Påskhomilia från synoden 2019

"Kommen och mottagen ljus, från det aldrig sinande ljuset och ära Kristus,

som är uppstånden från de döda."


Kära fäder och bröder, barn i den uppståndne Herren:


På denna strålande och härliga festernas fest och högtidernas högtid ger dödens nedtrampare vår Herre Jesus Kristus oss det aldrig sinande ljuset av uppståndelse och liv. Han uppmanar oss med glädje i sin Heliga Kyrka att inte tappa modet, att inte förbli i lidelserna och syndens djupa mörker, utan snarare att tända våra ljus från det aldrig sinande ljuset som kommer från Hans Allheliga Grav; och först och främst att få upplysning i våra själar genom innerligt och djupt deltagande i hans triumferande uppståndelse. Han uppmanar oss, med andra ord, att tillåta strömmen av ljuset som har fyllt allting i himlen, och på jorden och under jorden för att belysa också oss, i vårt inre med uppståndelsens ljus:


"Nu är alla ting fyllda med ljus; Himmel och jord och jordens yttersta områden", som den gudomliga hymnografen bekräftande utropar. Ty Kristus, vår uppståndne Frälsare, fyllde även det dystra dödsriket med sitt gudomliga och eviga ljus genom sittnedstigande däri!


Varför då? Jo, för att, på grund av synden, hade människan blivit förkrossad av mörkret och ondskan var överallt, och vi blev överlämnade till dödens slaveri medan vår fiende djävulen, "mördaren" (Joh 8:44) behöll sin makt och stolthet över att ha lurat oss. Kristus, vår Frälsare, det sanna ljuset, befriade oss genom sin syndfria död på korset från detta skenbara slaveri och oacceptabla tillstånd för Guds avbild. I sin oändliga och ofattbara kärlek till människan antog han frivilligt döden för att komma ned i dödens rike och möta de dödas själar från tidens begynnelse. Och där nedtrampade han dödsriket genom sin gudomlighets blixt, avskaffade dödsdomens och syndens herravälde, krossade vår obeveklige fiende, och som den nya Adam uppväckte frihet och frälsning.


Vår Allsmäktige Herre har genomlidit allt, som Helige Gregorios Teologen betonar "för att återuppliva köttet, skydda hans avbilds frälsning och återskapa människan" (Homilia VII).


Därför svarar den Helige Aposteln Paulus själv på judarnas och hedningarnas fråga: "Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?" (Apg 26: 8). Uppståndelsen var för aposteln den mest påtagligavissheten och verklighet, för han själv som Saul, förföljaren, hade omvänts till tron ​​när han fick möta ett ljus från himmelen som var ljusare än solen och höra att den uppståndne Jesus förebrådde honom för att ha förföljt honom, men också kallade honom att uppstå för att göra det största och mest härliga uppdraget: "för att du skall öppna deras ögon [hedningarna ögon], så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade." (Apg 26:18)


Tro på vår Herres Jesu Kristi ljusbringande uppståndelse befriar och upplyser människan; och motsatsen, vantro och efterföljande synd förslavar och fördunklar människan.


Bara de som fortsätter i de "onda gärningarna" (Kol1:21) av otro och fel, övervinns av mörkret och är främmande inför Gud, så att de kommer att betrakta synd som en naturlig nödvändighet, ett mål och ett sätt att leva, och de leder till egenrättfärdighet, agnosticism och ateism.


Vi måste emellertid betona att även de troende som har fallit i till synes små synder, men som är fascinerade av dem och rättfärdigar dem, blir enligt den Helige Basileios den store såsom "de som gläder sig i mörkret", och berövade av Ljus och evigt liv!


* * *

Barn i den uppståndne Herren,


I Kristi kyrka, genom den ortodoxa tron ​​och goda verk, blir vi "medborgare med de heliga och Guds husfolk" (Ef 2:19), vi får ett liv som är högt, andligt och karismatiskt, och vi blir "ljus i Herren ... ljusets barn" (Ef 5: 8) och uppståndelsens barn (jfr Luk 20:38).


Denna gåva kommer att beviljas till oss fram till slutet och kommer att göra oss värdiga för gudomliga och evigt goda ting, genom vårt deltagande i Kristi lidande, så att vi också kan delta i uppståndelsen och gudomliggörelsen i enlighet med längtan efter Kristus enligt Helige Gregorios Teologen: "Jag måste gå in i graven med Kristus, uppstå med Kristus, och bli en Kristi medarvinge, en Guds son, en gud jag själv".


De problem och svårigheter vi stöter på i våra liv borde således inte skrämma bort eller avskräcka oss. Vi borde inte vara rädda för att arbeta med självförnekande för att förvärva dygderna. Snarare bör vi omge oss med en helig längtan och Gudi behaglig iver till Kristus, vår Frälsare, som led och uppstod för oss, genom bön, kärlek, avhållsamhet, hopp, mildhet, förlåtelse, barmhärtighet, tålamod och framför allt genom vår delaktighet, med ånger, i de obefläckade mysterierna.


Vi måste göra det utan att på något sätt falla i tröghet eller andlig försumlighet, utan att föreställa oss själva som framgångsrika, fulländade eller perfekta, med arrogans och skryt. Ty vi är alla gäldenärer, skuldsatta, "blott ringa tjänare" och har bara "gjort det som var vår plikt att göra" (Luk 17:10). Inför oss öppnar vi ständigt upp ljusa horisonter och storslagna möten av perfektion som kallar oss "till segerlönen som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus (Fil 3:14).


Må det ljusstrålande firandet av den Heliga Påsken på jorden vara en försmak på den outsägliga gudomliga härlighetenoch upplysningen av den eviga Påsken i himmelen. Amen!


Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!


Med Faderliga, innerligaste välgångsönskningar och välsignelser!

† Ärkebiskop Kallinikos av Aten och medlemmarna av den heliga synoden

© 2020 Stockholms Ortodoxa stift

info@ortodoxakyrkan.se