Firande av Helige Nikolaos dag i klostret

Guds rike – bröllopsmåltiden

som redan har börjat

Homilia på den Helige Nikolaos dag

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Vår Herre Jesus Kristus talar ofta om himmelriket, om Guds rike. Han beskriver det i liknelser – som ett senapskorn, som en skatt i åkern, som en dyrbar pärla. Och han talar om det som en bröllopsfest. Det är därför kanske märkligt att vi kristna så sällan talar om Guds rike. Kanske är det därför att Guds rike inte bara tillhör framtiden. Som de heliga fäderna säger: det rike som skall komma har redan kommit i Kristus, men är ännu dolt för världens ögon.

Den helige Johannes Chrysostomos säger att Kristus inte först och främst undervisar oss om himmelen med ord, utan genom att dra oss in i sitt eget liv. Därför är Guds rike redan ibland oss, inte som makt eller yttre härlighet, utan som liv, gemenskap och nåd. I den heliga eukaristin, den heliga nattvarden, får vi redan nu smaka det som ännu inte fullt har uppenbarats. Där får vi en försmak av den stora bröllopsmåltiden i himmelriket.

Kristus är Brudgummen, Kyrkan är Hans brud. Genom dopet har vi blivit iklädda Kristus själv, såsom aposteln Paulus säger (Gal 3:27). Men Herren påminner oss också genom liknelsen: ”Många är bjudna, men få är utvalda” (Matt 22:14). De heliga fäderna säger att detta inte handlar om Guds ovilja, utan om människans frihet. Alla är inbjudna, men inte alla vill låta sig kläs om.

Här träder den Helige Nikolaos, som vi firar idag, fram som ett levande vittne om vad det innebär att bära bröllopskläderna. Den helige Gregorios av Nyssa säger att den som verkligen har mött Kristus blir honom lik. Nikolaos liv visar just detta. Han lever så djupt förenad med Kristus, att Kristi barmhärtighet får händer och fötter genom honom.

När den Helige Nikolaos i det fördolda räddar de tre fattiga döttrarna, handlar han inte som en välgörare i världslig mening. Deras far hade förlorat allt och stod inför den bittra verkligheten att inte kunna ge sina döttrar den hemgift som krävdes. Utan denna hemgift hotades de inte bara av fattigdom, utan av att stängas ute från äktenskapets gemenskap och från ett liv i värdighet. Skammen vilade tungt över familjen, och framtiden var till synes stängd.

Helgonet ser detta, men han ser mer än nöden. Han ser människan sådan hon är kallad att vara i Gud. Därför handlar han i det fördolda. Han kastar inte sin gåva som en maktdemonstration, utan låter den falla som en nåd. Han skyddar både faderns heder och döttrarnas frihet. Han räddar dem utan att binda dem till sig själv. Som de heliga fäderna lär oss: sann kärlek befriar, den binder inte.

Genom denna handling öppnar den Helige Nikolaos för dem en framtid. Han bevarar deras möjlighet till äktenskap, till gemenskap och till ett liv där de får ta emot och ge kärlek. På så sätt handlar han som en människa som redan lever i Guds rike. Som den helige Maximos Bekännaren säger: kärleken ser inte till vad som är, utan till vad som kan bli i Gud.

Nikolaos ger i hemlighet. Han söker inte erkännande. Den helige Isak Syrien säger att barmhärtighetens krona är att göra gott utan att bli sedd. Därför blir den Helige Nikolaos en ikon av den osynliga bröllopsfesten. Han står redan i bröllopssalen, och hans gärningar är som de ljus som tänds där inne.

Bröllopskläderna som Herren talar om är inte yttre fromhet. De heliga fäderna säger att det är Kristus själv som är denna dräkt. Att iklä sig Kristus betyder att låta hans liv formas i oss: trons klarhet, hoppets uthållighet och kärlekens självutgivelse. Den helige Symeon den Nye Teologen talar om detta som en inre förening, där Kristus lever och verkar i människans hjärta.

I denna förening ligger också det som traditionen kallar brudmystik. Den är inte sentimental, utan djupt asketisk. Som de heliga fäderna lär oss: själen blir brud inte genom känslor, utan genom rening, trohet och kärlek. Den Helige Nikolaos visar detta i handling. Han tar inte, han ger. Han syns inte, men Kristus syns.

Profeten Jesaja tecknar bilden av ett stort gästabud, där Herren själv dukar bordet för alla folk (Jes 25:6-9). De heliga fäderna ser i denna vision både eukaristin och det kommande riket. När vi samlas kring altaret – gamla och unga, rika och fattiga, människor av olika folk och språk – ser vi redan nu konturerna av detta rike. Som den helige Ignatios av Antiokia säger: eukaristin är odödlighetens läkemedel och inträdet i det eviga livet.

Men vi bär denna skatt i bräckliga kärl. Vi lever i en värld sargad av våld, rädsla och splittring. De heliga fäderna förnekar inte detta mörker. Tvärtom lär de oss att just där, i svagheten, kan Guds kraft bli synlig. Aposteln Paulus säger: ”Allt förmår jag genom Honom som giver mig kraft” (Fil 4:13). Och den helige Isak Syrien tillägger: där människan upphör att lita på sig själv, där börjar Guds verk på allvar.

Den Helige Nikolaos visar oss att Guds rike inte flyr världen, utan förvandlar den inifrån. Det onda besegras inte med våld, utan med korsets kärlek. Kristus har redan segrat, och vi får i ödmjukhet bli medarbetare i d enna seger genom att låta hans nåd bli verksam i våra liv.

Må därför denna festdag den Helige Nikolaos förböner hjälpa oss att leva som sanna medborgare i Guds rike: trogna Brudgummen, iklädda Kristus, närda av eukaristin, och beredda att låta Guds kärlek bli synlig i en sårad värld. Då får vi redan nu stå i bröllopssalen och lovsjunga Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.