top of page

Vägen till gudomliggörelse i vår vardag


Den traditionsenliga, vid Metropolit Kyprianos besök, så kallade Synaxis genomfördes i Heliga Konstantin och Helenas församlingssal, Vårberg, Stockholm, söndag kväll den 11 juni 2023. Nedan följer en sammanfattning av vad Metropoliten talade om då angående gudomliggörelsen som vårt livs mål och om hur vi på enkla och praktiska sätt kan tillägna vår tid i vardagen åt Gud för att uppnå den.

Metropoliten: Vi tackar Gud för att vi kunna samlats ikväll ännu en gång. Vi ber att Guds moder upplyser oss att säga uppbyggliga saker så att vi med Guds nåd kan fortsätta vår kamp i Kristus, inte för att vi ska vi blir bättre som människor utan för att vi ska bli gudar genom nåd. Vi är kallade till gudomliggörelse. Det finns ett stort avstånd mellan det som vi är och vad vi bör bli. Vi är skapade till Guds avbild och de heliga fäderna säger att vi ska försöka bli till Guds likhet, att vi blir gudar genom Guds nåd och förenar oss med Gud.

Även nutida teologiska tankar kallar det här avståndet mellan vad vi är och det vi är kallade att bli, ett avgrundsdjup. Folk blir rädda för det här avståndet och säger att det inte går att nå dit vi ska. Vi har skapats till Guds avbild och vi har den inom oss. Vår mänskliga natur har fått gåvor som, när de odlas med Guds nåd, leder oss från Guds avbild till Hans likhet. Det finns ett hemlighetsfullt ställe i vårt väsen som kallas ”det djupa hjärtat” av våra heliga fäder och heliga skrifter. Inte det köttsliga hjärtat, utan ett ställe i vårt väsen där vi kan möta och förenas med Gud så att Gud förblir i människan och människan i Gud. Det är ett högt mål, men det är inte något mänskligt påfund utan det är en uppenbarelse. Herren själv sade: ”Ni är kallade att bli gudar som Jag är Gud.” (Jfr Joh. 10:34) och ”Ni är kallade att bli heliga som Jag är helig.” Han har kallat oss på den här vägen. För de världsliga människorna är det förstås obegripligt. Vi måste välja ett sätt att leva som öppnar vårt väsen för Gud och när vi gör det kommer Gud att visa hur det ska ske i praktiken. Fader Anders har tidigare sagt till oss att ordet gudomliggörelse är ett begrepp som nästan är okänt i väst.


Fader Anders: Man finner inte ordet hos protestanterna, de talar istället om ”helgelse”. Men de talar också om att människan är kallad att bli lik Gud, men inte precis lik Gud. Det är intressant varför den tanken försvunnit i väst. Man kan inte heller finna den inom katolicismen.

Metropoliten: Mysteriet av gudomliggörelse blir påtagligt för de enklaste Ortodoxt kristna som lever i Kyrkans Mysterier och mottager Kristi Kropp och Blod utan att behöva läsa stora teologer. Kyrkans Mysterium blir en bro att passera över denna avgrund från att vara Guds avbild till att bli Hans likhet.

Hur kan vi leva i helighet i vår vardag?

En nu levande person vid namn Stavros har ett stor affär i en känd del av centrala Aten. Han tar sig till sitt arbete med motorcykel som är lättare att parkera än en bil. Varje morgon när han åker från sitt hem till sitt arbete passerar han en kyrka som är öppen för de troende som vill komma och tända ljus och be. Stavros stannar till i den kyrkan varje dag och tänder ett ljus vid ikonerna och ber för sin familj, för kära vänner och bekanta och sådant som han behöver hjälp med i sitt arbete. Det är en bra vana. Dagen börjar med bön om Guds hjälp och beskydd i vardagen. Men åren gick och han fick mer och mer att göra på sitt arbete. Han tänkte då att han skulle försöka hushålla mer med tiden och istället för att stanna till i kyrkan på väg till arbetet bestämde han sig för att han skulle bara göra korstecknet från motorcykeln och be några böner medan han körde förbi för att hinna med mer arbete. Det är en frestelse vi alla möter i våra vardagsliv, att vi har för lite tid och tar tiden från bönen och från relationen till Gud för att hinna med mer andra saker. Vi är för trötta för att be och hoppar över bönen många gånger. Istället lägger vi tiden på världsliga saker och för att vila osv. Vi har många ursäkter. Aposteln Paulus säger att vi ska lägga av oss bördan av de många bekymmer vi har som inte bara är fåfängliga utan ofta också syndiga. När vi kommer hem från vårt arbete är vi trötta och behöver äta något. Vi sätter oss en stund framför tv:n för att slappna av lite. En timme blir till två timmar… sedan somnar vi och vi tänker att vi bara gör korstecknet och går och lägger oss. Är det något vi känner igen?

Jag känner en from familj som hade en bra andlig fader som lärde dem hjärtats bön, Jesusbönen. När barnen kom hem från skolan fick de kyssa ikonerna och de väntade på att fadern i familjen skulle komma hem. Innan de satte sig för att äta kvällsmat satt de alla tillsammans tio minuter framför ikonerna och bad Jesusbönen. De hade ingen tv i sitt hem. När barnen hade gjort sina läxor gick hela familjen tillsammans och läste en andlig bok och innan de gick och lade sig bad de tillsammans igen. Deras vänner, släkt och bekanta kände till deras vanor så de kom inte och hälsade på dem. Deras hem blev som en kyrka eller som ett litet kloster. De pratade inte om onödiga saker och skvaller. De var medvetna om det vi talade om i vår homilia på morgonen att de använde tiden på rätt sätt. Tiden är en Guds gåva till oss och det är vår plikt att använda den till Guds ära, till kärlek till vår broder och vår egen helgelse. Vi kan inte undvika våra världsliga plikter, men om vi känner till att vårt mål i livet är att bli helgon så försöker vi att inte lägga lika mycket tid på det världsliga.

Stavros trodde att han skulle vinna tio minuter som han tog från sitt dagliga böneprogram för att hinna med mer arbete. Han gjorde som han hade tänkt och stannade inte längre till vid kyrkan utan gjorde korstecknet och bad en bön från motorcykeln som han satt kvar på. När han kom åkande körde plötsligt en taxi in i hans motorcykel. De var båda tvungna att stanna och komma ut och se vad som hänt men som väl var hade ingenting allvarligt inträffat. Stavros fortsatte sin väg på sin motorcykel och plötsligt kom en stor bil och körde på honom bakifrån så att han ramlar av motorcykeln och flyger långt bort. Chauffören från andra bilen kom ut uppskrämd och trodde att han dödat någon men som väl var hade Stavros inte heller denna gång skadat sig allvarligt. Stavros kom fram till chauffören som körde den andra bilen och kunde säga med lugn och vänlig humor att han visste att det var hans eget fel att han blivit påkörd. Ingen av de andra som samlats kring dem förstod vad han menade. Han förstod att så länge han hade vanan att sätta bönen i första hand så hände det honom ingenting på alla år, men då han slutade be och tända ljus innan han åkte till sitt arbete hamnade hans liv i fara.

Här kan vi se praktiskt hur Guds nåd verkar och upplyser en persons hjärta. Han förstod direkt vilket fel han hade gjort och att det som hänt inte var tillfälligheter. Det är ingenting som händer i våra liv som är av en slump. Vi måste förstå hur värdefull tiden är som vi ägnar åt Gud även om det är en kort tid. Gud ger oss 24 timmar om dygnet. Om vi, innan vi går och lägger oss på kvällen, funderar på hur vi använt dessa timmar under dagen så kommer vi förstå hur lite tid vi ägnar åt Gud. Vårt hjärta är inte hos Gud. Det är klart att det finns allvarliga saker som vi måste ägna vår tid åt i vår vardag men vi måste också göra en uppoffring för att ge tid åt Gud. Vi är ofta inte villiga att göra minsta lilla uppoffring för Guds kärleks skull.

Den onde kan också vilseleda oss och om de små uppoffringar vi gör idag, som Stavros gjorde när han stannade till vid kyrkan och bad, blir färre och färre så förlorar vi till slut vår relation till Gud. Vi odlar vår relation till Gud med den tid vi fått till vårt förfogande under dagen. Tiden är en gåva från Gud som innefattar alla andra gåvor. Gud säger att vi måste använda den gåvan på rätt sätt, till att arbeta. Som liknelsen i Evangeliet som Kristus ger om vingården och arbetarna som inte arbetade. Herren kom för att hämta skörden och arbetarna blev dömda av Herren för att de inte hade arbetat som de skulle. Vi måste börja med det lilla för att uppnå det stora. Vi kan börja med att be fem minuter, sedan kan det bli tio minuter, 15 minuter, sedan kommer vi inte förstå hur tiden går utan Herren kommer att vägleda oss och hela vårt liv kommer att bli en ständig kommunikation med Gud.

När vi arbetar på detta sätt så växer vi andligen och vi kan uppnå stadiet att Gud tar sin boning i oss. Det är det som helighet betyder. Aposteln Paulus säger att som vi sår får vi också skörda. Den som sår snålt kommer att få en liten skörd. Vår tid är som ett frö och vi måste hela tiden tänka på att ge allt mer till Herren, våra tankar, vår bön, våra gärningar, vårt arbete, våra ord och hela vårt väsen. Då kan vi till slut få som gåva att offra hela vårt liv till Gud och bli martyrer om det kommer behövas. Martyriet är inte något som sker i stunden utan vägen dit är något som måste odlas. Vi behöver tålamod och ansträngning och en god relation till vår andlige fader som vi ber om råd och välsignelse från, tex om vi ska påbörja en resa eller göra en operation. På så sätt odlar vi den andliga delen av våra liv och är inte som världsliga människor. Det här är enkla sätt vi kan uttrycka vår tro på i vår vardag, det är ingenting som är svårt och tar inte mycket tid. Ingen kan ursäkta sig med att de är sjuka eller har mycket arbete. Vad säger Fader Anders? Är det här något som är vanligt?

Fader Anders: Ja, det här är en av de vanligaste frågorna jag får som präst, hur ska jag börja eller fortsätta odla mitt andliga liv? Jag säger alltid att man måste börja med små ansträngningar för att sedan göra allt mer. Många säger att de inte hinner be på morgonen, men då säger jag att du hinner ju borsta tänderna och äta frukost! Och vissa hinner också gå igenom sociala medier och läsa tidningen!


Bönen som motvikt till stress och oro


Kommentar från närvarande: Det låter så tungt och svårt men om man vänder på det och när man kommer tillbaka till sin egen böneregel så får man tillbaka så mycket så fort, Gud ger en så stora gåvor.


Metropoliten: Ja, den här ansträngningen kommer att bli lättare när vi ber vår andlige fader att göra korstecknet över oss och ge oss sin välsignelse för den här ansträngningen. Vi gör så mycket vi kan. Vissa kristna är stressade att de ska hinna mycket och läser sina böner hastighet. Det är bättre att be uppmärksamt och lugnt i 5-10 minuter än att tillbringa lång tid som inte är helt och hållet tillägnad Gud. Det viktiga är att vi verkligen ber under den tid vi ägnar åt Gud. Stress och oro är en stor synd för det betyder att vi inte lämnat allt åt Gud. Vi måste bestämma oss för att vi ska ägna en stund av vår tid till Gud och Gud kommer då att hjälpa oss att hinna med allt annat också. Även om vi ber bara en kort stund så fungerar bönen som motvikt till vår stress och oro. Inte bara bönen i sig utan också att vi har fullständigt förtroende och tillit till Gud och överlämnar vår tid till Gud och tror att Han kommer att ordna allt. När vi ser på tiden med vårt förnuftsmässiga sätt att tänka blir vi stressade, men om vi har tillit till Gud och överlämnar allt i Hans händer så blir vi lugna. Då ger bönen också frukt.

Fråga: Hur kan vi veta om vi får nådegåvor från Gud eller om det är från den onde?


Metropoliten: När vi får något från Gud så kan vi förstå att det är från Gud när vi känner frid, tilltro till Honom och ingen oro eller tvivel. Men om något är från den onde finns oro, ängslan, osäkerhet, ångest och liknande. Vi tappar tålamodet blir lätt arga och ilskna och uttrycker det utåt. Vårt sinne blir förmörkat, vi kan inte koncentrera oss i bön och samla våra tankar. Allt detta visar att vi är påverkade av den onde genom våra lidelser och begär. Helgonen utmärker sig för sin mildhet och det som Herren själv sade, att vi ska vara ödmjuka och milda som Han. Om vi är osäkra vad som kommer från Gud och vad som är från den onde så är det bra att fråga vår andlige fader. Vi ska be Guds moder innan att Gud upplyser vår andlige fader.


Psaltarens ord är som honung


Kommentar: Många gånger ber vi mekaniskt och läser utan att förstå orden vi läser.


Metropoliten: Ibland vet vi kanske inte vad alla ord i bönerna betyder men det viktiga är att vi inte tänker på andra saker när vi ber, vad vi ska handla eller dylikt. De heliga fäderna säger att även om vi inte förstår innebörden av orden vi läser i bönerna, i den Heliga Skriften eller i Psaltaren, så förstår den onde och försvinner. Den onde kan alla språk. Det finns enkla människor som tex läser Psaltaren med fromhet varje dag. Folk har sagt, och jag har själv märkt, att Psaltarens ord är som honung i munnen även om man inte förstår orden eller meningen. Om vi har tålamod och fortsätter läsa så kommer Guds nåd göra så att vi kommer att förstå innebörden av texten vi läser.

Det är mycket uppbyggande att läsa bara några verser ur Psaltaren varje dag, vilket jag skulle vilja uppmana er till att göra. Bön genom Psaltaren har stor kraft. Inte bara i Kyrkans gudstjänster utan även i vår privata bön hemma. Vi kan tex läsa en Psaltarpsalm varje dag under en tid för en vän som är sjuk och bett oss be för den. I Grekland valde vi ut tio familjer som vi vet tycker om bön och bad dem läsa Psaltaren för att kriget ska ta slut i Ukraina. Vi delade upp Psaltarens psalmer på de här familjerna så på en dag hade hela Psaltaren lästs gemensamt. Trots att dessa personer har en tung arbetsbörda och lever familjeliv, tog de emot uppgiften med glädje och under Stora fastan läste de varje dag vissa Psaltarpsalmer. Kriget tog inte slut men det kunde ha varit värre. Om en person i familjen inte kunde läsa Psaltaren pga sjukdom eller trötthet kunde en annan i familjen läsa, tom barnet i familjen som går i sjätte klass, som inte kan förstå något, erbjöd sig att läsa när inte föräldern kunde och gjorde det! De sade ”Vad är det för en gåva du gett oss? Vi känner sådan glädje när vi läser!” Och de gjorde inte detta under enkla omständigheter. Det är mycket som händer i en familj, sjukdom, arbete, oväsen, osv. De sade dock att de inte kunde sluta läsa Psaltaren.

Det finns många sätt att använda vår tid till bön. När vi åker bil eller buss så kan vi använda tiden för bön istället för att titta hit och dit och ge vår själ god näring istället för att tänka på onödiga saker. Vi har andliga barn som läser Psaltaren när de åker buss eller ber tillsammans när de åker bil. Några säger att de inte pratar i bilen utan ber Paraklesis till Guds moder på morgonen på väg till arbetet eller kvällsbönerna på väg hem. Eller så ber de Jesusbönen. Om vi börjar och avslutar vår dag med bön och försöker att fylla hela vår dag med bön så mycket vi kan, så kommer vi att se att världens påverkan på oss kommer att bli allt mindre tills vi kommer att leva i världen men utanför världen. Detta är våra vardagliga kamp för helgelsen.

Fråga: Det är ju svårt att läsa böner när man själv kör bil. Kan man då lyssna på böner från någon You-tube-kanal?


Metropoliten: Man kan ju alltid be Jesusbönen: ”Herren Jesus Kristus, förbarma Dig över mig, syndare.” Undantagsvis går det bra att lyssna på när någon annan läser böner som är inspelade för dem som är svaga. Saken är den att vi inte bara ska höra utan att vårt nous (vårt andliga sinne) ska komma in i vårt hjärta. Det är lätt att vi inte lyssnar så uppmärksamt och blir distraherade och vårt nous inte kommer in i vårt hjärta när vi bara lyssnar på bön. Det är lite som när vi häller en hink vatten över en yta för att vattna blommor. Vattnet måste tränga ner i jorden för att nå blommornas rötter, därför måste vi vara försiktiga hur vi häller vattnet. Om vi häller med mycket kraft så kommer vattnet att förbli på ytan och försvinner bort och kommer inte till blommans rötter. Böner vi hör kan vara bra i början men kommer inte in i oss. Bön är inte bara som en plikt utan genom den försöker vi dra till oss Guds nåd och det levande vattnet.


Läsning av Psaltaren hjälper de döda


En from grekisk teolog hade en son som var 26 år som gick bort i en olycka och de hade begravningen. Fadern mötte en annan teolog senare och sade till honom: ”Det är otroligt det som hänt! Första dagen efter min sons död bad jag mina vänner och bekanta att läsa Psaltaren för min sons själs vila fram till begravningen. Dagen efter begravningen såg jag min son i drömmen, det var en uppenbarelse.” (Det är mycket annat som vi drömmer som inte är från Gud.) ”Min son sade: ’Pappa, du har räddat mig genom läsningen av Psaltaren! Så länge som våra vänner och bekanta läste Psaltaren så såg jag de onda andarna 200 meter ifrån mig men de kunde inte närma sig mig.’”

Som vi känner till, när själen skiljs från kroppen så kommer både mörka och ljusa änglar och försöker ta själen med sig. De ljusa änglarna försöker få med sig själen till Himlen och de mörka änglarna försöker få den med sig till mörkret och helvetet. Här ser vi ett exempel på vilken kraft läsningen av Psaltaren har. Istället för att beklaga oss över någons död så bör vi läsa Psaltaren. Det är en gammal sed att läsa Psaltaren för den som dött.

Förr i världen fick familjemedlemmar dö hemma och de andra överlevande vakade, bad och läste Psaltaren för den dödes själ. De döda har behov av våra böner och inte av tomt prat. En av de starkaste bönerna är läsning av Psaltaren. Psaltarens längsta psalm, nr 118 enligt Septuaginta, är en psalm som är särskilt för de döda men alla psalmer kan läsas. Helige Arsenios av Kappadokien (+1924) hade en lista med olika psaltarpsalmer för olika situationer och behov som folk hade. Den listan kan användas än idag. Se listan här på engelska och grekiska.

Fader Anders: Den svenska vanliga tryckta Bibelns Psaltarpsalmnummer är annorlunda än i en översättning enligt Septuaginta. Det får man ha i åtanke om man får en grekiska lista med psalmer för olika tillfällen. Den grekiska Psaltaren är översatt enligt Septuaginta. Psalmen för de döda i den vanliga svenska Bibelöversättningen är nr 119 i den.


Metropoliten: Jag vill att ni ska vara uppmärksamma och notera följande som är viktigt: Den Ortodoxa kyrkan har som officiell översättning av Gamla Testamentet enligt de sjuttio (Septuaginta). Översättningen av Septuaginta gjordes före Kristus. Den översättningen använde Kristus själv när han citerade Gamla testamentet. Aposteln Paulus och alla Kyrkans fäder har också använt sig just av den översättningen i sina tolkningar av Psaltaren och hänvisningar till andra Gammaltestamentliga böcker. Septuagintaöversättningen kanske inte är en perfekt översättning vad det gäller exakthet till det hebreiska originalet för att det är en översättning. Men de heliga fäderna ansåg översättningen enligt Septuaginta som en gåva av den Helige Anden till Kyrkan. Därför använder Kyrkan den översättningen fortfarande. Olika avsnitt från Gamla Testamentet har översatts och använts av Kyrkans fäder som en uppenbarelse av förkroppsligandet av Ordet. Vissa avsnitt översätter hebréerna eller andra annorlunda. I Septuaginta är dock läran om Kristus tydligare, tex profetiorna om Kristi ankomst till världen och Guds människoblivande. Därför säger Kyrkans fäder att det var Guds försyn och ett stort mirakel att hela Gamla testamentet översattes innan Kristi ankomst så att de kristna skulle vara förenade i den här översättningen och inte ha flera översättningar som splittrar. Därför uppmanar jag alla att bara läsa översättningen enligt Septuaginta.

Fader Anders: Endast Psaltaren i Gamla Testamentet finns översatt till svenska enligt Septuaginta. När jag vigts till präst och började göra översättningar av gudstjänsttexter till svenska, förstod jag ganska snart att det var angeläget att göra en översättning av Psaltaren enligt Septuaginta. Om man använder den svenska översättningen från hebreiskan förlorar valet av många Psaltarverser sin mening i de Ortodoxa gudstjänsterna, särskilt till Guds moder. Septuagintaöversättningen av Gamla Testamentet finns i alla fall i sin helhet på engelska.


Guds moder är vår hjälp i alla svårigheter


Metropoliten: Det fanns en gång en munk som var väldigt lat med allt som hade med hans klosterliv att göra. Han var lat när det gällde bön, med att hjälpa andra och visa kärlek. Han visade ingen iver i sina uppgifter i klostret och han var inte lydig. Men han hade stor kärlek och vördnad för Guds moder så när han bad så lade han alltid till en hymn till Guds moder. Bara därför hade han hopp att finna frälsning trots att han var lat med allt andra. Det visade sig att detta hopp kom inte på skam. Vi ska inte se det som ett gott exempel för oss så att vi kan tillåta oss att vara lata med allt, bara vi har kärlek till Guds moder! Men när munken dog såg en helig fader följande syn: Han såg den late munkens själ ledas upp till himlen av änglar. Plötsligt anföll några onda andar dem och försökte fånga in munkens själ och dra den till sig medan de skrek: ”Ge oss den här själen för han gjorde vår vilja så länge han levde!” Och det blev en strid mellan änglarna och demonerna om själen. Mitt i det här tumultet uppenbarar sig plötsligt en kvinna i stor härlighet, klädd i rött som en drottning. Hon vände sig till de onda andarna och sade: ”Ni har rätt att han var lat och var olydig men han glömde aldrig att lägga till en hymn tillägnad mig i sina böner. Jag är medlare till min Son, Han har gett mig den nåden och Han har lovat mig den här själen. Därför har jag kommit hit för att ta med mig själen från era händer.” Då försvann de onda andarna och Guds moder kunde ta med sig själen. Även om han varit lat så hade hans kärlek till Guds moder räddat honom.

Vi ska inte glömma att vi har Guds moder till vår hjälp i alla svårigheter vi har i vår andliga kamp. Hon beskyddar oss i detta livet och då vår själ skiljs från kroppen, men också i den yttersta domen kommer hon stå vid vår sida för dem som älskar henne och läser Paraklesis och Akatist och andra hymner, troparier och böner till henne. Det finns fromma troende lekmän som lever i världen som läser de här bönerna dagligen till Guds moder.

Därför ska vi inte gripas av missmod när vi inte klarar av det vi skulle vilja för vår natur är sjuk och dras till det som är lätt, enkelt och bekvämt. Men om vi har vårt hopp till och ber till Guds moder kommer hon inte att lämna oss. Hon är en god moder som älskar sina barn och försöker göra allt för att leda oss till frälsning. Därför kan vi be till Guds moder i våra hem och i kyrkan och tända ett ljus till henne och be om hennes hjälp med olika problem vi har.


Sammanfattning och avslutning


Tiden vi har fått från Gud är en stor gåva som vi ska använda för att arbeta för vår helgelse. För Ortodoxt kristna innebär helgelsen gudomliggörelse. Den är en övergång från att vara Guds avbild till att bli Hans likhet. Vi bör använda tiden till bön även om det i början inte är många böner men med tiden kan de bli fler. Vi måste gå vidare som vi gör i skolan. Vi förblir inte i första klass hela livet utan går vidare till andra och tredje, högstadiet, gymnasiet tills vi kommer till universitetet. Vi måste ha självkritik och bli oroliga för oss själva om vi ser att vi är på samma stadium i det andliga livet som vi var året innan. Har vi inte lagt till någon extra ansträngning för Kristi skull? Har vi inte upplevt att Guds nåd blir starkare inom oss? Den äldre Metropoliten sade att om vi inte känner Guds nåd i våra hjärtan såsom en havande kvinna känner barnets rörelser, som hon har i sin mage, så måste vi bli oroliga för oss själva. Det betyder att Kristus inte har tagit sin boning inom oss.


Vi får inte falla i missmod och förtvivlan om det är så utan be om Guds moders hjälp att ge oss botfärdighetens anda, att se våra egna synder och ge oss ödmjukhet. Vi får be om hennes hjälp att ge oss tårar av ånger, andlig kraft och trosiver så att vi kan bemöta alla svårigheter med tålamod, hopp och mod och inte ge upp så fort det händer något. Jag får ofta höra ”Jag står inte ut längre! Jag kan inte göra bättre, jag har fallit i förtvivlan, jag ger upp, nu får det bli som det blir…” Det är något som är sataniskt. Vi måste alltid ha tålamod och med hjälp av vår andlige fader fortsätter vi vår kamp. Den fortsatta kampen kommer att dra Guds nåd till oss tills den helt fyller vårt väsen. Det kommer hända det som apostlarna var med om vid Pingsten när den Helige Anden nedsteg över dem och de blev lysande och strålade av Guds nåd, fulla av den Helige Andens oskapade ljus som hade kommit och tagit sin boning i dem.


Som vi sår får vi skörda. Vi ska så generöst så kommer vi också att få en rik skörd i detta livet och i evigheten. Inte vad det gäller det materiella livet utan det andliga. Må Guds moders, Heliga Konstantin och Helenas och alla helgons välsignelser och det Heliga Korsets kraft vara med oss, upplysa oss och väcka vår sovande själ så att vi kan börja en ny bana i våra liv. Det är en fin symbolik att vi först firar Pingsten och den Helige Andens nedstigande, söndagen efter firar vi frukten av den Helige Anden: alla helgon, och dagen efter börjar Apostlafastan som en ny start i vårt andliga liv. Vi ska se till att hålla fastan men inte bara till avseende till vilken sorts mat vi äter men också mängden, att vi inte äter för mycket utan med återhållsamhet.

Yorumlar


bottom of page