Rapport från biskopsbesök i maj 2025

Måndagen den 13/26* maj hade vi välsignelsen att återse vår käre Metropolit Kyprianos som kom på besök till Sverige för att fira Heliga Konstantin och Helenas festdag. Tillsammans med honom kom också två nunnor från Heliga Änglarnas kloster, subdiakon Chrysovalantis samt fyra lekmän.

Fader Anders och en liten grupp troende mötte dem på Arlanda och sedan firades gudstjänsten för mottagandet av biskop i Heliga Konstantin och Helenas församling i Vårberg då även Fader Alexander deltog. Metropoliten uttryckte sin glädje att återigen vara tillsammans med den lilla flocken troende i Sverige, vidareförmedlade hälsningar och välsignelser från Ärkebiskop Kallinikos och övriga biskopar i synoden samt från de grekiska bröderna och systrarna. Sedan firades en Trisagion vid Biskop Johannes grav och alla bjöds på en måltid.

Tisdagen den 14/27 maj hade Metropoliten enskilda möten för bikt och rådgivning. På kvällen firades agrypnia med Vesper och Orthros för Apodosis (avsked) av Påsken samt Gudomlig liturgi av Fader Anders, Fader Alexander, munkdiakon Fader Theocharis och subdiakon Chrysovalantis. Metropoliten deltog i bön i altaret. Församlingens kör sjöng växelvis med de grekiska nunnorna på grekiska, svenska, kyrkoslaviska, rumänska och arabiska.

Onsdagen den 15/28 maj åkte Metropoliten med sällskap, Fader Anders och Moder Magdaleni från Heliga Philotheis kloster till Theotokos avsomnandes församling i Borås och firade Vesper till Kristi Himmelsfärd tillsammans med Fader Johannes, ansvarig präst i Borås. Efteråt bjöd församlingen på en måltid.

Torsdagen den 16/29 maj firades Orthros och Gudomlig hierarkisk liturgi i kyrkan i Borås till Kristi himmelsfärd med Metropolit Kyprianos, Fader Anders och Fader Johannes och nunnorna sjöng. Metropoliten höll en kort predikan efter Liturgin om vilken ära Gud gett den mänskliga naturen eftersom Han Själv antagit mänsklig gestalt och uppsteg till Himmelen med den. Biskopen uppmuntrade den lilla församlingen över det steg de nyligen tagit att övergå till kyrkan som tillhör fädernas kalender. Han sade att de är ett gott exempel för andra och önskade att de skulle stå fasta i sin övertygelse.

Efter en festlig måltid som församlingsmedlemmarna bjöd på, talade Metropoliten åter kort till församlingen om att när det viktiga är att ha rätt tro, då har det ingen större betydelse hur många man är. Medlemmarna i församlingen uttryckte sin glädje och stabilitet i sitt beslut att gå vägen av bekännelse genom sitt val att följa fädernas kalender, trots svårigheterna de bemöter. Sedan återvände Metropoliten och hans sällskap till Stockholm.

Fredagen den 17/30 maj firade Metropoliten, Fader Alexander och Fader Theocharis en Trisagion till minnet av den äldre Metropolit Kyprianos (+2013) i kyrkan i Vårberg och sedan åkte de tillsammans med flera församlingsmedlemmar samt den grekiska gruppen till Skogskyrkogården där Trisagia firades vid församlingsmedlemmars gravar. En av de nya gravarna som de besökte var Theodoras, en av våra första församlingsmedlemmar som också varit Biskop Johannes medhjälpare på hans ikonmålarkurser. Theodora gick bort tidigare i år, 95 år gammal.

På eftermiddagens hade Metropoliten ett möte med församlingens präster då Metropoliten informerade dem om de senaste händelserna i synoden. Prästerna berättade också för honom om den svenska församlingens framsteg, med Guds nåd, något som biskopsrepresentanten Fader Anders beskrev som ”spektakulär”.

Lördagen den 18/31 maj firades Hierarkisk gudomlig liturgi i Heliga Philothei Ortodoxa kloster av Metropolit Kyprianos, Fader Anders, Fader Stefanos, Fader Alexander och munkdiakon Fader Theocharis. Alla besökare från den grekiska gruppen deltog samt flera församlingsmedlemmar från Stockholm, Uppsala och Umeå. En Trisagion firades vid klostergrundaren Moder Philotheis grav.

Nunnorna bjöd alla närvarande på en måltid och efteråt talade Fader Anders, på Metropoliten uppmaning, om de Nordiska helgonen som firas i maj och juni.

Metropoliten talade sedan om den exakthet som vi bör iaktta i frågor om tro i ett samhälle, särskilt i Sverige, där de troende från de så kallade ”Orientaliska kyrkorna” inte är medvetna om de läroskillnader som skiljer oss eller anser dem obetydliga. Denna noggrannhet i tro grundar sig på de troendes förening med Guds moder, de heliga änglarna och alla helgonen i Nattvarden. För att kunna förenas i den måste man också ha en gemensam bekännelse av sann tro. Metropoliten berättade om mirakler och uppenbarelser för heliga präster, särskilt under den heliga Proskomedin, dvs förberedelsen av Nattvardsgåvorna före den Gudomliga liturgin, som bekräftar detta.

Han förklarade hur prästen gör Proskomedin och vikten av att skriva namn på Ortodoxa levande och döda för åminnelse till det tillfället. För varje namn skärs bitar ut ur prosforan (Nattvardsbrödet) och dessa delar förenas sedan med Kristi blod i kalken. Under liturgin kan vi be även för dem som inte är Ortodoxa och särskilt under hymnen till Guds moder Axion Estin ("Det är i Sanning värdigt att prisa dig, o Theotokos…").

Det är nödvändigt att vi ber för de dödas själar, både Ortodoxa och icke Ortodoxa. Vi kan också göra goda gärningar och skänka gåvor i någons namn. Metropoliten berättade om en rik kvinna som skickade sin tjänarinna varje dag med mat till en person som bodde ute i skogen på grund av att han hade en smittsam sjukdom. Hon gjorde de goda gärningarna för sin döde fars själs vila. En dag glömde tjänarinnan bort att gå dit. När den rika frun fick reda på det var det redan mörkt och det var storm ute men hon insisterade ändå att de skulle gå dit tillsammans med mat. Samma natt fick kvinnan se sin far i en dröm då han tackade henne för att han denna natt, genom hennes goda gärning, hade fått en särskilt fin "måltid".

På kvällen samma dag firades Vesper till uppståndelsen och de Heliga Konstantin och Helena samt det Lilla Completoriet, Akatistoshymnen till helgonen som firades och förberedelsebönerna för Nattvarden i församlingen i Vårberg.

Söndagen den 19 maj/ 1 juni firades midnattsgudstjänsten, Orthros och Gudomlig hierarkisk liturgi i Heliga Konstantin och Helenas kyrka av Metropolit Kyprianos, Fader Anders, Fader Alexander och munkdiakon Fader Theocharis samt altartjänarna Chrysovalantis och Adrian. Församlingens kör sjöng växelvis tillsammans med nunnorna på grekiska och svenska.

I sin predikan innan Nattvarden talade Metropoliten om hur anmärkningsvärt det är att kristendomen spreds så snabbt och framgångsrikt av apostlarna i Romarriket de första åren efter Kristi uppståndelse och himmelsfärd. Romarriket sträckte sig då över en stor geografisk yta från de Brittiska öarna i väst, Mellanöstern i öst, till Afrika i söder och till norra Europa. Då hade de inte dagens möjligheter till kommunikation. Framgången berodde på apostlarnas hängivna uppoffrande och på deras bön och vittnesbörd genom det ljus de var för sin omvärld.

Heliga Konstantin och Helena, vars minne vi firade denna dag, är också frukter av bön. Helige Konstantin sammankallade det första ekumeniska konciliet för att fastställa den sanna kristna tron och förkasta heresin som Arius predikade, dvs att Kristus var skapad och inte Gud.

Idag kan vi se motsatsen i Kyrkan mot hur det var på apostlarnas tid. Istället för att kristendomen sprider sig så tar allt fler avstånd från den i en tid som åter befinner sig i "slaveri till avgudar", dvs folk sätter andra saker som "gudar" i sina liv. Kyrkor säljs och blir till moskéer, möteslokaler, caféer eller barer. Det beror på att vi kristna idag inte har den iver för bönen som de första kristna hade.

De kristna är inte bara kallade att bedja, utan att bli bön och bedja för både våra egna själars och hela världens frälsning. Den som inte ber är död andligt för att bönen är gemenskap med Gud. Om vi vill ha ett möte med en högt uppsatt myndighetsperson behöver vi skriva en ansökan och vänta på beslut men ändå kanske inte får det beviljat. Men Gud som är Alltets konung och vår Skapare kan vi alltid möta och prata med när vi vill! Låt oss tillbringa allt mer tid och ansträngning för bönen och be om Guds nåd för alla som lider och för att alla ska bli upplysta och komma till kunskap om Sanningen.

I slutet av Liturgin påminde Metropoliten församlingsmedlemmarna om att uppskatta den tid och energi som vår kyrkas präster offrar, trots att de också har sina egna hem och familjer, och han uppmanade alla att lyssna på dem och lyda dem.

En procession gjordes sedan runt kyrkan med helgonens ikon och avslutades med firande av Artoklasia. Efter Liturgin bjöds alla på en festlig måltid.

Fader Anders ledde sedan en liten pilgrimsfärd i Helige Botvids fotspår till Botkyrka och Salems kyrka samt Helige Botvids källa då han berättade om detta lokala helgons liv för grekerna och flera av våra församlingsbor.

Samma kväll hölls traditionsenligt en s.k. Synaxis, en samling i församlingssalen. Metropoliten började med att berätta ett mirakel som skett för ett av hans andliga barn som stärkt hennes val av att följa fädernas kalender. Han berättade det för att uppmuntra de många nya, unga människor som kommit till vår församling.

Metropoliten läste sedan delar av en text av en nutida Geronda, i vilken en nunna frågade honom om man kan be ”Ära åt Gud” istället för ”Herre förbarma Dig”. Gerondan svarade att ”Ära åt Gud” alltid ska vara på våra läppar vare sig det är något bra eller något dåligt som händer. ”Jag kan tillbringa en hel dag med mitt handarbete och säga ’Ära åt Gud för att jag lever, ära åt Gud för att jag ska dö och komma till Gud.’ När jag har ont någonstans är ’Ära åt Gud’ min värktablett, det är ingenting annat som hjälper. ’Ära åt Gud’ är högre än ’Herre förbarma Dig’.

Den välkända asketen, Fader Tikhon av Berget Atos brukade säga att ’Herre förbarma Dig’ är som 100 drakmer medan ’Ära åt Gud ’ är som 1000 drakmers värde. Han menade att folk ber Gud att förbarma Sig över dem när de har behov av hjälp, medan man säger: 'Ära åt Gud' av tacksamhet, vilket har större värde. Vi bör säga ’Ära åt Gud’ inte bara när allt går bra utan även när vi har svårigheter, som Gud tillåter som medicin för vår själ. När vi tackar och ärar Gud för allt som händer i våra liv, både positivt och negativt, drar det till sig Guds nåd. Vi måste ta emot allt som händer med ödmjukhet och tro på Guds försyn att Han vet vad som är bäst för oss."

Många undrar varför Gud tillåter lidande och olyckor. När det händer en olycka kan det bero på att vi har gett den onde utrymme för att vi har begått synder. Tex när tågolyckan hände i Grekland för några år sedan då många unga dog, var de på väg från en karneval i Patras, där många synder sker. Alla på tåget hade förstås inte syndat och även rättfärdiga dödades. Lidandet är ett mysterium och bara Gud vet varför det händer.

En kvinna vars två söner dog i ung ålder blev så deprimerad att hon stängde in sig i sitt hus och lät inte någon komma in. En helig fader fick till slut komma in till henne. Hon hade två porträtt av sina söner och plötsligt blev de levande, steg ur porträtten och sköt varandra. Den helige fadern hade fått det uppenbarat för sig av Gud genom bönen att sönerna hade blivit förälskade i samma kvinna och hade de fått leva hade de skjutit varandra. Därför hade Gud tillåtit att de lämnade jordelivet innan de skulle utföra något så hemskt.

Många församlingsbor, särskilt unga människor, hade samlats denna kväll och lyssnade uppmärksamt på det som berättades och kom med egna exempel, frågor och reflektioner på Metropolitens uppmaning.

Måndagen den 20 maj/2 juni åkte Metropolit Kyprianos med sällskap tillbaka till Grekland efter att ha stärkt, uppmuntrat och andligt uppbyggt oss i Stockholms Ortodoxa stift. Vi ber Gud att ge vår Metropolit ännu många år med god hälsa och krafter för att fortsätta sina besök i Sverige, vilka skänker oss så stor glädje och så stora välsignelser!

Metropolit Kyprianos nästa besök är planerat till det dyrbara Korsets upphöjelse och söndagen efter det, sista veckan i september 2025.

 *Första datumet är enligt kyrklig kalender och det andra enligt den civila.