KYRKONYHETER
2/2003
Jerusalems patriark avlägger besök hos vår
systerkyrka, den Ryska utlandskyrkan.
Under nunneklostret Maria Magdalenas festdag i
Getsemane (Jerusalem) i augusti 2003 avlade Jerusalems patriark ett besök.
Under kerubhymnen i den Gudomliga Liturgin anlände Hans Salighet Irineos med följe
till klostrets katholikos (huvudkyrka). Han möttes som tillbörligt med
klockringning. Hans Eminens Ärkebiskop Mark av Tyskland och Storbritannien,
under vilkens jurisdiktion den Ryska missionen i det Heliga landet ligger, lämnade
då altaret för att hälsa patriarken. Hans Salighet deltog även i
processionen efter Liturgin och hans prästerskap fick läsa texter. Efter detta
stannade följet på måltiden efter högtidligheterna och framförde från
patriarkatets vägnar lyckönskningar till klostret, den Ryska missionen i
Jerusalem och dess biskop. Patriarken lät även hälsa att han med glädje
ville komma på festdagen nästa år.
Vår systerkyrka, den Ryska utlandskyrkan avlägger
sitt första officiella besök hos sin Moderkyrka, Moskva patriarkatet
Under november 2003 avlade en delegation från den
Ryska Utlandskyrkan det första, oss veterligen, officiella besök hos sin
moderkyrka, Moskvapatriarkatet, efter en inbjudan från Patriark Alexij, som den
ryske presidenten Vladimir Putin vidarebefordrat till biskoparna när han besökte
dem i New York i september. Delegationen bestod av Ärkebiskop Mark av Tyskland
och Storbritannien, Ärkebiskop Hilarion av Sydney och Ärkebiskop Kyrill av San
Francisco och Västra Amerika. Man överräckte en ikon av den Helige Johannes
av Shanghai och San Francisco (Maximovitch), som innehöll en relik av helgonet,
till Hans Salighet Alexis av Moskva och hela Ryssland. Mötet kännetecknades av
stor vänlighet och respekt och man talade om den Ryska kyrkan under 1900-talet
och framtiden. Utgången av dessa samtal kan komma att påverka vårt förhållande
till den Ryska utlandskyrkan. Som bekant är det den Ryska utlandskyrkan som en
gång vigt våra biskopar och vår synod har fullständig gemenskap med dess
biskopar under Metropolit Lavr sedan 1994.
Brev från HomO till alla statsbidragsberättigade
samfund i Sverige
I januari 2003 skickade HomO (ombudsmannen för
diskriminering på grund av sexuell läggning) ett brev till alla 21 samfund i
Sverige som får statsbidrag för att få till stånd ett samtal om samfundens
inställning till homo- och bisexuella så att de efterlever statens krav på de
samfund som mottar statsbidrag. Under sommaren bad så HomO att få komma till
Sveriges kristna råd och klargjorde då att han inte var intresserad av att föra
ett samtal om hur de homosexuellas situation är i kyrkorna utan att hans
enda ärende var att få Sveriges regering att pröva huruvida den
diskriminering av homo- och bisexuella som han menar sig se innebär att vissa
samfund inte längre skall ha rätt till statsbidrag. Frågeställningen är
intressant. När den nya lagen kom om statligt stöd till vissa trossamfund så
är det tydligt att staten inte är intresserad av att ge statsbidrag för
trosutövning utan för samhällsnyttan. Man anser att ett trossamfunds mål kan
stämma överens med statens mål för samhällsgemenskap och att detta kan ske
vid t.ex. katastrofer, olyckor och vid uppbrott från hemland. I propositionen
1998/99:124 står att läsa: ”En förutsättning för statsbidrag bör således
vara att trossamfundet bidrar till att upprätthålla och stärka samhällets
grundläggande värderingar.” Eftersom den svenska staten (och massmedia!)
bestämt vad vi som samhällsmedborgare skall tycka om homo- och bisexuell läggning
blir det här givetvis ett problem i förutsättningarna för statsbidrag för
vissa trossamfunden. Tilläggas kan avslutningsvis att staten gav ca 49 miljoner
i bidrag till trossamfund 2002. Vissa ortodoxa kyrkor mottog 3,3 miljoner i
bidrag. Vår synod med två kyrkor och ett kloster mottog 0 kronor, vilket innebär
att vi inte behöver bekymra oss över besök från HomO!