Rapport från biskopsbesök i maj 2026

Efter Pingst genomförde vår Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili sitt sedvanliga pastorala besök i Sverige i egenskap av Locum Tenens, (ställföreträdande biskop), för att delta i den årliga, (framflyttad till närmaste söndag) högtiden för vårt biskopssätes huvudkyrka, tillägnad de Heliga Apostlalika kejsarna Konstantin och Helena. I sitt sällskap hade han två nunnor, en subdiakon, en altartjänare och ytterligare tre lekmän.

Utöver det liturgiska programmet under detta besök tog vår biskop tillfället i akt att hålla möten, bikt och uppbyggliga samtal med våra präster och de troende.

Onsdagen den 21 maj 2026 (enligt kyrklig kalender, 3 juni enligt nya kalendern), Då minnet av de Heliga Apostlalika kejsarna Konstantin och Helena firades, ägde den sedvanliga kyrkliga mottagningen av biskopen rum kyrkan i Vårberg i Stockholm. Fader Anders Åkerström och Fader Alexander Hahr samt en grupp troende från vår församling deltog. Metropolit Kyprianos framförde hälsningar och kärlek till dem från vår Ärkebiskop Kallinikos, från de övriga biskoparna i vår synod samt från alla systrar och bröder i Grekland. Han önskade också att dagarna för hans vistelse i Sverige skulle bidra till att stärka vår enhet i Kristus och vår ömsesidiga uppbyggelse.

Därefter förrättade han, som alltid, en Trisagion vid graven för den salige grundaren och till den Ortodoxa missionen i Sverige, biskop Johannes av Makarioupolis (+2020) och sedan bjöds alla närvarande på en måltid.

Torsdagen den 22 maj/4 juni 2026, minnet av den helige martyren Vasiliskos, begav sig Metropolit Kyprianos tillsammans med Fader Alexander, den grekiska gruppen och troende från Stockholm till Skogskyrkogården. Där firades Trisagia på den Ortodoxa avdelningen vid gravarna för Gerontissa Parthenia och andra av våra i Kristus avsomnade Ortodoxa bröder och systrar.

Fredagen den 23 maj/5 juni 2026, minnet av den helige Mikael, biskop av Synnada och bekännare, firade Metropolit Kyprianos den Gudomliga liturgin tillsammans med våra präster i Heliga Philotheis kloster i Villberga Grillby.

Före den Gudomliga Liturgins början läste Metropolit Kyprianos, som även är systerskapets andlige fader, den särskilda gudstjänsten för Begynnelsen av monastisk prövotid och iklädde Syster Dymphna, av engelsk härkomst, noviskläderna som ny medlem av klostergemenskapen under Gerontissa Magdaleni.

Efter den Gudomliga Liturgin och Trisagion vid graven för den saliga grundarinnan, Gerontissa Philothei (+2012), deltog alla i en måltid, vid vars slut Fader Anders talade om de senaste vetenskapliga rönen kring den heliga Anna av Novgorod (1001 – 10 februari 1050), tidigare prinsessa av Sverige, och hennes ättlingar i Europa.

Därefter besökte Metropolit Kyprianos, Fader Anders och en del av de troende tillsammans med systrarna den närbelägna kyrkogården, där Trisagia förrättades vid gravarna för våra bröder Zacharias, Elizabeth och Marjo.

På eftermiddagen hade Metropolit Kyprianos möten och en mycket uppbygglig prästsamling, under vilken han samtalade med våra präster om pastorala frågor som rör vår kyrkas mission i Sverige.

Lördagen den 24 maj/6 juni 2026, minnet av den helige Simeon av det underbara berget, firades den Gudomliga liturgin i vår kyrka i Vårberg, Stockholm, där Metropolit Kyprianos deltog i bön. Därefter hölls en minnesgudstjänst för den saliga Gerontissa Elizabeth, grundare och första abbedissa för Heliga Elizabeths, den ryska storhertiginnans kloster, i Etna, Kalifornien, USA. Efter en kort paus förrättades vigseln mellan våra församlingsmedlemmar Anastasios och Julia.

Det är mycket glädjande och hoppfullt att det ständigt kommer nya människor till vår kyrka, särskilt unga, som söker genuin Ortodoxi och att antalet katekumener och döpta ökar kraftigt, till Guds ära.

På eftermiddagen samma dag firades Vesper till uppståndelsen i förening med högtiden för de heliga Konstantin och Helena, på grekiska och svenska, liksom det Lilla Kompletoriet och Akatistoshymnen till de firade helgonen.

Söndagen tillägnad Alla helgons dag, den 25 maj/7 juni 2026 och minnet av det tredje återfinnandet av den ärorika Johannes Döparens huvud, presiderade Metropolit Kyprianos vid den högtidliga festdagen i Heliga Konstantin och Helenas kyrka. Fader Anders Åkerström, Fader Stefanos Järpenberg och Fader Alexander Hahr deltog tillsammans med vår församlings mångnationella flock, av vilka många deltog i de Allraheligaste Mysterierna. Församlingens kör sjöng på svenska växelvis med de grekiska nunnorna.

Metropolit Kyprianos sade i sin predikan att Alla helgons dag ursprungligen instiftades till ära för martyrerna, som utgöt sitt blod för att bekänna sin orubbliga tro på vår Treenige Gud. Han talade därefter om de tre sätt på vilka vi kan ära, det vill säga efterlikna, de heliga genom vår trosbekännelse:

• Genom uppmärksam recitation av Trosbekännelsen i bön.

• Genom vårt liv och vårt uppförande, när vi håller de evangeliska buden.

• Genom vårt ord, när tillfälle ges.

På dessa sätt förnyar de troende ständigt sin relation till Gud, drar till sig Kristi nåd och fullgör sin kallelse till mission genom att bära vittnesbörd om Livet i sin omgivning.

Metropoliten varnade också för ytlighet när vi känner oss besvärade av att bekänna vår tro, då vi vill undkomma svåra situationer i vår vardag när vår tro ställs på sin spets. Han gav ett exempel från ökenfäderna om en lärjunge till den Helige Paisios den store som skickades till staden och för att undkomma en trängd situation när den kristna tron ifrågasatts svarat ytligt ”Det kanske är som ni säger”. När han kom tillbaka till sin Abba kände han inte igen sin lärjunge för att hans uppsyn blivit mörk. Han berättade då vad som hänt i staden och Abban förstod att den Helige Anden lämnat lärjungen på grund av hans förnekande av sin tro. Lärjungen ångrade sig djupt och levde en tid i botgöring. Abban såg sedan i en syn en duva komma in i lärjungen och förstod att Gud mottagit hans ånger och åter sänt honom sin Helige Ande.

Efter processionen med Heliga Konstantin och Helenas ikon och Artoklasia, välsignelsen av de fem bröden, deltog alla som kommit för att vörda helgonen i den gemensamma kärleksmåltiden, som avslutades med ord av tröst och uppbyggelse från Metropoliten med anledning av högtiden. Han talade om betydelsen av den Gudomliga liturgin, vilken liknar skapelsens hjärta som pumpar ut blod i världen, som världens livsnerv och som ger näring. Utan den stannar världen. Vi bör röra oss så lite som möjligt under liturgin för att skapa så lite distraktion som möjligt. Han nämnde också vikten av att behålla nådegåvan vi får genom den Heliga Nattvarden genom att inte genast börja prata om världsliga saker och falla i synd så fort den är slut. Vår kropp är den Helige Andens tempel och vi bör skydda våra sínnen med självkritik och bön, på samma sätt som vi skyddar fönstren i våra hus med myggnät så att inte insekter kommer in, så att vi inte låter det onda komma in i oss.

På söndagskvällen hölls den sedvanliga församlingssynaxis, under vilken Metropolit Kyprianos talade om betydelsen av den Heliga Skriften, om soldater som haft med sig den i strid som skydd och hur viktigit det är att vi har den Heliga Skriften i våra hem som skydd mot det onda.

Han påminde också om vad han talat om vid tidigare Synaxis att vi bör alltid säga: Ära åt Gud för allting, både när det händer positiva, såväl som negativa saker, i tro på att allt sker enligt Guds försyn. När vi vaknar på morgonen är det bra att tacka och ära Gud för att Han givit oss en ny dag och be om hjälp att att tillägna Honom dagens kamp. På kvällen bör vi åter tacka Gud för Hans hjälp under dagen, trots dess svårigheter. Tacksamhet och doxologi till Gud är ett effektivt sätt att dra till oss Guds nåd och beskydd från allt ont.

Det huvudsakliga ämnet för kvällens Synaxis handlade om överseende (Ἐπιείκεια) som ett grundläggande drag i den evangeliska andan. Genom gemensam läsning av en relevant text beskrevs de olika uttrycken för denna Kristus-lika dygd.

Vi har alla en tendens, särskilt nu för tiden, att uppehålla oss med det yttre istället för det inre. Vi har en dålig vana att vara överseende med vår egen svaghet men är strikta och krävande med andra människor, medan det borde vara tvärtom. Helgonen var strika med sig själva men visade överseende med andra och vi bör efterlikna dem. Särskilt överseende måste vi visa dem som är svaga och vara vänliga och inte nedlåtande.

Något som vi måste odla är en själ som kan hantera svåra situationer med överseende, mod, tålamod, uthållighet, självkontroll, kärlek och vänlighet. När någon bemöter en annan med ironi betyder det att den personen är högmodig och sätter sig över andra.

Överseende är en frukt av den Helige Anden och ett hjärta som flödar över av kärlek till andra. När vi ser hur stort förbarmande Gud har med våra egna synder, hur kan vi då inte vara barmhärtiga mot andra? Men ibland är vi fängslade av vår egen "rättfärdighet" vilket gör oss hårdhjärtade. Vi ber om förbarmande men har inte själva förbarmande över andra. Ett strikt beteende kommer inte att förändra någon annan. Det är vår plikt att visa kärlek varese en annan person ändrar sig eller inte. Vi behöver vara med dem i deras smärta, för i morgon kan vi själva befinna oss i samma situation. Om vi har något emot en annan måste vi göra allt vi kan för att försona oss med den.

Föräldrar bör dock vara överseende mot sina barn med omdöme för att barnen kan se det som en svaghet och utnyttja det för att få sin egen vilja fram. Ibland måste föräldrar vara strikta mot barnen på ett postitivt sätt, alltid förenat med bön och kärlek, för att inte rättfärdiga synd eller när de ser att barnens beteende inte förändras.

Kristi får är rädda och herdarna måste lugna ner dem. En god herde väntar på att fåren ska komma tillbaka till fållan efter att ha varit ute på bete. När fåren kommer ser herden efter om de är skadade och tar hand om dem, tröstar dem, lägger om deras sår och kysser dem innan han släpper in dem i fållan igen.

Måndagen den 26 maj/8 juni åkte en grupp av församlingmedlemmar tillsammans med de gästande grekerna på sightseeing i Gamla stan då bland annat Storkyrkan besöktes där reliker av den Helige Georgios Segerbäraren (firas 23 april) finns i helgonstayns bröst. Tropariet till helgonet framfördes på plats till helgonets ära.

Tisdagen den 27 maj/9 juni, minnet av den helige hieromartyren Helladios och den helige bekännaren Johannes Ryssen, deltog Metropolit Kyprianos i bön vid den Gudomliga liturgin som firades av Fader Anders och Fader Alexander i Theotokos avsomnandes kapell i Uppsala. Därefter bjöd Presbytera Britt alla på en fastevänlig, festlig kärleksmåltid, under vilken Fader Anders berättade om stadens historia.

Metropolit Kyprianos talade om vår kyrkas liturgiska liv, om den gamla kyrkans diakonissors tjänst och uppgifter. Han återgav även den underbara levnadsberättelsen om den helige Konon (minne 19 februari), och betonade behovet av tro, tålamod och uthållighet i frestelser för att vi ska få den Helige Andes nåd.

Onsdagen den 28 maj/10 juni, minnet av den helige hieromartyren Eutychios, biskop av Melitene, och den helige Andreas, dåren för Kristi skull, återvände Metropolit Kyprianos och hans följe hem till Grekland. De uttryckte sin tacksamhet till Kristus för de gudomliga gåvorna i de liturgiska och uppbyggliga samlingarna, liksom för den hoppfullt växande närvaron av nyupplysta eller sökande troende i vår kämpande lilla flock i Sverige.

Prästerna och de troende i Sverige är i sin tur så tacksamma till Metropolit Kyprianos som, likt den kärleksfulle herden beskriven ovan, outtröttligt fortsätter att besöka vårt stift tre gånger om året, trots alla våra misstag och brister, för att stärka oss andligt och hjälpa oss med sina råd och undervisning att gå framåt i vårt kyrkliga liv och fortsätta missionen för den traditionella Ortodoxin i Sverige.

Metropolit Kyprianos kommer tillbaka till Sverige nästa gång 28 september-5 oktober 2026 samt 3-8 mars 2027 (enligt nya kalendern). Boka in det redan nu!