hem > teologiska artiklar

ORTODOX TIDNING

Till redaktionen:

I det senaste numret av er tidning återfinns en intressant artikel skriven av Christer Wohlfarth om tidskriften "Ortodoxt Kyrkoliv", publicerad av vår Kyrkas svenska mission - den Sanna (gammalkalendariska) Grekisk Ortodoxa Kyrkan (metropolit Kyprianos´ synod)1). Jag skulle vilja göra några kommentarer angående den.

För det första, iaktagelserna om "Ortodoxt Kyrkoliv" i sig självt - att dess stil, språkbruk och format är under kritik- är som sådan onödig och ringa. Konstruktiv kritik inriktar sig alltid på en publikations innehåll och inte på förmodad otillräcklighet i dess layout.

För det andra, har författaren tyvärr ringa kontakt med gammalkalendarisk opposition, vars antal räknas i miljoner i Grekland, Rumänien och Bulgarien. Han tillskriver dessa miljoner människor, om vilka han vet mycket litet, en sekts karakteristika2) - en billig och lättköpt anklagelse som rider på populariserande uppfattningar- gjord så på basis av hans fördomsfulla åsikter rörande en gammalkalendarisk församling i Sverige.

För det tredje, de ortodoxa jurisdiktioner som Christer Wohlfarth kallar "kanoniska" är, enligt vår förståelse som gammalkalendariker, i strid mot den Ortodoxa kyrkans kanones och sålunda okanoniska i strikt förståelse (av begreppet kanonicitet3)). På grund härav har därför miljoner av ortodoxa frivilligt separerat sig från dessa "officiella" kyrkor, på samma sätt som tex. ikonodulerna gjorde under den officiella ortodoxins fall under den ikonoklastiska striden. Dock har vi för sed att kalla dessa nykalendariska och modernistiska kyrkor "felande" men aldrig använda termen "okanonisk" -återigen, ett billigt epitet- då vi beskriver dem, på samma sätt som de beskriver oss. För mig personligen, då min familj och mina förfäder varit ortodoxa sedan den Helige Paulus dagar (och gammalkalendariker därtill!), är det både tröttsamt och tråkigt att se konvertiter4) med ringa erfarenhet av den ortodoxa världen, användande termer de inte riktigt förstår.

Om vi nu skall tala om ekumenik så skulle vi vilja påpeka för Christer Wohlfarth att nykalendariker öppet kallar oss för heretiker och schismatiker, på samma gång som de, i strid mot Kyrkans kanones, förrättar gudstjänst tillsammans med icke-ortodoxa. Det är inte vi som dömt dem, utan snarare tvärt om. Vi har i stället ståndaktigt hävdat att, ehuru vi måste avskärma oss från nykalendarikernas förvillelse5), endast en ekumenisk synod kan förklara dem vara schismatiker och heretiker. Vi vill också uppmärksamma att den nuvarande patriarken av Konstantinopel börjat agera såsom han trodde sig ha påvliga befogenheter och myndighet, att han säger sig vilja förena sin kyrka med Rom, samt att han betraktar Rom som en systerkyrka6), allt detta i strid mot vår Kyrkas ecklessiologiska grundsatser såsom de framställts av koncilier och kyrkofäder sedan den Stora Schismen. Man är inte en sekterist bara därför att man vill visa på att ett förräderi av den Ortodoxa kyrkan pågår inte olikt den falska unionen från Florens-Ferrara.

Och slutligen, det är inte med sanningen i överensstämmelse att vi gammalkalendariker ogillar ekumenik. Vi har blivit avsiktligt utestängda från ekumeniska cirklar, eftersom vi är övertygade om att ekumenik borde lära ut tolerans och inte påtvingad union. Vi tillåts heller inte att utrycka våra åsikter i nykalendariska tidskrifter, så att enskilda likt Christer Wohlfarth kan göra osanna och oförskämda påståenden utan att någonsin bli rättade. Sann ekumenik borde fostra hyfs och gott uppträdande: samma hyfs och goda uppträdande som gör en artikelförfattare skyldig att studera ett ämne innan han docerar om det samt att han därvid undviker epitet och skällsord. På detta område har nykalendariker mycket att lära och många förändringar att göra.

Amatörteologer och enskilda med fientlighet gentemot gammalkalendariker har ingen anledning att skriva om en sådan komplex fråga som den om kalendern (en av Kyrkans äldsta traditioner), ekumenik eller om de kyrkopolitiska spetsfundigheter som vi återfinner i mycket av dagens religiösa värld. Inte heller bör de leka amatörpsykologer och försöka avfärda meningsskiljaktigheter såsom paranoia. Inte heller, slutligt, borde sådana enskilda känna att de kan attackera och smutskasta andra genom nonchalanta yttranden om den vänlighet som borde visas gentemot dem som de falskt attackerar. Denna form av hyckleri är allt annat än kristen.

Tack för möjligheten att få bemöta påståendena i fråga. Jag gör mina påpekanden i kristlig kärlek och har inte för avsikt att påbörja en fruktlös debatt i vilken angrepp på min person eller vår Kyrka skulle avlöpa som intellektuell kriticism. Min poäng är redan sagd, om den nu publiceras.

Biskop Chrysostomos av Etna

____________

1)Översättarens anmärkning (Ö.a.). Då många inte har någon patristisk referensram förstår de inte adjektivet "sann" (se t.ex. Ortodox Tidning nr. 253/1993 s.152). Ordet används av Fäderna för att skilja de ortodoxa som är "sjuka" i tron (såsom den Helige Johannes Chrysostomos uttryckte det) men som ännu inte är dömda av Kyrkan i stort, från dem som är trofasta Kyrkans tro och kanones (dvs. de sanna ortodoxa).

2)Ö.a. För en adekvat religionssociologisk definition av sekt kan Christer Wohlfarth läsa Gustafsson G., Religionen i Sverige, Stockholm 1981, s.65-67 eller Mc Guire M.B., Religion: The Social Context, Knivsta 1985, s.107-143.

3)Ö.a. För en ortodox förståelse av begreppet kanonicitet i svensk debatt se Svensk Pastoraltidskrift nr.36/1993 s.633-635 och nr.46/1993 s.843-844.

4)Ö.a. Om Christer Wohlfarth ens är det?

5)Ö.a. Den kanoniska grunden för ett sådant handlande återfinns tex. i kanon 15 av det 1:a och 2:a konciliet (Konstantinopel 861), se Pedalion, Athen 1970, s.358 eller i engelsk övers. The Rudder, B. Cumnings, Chicago 1957, s.470-471.

6)Ö.a. För det senaste utspelet från de "officiella" ortodoxa kyrkorna se "Joint International Commision for Theological Dialogue between the Roman Catholic Church and the Orthodox Church: Seventh Plenary Session, Balamand School of Theology (Lebanon) June 17-24, 1993", för delar i svensk övers. se Catharina Broomé, Rapport från den internationella katolsk-ortodoxa teologkommisionen, Signum 9.10/1993 s.302; för kommentar se Orthodoxon Enemerosin nr.14/1993 eller i engelsk övers. The Barlamand Union -a Victory of Vatican Diplomacy, Etna (USA) 1994.

7) Ö.a För ett svenskt exempel på hur osanningar sprids och lever vidare se The Glastonbury Bulletin nr.76/1989 som översattes och publicerades i Ortodox tidning 1989 s.208-14 under namnet Grekiska Gammelkalendarister. Artikeln utgör ett konglomerat av faktafel och missvisande tolkningar i syfte att smutskasta. Denna artikel kom sedan att utgöra källmaterial för Gösta Hallonstens bok Östkyrkor i Sverige, Artos 1992 och sin tur till Invandrarverkets Religionsguiden 1993. Någon korrigering eller någon mer nyanserad information om gammalkalendariker har Ortodox Tidnings läsekrets inte erbjudits trots att redaktionen meddelats om artikelns brister (apropå Ortodox Tidnings s.k. "jurisdiktionellt oberoende").