Predikan om dagens Evangelium: Liknelsen om ”fyrahanda sädesåker”

 I Aposteln Paulus Första brev till församlingen i Korint läser vi följande: ”Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter” (1 Kor 4:1). Den Helige Paulus skriver här med ett ödmjukt självmedvetande. Han är tjänare och förvaltare, men han vet att det är något alldeles unikt han har att förvalta.

”Guds hemligheter”, det kallar han det. Guds mysterier. Guds outgrundligheter. Han förklarar inte närmare vad han syftar på, men det är också svårt att specificera. Det är allt det som ryms i trons värld och i Guds rike som han själv är delaktig av.

Om dessa Guds hemligheter ska vi försöka tala idag på den fjärde söndagen när vi läser ur den Helige Aposteln Lukas evangelium (8:4-15). Vi får lära oss att man lär känna Guds rikes hemligheter genom att se mer än det som syns och hörs.

När Jesus berättar liknelsen om ”fyrahanda sädesåker” förstår inte lärjungarna vad han menar. De som ska förstå liknelser måste se mer än det han eller hon hör och ser. Men för att lärjungarna ska lära känna Guds rikes hemligheter förklarar Jesus liknelsen.

Det är lärjungaskapet privilegium att få se och förstå mer än det som syns och det som hörs. Men Guds rikes hemligheter kan ses och förstås endast i Jesu närhet. Han själv är förklaringen! De andra, de som är utanför Jesus lärjungaskara, hör samma ord och ser samma händelser men allt förblir bara osannolikheter eftersom de inte har nyckeln, de har inte koden.

Lärjungarna förstår inte heller. Men Jesus förklarar liknelsen. Den handlar om Guds ord. Ordet hör till Guds rikes hemligheter. Ofta måste man kunna se mer än det som syns och hörs. Men då en människa blir förtrogen med Guds ord och Kyrkans heliga tradition, så tolkar det ena ordet det andra, då skriften läses i rätt syfte och under bön om den Helige Ande. Då kan den också förklara sig själv. Man lär känna Guds rikes hemligheter, genom att ta emot Guds ord som just Ord från Gud.

Hela liknelsen om ”fyrahanda sädesåker” handlar om olika sätt att ta emot Guds ord. Det finns många sätt och många hinder. Och fienden vill också hindra oss ifrån att se mer än det som syns och hörs och förstå vad Ordet säger.

Jesus nämner den stora fienden vid namn. Vid vägkanten sitter Djävulen och tar bort Ordet ur våra hjärtan. Det är sagt om alla dem som hör ordet, men som genast lämnar det. Men fienden har också många andra redskap. Därför finns det också två andra typer av sädesåkrar, där säden kan hamna.

Först kan säden hamna på stengrunden. Detta är sagt om alla de som när de hör Ordet först tar det emot det med glädje, men eftersom Ordet inte har slagit rot tror det endast för en kort tid och när prövningar och frestelser kommer så avfaller de.

Vi ser ofta människor i församlingsarbetet där deras hjärtas åker är såsom stengrunden. De är mycket ivriga till att börja med. De kommer ofta till kyrkan. De lovar att hjälpa till på olika sätt. De säger att de vill hjälpa församlingen ekonomiskt. Det säger ofta att de vill hjälpa till med fika. Det säger ofta att det vill sjunga i kören etcetera, men så händer något. Ingen vet riktigt vad, men i prövningens stund försvinner de och vi ser dem aldrig mer.

Så har vi den andra typen av sädesåker, den med törnen och tistlar. Det sagt om dem, som när de hört Ordet går bort och låter sig för kvävas av livets omsorger och livets alla former utav njutningar.

Också den här typen möter vi ofta i församlingsarbete. Det är de som kommer till kyrkan, kanske för att det behöver något av kyrkans mysterier. Kanske ska de gifta sig, kanske vill de döpa sina barn. Kanske vill de begrava sina döda. De hör Ordet, men låter det förkvävas i livets alla omsorger.

När de är unga, är de för upptagna med att hitta den stora kärleken i livet för att hinna tänka på Gud och kyrkan.

När de gift sig och fått barn, har de för mycket omkring sig för att hinna med andliga ting. När barnen blivit större då finns det ju alltid karriären att tänka på.

När de blivit äldre då finns det ju krämporna att kämpa med.

Och när det är döda, då är det för sent!

Som dessa sädesåkrar, så måtte våra hjärtan aldrig bli och måtte vi alltid hålla i åminnelse att bara den som tar emot Guds ord som Ord från Gud kan se mer än vad som syns och hörs, det vill säga se Guds rikes alla hemligheter!

Man lär känna Guds rikes hemligheter genom att hålla fast vid Guds Ord och låta det ge frukt. Säden som föll i den goda jorden, är sagt om alla de som när de hört Ordet behåller det i rättsinniga hjärtan och låter det bära frukt i ståndaktighet.

Men är det då alldeles förbi med vägkantens, stengrundens och törnefältets alla människor?

Svaret på den frågan är NEJ!

Det kan alltid bli god jord av alla dessa fält. Vägkanten kan plöjas upp, stengrunden kan sprängas bort och törnen och tistlar kan rensas.

Men det hänger på oss och vår vilja att samarbeta med Guds nåd!

Så får vi avsluta som vi började med den Helige Aposteln Pauli ord till församlingen i Korint. Må vi bereda vårt hjärtas åker, så att det blir fullt av god jord, där Ordet kan slå rot och bära frukt, så att vi må bli som Paulus skriver: ”betraktade som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter” (1 Kor 4:1).

Fader Anders Åkerström

Heliga Konstantin och Helenas församling

De heliga fäderna av det sjunde ekumeniska konciliets söndag 13/26 oktober 2025