#festmeddelande #Metropolit

Genom dessa korta hymner från den Stora fastans gudstjänstbok Triodion för första veckan i Stora fastan kan man få en liten ”smak” av vår Ortodoxa kyrkas rika gudstjänstskatt och fördjupa sig något i fastans innebörd: Första veckan i Stora fastan (Texten finns också på sidan Liturgiska texter.)

Det är verkligen inte lätt att förkasta ett småaktigt livsideal som utgörs av vardagliga bekymmer, sökande efter materiella ting, säkerhet och njutning och byta ut det mot ett liv där fullkomlighet är målet: ”Varen I alltså fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” Världen säger genom alla dess ”media”: ”var glad, ta det lugnt, följ den breda vägen”. Kristus säger i Evangeliet: ”välj den smala vägen, kämpa och lid, för detta är den väg som leder till den enda, genuina lyckan.” Om inte Kyrkan hjälper oss, hur kan vi göra det svåra valet, hur kan vi omvända oss och återvända till det härliga löftet som ges till oss varje Påsk? Det är här den Stora fastan kommer in. Den är den hjälp som Kyrkan erbjuder oss, omvändelsens och ångerns skola. Bara den gör det möjligt att ta emot Påsken, inte bara som en tillåtelse att äta, dricka och koppla av, men verkligen som slutet på det ”gamla” i oss, som vårt inträde i det ”nya”. Syftet med Stora fastan är inte att tvinga oss att följa ett antal regler, utan att ”mjuka upp” vårt hjärta så att det kan öppna sig självt för andens verklighet, för att uppleva den dolda ”törsten och hungern” för gemenskap med Gud. Det är en missuppfattning att Fastan är en tråkig period. Så skall den inte uppfattas av oss, utan snarare som glädjerik. Vi lever i ett samhälle som från år till år verkar göra det allt svårare att leva ett engagerat kristet liv, men vi bör ändå göra vad vi kan för att leva ett sådant. Den Stora fastan är den heligaste perioden på året. Förbered dig för den innan den börjar genom att planera in och avsätta tid för ditt andliga liv; prioritera bönestunderna hemma, välj ut en andlig bok att läsa, sätt några sociala aktiviteter åt sidan och gör dig redo att delta i Kyrkans gudstjänster så ofta du kan och de erbjuds. I församlingen i Stockholm har vi nu börjat fira morgongudstjänsten (Orthros) innan Liturgin. Då hör man texterna som har med just den söndagen att göra. För att kunna ägna tid åt allt detta och för att vi verkligen ska bli uppbyggda av det är det nödvändigt att också undvika oseriöst TV-tittande och Internetsurfande, ytliga sociala kontakter och nöjen. Se till att du har fastemat hemma. Man måste inte köpa dyra vegan- och sojaprodukter från affären, det är bättre att äta enkelt och billigt. Särskilt den första veckan i Stora fastan bör vi tillbringa i så stor stillhet som möjligt för att komma in i fastans ”atmosfär”. Då läser vi den Helige Andreas av Kretas stora botkanon i kyrkan. (Se separat gudstjänstprogram för första veckan i stora fastan.) Om du inte har möjlighet att komma till kyrkan så försök i alla fall att ägna mer tid åt bön hemma och läs texterna som du kan hitta på vår hemsida här. Liksom dagarna blir ljusare och varmare, ska vår själ tina upp, knoppas och slå i blom. Fastan är inte en börda eller ett straff från Gud utan en Guds gåva av nåd till vår frälsning. Detta tema finns på många ställen i den Stora fastans gudstjänstbok Triodion: ”Låtom oss med glädje gå in i Fastans begynnelse. Låtom oss icke hava sorgsna ansikten”. ”Fastans vår har grytt, ångerns blomma har börjat slå ut.” Läs mer om hur vi bäst tar vara på de heliga dagarna i den Stora fastan här. Texten kan också beställas som häfte från hpkloster@ortodoxakyrkan.se. __________ Från Den Stora fastans pilgrimsfärd och The Shepherd, St. Edward Brotherhood, Brookwood, England, mars 2015, 2016 och 2017.

Vi publicerar nu texter från Triodion på svenska för Aftongudstjänsten på sidan liturgiska-texter. Vi planerar även att översätta texterna för Exapostilation och Lovprisningarna i Orthros/morgongudstjänsten inom kort. Översättningarna är gjorda från den engelska The Lenten Triodion (Mother Mary och dåvarande Archimandrite Kallistos Ware). Vi gör inte anspråk på att göra en heltäckande eller vetenskapligt korrekt översättning, utan vårt arbete har för avsikt ett liturgiskt bruk av texterna för att kunna hålla gudstjänsterna på svenska eller privat läsa dem för en djupare förståelse av festens innebörd. Vi ber om ursäkt för alla våra fel och misstag och hoppas att fler än vi själva skall få utbyte och uppbyggelse av dessa texter, som är så centrala för vårt kristna liv. Triodion är gudstjänstboken som används under den Stora fastan och fyra söndagar innan den börjar. Texterna har olika teman varje vecka och understryker fastans budskap och innebörd. Texterna hjälper oss att förstå innebörden av fastan. Vi hör dem i kyrkan, men det är ändå bra att läsa dem själv också för att fördjupa sig i innebörden. Söndagarnas teman är: 1. Publikanens och fariséen 2. Den förlorade sonen 3. Domssöndagen 4. Förlåtelsens söndag då även Adams och Evas utdrivande ut Paradiset åminns. 5. Ortodoxins söndag 6. Helige Gregorios Palamas 7. Det Heliga Korset 8. Helige Johannes Klimakos 9. Heliga Maria av Egypten 10. Palmsöndagen Se även Kontakia för de olika söndagarna med noter på denna sida.

Den vita, snöklädda marken, de mörkgröna skogarna, de gula löven, de frusna sjöarna under en mulen himmel och de korta dagarna utgör en annorlunda verklighet jämfört med den grekiska, särskilt städernas centra. Men den svenska naturbilden upplyses starkt av våra bröders och systrars kärlek, hjärtliga leenden och deras självuppoffrande gästfrihet. Vi mottog välsignelse från Biskop Johannes av Makarioupolis som... Läs hela rapporten här. #Metropolit

I sin predikan efter den Gudomliga liturgin på Publikanen och fariséens söndag, då denna liknelse läses (Luk. 18:10-14), förklarade Metropolit Kyprianos att vi på denna söndag öppnar gudstjänstboken ”Triodion”, som inleder en förberedelsetid inför den Stora fastan. Gudstjänstboken ”Triodion” som vi använder från denna söndag till Påskafton har fått sitt namn av att vi sjunger tre sånger, ”oden”, i morgongudstjänsten, orthros under denna tid. Liknelsen som vi läser denna söndag beskriver att vårt levnadssätt som kristna bör efterlikna publikanens och inte fariséens, men tyvärr är verkligheten ofta tvärtom, att vi liknar fariséen utan att vara medvetna om det. Vi tror ofta att vi är bättre än andra och ser ner på andra så som fariséen gjorde i liknelsen. Publikanen var medveten om sin egen syndfullhet, stod i ett hörn av templet och ropade bara i stor ödmjukhet efter Guds hjälp, ”Herre förbarma Dig”, en bön som vi ber återkommande i alla våra gudstjänster. Publikanerna var tullindrivare på Kristi tid och var sedda som de värsta syndarna. På samma sätt som publikanen i liknelsen bör vi ha känslan av att vi inte ens är värdiga att komma in i kyrkan. Vi bör komma in i kyrkan med Gudsfruktan och vördnad för Hans hus, komma rätt och propert klädda; vi ska inte titta runt på vad andra gör, hur de ser ut eller vad de gör och fördöma dem för det. Vårt kristna liv är en kamp med våra lidelser och begär, vilka vi försöker rena oss från med Guds hjälp. Under den Stora fastan förbereder vi oss för Kristi Korsfästelse och Uppståndelse för att med Honom dö från våra gamla jag med syndiga vanor för att uppstå tillsammans med Honom, med våra förnyade och renade ”jag”, som bättre människor. Denna rening sker genom den ständiga omvändelsen och ångern över våra svagheter och synder, genom bön, fasta och Kyrkans Mysterier, främst bikten och den Heliga Nattvarden. Fasta är inte bara att fasta i avseende till mat utan även barmhärtighet, generositet och givande av allmosor till de behövande och detta har alltid funnits kombinerat med matfastan i Kyrkans historia. Under kvällens Synaxi fortsatte Metropoliten att tala utifrån liknelsen om publikanen och fariséen. De heliga fäderna i den Ortodoxa kyrkan har bestämt att den liknelsen ska läsas just den dagen. Fäderna har anvisat vissa Evangelieläsningar och vissa epistelläsningar för varje dag under året. Vi bör läsa den Helige Skriften enligt dessa anvisningar i lydnad till fäderna och inte som vi själva tycker. Vår Metropolit läste även en text om en händelse som utspelat sig i ett kloster i Kiev i slutet av 1800-talet, då den helige Starets Jonas (1805-1902) levde där. Han levde med hjärtats bön och utmärkte sig för sin stora barmhärtighet till syndare. Metropoliten förklarade att bönen har tre steg: Kroppslig eller muntlig bön som består av lästa böner, knäfall, osv. Uppmärksam noetisk/mental bön då sinnet är med i bönen. Hjärtats bön som uppnås när själen är renad från lidelser och har passerat de två första stadierna. I detta stadium är vårt sinne förenat med hjärtat; så småningom lever bönen i personens hjärta och denne är förenad där med Kristus och möter Honom där. De flesta befinner sig på det första stadiet, vissa på det andra och betydligt färre har uppnått det tredje stadiet, även om det finns både lekmän och klosterfolk som har gjort det. Vi är dock alla kallade att sträva mot det tillståndet. Vårt liv är en kamp mot våra lidelser och begär av vilka de främsta är maktlystnad, girighet och njutningslystnad. Det var de tre frestelser som djävulen frestade Kristus med i öknen. Kristus har Själv blivit frestad och visade oss med sitt exempel i den Heliga Skriften hur vi bör bemöta dessa frestelser.( Se t.ex Matt. 4:1-11) Meningen med våra liv är inte att bli etiskt och moraliskt bra som människor, även om det naturligtvis ingår i vårt kristna liv, utan avsikten med våra liv är föreningen med Gud. Den asketiska kampen som vi alla för i det kristna livet, dvs med fasta, vaka och bön är bara medel för att uppnå den föreningen med Gud och inget mål i sig. Vi blir frälsta endast genom Guds Nåd och inte på grund av våra gärningar, men genom våra gärningar visar vi Gud vår goda vilja att komma nära Honom och viljan att bli förenade med Honom. Det sker en samverkan mellan Guds Nåd och vår egen vilja och ansträngning. I den Lutherska kyrkan talar man mer om Guds Nåd och inte lika mycket om människans ansträngning. Luther var ”ett barn av sin tid” och hade inte full kunskap om den Ortodoxa kyrkans östliga fäder, som betonar mer människans asketiska kamp och ansträngning, han hade endast läst dem i ett redigerat urval och allt var inte känt i väst. Han reagerade mot missbruk i sin kyrka som avlatshandel etc och vände sig till och sökte dialog med den Ortodoxe patriarken av Konstantinopel på 1500-talet, Jeremias, via sin kollega Filip Melanchton. Dessa män var dock starkt färgade av västlig kristendom och den Helige Augustinus och kunde inte befria sig från sina teologiska föreställningar, vilket gjorde att de hade svårt att förstå och ta till sig Ortodoxin och dialogen bar ingen frukt. Luther motsatte sig starkt all form av gärningslära och det att människan skulle kunna köpa åt sig frälsningen. Luther kunde inte acceptera Jakobsbrevet och menade att denna epistel inte var av samma värde som t.ex. Romarbrevet för att han tyckte att det betonade gärningarna för mycket. Han betonade istället att de goda gärningarna inte ska ses som ett medel för frälsningen, utan som en följd av den och förstod inte den Ortodoxa synen på frälsning. Den Ortodoxa kyrkan betonar istället att den mänskliga personen är skapad till Guds avbild med ett uppdrag att sträva efter likhet med Honom, något som endast kan förvärvas gradvis. Att vi är Guds avbild innebär bland annat att vi äger en fri vilja. Gud vill ha söner och döttrar och inte slavar. För att beskriva förhållandet mellan Guds nåd och den mänskliga friheten använder Ortodoxin termen samverkan eller med den Helige Paulus’ ord: ”Vi är Guds medarbetare” (1 Kor 3:9). Om vi ska uppnå full gemenskap med Gud kan det inte ske utan Guds hjälp. Men vi måste också göra vad som ankommer på oss: vi människor så väl som Gud måste bidra till det gemensamma verket, även om det som Gud gör är av omätligt mycket större betydelse än det som vi gör. ”Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom” står det i Uppenbarelseboken 3:20. Gud bultar, men väntar på att vi ska öppna dörren, men Han slår inte in den. Helige Johannes Chrysostomos skriver: ”Gud drar aldrig någon till sig med våld. Han vill att alla skall bli frälsta, men tvingar ingen”. Genom våra förfäders syndafall i Paradiset hamnade hela människans vilja (inte hennes natur) i ett tillstånd som var motsatt det naturliga sättet att leva. Människan fick en ständig fallenhet till synd och drogs till att göra det onda. De flesta människor lever i det tillståndet. Vårt kristna liv utgörs av en kamp för att uppnå ett liv enligt det naturliga sättet att leva, dvs såsom våra förfäder levde i Paradiset innan syndafallet med en naturlig vilja och dragning till det goda, för att i nästa steg uppnå ett övernaturligt sätt, vilket innebär förening med Gud. Man kan säga att det finns tre steg i det andliga livet: Självkritik, vilket leder till självinsikt då vi inser att vi är syndiga och att vi är som fariséen. Vi är inte tillfreds med att fortsätta vara ”fariséer”, i ett fallet tillstånd, utan ångrar oss och omvänder oss. Vi försöker sätta omvändelsen i praktiken genom att föra den kamp vi tidigare nämnt att rena vår själ genom bön och asketiskt liv. Den Ortodoxa kyrkan innehar medlen för denna kamp och att delta i Kyrkans Mysterier ger oss kraft att fortsätta kampen. Vi försöker uppnå publikanens levnadssätt: ödmjukheten. Vi ska inte bli förtvivlade och missmodiga när vi upptäcker våra svagheter och synder. Aposteln Paulus skriver i Korintierbrevet att han fått en ”törntagg” i sitt kött för att han inte skulle berömma sig av sina höga uppenbarelser. Han hade bett Herren tre gånger om att bli av med denna frestelse men Herren svarade honom: ”Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Så Aposteln Paulus fortsätter: ”Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig. Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.”(2 Kor.12:7-10). Det är när vi vågar inse våra synder och brister och ödmjuka oss som publikanen och ber om Guds Nåd och hjälp som vi tillåter Gud att verka i oss och på så sätt blir vår svaghet vår styrka. Fariséens gärningar; fasta, bön och allmosegivande var ju egentligen bra saker som vi också bör göra, men det var hans inställning som var fel eftersom han berömde sig av det och var högmodig och såg ner på publikanen. Den av Metropoliten utvalda texten för Synaxis Prästmunken Demetrius berättar om en händelse i klostret där Starets Jonas av Kiev levde som Geronta: En gång kom det en person till klostret som hade lasten att han drack för mycket alkohol och han hette Daniel. Han hade hamnat i det tillståndet att han ville begå självmord. Starets Jonas bad att jag skulle ta hand om honom och jag tog honom till min verkstad och gav honom 4 rubel i lön varje månad. Det gick inte ens två veckor och han började dricka igen. Han kom till mig berusad och förolämpade mig med anstötliga ord. Då gick jag till Geronta Jonas för att be honom att kasta ut Daniel. Gerontan befann sig i ett kapell och bad. Jag väntade en halvtimme, sedan gick jag fram till honom och berättade vad som hänt. Han svarade: ”Var försiktig, mitt barn. Kristus led och dog på Korset för hans frälsnings skull, men djävulen har nästlat in honom i sina nät. Vi munkar måste vara visa och inte tillåta Satan att fånga in Guds skapade varelser. Jag kommer en gång att lämna det här livet därför måste du lära dig att göra som jag gör. Min själ gör ont för dessa människor. Jag håller kvar dem en eller två månader, ett halvår eller ett år och ber för dem. Ibland hör Gud mig och de ändrar sig med Guds hjälp. Om vi låter Daniel lämna klostret och gå tillbaka till världen kommer fienden att leda honom i fördärvet. Gå nu till fader Eugenios och be honom om ett kilo socker och en näve te. Ge det till Daniel och säg till honom att Gerontan ger dig detta som gåva och ber dig att sluta upp med det du gör, annars kommer djävulen att förstöra dig.” Jag gick till fader Eugenios och han sade missbelåtet till mig: ”Det här räcker inte ens till klostrets bröder och vi ska ge det till en fyllbult?” Jag bad honom att lyda Gerontan eftersom han hade sagt så. Han gav med sig och gav mig teet och sockret. Jag gick med det till Daniel, gav honom det och sade: ”Jag hade just gått till Gerontan för att be honom kasta ut dig, men istället så skickar han dig dessa gåvor och ber dig att sluta upp med det du gör för att annars kommer djävulen att leda dig i fördärvet.” Och vad hände då? Han började gråta och bekänna högt: ”Hur kan staretsen skicka en sådan gåva till mig som är så usel?” Han grät ständigt i två veckor över det som han gjort. Sedan slutade han upp med drickandet och återvände hem till sin familj återställd och fri från sitt begär. Vår Metropolit kommenterade berättelsen med att säga att Starets Jonas agerande utmärktes av stor barmhärtighet och en sådan barmhärtighet bör utmärka alla oss kristna. Staretsen levde i hjärtats bön och i förening med Gud så den barmhärtighet han visade var Guds barmhärtighet. Vi kanske tänker att ett sådant sätt att handla är ett helgons och vi är långt ifrån ett sådant liv, men en sådan här historia ger oss ändå ett gott exempel på vilket sätt vi bör sträva efter att ha. Vi kan se fariséens sätt att tänka i fader Eugenios i berättelsen, när han säger att teet och sockret inte ens räcker till klostrets bröder och varför de då skulle ge det till en ”fyllbult”. (Socker och te var på den här tiden någon mycket värdefullt.) Hans sätt att tala visar att han sätter klostrets bröder över Daniel, vilken han ser ner på på samma sätt som fariséen såg ner på publikanen. Metropoliten berättade att i Grekland åker de flera gånger om året och hälsar på i olika fängelser. Fångarna är ofta inte särskilt rena, men Metropoliten omfamnar dem ändå var och en. Han har fått höra kommentarer om det bland de troende hur han kan göra något sådant, för att han kan ju bli sjuk och smittad av deras bakterier, osv, menar de. Det är svårt för Metropoliten att få dem att förstå att deras sätt att tänka är som fariséens, att de ser ner på fångarna och ser sig själva som bättre än dem. Kristus själv sade ju i Evangeliet att när vi besöker någon i fängelse så är det Honom själv vi besöker. Och hittills har inte Metropoliten blivit smittad av någon! Metropoliten tackade alla närvarande för att de kommit och lyssnat till Synaxis denna kväll. Fader Anders tackade Metropolit Kyprianos för att han kommit och besökt oss i Sverige, stärkt oss andligen och gett oss stor glädje. De deltagande i Synaxis var alla mycket berörda och tacksamma för det som de fått höra och uttryckte sin önskan om att fler skulle kunna få höra detta. Metropoliten kommer nästa gång till Sverige den 9-16 juni och Heliga Konstantin och Helenas dag kommer att firas söndagen den 11 juni. Samma kväll kommer återigen en andlig Synaxis att hållas kl. 19. #homilier #Metropolit

#Metropolit

Programmet kan också öppnas som pdf här. #Metropolit

#festmeddelande #Metropolit

Senaste numret av vårt församlingsblad Ortodoxt kyrkoliv finns nu på vår hemsida som PDF-fil. En kalender för 2017 finns också på vår hemsida. Nytt för i år är att vi integrerat alla Nordiska helgon i kalendern.

I år kunde vi för första gången sedan Helige Josefs kapell i Järbo invigdes av vår Metropolit Kyprianos (2014) fira festdagen på själva dagen då Helige Josef, den trolovade med Guds Moder, åminns i den Ortodoxa kyrkan, nämligen söndagen efter firandet av Kristi födelse. Tidigare år har vi varit förhindrade av praktiska skäl och av snöoväder. Kapellet befinner sig på våra församlingsmedlemmar Marjo Marthins och Laurentios Hagströms gård i Järbo utanför Sandviken. Marjo och Laurentios har själva byggt kapellet med hjälp av volontärer från olika delar av världen. Kapellet är byggt i lera på samma sätt som vikingarna byggde sina hus, alltså en mycket gammal byggmetod men som fortfarande använts. På gården anordnar Marjo kurser i lerbygge. Ett mycket vackert landskap inlindat i nysnö välkomnade Fader Anders Åkerström och de två nunnorna från Heliga Philothei Ortodoxa kloster när de anlände i soluppgången. Delar från Orthros firades denna morgon följt av den Gudomliga Liturgin i närvaro av Marjo och Laurentios samt två andra troende. Fader Anders höll en kort predikan i slutet då han betonade innebörden av det Mysterium som vi dagen innan firat, Kristi födelse, då Gud blev människa för att människan skulle kunna bli gudomliggjord, som de Helige fäderna säger. Det var en glädje och en välsignelse, sade Fader Anders, att vi kunde fira Helige Josef på själva dagen då han firas och att det finns ett kapell tillägnat honom i Järbo eftersom det inte är så vanligt att kapell eller kyrkor bär hans namn. Gudstjänsten avslutades med en procession runt kapellet med Helige Josefs ikon då hans troparion sjöngs efter att vi uppmanats att akta oss för takdroppet och de långa isbitarna som bildats pga att kapellet värmts upp eftersom det var tio minusgrader ute. Efteråt bjöd Marjo oss alla på en generös och festlig måltid inne i deras bostadshus. Innan vi åkte hem i solnedgången fick vi se deras nya byggprojekt, ett ankhus och en sk "drängstuga" i "compact living", båda byggda i lera. Vi fick även se fåren, grisarna och ankorna som de har på sin gård. Må Helige Josef fortsätta att sprida välsignelse över våra församlingsmedlemmars gård utanför Järbo och stärka dem och andra som kommer dit i det Ortodoxa andliga livet !

#festmeddelande

Idag har vi med stor glädje firat Helige Nikolaos, Ärkebiskop av Myra i Lykien,i kapellet tillägnat helgonet i Heliga Philothei Ortodoxa Kloster i Grillby . Orthros och den Gudomliga liturgin firades i huvudsak på svenska, med inslag av grekiska och engelska.

Torsdagen den 11/24 november höll Fader Anders Åkerström för första gången en s.k. Synaxis, ett samtal om Ortodox tro, i församlingssalen till Heliga Konstantin och Helena Ortodoxa kyrka i Vårberg. Vår Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili har velat att vi kommer igång med samtal om teologiska ämnen i församlingen. Denna samling, som ursprungligen skulle hållits två veckor tidigare men som då inte kunde genomföras pga. snöstormen i Stockholm, hade som tema ”Hur man besvarar svåra frågor om Ortodox tro”. Bakgrunden till temat vid denna samling är ett besök av en gymnasieklass som kommer att äga rum i december. Före besöket så hade eleverna skickat in en A-4-sida med frågor som de vill ha svar på. Fader Anders visade först ett bildspel och gick där igenom vad vi menar med teologi och teologins källor i den Ortodoxa kyrkan. Han utgick ifrån två citat från Metropolit Kallistos Ware där han säger att ”Kristendomens främsta uppgift inte är att svara på svåra frågor utan uppenbara ett mysterium” samt ”Att vara ortodoxt kristen inte i första hand är att hålla ett antal dogmer för sanna, utan att leva dessa dogmer.” Sedan utgick Fader Anders från två andra citat om vilka kriterierna är för genuin kristen tro: Från Västerlandet lyftes Helige Vincentius av Lérins fram som sa ”vi bekänner oss till det som trotts överallt, alltid och av alla” och från Österland Helige Athanasios som sa: ”I Kyrkan finns lärandet och tron som Herren gav, apostlarna predikade och fäderna bevarade”. Sedan gick Fader Anders igenom källor till kunskap inom filosofins värld för att sedan landa i den Ortodoxa teologins användande av apofatisk teologi, som är en uppfattning enligt vilken en fullständig kunskap om Gud är ouppnåelig. Gud kan inte beskrivas i positiva termer; varje utsaga om hurudan Gud är förfelar alltid målet. Det enda möjliga sättet att beskriva Gud är med negationer: Gud är inte detta eller detta. Fader Anders ställde frågan ”Hur vi då kan veta vad vi kan veta om Gud?” och fortsatte att berätta om den lexikala betydelsen av det latinska ordet ”revelatio”, som betyder ”ta bort ridån” (som på en teater) och att den tydligaste ”revelatio” av Gud är hans människoblivande som är utgångspunkten för all teologi. Sedan gick i igenom teologins två källor, Bibel och Tradition, för att sedan avsluta med ett förslag på metod om hur vi kan veta om en tro är allmännelig och autentiskt kristen. Efter den utförliga introduktionen gick vi igenom de frågor som eleverna sänt in och resonerade hur man besvarar svåra frågor samtidigt som man pekar på ett mysterium. Vi avslutade Synaxis med att bestämma att nästa ämne för samtalskväll blir Treenigheten.

Vi besöker Belgrad, medeltida kloster, den kända kurorten, den berömde filmregissören Kusturicas by "trästaden" och ett par underbara nationalparker. Anmälan till resan ska göras senast den 10 december då en anmälningsavgift på 20% av priset ska betalas in. Anmälan till Marinela Tusic via e-post: marinela@spray.se eller telefon: 073-685 51 09 Läs resans program här.

OBS! INSTÄLLT PGA VÄDERFÖRHÅLLANDENA I STOCKHOLM

Den klarblå himlen, den oändliga grönskan, stilla sjöar, den rena luften, mycket behagliga temperaturer för de nordliga förhållandena och det svenska folkets ljusa leenden och enkla vänlighet hade, som alltid, en upplyftande effekt på oss och... Läs mer! #Metropolit

Herren sade till Sina lärljungar: ”Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig.” (Matt. 16:24). Vad menas med ”sitt kors”? Och varför kallas detta kors, det vill säga varje människas personliga kors, också Kristi Kors? Varje människas kors är lidanden och sorger som vi genomgår i vårt jordiska liv, våra egna lidanden och sorger. Varje människas kors är fasta, vaka och andra fromma handlingar genom vilka vårt kött ödmjukar sig och besegras av anden. Dessa handlingar måste utföras i enlighet med varje persons förmåga och är följaktligen individuella för oss. Varje människas kors är våra egna personliga syndfulla svagheter och lidelser. Med vissa av dessa är vi födda, medan vi förvärvar andra under vårt livs gång på jorden. Läs mer!

#Metropolit

#festmeddelande

Denna dag firar vår Heliga Ortodoxa Kyrka början av det nya kyrkliga året med en särskild gudstjänst, som finns i Menaion [månatlig gudtjänstbok] för september. Det finns tre anledningar till denna högtid: a. Början av året. Efter att ha tröskat skörden... Läs mer!

Med välsignelse av vår Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, efter den Gudomliga liturgin i Heliga Philothei Ortodoxa kloster, Villberga, Grillby, till Kristi förklarings dag, 6 augusti (kyrklig kalender), 2016, var vi en liten grupp bestående av klostrets präst Fader Anders Åkerström, klostrets två nunnor och två lekmän, som trotsade alla negativa väderleksprognoser och gav oss iväg på pilgrimsfärd till Strängnäs och Eskilstuna för att leta synliga spår av den tidiga kristendomen och dess helgon här i vår svenska omnejd. Som Ortodoxt kristen, glömmer man ofta att... Läs mer.

Söndagen den 15/28 augusti firade vi festdag i kapellet i Uppsala. Fader Anders Åkerström, kapellets och stiftets ansvarige präst, firade Orthos (morgongudstjänsten) med dess vackra och rörande texter till Guds Moder, med efterföljande Gudomlig liturgi och artoklasia, vilken firas på stora festdagar. Nunnorna från Heliga Philotheis kloster sjöng på svenska, grekiska och engelska och ett tjugotal troende från Uppsala, Stockholm och Enköping deltog i en andäktig atmosfär av uppmärksam bön och lovprisande till Guds Moder, som märkbart sände sin välsignelse över de närvarande. Festdagen blev extra högtidlig och full av glädje eftersom den i år inföll på en söndag då även Uppståndelsens texter läses och sjunges. I slutet av Liturgin höll Fader Anders en kort predikan om festdagens innebörd och historia. Han sade att Kristus visat oss exemplet på hur vi bör vörda vår fader och moder då han anförtrodde sin moder till aposteln Johannes när Han hängde på Korset. Enligt den Ortodoxa Traditionen hade hon sedan sitt hem hos aposteln på berget Sion utanför Jerusalem, vilken hon lämnade endast ett fåtal gånger. När hon var i 60-årsåldern besökte Ärkeängeln Gabriel henne och meddelade henne att stunden var inne då hon skulle få återförenas med sin Son i Himmelriket. Apostlarna som predikade Evangeliet på olika ställen i världen fördes alla på ett mirakulöst sätt till Jerusalem för att ta ett sista farväl av Guds Moder och följa hennes kvarlevor till graven i Getsemane. Aposteln Tomas kom för sent och hann inte var med på begravningen så att han bad sedan om att de skulle öppna graven så att han skulle få se Guds Moder en sista gång. Då fann de inte längre hennes kropp där, vilket var ett bevis på att hon upptagits till Himmelen med sin kropp, förenad igen med sin själ. Guds Moder är en stark förebedjerska för alla oss människor. Efter Liturgin bjöd Fader Anders och hans Presbytera Britt alla närvarande till deras hus i Järlåsa för en festlig kyrklunch då vi bröt den fasta som föregått och förberett oss för den stora festdagen. En ny ikon hade målats i klostret till festdagen i vår serie Skandinaviska helgon, denna gång Helige Ansgar (se bild nedan).

15/28 augusti i kapellet på Uppsala gamla kyrkogård kl. 8 Orthros (morgongudstjänsten) kl.9 Liturgi

Stockholm Heliga Konstantin och Helena församling, Vårberg onsdagar kl.18 Uppsala Theotokos avsomnandes kapell, gamla kyrkogården Måndag, tisdag, onsdag kl. 18 Om man inte har möjlighet att besöka kyrkan kan man läsa den lilla Paraklesis själv på svenska här. Den kan även beställas som häfte via e-post hpkloster@ortodoxakyrkan.se för 30 kr plus porto 15 kr. Den stora Paraklesis finns tyvärr inte ännu på svenska, men kan läsas på engelska här. Det går även bra att läsa den lilla varje dag. Om man bor långt från kyrkan eller av någon annan allvarlig anledning inte kan komma dit kan man höra gudstjänsten från Heliga Kyprianos och Justina kloster i Grekland på denna sida i direktsändning dagligen ca kl. 15.15 (efter Aftongudstjänsten), söndagar kl. 14.30 och onsdagar kl.16 (svensk tid). Det bör dock aldrig ersätta verkliga gudstjänstbesök och egen bön utan bara vara en lösning om man absolut inte kan komma till kyrkan eller inte har möjlighet att läsa bönen själv.

#festmeddelande #Metropolit

Texten från Synaxis med Metropolit Kyprianos, Vårberg, 23 maj/5 juni 2016. Hela sitt liv levde min mor ett djupt andligt liv. Hon hade ingen lärdom från böcker, men hade gott omdöme och intuition. Begreppet Kyrkans högtidscykel var något hon inte kände till, men deltog ändå osvikligt i alla dess högtider, även de mindre, med stor fromhet, liksom i de årliga minnesgudstjänsterna för de döda och fastorna. Hon hade omsorg om att ge allmosor nästan varje dag. Hon kallade in främlingar från vägen och visade dem gästfrihet och gav dem vila i vårt hem. Inte en enda fattig lämnade vårt hus med tomma händer. Min far klandrade henne ibland för att hon hade så öppna händer... Läs fortsättningen av texten

"Med vår uppståndne Frälsare Jesu Kristi nåd och genom Heliga Konstantin och Helenas förböner samt alla skandinaviska Ortodoxa helgons, bevärdigades vi att för femte gången som Locum Tenens (ställföreträdande biskop) besöka det vackra Sverige i norr. Med dess grönska och svalka, dess sjöar och älvar och dess välorganiserade och mångfärgade lantliga hus, reflekterar landet Paradisets skönhet och väcker i oss en längtan till bön och lovprisande av Gud." Läs fortsättningen av Metropolit Kyprianos egen rapport om sitt Pastorala besök i Stockholms stift här. #Metropolit

När vår Metropolit och alla från Grekland besöker Sverige nu snart, besöker de på torsdagen klostret i Grillby och fortsätter sen till Helige Josefs kapell i Järbo. Det kommer troligtvis inte att finnas plats i bilar för flera församlingsmedlemmar att följa med på den resan. Men alla som vill och kan är välkomna att åka allmänna kommunikationer och komma upp till Järbo. Det finns tre alternativa avgångstider från Stockholm Resecenter (mittemot Centralen) på torsdagen: kl 14, kl 17 och kl 18:30. Enkel resa kostar 160:- och tar 2,5 timmar till Sandviken. Där hämtar vi med bil. Övernattning på en föreningsgård nära oss. Ta med egna lakan och handduk, allt annat finns. Fredag morgon Liturgi i Helige Josefs kapell tillsammans med Metropolit Cyprianos, hela sällskapet från Grekland samt Fader Anders, våra nunnor, m.fl. Därefter lunch och återresa till Stockholm med SGS-bussen fredag kl 13:55 eller 17:10. Tillbaka i Stockholm ca 2,5 timme senare. torsd em/kväll - fred em/kväll: 20 maj/2juni - 21 maj/3 juni Meddela Marjo & Lärkan om Du kommer + boka Din bussbiljett! VARMT VÄLKOMNA!

Program för besöket #Metropolit