Biktspegel efter de åtta huvudlasterna hos den Helige Johannes Cassianus

Det finns många som upplever att det är svårt att veta vad man ska säga när man biktar sig och vi har sedan tidigare publicerat en biktspegel med råd, men denna artikel är tänkt som ett komplement och skriven utifrån en bok som verkligen kan rekommenderas.

Boken heter ”Det rena hjärtat - om själens djärvhet i kampen för hjärtats renhet” och är en 146 sidor kort sammanfattning av den Helige Johannes Cassianus två stora verk som han skrev på uppdrag av sin biskop för att sammanfatta vad han hade lärt sig av ökenfäderna som han hade mött. Boken är utgiven på svenska av bokförlaget Artos och den senaste upplagan är från 2010.

Den Helige Johannes Cassianus föddes runt 360 i nuvarande Rumänien. Efter att som ung ha inträdd i ett kloster i Betlehem sökte han sig Egyptens kärva ökenlandskap. Bland ökenfäderna där efterforskade han fundamenten i sökandet efter Gud och hur man ska få det rena hjärtat. I sina två böcker möter vi en person som själv tagit emot beprövad och pålitlig undervisning. Han har själv gått vägen och han vet att den är lång och svår. Men han har fått gåvan och förmågan att både avslöja vari hindren består och samtidigt inge mod och lust för den kristne att gå vidare. Hans livsverk slutar runt 430 i nuvarande Frankrike i Marseille, där han grundar två kloster, ett för munkar och ett för nunnor och skriver ned sina lärdomar i två böcker på biskopens uppdrag.

Det rena hjärtat är för den Helige Johannes Cassianus ett hjärta som älskar. All möda och all askes har detta enda syfte, att vara en skolningsväg till kärleken. Samtidigt visar uttrycket ”det rena hjärtat” vari kampen består, att befria hjärtat från allt som orenar, vilket för honom är samlat i begreppet ”laster” (av latinets ”vitium”, som går tillbaka till verbet ”vitiare”, att fördärva, såra, skada, fördärva eller förfalska).

Allt människan gör är ett svar på Guds kallelse. Men den som på allvar besvarar denna kallelse upptäcker snart att det finns hinder på vägen, många och envisa som måste undanröjas för att människan ska kunna ta tron i besittning.

När den Helige Johannes Cassianus talar ingående om lasterna så är det detta röjningsarbete som åsyftas. De bysantinska fäderna kallar på grekiska detta för ”praktiké” (praktik) och menar det som rör askes, andlig träning och kamp. Först därefter kommer ”theoria” (teori), det som är det kristna livets mål, skådandet av Gud. Ofta beskrivs denna andliga tillväxt med de tre orden:  rening, upplysning och förening.

Detta betyder dock inte att man går från ett stadium till ett annat och därmed lägger det tidigare bakom sig. Det kristna livet förblir en kamp så länge som man levar. Lasterna är det som hindrar det fullödiga kristna livet. Den helige Johannes Cassianus säger att lasterna ”snör samman hjärtat” och blir en felaktig grundinställning till livet.

Den helige Johannes Cassianus använder sig också av ett annat ord ”lidelser” (på latin ”passiones”) vid sidan om laster (”vitium”), men är inte alltid konsekvent i sin terminologi. Ibland talar han om lidelser när han menar laster. Med lidelser menar han dock oftast de i grunden goda emotionella krafter som människan har av naturen. Det är när de drar åt fel håll och i fel riktning som de blir en last att bekämpa.

Den Helige Johannes Cassianus talar om åtta huvudlaster. Det börjar i vad vi skulle kunna kalla kroppsrelaterade laster, frosseri, otukt (otyglad sexualitet) och habegär. Han går sedan vidare till de laster som rör själen, vrede, bedrövelse och leda, och slutar i de laster som berör anden, ärelystnad och högmod.

Dessa kan alltså tjäna som en god spegel när vi biktar oss. För den som säger: ”Jag vet inte vad jag ska bikta. Jag kommer inte på några speciella synder”, så får vi här en konkret väg in i självrannsakan utan att bikten reduceras till en juridisk lista över regelbrott. Det är nämligen värt att betona och kraftigt understryka att bikt inte främst är en inventering av fel, utan ett möte med Kristus där vi lägger fram våra sår för att få läkedom. Den Helige Johannes Cassianus åtta huvudlaster kan då fungera som åtta dörrar in till hjärtat – inte för att vi ska bli nedtrycka, utan för att vi ska kunna se var vi behöver Guds nåd, förlåtelse och hjälp i den fortsatta kampen.

Hos den Helige Johannes Cassianus är huvudlasterna inte bara enskilda handlingar utan återkommande böjelser som kan ta sig uttryck i tankar, ord, vanor och handlingar.

Det kan vara klokt att vi börjar bikten med en mycket enkel inbjudan:

”Vi behöver inte försöka komma ihåg varje enskild synd. Tänk i stället efter: Var har du under den senaste tiden haft svårast att leva i gemenskap med Gud? Vilka tankar, känslor eller vanor har återkommit? Finns det något som tynger ditt samvete, något du skäms över eller något som du märker har fått makt över dig?”

Sedan kan vi gå igenom huvudlasterna lugnt och utan att gå in på detaljer.

1. Frosseri – när begäret efter njutning får styra – vitium gastrimargiae

Här handlar det inte bara om att äta för mycket. Den Helige Johannes Cassianus talar också om att bli upptagen av mat, dryck, smak, tidpunkt och tillfredsställelse. I vår tid kan man även fråga om andra former av konsumtion och njutning, som TV och mobiltelefoner.

• ”Har du haft svårt att behärska dina begär efter mat, dryck eller annan njutning?”

• ”Har du använt mat, alkohol, underhållning eller konsumtion för att fly från oro, ensamhet eller tomhet?”

• ”Har du låtit njutningen bli viktigare än fastan, bönen eller omsorgen om andra?”

• ”Har du varit otacksam, kräsen eller missnöjd med det du fått?”

• ”Har du ofta sökt omedelbar tillfredsställelse i stället för att öva tålamod och självbehärskning?”

Vi behöver alltid hjälp att se skillnaden mellan måttfull glädje över Guds gåvor och ett begär som börjar styra människan.

2. Otukt – tankar, begär och brist på kyskhet – vitium fornicationis

Här ställer vi oss varsamt frågor utan nyfikenhet på detaljer. Biktens syfte är omvändelse och läkedom, inte att få en utförlig berättelse. Här ställs också kravet som högst på barmhärtighet hos den som är satt att vägleda enligt den Helige Johannes Cassianus (Coll. II:13)

• ”Har du medvetet gett näring åt orena eller sexuella tankar och fantasier?”

• ”Har du sökt sådant i bilder, filmer, texter eller på nätet som har väckt eller förstärkt passionen?”

• ”Har du behandlat andra människor som föremål för din egen njutning i stället för som personer skapade till Guds avbild?”

• ”Har du varit trogen och ren i dina relationer?”

• ”Finns det något på detta område som du bär på men har svårt att säga?”

Den sista frågan kan ibland vara den viktigaste. Om den biktande svarar ja kan prästen säga:

”Du behöver inte beskriva sådant som inte är nödvändigt. Säg med enkla ord vad det gäller, så försöker vi tillsammans förstå vad som behöver bekännas och hur du kan gå vidare.”

3. Girighet eller kärlek till pengar – vitium filargyriae

Den Helige Johannes Cassianus ser penningkärleken som särskilt förrädisk, eftersom den inte alltid följer ett naturligt behov. Den kan skapa en omättlig önskan att äga, samla, kontrollera och säkra sin framtid.

• ”Har pengar, ägodelar eller ekonomisk trygghet fått för stor plats i ditt hjärta?”

• ”Har du varit snål eller ovillig att hjälpa någon som behövde dig?”

• ”Har du varit avundsjuk på andras inkomster, ägodelar eller framgång?”

• ”Har du låtit oro för pengar göra att du glömt att förtrösta på Gud?”

• ”Har du varit oärlig i ekonomiska frågor eller tagit emot något som inte rätteligen var ditt?”

• ”Har du blivit så upptagen av att få mer att du inte sett vad du redan har fått?”

Här kan vi också fråga oss om makt och kontroll, eftersom pengar ofta blir ett medel för båda.

4. Vrede – vitium irae

Den Helige Johannes Cassianus skiljer mellan en rättfärdig kamp mot synden och en vrede som riktas mot andra människor. Frågorna bör därför hjälpa den biktande att skilja mellan saklig indignation och passionens vrede.

• ”Har du blivit arg på ett sätt som skadat andra?”

• ”Har du talat hårt, sårande eller föraktfullt?”

• ”Har du skrikit, hotat eller försökt skrämma någon?”

• ”Har du burit på bitterhet eller vägrat att förlåta?”

• ”Har du i tankarna återupprepat gamla oförrätter och närt din vrede?”

• ”Har du velat att någon skulle drabbas av något ont?”

• ”Har du varit irriterad eller hård mot dem som står dig närmast?”

Den sista frågan är ofta viktig, eftersom människan ibland är vänlig utåt men låter irritationen gå ut över familjen eller dem hon lever nära.

5. Nedstämdhet, bedrövelse eller sorg -  vitium tristitiae

Här måste vi vara försiktiga. Den Helige Johannes Cassianus talar om en andlig sorg som kan föra till missmod, bitterhet och förtvivlan. Men all sorg är naturligtvis inte synd. Sorg efter en förlust, sjukdom eller svårighet är inte i sig en last. Vi kan fråga oss:

• ”Har du fastnat i bitterhet över sådant som har hänt?”

• ”Har du ofta blivit nedslagen när du inte fått din vilja igenom?”

• ”Har besvikelser fått dig att dra dig undan Gud eller andra människor?”

• ”Har du förlorat hoppet om Guds barmhärtighet?”

• ”Har du tänkt att dina synder är större än Guds förlåtelse?”

• ”Har du vägrat ta emot tröst, förlåtelse eller hjälp därför att du hållit fast vid din sorg?”

Här är det viktigt att inte behandla psykisk sjukdom eller depression som om den automatiskt vore synd. Frågan gäller snarare om människan har gett näring åt förtvivlan, bitterhet eller självupptagen sorg, eller om hon i sin svaghet försöker hålla fast vid Gud.

6. Andlig leda, rastlöshet och likgiltighet – vitium acediae

Andlig leda är kanske den av den Helige Johannes Cassianus laster som är mest igenkännbar i vår tid. Den är mer än vanlig trötthet. Den kan vara en rastlöshet som gör att människan inte vill vara kvar i bönen, arbetet eller det ansvar hon har fått.

• ”Har du blivit likgiltig inför bönen och det andliga livet?”

• ”Har du ofta skjutit upp bönen utan verklig anledning?”

• ”Har du låtit telefonen, underhållning eller annat ständigt dra dig bort från stillheten?”

• ”Blir du fast i TikTok eller andra appar på din telefon?”

• ”Har du blivit rastlös eller uttråkad under gudstjänsten?”

• ”Har du försummat kyrkan eller de heliga mysterierna av bekvämlighet eller likgiltighet?”

• ”Har du undvikit sådant du vet att du behöver göra?”

• ”Har du tappat modet i den andliga kampen och tänkt att det ändå inte spelar någon roll?”

En god följdfråga kan vara: ”Vad är det du helst flyr ifrån när du fyller tiden med sådant som distraherar dig?”

Den frågan kan ibland avslöja att andlig leda döljer sorg, rädsla, ensamhet eller en djupare andlig kamp.

7. Fåfänga – behovet av att bli sedd och beundrad – vitium cenodoxiae

Fåfängan kan gömma sig även i goda gärningar. Man kan göra något gott men samtidigt söka beröm, beundran eller en bild av sig själv som särskilt from, kunnig eller betydelsefull.

• ”Har du sökt beröm eller beundran?”

• ”Har du blivit besviken eller arg när ingen lagt märke till det goda du gjort?”

• ”Har du talat om dina egna insatser för att framstå som viktig eller duktig?”

• ”Har du velat uppfattas som särskilt from, klok eller andlig?”

• ”Har du jämfört dig med andra för att känna dig bättre?”

• ”Har du gjort något gott främst för att få uppskattning?”

• ”Har du varit mer upptagen av människors omdöme än av Guds?”

Här får vi hjälp att förstå att fåfänga inte bara är skryt. Den kan också visa sig som en stark rädsla för vad andra tänker.

8. Högmod – vitium superbiae

Hos den Helige Johannes Cassianus är högmodet på många sätt den djupaste lasten, eftersom det gör människan självständig från Gud och ovillig att ta emot hjälp, rättelse eller förlåtelse.

• ”Har du tänkt att du själv vet bäst och haft svårt att ta emot råd?”

• ”Har du föraktat eller sett ner på andra?”

• ”Har du dömt andra hårdare än dig själv?”

• ”Har du haft svårt att erkänna att du haft fel?”

• ”Har du vägrat be om förlåtelse?”

• ”Har du varit ovillig att ta emot rättelse?”

• ”Har du tänkt att du inte behöver Gud, kyrkan eller andra människors hjälp?”

• ”Har du förlitat dig på din egen rättfärdighet och jämfört dig med dem du anser vara sämre?”

Den kanske mest avslöjande frågan är:

”Finns det något du vet att du borde bekänna men som du inte vill säga därför att det skadar bilden du har av dig själv?”

Blir det för svårt att gå igenom de åtta huvudlasterna så finns här en kortare version:

Inför Gud:

Har jag försummat bönen, gudstjänsten, fastan eller min förtröstan på Gud? Har jag blivit likgiltig eller tappat hoppet?

I mitt inre:

Vilka tankar och begär har jag medvetet gett näring åt? Har vrede, bitterhet, avund, fåfänga eller högmod fått växa?

Mot andra:

Har jag sårat någon genom ord eller handling? Har jag dömt, föraktat, ljugit, varit hård eller vägrat förlåta?

I mitt ansvar:

Har jag försummat något jag borde ha gjort? Har jag varit oärlig, självisk, lat eller ansvarslös?

I min kropp och mina begär:

Har jag saknat måttfullhet? Har jag använt andra eller mig själv på ett sätt som inte varit förenligt med kyskhet och kärlek?

I min relation till Gud:

Vad är det som just nu skiljer mig från Gud? Vad vill jag helst dölja? Vad behöver jag omvända mig från?

Det viktiga är att en biktspegel inte blir ett formulär där vi bara svarar ja eller nej. Den bör hjälpa oss att gå från det allmänna till det konkreta:

”Jag har varit vred”

kan bli:

”Jag har burit bitterhet mot min bror och vägrat tala med honom.”

”Jag har varit högmodig”

kan bli:

”Jag tog inte emot kritik utan försvarade mig och talade nedlåtande om den som rättade mig.”

”Jag har varit andligt lat”

kan bli:

”Jag har under flera veckor medvetet undvikit bönen och fyllt tiden med sådant som distraherar mig.”

Vill man ha fler råd om hur vi undanröjer hinder i vårt andliga liv så rekommenderas verkligen boken ”Det rena hjärtat”!