoliten i sin predikan om de teman som de fyra söndagarna i Triodion har och hur de förbereder oss för den Stora fastan. Publikanen och fariséns söndag lär oss att vi bör bedja med publikanens ödmjukhet och inte fördöma vår broder som farisén. Den andra söndagen lär oss hur vi ska ångra oss som den förlorade sonen och lämna vårt liv i synd och återvända till vår Himmelske Faders famn. Den tredje söndagen påminner oss om att vi en dag, vid den yttersta domen, kommer att få stå till svars inför Gud för våra gärningar, men vi döms även dagligen av vårt samvete som talar om för oss vad vi gjort fel. Metropoliten påminde oss om att vi behöver korsfästa våra gamla jag tillsammans med Kristus för att vi tillsammans med Honom ska kunna uppstå som förnyade människor. På söndagskvällen genomfördes som vanligt en församlingssynaxis ledd av Metropoliten. Han talade först om Helige Konstantin och var hans reliker finns bevarade, på 14 olika ställen i världen i Grekland, USA, Ryssland, Ukraina, Bulgarien och Rumänien. Sedan berättade han om en text som handlade om en enkel kvinnas starka bön och hur vi kan uppnå helighet fast vi lever i världen. Se texten och utförligt innehåll av Synaxis i separat blogg-post. På måndagen åkte Metropoliten och prästerskapet till Norrköping för att stärka de troende i Helige Ignatios av Antiokias församling och en Synaxis genomfördes i ett hem tillhörande ett par i församlingen. Under sin vistelse träffade Metropoliten flera av de troende för privata samtal i form av andlig vägledning och bikt. Tisdagen den 5 mars återvände Metropoliten och hans sällskap till Grekland. Vi i Stockholm stift är mycket tacksamma för att vår Metropolit kan komma så ofta som tre gånger per år och besöka oss, vägleda oss, uppbygga oss andligt och visa så stor självuppoffrande kärlek till oss alla. Vi ber Gud att Han ska ge honom hälsa, styrka och tålamod att kunna fortsätta sina besök och stärka oss i det andliga livet. Metropolit Kyprianos kommer på besök i Sverige nästa gång den 31 maj till och med den 7 juni. Söndagen den 2 juni kommer Heliga Konstantin och Helenas festdag att firas med Orthros och hierarkisk gudomlig liturgi i vår kyrka i Vårberg, Stockholm. Samma kväll kl. 19 kommer Metropoliten att hålla en Synaxis igen i församlingssalen i kyrkan. Alla är välkomna! Ett separat program för besöket kommer att publiceras senare.

Kristus är uppstånden! Under vår vistelse i vårt moderkloster i Grekland över Påsken åkte vi till Aten i Heliga Philotheis fotspår. Dagen efter vi besökt dessa platser helgade av vårt klosters skyddshelgon fick vi beskedet att vi fått bygglov för vår planerade utbyggnad av klostret! Det var ett ovanligt snabbt besked och vår hantverkare blev både förvånad och glad. Några formaliteter finns fortfarande kvar men det finns möjlighet att bygget kan sätta igång om ca fyra veckor! Vi besökte grottan där Heliga Philothei drog sig tillbaka i bön och asketiskt liv och en kyrka tillägnad henne just intill där reliken av hennes hand finns att venerera samt en underbar ikon målad av Photios Kontoglou. Vi besökte även platsen där Heliga Philothei grundat ett kloster och ett kapell tillägnat Guds Moders intåg i templet och det var på den platsen som hon lämnade jordelivet några månader efter att hon blivit misshandlad av turkarna. Ruiner av klostret finns kvar och kapellet är intakt. Någonstans där finns hennes grav men man vet inte var. Inom kort kommer arkeologiska utgrävningar att göras på området. Fler mirakel har tidigare skett i år genom Heliga Philothei för vår utbyggnad. En ung kvinna som vi känner och som vi tillsammans med besökt platserna i Aten med anknytning till Heliga Philothei, funderade på att bli nunna. Hon förstod dock att hon hade en annan kallelse i livet och gifte sig nyligen. Samma dag som vi firat Heliga Philotheis dag tidigare i år fick vi ett meddelande från henne när hon skrev att hon skulle vilja ge möjlighet till någon annan kvinna att leva klosterliv i det kloster som har hennes kära skyddshelgons namn och att hon därför ville skänka en stor summa till vårt klosters utbyggnad! Vi har också mottagit ett mycket stort ekonomiskt bidrag från en för oss okänd familj som tackade oss för möjligheten att få ge en gåva till vårt kloster i tacksamhet till Gud för allt Han gett dem! Många gåvor, små och stora, har inkommit från kända och okända, från Sverige, USA, Grekland, Frankrike och särskilt från England. Vi står i stor tacksamhetsskuld till er alla, men särskilt till Fader Alexis och St. Edward Brotherhood i England och dess generösa församlingsmedlemmar som tillsammans bidragit med över 100 000 kronor! Bygglovet blev 7000 kronor dyrare än de först sagt och grävningen 20 000 kronor mer än den första uppskattningen och det kan bli ännu mer om de stöter på berg eller stora stenar. Men om Heliga Philothei har hjälpt oss på så underbara sätt hittills och gett oss ekonomiska möjligheter kan vi inte tvivla på att hon ska fortsätta att ta hand om sitt lilla kloster i Sverige! Må hennes förböner stärka er alla som hittills bidragit till att vårt kloster ska växa och ge er Uppståndelsens och vårens glädje i era hjärtan!

Det är verkligen inte lätt att förkasta ett småaktigt livsideal som utgörs av vardagliga bekymmer, sökande efter materiella ting, säkerhet och njutning och byta ut det mot ett liv där fullkomlighet är målet: ”Varen I alltså fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” Världen säger genom alla dess ”media”: ”var glad, ta det lugnt, följ den breda vägen”. Kristus säger i Evangeliet: ”välj den smala vägen, kämpa och lid, för detta är den väg som leder till den enda, genuina lyckan.” Om inte Kyrkan hjälper oss, hur kan vi göra det svåra valet, hur kan vi omvända oss och återvända till det härliga löftet som ges till oss varje Påsk? Det är här den Stora fastan kommer in. Den är den hjälp som Kyrkan erbjuder oss, omvändelsens och ångerns skola. Bara den gör det möjligt att ta emot Påsken, inte bara som en tillåtelse att äta, dricka och koppla av, men verkligen som slutet på det ”gamla” i oss, som vårt inträde i det ”nya”. Syftet med Stora fastan är inte att tvinga oss att följa ett antal regler, utan att ”mjuka upp” vårt hjärta så att det kan öppna sig självt för andens verklighet, för att uppleva den dolda ”törsten och hungern” för gemenskap med Gud. Det är en missuppfattning att Fastan är en tråkig period. Så skall den inte uppfattas av oss, utan snarare som glädjerik. Vi lever i ett samhälle som från år till år verkar göra det allt svårare att leva ett engagerat kristet liv, men vi bör ändå göra vad vi kan för att leva ett sådant. Den Stora fastan är den heligaste perioden på året. Förbered dig för den innan den börjar genom att planera in och avsätta tid för ditt andliga liv; prioritera bönestunderna hemma, välj ut en andlig bok att läsa, sätt några sociala aktiviteter åt sidan och gör dig redo att delta i Kyrkans gudstjänster så ofta du kan och de erbjuds. I församlingen i Stockholm firas morgongudstjänsten (Orthros) innan Liturgin på söndagar. Då hör man texterna som har med just den söndagen att göra. För att kunna ägna tid åt allt detta och för att vi verkligen ska bli uppbyggda av det är det nödvändigt att också undvika oseriöst och för mycket TV-tittande och Internetsurfande, ytliga sociala kontakter och nöjen. Se till att du har fastemat hemma innan fastan börjar. Man behöver inte köpa dyra vegan- och sojaprodukter från affären, det är bättre att äta enkelt och billigt. Enligt vår Kyrkas tradition bör vi också kombinera fastan med givmildhet till de fattiga och ge dem de pengar vi sparar genom en billigare kost. Givmildhet är också att ge av oss själva och vår tid, praktisk hjälp till behövande och till kyrkan. Särskilt den första veckan i Stora fastan bör vi tillbringa i så stor stillhet som möjligt och fasta lite striktare för att komma in i fastans ”atmosfär”. Då läser vi den Helige Andreas av Kretas stora botkanon i kyrkan. Om du inte har möjlighet att komma till kyrkan så försök i alla fall att ägna mer tid åt bön hemma och läs texterna som du kan hitta på vår hemsida här. Liksom dagarna blir ljusare och varmare, tinar vår själ upp, knoppas och slår i blom. Fastan är inte en börda eller ett straff från Gud utan en Guds gåva av nåd för vår frälsning. Detta tema finns på många ställen i den Stora fastans gudstjänstbok Triodion: ”Låtom oss med glädje gå in i Fastans begynnelse. Låtom oss icke hava sorgsna ansikten”. ”Fastans vår har grytt, ångerns blomma har börjat slå ut.” Läs mer om hur vi bäst tar vara på de heliga dagarna i den Stora fastan här. Texten kan också beställas som häfte från hpkloster@ortodoxakyrkan.se. __________ Från Den Stora fastans pilgrimsfärd och The Shepherd, St. Edward Brotherhood, Brookwood, England, mars 2015, 2016 och 2017.

Vi i Heliga Philothei Ortodoxa kloster planerar en utbyggnad av klostret på uppmaning och med välsignelse av vår Metropolit under 2019 för att systerskapet ska kunna växa! I veckan fick vi äntligen svar från byggfirman hur mycket offerten blir för tillbyggnaden. Det saknades ca 100 000 kronor för att kunna betala dem och vi blev lite missmodiga hur detta ska gå att genomföras... Vi bad firman om att göra tillbyggnaden mindre för att kunna ha råd med den, men de sa att prisskillnaden skulle bli marginell så att det inte var någon större idé. Då bad vi om vår andliga faders och moders välsignelser, gjorde korstecknet och sa till varandra: "Nu eller aldrig! Vi säger ändå ja till byggfirman och Gud kommer att hjälpa oss med Heliga Philotheis förböner!" Och miraklet skedde! Dagarna efter vi bestämt oss fick vi två otroligt generösa gåvor som täcker exakt vad vi behöver betala firman inklusive bygglov och kontrollansvarig! Ära åt Gud och vårt klosters skyddshelgon Heliga Philothei som verkar vilja att vi genomför denna utbyggnad i år när vårt kloster firar 30 år sedan den första Liturgin genomfördes! Vi är mycket tacksamma för de gåvor vi redan mottagit, men det kommer dock att behövas ännu ca 50 000 kr för golv och målning in- och utvändigt, vilket vi tänkt göra själva för att hålla priset nere. I badrummet ska även golv läggas in och interiör installeras, så vi är djupt tacksamma för all fortsatt ekonomisk hjälp och för era förböner för detta projekt! Se hur du kan hjälpa oss här. Klostrets inkomster består endast av vad vi tjänar genom vårt hantverk med ikoner (vilket knappt täcker de löpande utgifterna) samt privata gåvor och vi mottar inte några bidrag från stat eller kyrka, varken i Sverige eller från Grekland. Därför är vi beroende av våra välgörare för att möjliggöra ett större systerskap i vårt kloster i Sverige. I Sverige är folk inte så vana vid kloster och förstår kanske inte välsignelsen av givmildhet, vilket folk gör i större utsträckning i många andra länder. Det kan vi se genom de bidrag vi fått av människor vi inte ens träffat, församlingsmedlemmarna knutna till St. Edward Brotherhood i England. Gåvorna från dem har uppgått till 75 000 kr! Vi tackar särskilt Fader Alexis, abboten i klostret, för att han uppmuntrar sitt folk att ge frikostigt. Vi nunnor är ovärdiga och ringa förvaltare av ett hus helt tillägnat Gud, ett kloster är en andlig oas i världens brus och de som bidrar därtill blir medarbetare i Guds verk.

En kortfattad förklaring om vad som sker i den Ortodoxa liturgin för att bättre kunna följa med i den.

Ett nytt nummer har kommit ut av tidskriften Uppbyggelse och Tröst! Texterna är utvalda av vår Metropolit Kyprianos i Grekland och har ett lättillgängligt och vackert utförande med ikoner och dekorationer i flerfärg. Översättning och layout sker i vårt kloster i samarbete med vårt moderkloster i Grekland. Läs det här. Se äldre nummer här. Den utkommer även på en rad andra språk som man kan hitta på denna länk.

Läs sammanfattning av Metropolit Kyprianos homilia söndagen efter det Heliga Korsets upphöjelse, 19 september/2 oktober 2016. #Metropolit

Förståelse, den mest genuina formen av kärlek Den kristnes ansvar gentemot sin medmänniska #Metropolit #homilier

Klicka på följande för att öppna pdf: Rapport om Metropolit Kyprianos pastorala besök i Stockholms stift Synaxis med Metropolit Kyprianos Tackbrev från Metropoliten Bilder #Metropolit

Ett nyöversatt nummer har kommit ut av tidskriften Uppbyggelse och Tröst! Texterna är utvalda av vår Metropolit Kyprianos i Grekland och har ett lättillgängligt och vackert utförande med ikoner och dekorationer i flerfärg. Översättning och layout sker i vårt kloster i samarbete med vårt moderkloster i Grekland. Läs det här. Se äldre nummer här. Den utkommer även på en rad andra språk som man kan hitta på denna länk.

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida som PDF-fil. Se även gamla nummer av tidningen i vårt tidningsarkiv.