Rapport från Metropolit Kyprianos besök september 2025

Metropolit Kyprianos kom till Sverige från Grekland för sitt traditionsenliga besök i september för att fira Synaxis av de Nordiska helgonen söndagen efter det dyrbara Korsets upphöjelse. Han och hans sällskap möttes på Arlanda av Fader Anders med flera tisdagen den 10/23* september.

I Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Vårberg togs han sedan emot av Fader Alexander Hahr och ovanligt många troende med den korta gudstjänsten för mottagande av biskop då Fader Anders också deltog. Metropoliten talade i slutet kort till de troende som samlats och förmedlade välsignelser från Ärkebiskop Kallinikos och övriga biskopar i synoden i Grekland samt hälsningar från de grekiska bröderna och systrarna. Han uttryckte också sin glädje över att åter besöka Sveriges vackra land och den lilla flocken här. Fader Anders tackade Metropoliten för att han kommer och besöker oss och berättade kort om Helige Unni, det Nordiska helgonet vars minne skulle firas under Metropolitens besök. En Trisagion firades vid Biskop Johannes grav för hans själs vila och sedan bjöds alla på en måltid.

Onsdagen den 11/24 september besökte Metropoliten Skogskyrkogården tillsammans med Fader Alexander och några troende. Trisagia firades vid församlingsmedlemmars gravar. På kvällen firades Paraklesis till Guds moder i Heliga Konstantin och Helenas kyrka växelvis på svenska och grekiska.

Torsdagen den 12/25 september firades Gudomlig hierarkisk liturgi i Heliga Philotheis kloster av Metropolit Kyprianos, Fader Anders och Fader Alexander. Ett antal troende från församlingarna i Stockholm och Uppsala deltog. Efter liturgin firades en Trisagion vid klostrets grundare Moder Philotheis grav och alla bjöds på mat av nunnorna.

Efter måltiden berättade Fader Anders om sin studie om resealtare av porfyrit från Sparta som de första kristna missionärerna hade med sig för att fira Liturgi på. Stenarna hade välsignats med en liknande rit som när en kyrka invigs. Denna sed förbinder det missionerande arbetet i de skandinaviska länderna med Bysans, eftersom bruket av porfyrit från Sparta hade instiftats där.

Metropoliten talade om vilken betydelse korset har som vi bär runt halsen. Han berättade en historia om en ung man som var döpt ortodoxt och hade sitt kors runt halsen. Denne man levde dock inte som en Ortodoxt kristen bör utan hade ett rockband och åkte till Indien med bandet för att träffa en guru. Gurun läste en bön för dem som kom till honom men för att han skulle be den över mannen i fråga bad han honom att ta av sig sitt kors först. Mannen ville inte göra det och åkte därifrån. Händelsen gjorde honom omskakad, han förstod korsets betydelse och började söka sig tillbaka till Kyrkans liv. Med tiden blev han till och med biskop och var aktiv för att hjälpa behövande i Afrika.

Fredagen den 13/26 september firades en 6 timmar lång agrypnia i Heliga Konstantin och Helenas kyrka till det dyrbara Korsets upphöjelse, vilken började kl 19.30 med det Lilla Kompletoriet, Akatistoshymnen till det dyrbara Korset (på engelska och grekiska), Vesper med Lity, Orthros med gudstjänsten för upphöjelsen av det dyrbara Korset följt av gudomlig hierarkisk Liturgi. Metropolit Kyprianos, Fader Anders, Fader Stefanos och Fader Alexander deltog samt altartjänaren Chrysovalantis från Grekland. Församlingens kör sjöng på svenska växelvis med nunnorna från Grekland på grekiska.

Metropoliten talade kort i slutet om betydelsen av Korset. Två veckor i september från söndagen innan till söndagen efter Korsets upphöjelse uppmanar Kyrkan att fördjupa oss i Korsets mysterium. Förr fastade man från 1 september och förberedde sig andligt för att uppleva festen för Korsets upphöjelse. Ett liv i Kristus är ett liv på Korset. Genom nåden och kraften från Korset tar vi emot välsignelse efter välsignelse att vandra på Korsets väg. Gud ger oss kraft och nåd att ha tålamod med de svårigheter och frestelser som vi upplever på jorden. Må Kristi Kors alltid vara levade i våra liv, att det inte bara är ett kors vi har runt halsen, utan ett sätt att leva som särskiljer oss från det världsliga levnadssättet.

Lördagen den 14/27 september på kvällen firades Vesper och Lity i Heliga Konstantin och Helenas kyrka till uppståndelsen, Korsets tredje uppenbarelse och Nordens helgon. Direkt efter det följde det Lilla Kompletoriet med Akatistoshymnen till Guds moder.

Söndagen den 28 september firades midnattssgudstjänst och Orthros med början kl 8 följt av Gudomlig hierarkisk liturgi med Metropolit Kyprianos, Fader Anders, Fader Stefanos och Fader Alexander. Innan den Gudomliga liturgins begynnelse vigdes Johannes Jyllhed och Daniel Jernlilja till läsare.

Innan Nattvarden höll Metropoliten en homilia när han talade om Evangelietexten (Mark. 8:34-9:11) och innebörden av Jesu ord:

”Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.” För att Adam och Evas syndafall i Paradiset skulle korrigeras antog Gud människogestalt och kom till jorden för att offra sig för våra synders skull på Korset och för att vår natur skulle bli helad och återställd till sin forna helighet. Om Adam och Eva hade lytt Guds bud så skulle de ha blivit gudomliggjorda genom Nåd. Kristus besegrade döden, djävulen och synden på Korset. Därför behöver vi också uppleva Korsets mysterium. Var och en av oss har sitt personliga kors som är vår kamp för vårt väsens helande. Helandet sker genom Kristi heliga Kropp och Blod och vårt personliga kors blir till Kristi Kors och Kristi Kors blir vårt kors.

Den som vill vara en sann kristen behöver försaka sig själv och följa Kristus och den förnekelsen är ett kors. Vi måste förneka och kämpa mot våra egna laster, synder, dåliga vanor och svagheter, framför allt vårt högmod. Vi har många laster: maktlystnaden, girigheten och njutningslystnaden. Om vi har lite självkritik så kan vi se att hela dagen försöker vi att undvika det som är obehagligt och vill bara ha saker som inte avskär vår egen vilja, men det är ett liv utan kors.

Korset vänder upp och ner på vårt egoistiska och förnuftsmässiga tänkande. Vi korsfäster vårt sjuka jag för att en helad och frisk människa ska uppstå, helig och välsignad. Kristi kors är ett levnadssätt. Om vi lever som Kristus vill är vi korsfästa med Honom. Kristi kärlek kräver att vi ska offra oss som han gjorde utan att förvänta oss att få något tillbaka utan lyda Guds vilja. Den gamla människan måste offras och korsfästas.

När vårt väsen med tiden helas genom livet på Korset med Kristus i centrum kommer vi att kunna säga som Aposteln Paulus: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig” (Gal. 2:19-20). En prästmunk såg Kristus på korset i en dröm och Kristus sade till honom: ”Man stiger inte ner från korset utan andra tar ner en.” Den kristne bör alltså inte själv stiga ner från korset för då kommer vi inte att få uppleva uppståndelsen.

Vi måste korsfästas för att sedan kunna uppstå. När vi har problem och svårigheter, är trötta, har någon sjukdom eller om någon vill oss illa, så får vi tänka på att vi inte ska stiga ner från korset. En person blev förolämpad av en annan men han bemötte prövningen på rätt sätt: han var tyst och hade tålamod men han kände ändå en sorg och bedrövelse över det som hänt. När en sorg tar över vårt hjärta kan det bli en frestelse därför bad han Gud att ta bort sorgen från hans hjärta och ge honom förlåtelse, förståelse och långmodighet.

Han steg inte ner från korset. Om han hade talat illa tillbaka till brodern skulle han ha stigit ner från korset. Han föll i en lätt sömn och såg i en dröm en äng med människor som var klädda i ljusa, skinande kläder och i mitten fanns en tron där Kristus satt. Människorna sjöng ”Alla I som haven blivit döpta i Kristus haven iklätt er Kristus. Alleluia.” Han tog mod till sig och frågade någon där vilka alla dessa människor var. Han svarade: ”När vi levde i världen gick vi igenom en flod av bedrövelser och svårigheter. På så sätt tvättades våra kläder och de blev så skinande rena. Prövningarna på jorden har nu blivit något som vi kan vara stolta över i Kristus. Därför sjunger vi att vi blivit iklädda Kristus. Någon kan inte ikläda sig Kristus med den falska glädjen som finns i världen utan bara genom att ha tålamod i svårigheter och när vi blir förföljda för Kristi skull.”

Detta var inte någon enkel dröm utan ett avslöjande från Gud. Han vaknade med hjärtat fyllt av obeskrivlig glädje och en brinnande iver att också han leva ett liv med tålamod utan att klaga för att kunna bli räknad bland människorna med de skinande kläderna som han sett.

Må Kristi kors upplysa oss och Guds moder vägleda oss så att vi kan fördjupa oss i Korsets mysterium. Vi kan inte komma till Himmelriket om vi inte blir korsfästa för Kristi skull. Bara genom Korset kan vi uppleva vår personliga uppståndelse.

I slutet av gudstjänsten delade Metropoliten ut ikoner med Synaxis av alla Nordens helgon och Korsets tredje uppenbarelse över Aten 1925 till alla närvarande.

På söndagens kväll kl 18 genomfördes som vanligt en så kallad Synaxis, en samling i kyrkans församlingssal då Metropoliten talade utifrån några andliga texter om vårt liv i Kristus vilket tolkades simultant till svenska.

Metropoliten talade om betydelsen att tacka och ära Gud för allting. Det är viktiga att vi uppmärksammar allt gott som Gud ger oss och inte koncentrera oss på och klaga på det vi saknar, saker som vi ofta ändå kan klara oss utan. Vi har fått mycket om vi tänker på det. Det är inte rätt att vi minskar vår livsglädje med orättvisa klagomål. Vi kanske gör fel om vi förstorar våra egna problem och förlorar oss i dem så att det inte finns energi kvar att stötta våra medmänniskor som verkligen har det svårt? Vi kanske många gånger gråter för att vi inte har många skor medan det finns dem som inte har ben?

Låt oss säga: ”Ära åt Gud” för allting, både det materiella och andliga goda som vi får. Vi lever i Guds välsignelser och med Guds försyn. Var och en av oss har fått sina särskilda gåvor. Vi lever i Guds överseende och långmodighet, var och en med sina egna fel och samvetskval. Vi lever i de frälsande perspektiv som Hans korsfästelse och uppståndelse ger. Ära åt Gud! Låt oss inte glömma att Hans kärleksfulla hand ger var och en av oss bara det som behövs för att vi ska kunna komma in i Himmelriket.

Metropoliten fortsatte Synaxis med en annan text som handlade om ”Lärjungaskapets anda”. Han betonade att när vi pratar om det andliga livet så menar vi ett Kristuscentrerat liv. Det finns många andra idag som också pratar om ett andligt liv men utan Kristus. För att en kristen ska kunna stå fast och göra andliga framsteg behöver han ständigt lära sig. Lärjungaskapets anda är den som rustar den troende i hans kamp för själens rening och gudomliggörelse genom lydnad, ödmjukhet och befrielse från sitt eget jags fängelse. Vi behöver en vägledare — den andlige fadern — i detta mödosamma verk.

Plogen behöver gå ner djupt i jorden för att man sedan ska kunna odla den. Det är samma sak med lärjungaskapet. Det gräver djupt i en människas själ och öppnar en fåra där den gudomliga nåden kan passera. När vår relation med Gud formas i lärjungaskapets anda, blir vår vandring trygg och fruktbärande: “Det trefaldiga snöret brister inte lätt” — det heliga bandet mellan Gud, den andlige fadern och den troende hålls starkt och obrutet.

Måndagen den 16/29 september hölls ett uppbyggligt prästmöte i kyrkan i Vårberg, under vilken biskopsvikarien Fader Anders avlade rapport till Metropoliten om det fortlöpande tillflödet av nya medlemmar och intresserade till Stockholms församling samt om de senaste aktiviteterna i stiftet: bland annat publicering av en serie artiklar om kyrkosyn och anordnandet av en teologisk föreläsning med anledning av årsdagen av det första ekumeniska konciliet.

Metropoliten informerade därefter fäderna om aktuella synodala frågor och samtalade med dem om förvanskningen av den patristiska traditionen och läran i verk av samtida "teologer" hos de innovativa jurisdiktionerna.

Tisdagen den 17/30 september åkte Metropoliten med sällskap tillbaka till Grekland efter att ännu en gång visat oss sin faderliga och pastorala kärlek i ord och handling vilket stärkt oss i vår andliga kamp. Besöket gjorde banden med våra bröder och systrar i vår synod i Grekland starkare, men också mellan oss inom Stockholms ortodoxa stift. Vi tackar Gud för vår biskop och herde och ser redan fram emot Metropolit Kyprianos nästa besök som är planerat till 5-10 mars 2026.

*Första datumet är enligt den kyrkliga kalendern och det andra enligt den nya kalendern.