När jag påbörjade detta projekt i september 1998 ville jag börja med de tre första kathismata och sedan publicera dem för att få kommentarer, emellertid kom jag att fortsätta. Eftersom mitt arbete i första hand är tänkt för kyrkligt bruk inom gudstjänstens ram kom jag att välja en annan text än den gängse textkritiska Alfred Rahlfs, Psalmi cum Odis[1] som utgångspunkt. Istället har jag valt en av den Ortodoxa kyrkans mest kända tryckta utgåvor av Septuaginta, Moskvautgåvan från 1821. Fäderna från Agion Oros, det heliga berget Athos, ortodoxins hjärta, har använt just denna utgåva och därför ansåg jag det vara ett lämpligt val. Då jag ville ha ytterligare en text att referera till valde jag Sir Lancelot Charles Lee Brentons Septuaginta[2] från 1844, som i marginalen dessutom har en engelsk översättning av texten. Brentons text återger indirekt Codex Vaticanus och i noter skillnader gentemot Codex Alexandrinus. Som tredje text har jag använt Psaltērion, Athen 1996. I allmänhet överensstämmer Psaltērion med Moskvautgåvan när det gäller olika läsarter. Under arbetets gång har jag noterat skillnader som jag upptäckt mellan Bentons Septuaginta text och Moskvautgåvan, som jag utgått ifrån. Jag har angivit dem i notapparaten. Med detta gör jag dock inte anspråk på någon vetenskaplig textanalys. Är man intresserad av läsarter på ett mer vetenskapligt sätt hänvisar jag till Alfred Rahlfs Septuaginta som har en sådan notapparat. Min uppgift har inte haft någon sådan ambition. Istället har jag infogat noter som förklarar vilka händelser en text kan anspela på, hur en specifik text använts av evangelisterna och de första kristna, lite om ort och namninformation samt hur en text används i den ortodoxa gudstjänsten, främst den Gudomliga liturgin. Förutom de hittills nämnda Septuaginta texterna har jag haft stor glädje av översättningen från fäderna vid Holy Transfiguration Monastery, The Psalter according to the Seventy, Boston 1987, som också utgått från Moskvautgåvan, samt ett arbetsmaterial från Lund som jag fick kännedom om under hösten 1999. Tydligen tillkom en arbetsgrupp på 80-talet bestående av 6 personer vid Lunds universitet med syfte att göra en septuagintapsaltare och gjorde tillsammans ett arbetsmaterial på Psalm 1-118, men sedan kom tyvärr gruppen av olika skäl att upplösas. Genom vänligheten av teol. dr. Per Beskow, som fungerade som gruppens sekreterare, har jag fått ta del av deras oreviderade text som gett mig många uppslag i föreliggande arbete. Värdefulla språkliga kommentarer till mitt arbete har jag också fått av fil dr. Ingrid Fröberg.