Den stora och Heliga veckans gudstjänster
Onsdagen.
På onsdagen finns två teman i gudstjänsterna, dels åminner Kyrkan kvinnan
som var en synderska som kom till Simon den spetälskes hus med en flaska dyrbar
balsam och hällde den över Jesu huvud, och dels, Judas överenskommelse den
judiska överhetens. På så sätt ställs den syndfulla kvinnans ånger mot den
utvalde lärjungens tragiska fall. På onsdagens kväll hålls sjuksmörjelsens
mysterium eller sakrament och alla ortodoxt kristna smörjs oavsett om man är
fysiskt sjuk eller inte. Detta sker därför att det inte finns någon skarp
skiljelinje mellan kroppslig och andlig sjukdom, och detta sakrament handlar
inte endast om kroppsligt helande utan om syndernas förlåtelse. På så sätt
förbereder sjuksmörjelsens mysterium oss att ta emot nattvarden dagen efter.
Den Heliga Torsdagen.
På denna dag åminnes fyra händelser: först tvättandet av lärjungarnas fötter
och instiftandet av Nattvarden och sedan Jesu ängslan i Getsemane och till sist
när Judas förrådde Kristus. I vissa katedraler och kloster finns det en
speciell fotatvagnings ceremoni i slutet av aftongudstjänsten med Basileios
liturgin som firas på morgonen, där en biskop eller abbot efterliknar Kristus
och 12 präster representerar apostlarna.
Under
fastan firas alltså aftongudstjänsten på morgonen och morgongudstjänsten på
kvällen. På den Heliga Torsdagens kväll firas därför den morgongudstjänst
som ofta kallas för ”de tolv evangelierna”. Under denna gudstjänst läses
hela passionsberättelsen i tolv evangelieläsningar med början i Jesu
avskedstal (Joh 13:31-18:1). Gudstjänstens höjdpunkt är precis före den sjätte
evangelieläsningen då prästen bär korset som under året står bakom det
Heliga Bordet (altaret) och ställer upp det i mitten av kyrkan.
Den Stora och Heliga Fredagen.
Tidigt på morgonen påbörjas de kejserliga eller kungliga timmarna. Namnet
”kejserliga eller kungliga” kommer av att kejsaren med sitt hov i gamla
tider alltid bevistade dessa gudstjänster. Direkt efter timmarna följer
aftongudstjänsten. I slaviskt bruk firas timmarna på morgonen och aftongudstjänsten
på eftermiddagen, men i grekiskt bruk, som vi följer, följer alltså
aftongudstjänsten direkt de kejserliga eller kungliga timmarna. På aftongudstjänsten
precis som på kvällen före under morgongudstjänsten återges inte bara
passionsberättelsen med ord utan även av ”drama”. När prästen avslutar
evangelieläsningen och läser om när Jesu kropp togs ned från korset och
lindades i linnebindlar, tas ikonen med Jesu kropp ned från korset, som ställts
fram i kyrkan kvällen före. På grund av denna rit kallas gudstjänsten ofta på
grekiska ”Apokathilosis” (”nedtagandet från korset”). Vid slutet av
aftongudstjänsten bärs en tygikon, kallad ”epitafios”, i procession från
altarrummet till ett speciellt dekorerat bord uppställt i mitten av kyrkan.
Enligt athonistisk sed är bordet lutande liksom ett ikonställ så att alla kan
se epitafios. På andra ställen har bordet en ”baldakin” (ett ”tak”)
med fyra lanternor. En from sed är att krypa under bordet som en ”välsignelse”.
På den Stora och Heliga Fredagens afton firas så lördagens morgongudstjänst,
som inleds med att man sjunger troparia kallade ”lovprisningarna”, på
grekiska ”Enkomia” mellan verserna i Ps 118 framför bordet med epitafion.
Vid slutet av gudstjänsten går alla i procession med epitafios runt kyrkan
sjungande ”Helige Gud, Helige Starke, Helige Odödlige, förbarma Dig över
oss”, precis som vi gör vid en begravning. Men detta är ju egentligen inte
en begravningsprocession. Gud dog på korset, men ändå är han inte död. Han
som dog, Guds Ord, är livet självt, helig och odödlig, och vår procession
genom natten betyder att Kristus nu beger sig genom dödsrikets mörker för att
proklamera till Adam och till alla döda Hans kommande uppståndelse, i vilken
de också är kallade att dela. I grekiskt bruk bärs epitafion till det Heliga
Bordet, altaret, efter processionen.
Den Stora och Heliga lördagen.
På morgonen firas åter en aftongudstjänst och Basileiosliturgi. Ursprungligen
firades denna vigilia på aftonen och sträckte sig in i påskdagens natt. Denna
ursprungliga tradition finns bevarad i latinsk rit, men i ortodox rit har den
alltså flyttats fram. Aftongudstjänsten med sina 15 textläsningar ur GT har
en tydlig dopkaraktär, eftersom man i fornkyrkan oftast döpte katekumenerna
denna afton. Textläsningarna var den sista undervisningen före dopet. Nu firas
alltså gudstjänsten på lördagens morgon. Efter epistelläsningen skrudar prästerskapet
om från mörka skrudar till ljusa och vid evangeliet läses för första gången
om uppståndelsen. Vid slutet av liturgin välsignas fem bröd och vin.
På
den Stora och Heliga Lördagens afton börjar lekmännen läsa Apostlagärningarna.
När prästerskapet anlänt börjar midnattsgudstjänsten som läses med kyrkan
i komplett mörker. Efter avskedet återvänder prästen till altarrummet och förbereder
att påsknattens skall ta sin begynnelse. Detta börjar med att prästen tänder
sitt ljus på evighetslågan i oljelampan på det heliga Bordet och sprider
detta ljus. När alla fått tänt sitt ljus startar processionen runt kyrkan
under sång. När processionen kommit gått runt kyrkan läses uppståndelseevangeliet
och påskens troparion sjunges för första gången. Efter det går alla in i
kyrkan och Johannes av Damaskus kanon sjunges. Så småningom firas sedan
Chrysostomosliturgin.
Påskdagen.
På påskdagens eftermiddag firas vad som brukar kallas ”Agapevesper”, kärlekens
aftongudstjänst. Det är vanligt att man läser evangeliet denna dag på så många
språk som möjligt. I vår församling i Uppsala har evangeliet lästs på
svenska, grekiska, kyrkoslaviska, latin, engelska, tyska, franska, finska,
serbiska och rumänska.