hem > liturgiska texter

VESPER

AFTONGUDSTJÄNSTEN

Nedanstående rubriker beskriver i första hand en aftongudstjänst på lördagens kväll eller aftonen till en festdag och ej en vardag. Aftongudstjänsten börjar annorlunda under påsktiden(dvs. från Thomassöndagen till påskens apodosis) då prästen sjunger efter inledningen ("Välsignad är vår Gud…): Kristus är uppstånden från de döda, med Sin död Han döden nederlagt, och åt dem som äro i gravarna liv Han bragt. Detta repeteras av kören två gånger. Därefter, om ej den nionde timmen firats, läses inledningsbönerna som under påsktiden, dvs. läsaren börjar med "Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn Allraheligaste Treenighet…"

Prästen öppnar de vackra dörrarna bugar tre gånger för det heliga Bordet, kysser det, bugar sedan mot folket, gör korsets tecken över sig själv och säger:

Präst: Välsignat är vår Gud, städse, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Om ej den nionde timmen firats före läses inledningsbönerna:

Präst: Ära åt Dig, vår Gud, ära åt Dig.

Himmelske Konung, Tröstare, Du sanningens Ande, Du som är allestädes närvarande och uppfyller allt, det godas skatt, O Du Livgivare, kom och tag Din boning i oss och rena oss från allt ont och fräls, o Gode, våra själar.

Läsare: Helige Gud, Helige Starke, Helige Odödlige, förbarma Dig över oss. (3)

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss. Herre, rena oss från våra synder. Härskare, förlåt oss våra överträdelser. Helige, kom till oss och hela våra krankheter för Ditt namns skull.

Herre, förbarma Dig. (3)

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Fader vår, som är i himlarna. Helgat varde Ditt namn. Tillkomme Ditt Rike. Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån den onde.

Präst: Ty riket är Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Läsare: Herre, förbarma Dig. (12) Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Kommen, låtom oss tillbedja Gud, vår Konung.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla för Kristus, vår Konung och Gud.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla för Kristus själv, vår Konung och Gud.

PSALM 103

Av David om världens skapelse.

Prästen beder stilla under psaltarpsalmen aftonbönerna, se appendix 1

Läsaren läser, ej sjunger (Vid en Agrypnia läses verser till psalmen, kallade Anixantaria, se appendix 2):

¹Lova Herren, o min själ. Herre, min Gud, högt är Du prisad.

²I lov och majestät har Du klätt Dig. Du höljer Dig i ljus såsom i en mantel.

³Du sträcker ut himmelen såsom en fäll. Han som i vattnen täcker Sina högt belägna salar,

⁴Som gör moln till Sitt fotfäste, Som färdas på vindarnas vingar,

⁵Han som gör Sina änglar till vindar och Sina tjänare till brinnande eld.

⁶Han har grundat jorden till att stå fast, den skall icke vackla i evigheters evighet.

⁷Djupet omgiver Honom såsom en mantel, över bergen skola vattnen stå.

⁸När Du förskräcker dem skola de fly, när de höra Ditt dunder skola de tappa modet.

⁹Bergen höja sig och slätterna sjunka, till den plats som Du har bestämt för dem.

¹⁰En gräns satte Du, som de ej fingo överskrida, så att de icke kunna vända om och åter betäcka jorden.

¹¹Han som sänder källor i bergsklyftor, mellan bergen skola vattnen springa fram.

¹²De skola giva alla markens djur att dricka, vildåsnorna skola få släcka sin törst.

¹³Där skall himmelens fåglar bygga bo, mitt ibland klipporna skola de höras.

¹⁴Han som vattnar bergen från Sina högt belägna salar, av Dina gärningars frukt skall jorden mättas.

¹⁵Han låter gräs skjuta upp för boskapen och grönska till människors tjänst,

¹⁶för att frambringa bröd ur jorden, och vinet, som gläder människans hjärta.

¹⁷För att göra ansiktet glatt med olja, och brödet som styrker människans hjärta.

¹⁸Slättens träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som Han har planterat.

¹⁹Där skola sparvar bygga bo, hägerns hus anför dem.

²⁰De höga bergen äro en tillflykt för hjortarna, klippan för klippdassar.

²¹Han har gjort månen till att visa tider, solen vet stunden då den skall gå ned.

²²Du gjorde mörkret, och det blev natt, då alla skogens djur skola draga fram,

²³lejonungarna att rytande taga rov och söka sin föda från Gud.

²⁴Solen gick upp och de samlades, de skola gå till sina hålor för att sova.

²⁵Människan skall gå ut till sitt arbete, till sin gärning ända intill aftonen.

²⁶Huru storslagna äro icke Dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är fylld av Din skapelse.

²⁷Detta havet, det stora och vida: där finnes otaliga kräldjur, djur både stora och små.

²⁸Där gå skeppen sin väg fram. Där denna drake som Du har skapat att leka däri.

²⁹Alla vänta de efter Dig, att Du skall giva dem mat i rätt tid. När Du giver dem skola de taga emot.

³⁰När Du öppnar Din hand varder allt mättat med godhet. När Du vänder Ditt ansikte från dem bliva de förskräckta.

³¹Du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft.

³²Du sänder ut Din ande, då varda de skapade, och Du förnyar jordens anlete.

³³Herrens härlighet förblive evinnerligen, Herren skall glädja sig över Sina verk.

³⁴Han som skådar ned på jorden och får den att bäva, Han som tänder bergen så att de ryka.

³⁵Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁶Mitt tal behage Honom väl, jag skall glädja mig över Herren.

³⁷Må syndarna försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova Herren, o min själ.

Och åter:

Solen vet stunden då den skall gå ned. Du gjorde mörkret, och det blev natt.

Huru storslagna äro icke Dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Allēlouïa, allēlouïa, allēlouïa, ära åt Dig, o Gud. (3)

Herre, förbarma Dig. (3)

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Prästen stänger de vackra dörrarna.

Diakonen (prästen) framsäger den stora böneföljden:

Diakon: I frid låtom oss bedja till Herren.

Kör: Herre, förbarma Dig. Upprepas efter var bönepunkt.

Diakon (Präst):

Om friden från ovan och om våra själars frälsning låtom oss bedja till Herren.

Om hela världens fred, om Guds heliga Kyrkors väl och om allas enhet, låtom oss bedja till Herren.

För detta heliga hus och för dem som i tro, andakt och gudsfruktan träda in däri, låtom oss bedja till Herren.

För alla fromma och ortodoxt kristna, låtom oss bedja till Herren.

För vår Biskop och Fader N. N., för det vördiga prästerskapet, för diakonatet i Kristo, för alla kyrkotjänare och för folket, låtom oss bedja till Herren.

För Guds tjänare N.N., för alla ortodoxa kungar och drottningar, för detta lands världsliga överhet, låtom oss bedja till Herren.

För denna stad (detta heliga kloster), för alla städer och länder och för de troende, som bo i dem, låtom oss bedja till Herren.

Om god väderlek, om överflöd av jordens frukter och om fredliga tider, låtom oss bedja till Herren.

För resande till lands och vatten och i luften, för alla sjuka, lidande och fångar och om deras frälsning, låtom oss bedja till Herren.

Att vi må frias från all sorg, vrede, nöd och oro, låtom oss bedja till Herren.

Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Theotokos (Kör: Allraheligaste Theotokos fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Kör: Åt Dig, o Herre.

Präst: Ty Dig tillkommer all ära, allt lov och all tillbedjan, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.  

Sedan läses den anmodade kathisman från Psaltaren. Läsaren tager ett ljus och ställer det i mitten på narthex mitt för de vackra dörrarna. Läsaren ställer sig bakom i riktning mot templon. Läsningen inleds med:

Läsare: Herre, förbarma Dig. (3) Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn. Sedan följer den anmodade kathisman.

Diakonen (Präst) framsäger sedan den lilla böneföljden:

Diakon (Präst): Åter och åter i frid låtom oss bedja till Herren.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Theotokos (Kör: Allraheligaste Theotokos fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Kör: Åt Dig, o Herre.

Präst: Ty Din är makten och Ditt är Riket och kraften och härligheten, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

PSALM 140

i veckans eller festens ton.

Prästen tager på sin kalimavka och påbörjar den stora berökningen vid orden "rökoffer". Efter berökningen sätter han på sin felonion över exorazon och epitrachelion och tager av sin kalimavka.

Kören sjunger första versen enligt veckans ton:

¹O Herre, jag har ropat till Dig, lyssna till mig. / Lyssna till mig, o Herre. / O Herre, jag har ropat till Dig, lyssna till mig. / Lyssna till mina böners ljud, när jag ropar till Dig: / Lyssna till mig, o Herre.

Och fortsätter sedan psalmerna sägandes:

²Må min bön stiga inför Dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

³Sätt, o Herre, en vakt för min mun, och en omgivande dörr runt mina läppar.

⁴Låt icke mitt hjärta vika av till ondskans ord, till att giva ursäkter för synder,

⁵med människor som göra vad orätt är; och jag vill icke beblanda mig med deras utvalda.

⁶Den rättfärdige skall fostra mig i barmhärtighet och tillrättavisa mig, må han icke gjuta syndarens olja över mitt huvud.

⁷Ty ännu är också min bön i deras välvilja, deras domare uppslukades nära klippan.

⁸De skola höra mina ord, ty de hava blivit ljuva. Såsom jordklumpar brötos sönder över marken, så skingrades deras ben i dödsriket.

⁹Ty mot Dig, o Herre, Herre, se mina ögon, till Dig har jag satt mitt hopp, förkasta icke min själ.

¹⁰Bevara mig för snaran som de hava lagt ut för mig och från deras stötesten som handla laglöst.

¹¹Syndarna skola falla i sitt nät, men jag är ensam till dess jag skall passera förbi.

PSALM 141

¹Med min röst ropade jag till Herren, med min röst bad jag till Herren.

²Jag skall utgjuta min bön inför Honom, mitt bekymmer skall jag kungöra inför Honom.

³När min ande sviker mig, då känner också Du mina vägar.

⁴På den väg där jag gick, lade de ut en snara för mig.

⁵Jag skådade på min högra sida och såg efter, men det fanns ingen som kände mig.

⁶Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

⁷Jag ropade till Herren, jag sade: "Du är mitt hopp, min del i de levandes land."

⁸Akta på min bön, ty jag är i stort elände.

⁹Befria mig från dem som förfölja mig, ty de äro starkare än jag.

   Sedan de anmodade stichera enligt vad Typikon indikerar, som sjunges på angiven ton (psalmversen reciteras, som ovan)

¹⁰För min själ ut ur fängelset, så att jag kan lova Ditt namn, o Herre. (10)

¹¹De rättfärdiga skola vänta på mig tills Du lönar mig. (9)

PSALM 129

¹Ur djupen har jag ropat till Dig, o Herre, Herre, hör min röst. (8)

²Låt Dina öron akta på mina böners ljud. (7)

³Om Du, o Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Dock, hos Dig finnes försoningen. (6)

⁴För Ditt namns skull har jag väntat, o Herre, min själ har väntat på Ditt ord, min själ har hoppats på Herren. (5)

⁵Från morgonväkten till nattväkten, från morgonväkten låt Israel hoppas på Herren. (4)

⁶Ty hos Herren finnes nåd, och mycken återlösning hos Honom och Han skall friköpa Israel från alla dess missgärningar. (3)

PSALM 116

¹Loven Herren, alla folkslag, prisen Honom, alla folk. (2)

²Ty Hans nåd är väldig över oss, och Herrens sanning varar i evighet. (1)

Prästen öppnar porten, bugar tre gånger för det heliga bordet och startar det lilla intåget med rökelsekaret eller med Evangeliet, om det är en sådan dag där evangelieläsning föreskrives.

Under det lilla intåget säger prästen stilla: Om aftonen och om morgonen och under dagen prisa, välsigna, tacka och bönfalla vi Dig, o alltings Skapare och Härskare: Må vår bön stiga inför Dig såsom ett rökoffer och må våra hjärtan icke utöva ondskans ord eller tankar, utan befria oss från allt som bemästrar våra själar: Ty våra ögon skåda efter Dig, o Herre, vår Gud, och på Dig förtrösta vi. Låt oss icke komma på skam, o Du vår Gud. Ty till Dig tillkomme lov, pris och ära, tillika med Din Son och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Sedan sjunges doxastikon om en sådan är anvisad.

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Sedan sjunges den anvisade theotokion.

Under sjungandet beröker prästen kyrkan i sedvanlig ordning. Vid berökandet berökes först det heliga bordet, sedan startar intåget och intåget välsignas:

Präst stilla: Välsignad är Dina heligas intåg, städse, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Efter välsignelsen berökes templon och folket (från första kören till andra, dvs. från vänster till höger ur celebrantens synvinkel).

Diakon (präst) utropar, ståendes vid de vackra (eller heliga) dörrarna: Visdom! Stån upprätt! Sedan berökes templon och vid ordet "värdig" går prästen in bakom templon och beröker det heliga bordet. När detta är färdigt tager han av felonion.

Kör: Heliga ärans ljus fyllt av glädje av odödlighetens Fader, himmelskt, heligt, saligt, O Jesu Krist: vi som är komna till solens nedgång skådande aftonens ljus, prisa Fader, Son och Helige Ande, Gud. Ty värdig är Du att alltid lovsjungas av alla röster, O Du Guds Son, som giver liv. Därför förhärligar världen Dig.

Diakon (Präst): Aftonens prokeimenon.

Kören sjunger dagens prokeimenon.

***

                        De dagliga prokeimena

På lördag kväll, den andra plagala tonen (Ps 92:1):

Herren är nu konung, Han har klätt sig i skönhet.

Stichos: Herren har klätt Sig i kraft och omgjordat Sig med bältet,

Stichos: ty Han har gjort jorden fast, den skall icke vackla.

På söndag kväll, den fjärde plagala tonen (135:2):

Loven Herrens namn, loven det, I Herrens tjänare.

Stichos: I som stån i Herrens hus, i salarna till vår Guds hus.

På måndag kväll, den fjärde tonen (Ps 4:4,1):

Herren skall höra mig när jag ropar till honom.

Stichos: När jag åkallade, hörde mig min rättfärdighets Gud.

På tisdag kväll, den första tonen (Ps 22:7,1-2):

Din nåd, o Herre, skall följa mig i alla mina livsdagar.

Stichos: Herren är min herde, mig skall intet fattas, Han har låtit mig vila på gröna ängar, Han har närt mig vid vilans vatten.

På onsdag kväll, den första plagala tonen (Ps 53:3-4):

Gud, fräls mig genom Ditt namn, och döm mig genom Din makt.

Stichos: Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

På torsdag kväll, den andra plagala tonen (Ps 120:2,1):

Min hjälp kommer från Herren, Som har gjort himmel och jord.

Stichos: Jag har lyft mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?

På fredag kväll, den andra plagala tonen (Ps 58:9-10, 2):

Du, o Gud, är min hjälpare. Min Guds barmhärtighet skall komma före mig.

Stichos: Rädda mig från mina fiender, Gud, befria mig från dem som resa sig mot mig.

***

Sedan följer läsning om någon finnes anvisad. Den inleds med:

Läsare: Läsning från…

Diakon (präst): Vishet! Låtom oss vara uppmärksamma!

***

Diakon (Präst): Låtom oss säga av hela vår själ och av hela vårt sinne, låtom oss säga:

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): O Herre, Allhärskare, våra fäders Gud! Vi bedja Dig; bönhör oss och förbarma Dig över oss.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): Förbarma Dig över oss, o Gud, efter Din stora nåd. Vi bedja Dig; bönhör oss och förbarma Dig över oss.

Kör: Herre förbarma Dig (tre gånger. Upprepas efter varje böneföljd.)

Diakon(Präst):

Åter bedja vi för de fromma och ortodoxa kristna.

Åter bedja vi för vår Biskop och Fader N. N., för våra bröder, prästerna, munkprästerna, hierodiakonerna och monastikerna och för hela vårt brödraskap i Kristo.

Åter bedja vi om nåd, liv, frid, hälsa, frälsning, beskydd samt förlåtelse och tillgift för alla synder åt Dina tjänare, och alla de fromma och ortodoxt kristna.

(Åter bedja vi för de(n) ortodoxe(/a) Guds tjänare N.N., att han/hon/de må ha/hava nåd, liv, frid, hälsa, frälsning, beskydd samt förlåtelse och tillgift för alla synder.)

Åter bedja vi för de saliga och evig ihågkommelse värda stiftarna av denna/detta heliga kyrka/kloster Kör: Evig ihågkommelse., för Guds hädansovna tjänare N.N. och för alla hädansovna, rättrogna fäder och bröder, som vila här och allestädes.

I ett kloster:

Åter bedja vi för våra bröder som tjänar, för alla som tjänar och har tjänat i detta heliga kloster, och för alla här närvarande, som väntar på Din stora och rika nåd.

I en församling:

Åter bedja vi för dem som i detta heliga och ärovördiga hus bära god frukt och öva barmhärtighet, för arbetarna, för sångarna, och för allt det kringstående folket, som av Dig väntar stor och rik barmhärtighet.

Prästen stilla: Herre, vår Gud, mottag denna innerliga bön av Dina tjänare och förbarma Dig över oss efter Din stora barmhärtighet. Sänd Din nåd över oss och över allt Ditt folk, som trängtar efter Din stora barmhärtighet.

Prästen: Ty en barmhärtig och människoälskande Gud är Du och Dig hembära vi ära, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheternas evighet.

Kör: Amēn.

Läsare: Värdigas, o Herre, denna afton bevara oss utan synd. Välsignad vare Du, o Herre, våra fäders Gud, och prisat och förhärligat är Ditt namn för evighet. Amēn.

Din nåd, o Herre vare över oss, såsom vi hoppas på Dig. Välsignad vare Du, o Herre, lär mig Dina stadgar. Välsignad vare Du, o Härskare, lär mig förstå Dina stadgar. Välsignad vare Du, o Helige, upplys mig genom Dina stadgar. O Herre, Din nåd varar för evigt, försmå icke Dina händers verk. Ty Dig tillkommer pris, Dig tillkommer lov och Dig tillkommer ära, Fader och Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Diakon: Låtom oss fullborda vår aftonbön till Herren.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon: Om en afton i allo fullkomnad, helgad, fridfull och utan synd, låtom oss bönfalla Herren.

Kör: Giv, o Herre upprepas efter var bön.

Diakon (Präst):

Om fridens ängel, den trogne vägledaren, våra kroppars och själars beskyddare, låtom oss bönfalla Herren.

Om förlåtelse och eftergift för våra synder och överträdelser, låtom oss bönfalla Herren.

Om det som är gott och gagneligt för våra själar och om världens fred, låtom oss bönfalla Herren.

Att vi må fullända vår återstående levnadstid i frid och botfärdighet, låtom oss bönfalla Herren.

Att vårt livs slut må vara kristligt och stilla, utan smärta och skam och om en god räkenskap vid Kristi förskräckande dom, låtom oss bönfalla Herren.

Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Theotokos (Kör: Allraheligaste Theotokos fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Kör: Åt Dig, o Herre.

Präst: Ty Du är en god och människoälskande Gud och till Dig, Fader och Son och Helig Ande, uppsända vi lov. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Präst: Frid vare med eder alla

Kör: Så ock med din ande.

Diakon (Präst): Böjen edra huvuden för Herren!

Kör långsamt: Åt Dig, O Herre.

Präst säger stilla: O Herre, vår Gud, Du som har danat himlarna och nedstigit till människosläktets frälsning, se till Dina tjänare och Din egendom. Ty inför Dig, Du stränge och människoälskande Domare, hava Dina tjänare böjt sina huvuden och ödmjukat sina liv, icke väntande hjälp av människor men väntande efter Din nåd. Din frälsning åstundar de. Så bevare dem varje tid, under den innevarande aftonen och under den stundande natten, från varje fiende, från varje djävulens fördärvliga gärning, från fåfängliga tankar och onda begärelser.

Präst: Välsignad och prisad vare Ditt Rikes makt, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn. Prästen stänger här de vackra dörrarna.

På aftonen till stora fester och andra anmodade dagar, följer här lity före aposticha, se appendix 3

Sedan sjunges dagens aposticha. Prästerskapet venererar i ett kloster, ej i en församling, kyrkans ikoner under det att aposticha sjunges.

Präst: Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord, ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett till att skådas av alla folk: ett ljus, som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel.

Läsare: Helige Gud, Helige Starke, Helige Odödlige, förbarma Dig över oss. (3)

Ära åt Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss. Herre, rena oss från våra synder. Härskare, förlåt oss våra överträdelser. Helige, kom till oss och hela våra krankheter för Ditt namns skull.

Herre, förbarma Dig. (3)

Ära åt Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Fader vår, som är i himlarna. Helgat varde Ditt namn. Tillkomme Ditt Rike. Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån den onde.

Präst: Ty riket är Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Kör: Amēn.

Sedan sjunges dagens apolytika och den anmodade theotokion.

Här fortsätter sedan lity, om sådan firas, se appendix 4.

Om vesper firas som en del av en vigilia säges sedan:

Diakon (präst): Låtom oss bedja till Herren.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Präst: Herrens välsignelse och Hans nåd vare över eder genom Hans gudomliga nåd och människokärlek städse, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Och vi börjar sedan morgongudstjänsten med Sex psalmerna.

Om vespern firas separat avslutas den så här (under påsktiden, dvs. från Thomassöndagen till påskens apodosis, se appendix 5):

Präst: Sofia

Kör: Fader, välsigna!

Präst: Han som är, vare välsignad, Kristus vår Gud, nu och alltid och i evigheters evighet.

Läsare: Amēn. Befäst, o Gud, de fromma och ortodoxt kristnas heliga tro, med Hans heliga Kyrka och denna stad (detta heliga kloster) i evigheters evighet. Amēn.

Präst: Allraheligaste Theotokos, fräls oss!

Läsare: Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim, du som utan att förtäras födde Gud, Ordet, du som är Theotokos, vi prisa dig.

Präst: Ära åt Dig, o Kristus vår Gud och vårt hopp, ära åt Dig.

Läsare: Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn. Herre, förbarma Dig. (3) Helige Fader, välsigna! För andra introduktioner än "…som uppstod från döden" vid större högtider se appendix 5

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från de döda), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, genom kraften av det ärade och livgivande Korset, genom de ärovördiga, himmelska, okroppsliga krafternas beskydd, genom förbönerna av den ärorika, härliga profeten, förelöparen och döparen Johannes, de heliga, ärade och högtlovade Apostlarna, de heliga, ärade och segerrika martyrerna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder, [kyrkans helgon], de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna, [dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och alla helgon -må Han förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.

I kloster bedjes sedan:

O Herre, vår Gud, mottag afton (morgon-) bönerna från oss syndare och förbarma Dig över oss.

Läsare: Låt Din nåd förbliva över oss, o Herre, såsom vi hoppas på Dig.

Präst: Evigt vare minnet av de välsignade och i evig ihågkommelse värda stiftarna av detta heliga kloster (alla: evigt vare deras minne). Må Gud välsigna dem och förbarma sig över oss, ty Han är god och människoälskande.

Så de sedvanliga avslutningshymnerna:

I djup vördnad för Din jungfrulighets skönhet och din renhets omåttliga strålglans, hälsade Gabriel på dig, o Theotokos: Vilken lovsång värdig dig kan jag dig skänka? Och vid vilket namn skall jag kalla dig? Jag är i trångmål och står i fruktan. Men, såsom jag blivit tillsagd, ropar jag till dig: Gläd dig, o full av nåd.

Till dig, o Härförerska, bringa vi din från lidanden lösta hjord en tacksam segersång, o Theotokos. Och, då du har en oövervinnelig makt, från all upptänklig fara må du befria oss, att vi må ropa till dig: Gläd dig, du oförmälda Brud.

Präst: Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss.

Kör: Amēn.

APPENDIX 1

AFTONBÖNER

BÖN 1

Präst: Herre, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet! Hör vår bön och lyssna till vårt böneljud! Gör med oss ett tecken till godo! Led oss på Din väg, så att vi vandra i Din sanning! Gläd våra hjärtan, så att vi frukta Ditt heliga Namn, ty Du är stor, och Du gör under. Du ensam är Gud och ingen är Dig lik bland gudarna. 0 Herre, Du är stark i nåd och god i makt att hjälpa och trösta och frälsa alla, som hoppas på Ditt heliga namn. Ty Dig, Fader, Son och Helig Ande tillhör all ära, heder och tillbedjan, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 2

Präst: Herre, straffa oss icke i Din vrede och tukta oss icke i Din förtörnelse. Men handla med oss efter Din nåd, Du våra själars läkare och Helbrägdagörare. Led oss in i Din viljas hamn! Upplys våra hjärtans ögon till att känna Din sanning. Förläna oss att få framleva återstoden av vår levnadstid i frid och utan synd för den heliga Theotokos' och alla helgons förböners skull. Ty Din, Fader, Son och Helig Ande är makten, och Ditt är Riket och kraften och härligheten, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 3

Präst: Herre, vår Gud, tänk på oss, Dina syndiga och till intet dugliga tjänare, då vi åkalla Ditt namn. Låt oss icke komma på skam, då vi förtrösta på Din nåd, Men förläna, o Herre, vad vi bedja om till vår frälsning! Giv oss nåd att älska och frukta Dig av allt vårt hjärta och att i allt göra Din heliga vilja. Ty Du är en god och människoälskande Gud, och till Dig, Fader, Son och Helig Ande, uppsända vi lov, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 4

Präst: O, Du som besjungs av de heliga krafternas aldrig tystnande lovsånger och oupphörliga lovprisningar! Fyll Du våra läppar med Ditt lov, så att vi må giva Ditt heliga namn ära. Giv oss del och arvslott med alla dem som i sanning frukta Dig och hålla Dina bud. Ty Dig, Fader, Son och Helig Ande, tillkommer all ära, heder och tillbedjan, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 5

Präst: Herre, Herre! Du som uppehåller allt med Din allrarenaste hand; Du som är långmodig mot oss alla och som sörjer över våra onda gärningar! Tänk på Din barmhärtighet och Din nåd! Besök oss med Din godhet och förläna oss genom Din nåd att även under den återstående dagen undfly den ondes mångfaldiga list. Bevara vårt liv otadligt genom Din allraheligaste Andes nåd. Genom nåden och kärleken hos Din enfödde Son, tillsammans med vilken Du är välsignad jämte Din allraheligaste och gode och livgivande Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 6

Präst: O Gud, stor och underbar, Du som i outsäglig nåd och rik försyn styr allt! Du som såväl har givit oss jordiskt gott som anförtrott oss det utlovade Riket genom de goda gåvorna enligt Ditt löfte; Du som berett vår väg till att även under den förgångna dagen undvika allt ont! Förläna oss att också få fullborda den återstående tiden otadligt inför Din härlighets åsyn samt att lovsjunga Dig, Du ende Gode och Människoälskande, Dig vår Gud. Ty Du är vår Gud och till Dig uppsända vi ära, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

BÖN 7

Präst: O Gud, stor och upphöjd! Du som ensam äger odödlighet och som bor i ett ljus, dit ingen kan nå, Du som i vishet har danat allt skapat, Du som skilt mellan mörker och ljus och satt solen att råda över dagen och månen och stjärnorna att råda över natten; Du som förlänat oss, syndare att även denna stund träda inför Ditt ansikte med bekännelse och att åt Dig frambära vårt aftonlov! Låt. o Människoälskande, våra böner gälla inför Dig såsom ett rökoffer och mottag den såsom en vällukt. Giv oss frid under denna afton och under den stundande natten.  Kläd oss i ljusets vapenrustning.  Skydda oss för nattens resor och för allt, som vandrar i mörkret. Giv, att sömnen, som Du givit oss till vederkvickelse i vår svaghet, må vara fri från alla djävulska drömmar. Ja, Härskare, Du alla goda gåvors Givare, giv att vi ock på vårt nattliga läger i botfärdighet må besinna Ditt namn, så att vi, upplysta av Dina budords lära, må stå upp till att prisa Din godhet i andlig glädje samt hembära Dig böner och åkallan för våra egna och allt Ditt folks synder. Besök dem med barmhärtighet för den heliga Theotokos' förböners skull. ty Du är en god och människoälskande Gud och Dig hembära vi ära, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

APPENDIX 2

¹Lova Herren, o min själ. Herre, min Gud, högt är Du prisad.

²I lov och majestät har Du klätt Dig. Du höljer Dig i ljus såsom i en mantel.

³Du sträcker ut himmelen såsom en fäll. Han som i vattnen täcker Sina högt belägna salar,

⁴Som gör moln till Sitt fotfäste, Som färdas på vindarnas vingar,

⁵Han som gör Sina änglar till vindar och Sina tjänare till brinnande eld.

⁶Han har grundat jorden till att stå fast, den skall icke vackla i evigheters evighet.

⁷Djupet omgiver Honom såsom en mantel, över bergen skola vattnen stå.

⁸När Du förskräcker dem skola de fly, när de höra Ditt dunder skola de tappa modet.

⁹Bergen höja sig och slätterna sjunka, till den plats som Du har bestämt för dem.

¹⁰En gräns satte Du, som de ej fingo överskrida, så att de icke kunna vända om och åter betäcka jorden.

¹¹Han som sänder källor i bergsklyftor, mellan bergen skola vattnen springa fram.

¹²De skola giva alla markens djur att dricka, vildåsnorna skola få släcka sin törst.

¹³Där skall himmelens fåglar bygga bo, mitt ibland klipporna skola de höras.

¹⁴Han som vattnar bergen från Sina högt belägna salar, av Dina gärningars frukt skall jorden mättas.

¹⁵Han låter gräs skjuta upp för boskapen och grönska till människors tjänst,

¹⁶för att frambringa bröd ur jorden, och vinet, som gläder människans hjärta.

¹⁷För att göra ansiktet glatt med olja, och brödet som styrker människans hjärta.

¹⁸Slättens träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som Han har planterat.

¹⁹Där skola sparvar bygga bo, hägerns hus anför dem.

²⁰De höga bergen äro en tillflykt för hjortarna, klippan för klippdassar.

²¹Han har gjort månen till att visa tider, solen vet stunden då den skall gå ned.

²²Du gjorde mörkret, och det blev natt, då alla skogens djur skola draga fram,

²³lejonungarna att rytande taga rov och söka sin föda från Gud.

²⁴Solen gick upp och de samlades, de skola gå till sina hålor för att sova.

²⁵Människan skall gå ut till sitt arbete, till sin gärning ända intill aftonen.

²⁶Huru storslagna äro icke Dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är fylld av Din skapelse.

²⁷Detta havet, det stora och vida: där finnes otaliga kräldjur, djur både stora och små.

²⁸Där gå skeppen sin väg fram. Där denna drake som Du har skapat att leka däri.

²⁹Alla vänta de efter Dig, att Du skall giva dem mat i rätt tid. När Du giver dem skola de taga emot.

Sedan följer resten av psalmen med Anixantaria:

³⁰När Du öppnar Din hand varder allt mättat med godhet.

När Du vänder Ditt ansikte från dem bliva de förskräckta.

Ära åt Dig, o Gud.

³¹Du tager bort deras ande, då förgås de

och vända åter till sitt stoft.

Ära åt Dig, o Fader,

ära åt Dig, o Son,

ära åt Dig, o Helige Ande,

ära åt Dig, o Gud.

³²Du sänder ut Din ande, då varda de skapade,

och Du förnyar jordens anlete.

Ära åt Dig, o Gud.

³³Herrens härlighet förblive evinnerligen,

Herren skall glädja sig över Sina verk.

Ära åt Dig, o Du Helige,

ära åt Dig, o Herre,

ära åt Dig, o Himmelske Konung,

ära åt Dig, o Gud.

³⁴Han som skådar ned på jorden och får den att bäva,

Han som tänder bergen så att de ryka.

Ära åt Dig, o Du Helige,

ära åt Dig, o Herre,

ära åt Dig, o Himmelske Konung,

ära åt Dig,

ära åt Dig, o Gud.

³⁵Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever,

jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Ära åt Dig, o Trehypostasiska Gudom,

Fader, Son och Ande,

Vi nedfalla inför Dig och förhärliga Dig,

ära åt Dig, o Gud.

³⁶Mitt tal behage Honom väl,

jag skall glädja mig över Herren.

Ära åt Dig, o oskapade Fader,

ära åt Dig, o oskapade Son,

ära åt Dig, o Helige Ande,

väsensena och medregerande,

o Heliga Treenighet, ära vare Dig,

ära åt Dig, o Gud.

³⁷Må syndarna försvinna ifrån jorden

och inga ogudaktiga mer vara till.

Ära, vare Dig, o Fader,

ära vare Dig, o Son,

ära vare Dig, o Helige Ande,

o Heliga Treenighet, ära vare Dig,

ära vare Dig, o Gud.

Lova Herren, min själ.

Och åter:

Solen vet stunden då den skall gå ned. Du gjorde mörkret, och det blevo natt.

Ära åt Dig, o Himmelske Konung,

ära åt Dig, o Allsmäktige,

med Fadern och Den Helige Anden,

ära åt Dig, o Gud.

Huru storslagna äro icke Dina verk, o Herre!

Med vishet har du gjort dem alla.

Ära åt Dig, o oskapade och ofödde Fader,

ära åt Dig, o födde Son,

ära åt Dig, o Helige Ande,

Som utgår från Fadern och vilar i Sonen,

o Heliga Treenighet, Ära åt Dig,

ära åt Dig, o Gud.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Ära åt Dig, o Herre som har skapat allt.

Allēlouïa, allēlouïa, allēlouïa. Ära åt Dig, o Gud. (2)

Allēlouïa, allēlouïa, allēlouïa. Ära åt Dig, o Gud vårt hopp, o Herre, ära åt Dig.

Sedan följer den stora böneföljden.

APPENDIX 3

Lity

Prästen sätter på sin kalimavki och beröker runt det heliga bordet. Rökelsekaret gives sedan till diakonen. Prästen venererar festens ikon som står på det heliga bordet med tre ljus fastsatta på baksidan av ikonen. Prästen venererar ikonen tre gånger. Vaxljusen på ikonen tänds. Prästen tager sedan ikonen och går anförd av ljusbärare och diakon bärande rökelsekar till biskopen på tronen, om han är närvarande, så att han får venerera ikonen. Sedan går processionen tre gånger runt artoklasiabordet och går sedan till narthex där ikonstället väntar. Innan ikonen ställs på ikonstället blåses ljusen ut och tages bort. Prästen beröker runt ikonen, sedan folket och sist prästerskapet och biskopen. Prästen säger sedan framför ikonen:

Diakon (präst): Fräls, O Herre, Ditt folk och välsigna Din arvedel. Kom till Din värld med nåd och barmhärtighet. Upphöj Dina rättrogna kristnas horn och sänd över oss Din rika nåd, genom förbönerna av vår allrarenaste Härskarinna Maria, Guds Moder och ständiga Jungfru; genom det dyrbara och livgivande korsets kraft; genom kraften av de ärovördiga och okroppsliga krafternas beskydd; genom förbönerna av den ärovördige, härliga profeten, förelöparen och döparen Johannes; de heliga, ärorika och högt lovade apostlarna (Om någon av de tolv apostlarna konmemoreras säges: den helige aposteln och evangelisten N och de andra heliga, ärorika och högt prisade apostlarna); genom våra fäder bland helgonen, de stora hierarkerna och ekumeniska lärarna, Basilios den Store, Gregorios Teologen och Johannes Chrysostomos; Athanasios och Kyrillos och Johannes Allmosegivaren, patriarker av Alexandria; genom Gregorios Palamas, ärkebiskop av Thessaloniki, och Markus, ärkebiskop av Efesus; genom vår fader bland helgonen Nikolaos, ärkebiskop av Myra i Lykien; Spyridon, biskop av Trimythun, Undergörarna, Epifanios, ärkebiskop av Cypern, Fotios den Store, Methodios och Niphon, patriarker av Konstantinopel; och Nektarios av Pentapolis Undergöraren; genom de heliga, ärorika stormartyrerna Georgios Segerbäraren, Demetrios den Myrraströmmande, Theodoros Tyronos, Theodoros Befälhavaren, Stefanos den förste martyren, Artemios och Menas; genom de heliga hieromartyrerna Haralampos, Eleutherios, Polykarpos, Kyprianos och Ignatios Gudabäraren av Alexandria; genom de heliga jungfru-martyrerna Thekla den första martyren, Febronia, Irene, Katharina, Barbara, Marina, Anastasia, Justina; genom de heliga, ärorika och triumferande segerrika martyrerna; genom de heliga fyrtio martyrerna av Sebastia; genom Stefanos den Nye, och alla martyrerna för de heliga ikonerna; genom Jakob den nye martyren; genom våra heliga och gudabärande fäder, Antonios, Hilarion, och Euthymios, och Arsenios den Store, Sabbas den Helgade, Efraim och Isak Syriern, Makarios och Pachomios den Store av Egypten, Symeon Styliten, Andreas Kristi dåre, Alexis Guds man, Johannes av Damaskus, Maximos Bekännaren, Markus Eremiten, Johannes Cassianus Romaren, Symeon den Nye teologen, Petrus, Athanasios och Paulus av det Heliga berget Athos, och Serafim av Sarov; och våra heliga och Gudabärande mödrar, Maria av Egypten, Makrina, Pelagia och Thais; genom de heliga oegennyttiga undergörarna, Panteleimon, Kosmas och Damianus, Filaret Allmosegivaren, Johannes av Kronstadt... (Kyrkans helgon); genom den helige hieromartyren Kyprianos och den heliga jungfru-martyren Justina; genom de heliga och rättfärdiga Herrens anfäder, Joakim och Anna; genom (dagens helgon) vilkens minne vi firar; och genom alla helgon, bedja vi till Dig, O Herre, stor i nåd: Lyssna till oss syndare som bedja till Dig och förbarma Dig över oss.

Kören sjunger många "Herre, förbarma Dig!" (40 gånger) på en uppåtgående och nedåtgående melodi medan diakonen (prästen) fortsätter:

Åter bedja vi för alla fromma och ortodoxt kristna.

Åter bedja vi för vår Biskop och Fader N..

Även bedja vi för vår fader/moder N. och alla bröder och systrar i Kristo och för varje kristen själ, tyngd av smärta och bedrövelse, i behov av Guds nåd och hjälp; om beskydd av detta heliga kloster (och denna stad), och de som bo däri; om hela världens fred och bestånd; om Guds heliga Kyrkors väl; om frälsning och bistånd åt våra fäder och bröder, som med iver och Gudsfruktan arbeta och tjäna, för alla frånvarande och vägfarande; om helande för dem som ligga sjuka; om vila, vederkvickelse, salig åminnelse och syndernas förlåtelse åt alla våra bortgångna fäder och bröder, de ortodoxa som vila här och allestädes; om de fångnas befrielse; för alla våra tjänande bröder och för alla dem som tjänar eller har tjänat i detta heliga kloster (hus) låtom oss säga:

Åter bedja vi för vår styrande överhet, deras herravälde, seger, bevarande, hälsa och frälsning, och att Herren vår Gud måtte fortsätta hjälpa och giva dem framgång i alla ting och att underordna under deras fötter varje fiende och motståndare.

Efter detta åminner han vem han behagar bland de levande och de döda.

Åter bedja vi, att detta heliga kloster (och denna stad) och detta hus samt varje stad och land må bevaras från hunger, farsot, jordbävning, eld, svärd, främlingars anfall och inbördes strid samt, att vår gode och människoälskande Gud må vara oss nådig samt avvända ifrån oss all vrede, som riktas mot oss, och befria oss från Sitt rättvisa straff, vilket vilar över oss.

Åter bedja vi, att Herren Gud måtte höra vår, syndarnas, bön och förbarma Sig över oss.

Kören sjunger färdigt sina Herre, förbarma Dig.

Präst (biskop): Bönhör oss, O Gud vår frälsare, Du alla världens ändars hopp och deras som är långt ute till sjöss; och hav förbarmande, hav förbarmande, O Härskare, med våra synder, och var oss nådig; ty en nådefull och människoälskande Gud är Du, och till Dig uppsända vi ära, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Präst (biskop): Frid vare med eder alla.

Kör: Och med din ande.

Diakon (präst): Böjen edra huvuden för Herren.

Präst (biskop): O Härskare, barmhärtige Herre Jesu Kriste, vår Gud, upptag i nåd våra böner genom förbönerna av vår allrarenaste Härskarinna Maria, Guds Moder och ständiga jungfru; genom kraften av Ditt ärovördiga och livgivande kors; genom den ärorika, härliga profeten och förelöparen Johannes´ beskydd, genom de himmelska, okroppsliga krafternas beskydd; genom förbönerna som frambärs till Dig av den ärovördige och prisade profeten, förelöparen och döparen Johannes; genom de ärorika och härligt segerrika martyrerna; genom genom våra fäder bland helgonen, de stora hierarkerna och ekumeniska lärarna Basilios den Store, Gregorios Teologen och Johannes Chrysostomos, Athanasios och Kyrillos och Johannes Allmosegivaren, patriarker av Alexandria, Nikolaos, ärkebiskop av Myra i Lykien och Spyridon, biskop av Trimuthun, undergörararna; genom de heliga, ärorika stormartyrerna, Georgios Segerbäraren, Demetrios den Myrraströmmande, Theodoros Tyronos, Theodoros Befälhavaren, och Menas undergörarna, genom de heliga stormartyrerna Haralampos och Eleutherios, genom våra heliga och gudabärande fäder genom... (kyrkans helgon),; genom den helige hieromartyren Kyprianos och den heliga jungfru-martyren Justina; genom de heliga och rättfärdiga Joakim och Anna; genom (dagens helgon) vilkens minne vi firar; och genom alla Dina helgon.

Mottag vår bön. Kör: Amēn.

Giv oss våra synders förlåtelse. Kör: Amēn.

Beskärma oss under Dina vingars skugga. Kör: Amēn.

Driv bort ifrån oss varje fiende och vedersakare. Kör: Amēn.

Och giv våra liv frid. Kör: Amēn.

Herre, förbarma Dig över oss och över Din värld och fräls våra själar, ty Du är god och människoälskande.

Sedan sjunges dagens aposticha. Prästen går efter venererandet av klosterkyrkans ikoner till artoklasiabordet.

APPENDIX 4

Fortsättningen av lity

Artoklasiabordet berökes..

Diakon (präst): Låtom oss bedja till Herren

Kör: Herre, förbarma Dig.

Om biskopen säger bönen så håller prästen ett av bröden framför honom och kysser brödet efter det han har gjort det.

Präst (biskop): Herre Jesu Kriste, vår Gud, Du som välsignade de fem bröden och med dem mättade de femtusen, välsigna Du själv dessa bröd +, vetet +, vinet+ och oljan+. Föröka dem i denna stad (i detta heliga kloster) och i hela Din värld och helga alla Dina trogna tjänare, som taga del av dem. Ty Du, Kriste vår Gud, är den som välsignar och helgar allt, och Dig hembära vi ära tillika med Din evige Fader och Din allhelige, gode och levandegörande Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör: Amēn.

Läsning av den 33:e psalmen. Vid "Rika hava blivit fattiga..." välsignar biskopen folket med ett bröd tre gånger. Om en präst celebrerar välsignar han bröden med ett bröd tre gånger.

¹Jag vill lova Herren alltid, Hans pris skall ständigt vara i min mun.

²Min själ skall berömma sig av Herren, de ödmjuka må höra det och glädja sig.

³Loven med mig Herrens storhet, låtom oss med varandra upphöja Hans namn.

⁴Jag sökte Herren, och Han lyssnade till mig, och ur all min nöd befriade Han mig.

⁵Träd fram till Honom och tag emot Hans ljus, så skola edra ansikten förvisso undgå skammen.

⁶Här är en fattig som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

⁷Herrens ängel skall slå läger omkring dem som frukta Honom, och Han skall skydda dem.

⁸Smaken och sen att Herren är god, salig är den som sätter sitt hopp till Honom.

⁹Frukten Herren, alla I Hans helige, ty de som frukta Honom lida ingen brist.

¹⁰Rika hava blivit fattiga och fått hungra, men de som söka Herren hava icke brist på något gott.

Rika hava blivit fattiga och fått hungra, men de som söka Herren hava icke brist på något gott.

Rika hava blivit fattiga och fått hungra, men de som söka Herren hava icke brist på något gott.

Sedan följer välsignelsen.

APPENDIX 5

Inledning vid avskedet

Under påsktiden, dvs. från Thomassöndagen till påskens apodosis:

Präst: Sofia

Kör: Fader, välsigna!

Präst: Han som är, vare välsignad, Kristus vår Gud, nu och alltid och i evigheters evighet.

Läsare: Amēn. Befäst, o Gud, de fromma och ortodoxt kristnas heliga tro, med Hans heliga Kyrka och denna stad (detta heliga kloster) i evigheters evighet. Amēn.

Präst: Allraheligaste Theotokos, fräls oss!

Läsare: Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim, du som utan att förtäras födde Gud, Ordet, du som är Theotokos, vi prisa dig.

Präst: Ära åt Dig, o Kristus vår Gud och vårt hopp, ära vare Dig.

Läsare: Kristus är uppstånden från de döda, med Sin död Han döden nederlagt, och åt dem som äro i gravarna liv Han bragt. Herre, förbarma Dig. (3) Helige Fader, välsigna!

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från de döda), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, genom kraften av det ärade och livgivande Korset, genom de ärovördiga, himmelska, okroppsliga krafternas beskydd, genom förbönerna av den ärorika, härliga profeten, förelöparen och döparen Johannes, de heliga, ärade och högtlovade Apostlarna, de heliga, ärade och segerrika martyrerna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder, [kyrkans helgon], de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna, [dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och vår fader bland helgonen [N.] vilkens gudomliga liturgi vi firar och alla helgon -må Han förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.

I kloster bedjes sedan:

O Herre, vår Gud, mottag afton (morgon-) bönerna från oss syndare och förbarma Dig över oss.

Läsare: Låt Din nåd förbliva över oss, o Herre, såsom vi hoppas på Dig.

Präst: Evigt vare minnet av de välsignade och i evig ihågkommelse värda stiftarna av detta heliga kloster (alla: evigt vare deras minne). Må Gud välsigna dem och förbarma sig över oss, ty Han är god och människoälskande.

Så de sedvanliga avslutningshymnerna:

I djup vördnad för Din jungfrulighets skönhet och din renhets omåttliga strålglans, hälsade Gabriel på dig, o Theotokos: Vilken lovsång värdig dig kan jag dig skänka? Och vid vilket namn skall jag kalla dig? Jag är i trångmål och står i fruktan. Men, såsom jag blivit tillsagd, ropar jag till dig: Gläd dig, o full av nåd.

Till dig, o Härförerska, bringa vi din från lidanden lösta hjord en tacksam segersång, o Theotokos. Och, då du har en oövervinnelig makt, från all upptänklig fara må du befria oss, att vi må ropa till dig: Gläd dig, du oförmälda Brud.

Präst: Kristus är uppstånden från de döda, med Sin död Han döden nederlagt, och åt dem som äro i gravarna liv Han bragt.

Kör: Sannerligen är Herren uppstånden! (Alithås anesti å Kiriås)

Söndagar, Lasaroslördagen, den ljusa veckan, Myrrabärerskornas söndag till onsdagen före himmelsfärden

Må Kristus, vår sanne Gud, som uppstod från de döda…

Korsets upphöjelse

Må Kristus, vår sanne Gud, som uppstod från de döda… genom kraften av det ärade och livgivande Korset, vilkens allomfattande upphöjelse vi fira…

Kristi födelse

Må Kristus, vår sanne Gud, som föddes i en grotta och låg i en krubba för vår frälsning…

Theofania (när den infaller på en tisdag till en lördag) och dess efterfestperiod (6 januari-14 januari)

Må Kristus, vår sanne Gud, som värdigade sig att mottaga av Johannes i Jordan för vår frälsning…

Herrens möte (2 februari-3, 4, 5, 6, 7, 8, eller 9 februari)

Må Kristus, vår sanne Gud, som av egen vilja värdigades bliva buren i den rättfärdige Simeons armar för vår frälsning…

Bebådelsen

Må Kristus, vår sanne Gud, som för oss människor och för vår frälsning värdigades taga kött genom den Helige Ande och av jungfru Maria, genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, vilkens bebådelse vi firar…

Palmsöndagen

Må Kristus, vår sanne Gud, som värdigades för vår frälsnings skull sitta på en åsninnas fåle…

Thomassöndagen till den efterföljande lördagen

Må Kristus, vår sanne Gud, som uppstod från de döda och på den åttonde dagen icke försmådde att visa Sina händer och sida för den tvivlande lärjungen för vår frälsning…

Kristi himmelsfärd till fredagen före pingst

Må Kristus, vår sanne Gud, som uppsteg i härlighet från oss till himlarna och sitter på Guds Faders högra sida…

Söndagen efter Kristi himmelsfärd

Må Kristus, vår sanne Gud, som uppstod från de döda och som uppsteg i härlighet från oss till himlarna och sitter på Guds Faders högra sida…

Pingst till den efterföljande lördagen

Må Kristus, vår sanne Gud, som i formen av eldstungor sände ned den allheliga Anden från himlarna över Sina heliga lärjungar och apostlar…

Kristi förklaring (förvandling)

Må Kristus, vår sanne Gud, som på berget Tabor förvandlades i härlighet framför Sina heliga lärjungar och apostlar…

Fester till Gudaföderskan: Gudaföderskans födelse (8-12 sept.), Under Gudaföderskans beskydd (1 okt.), Gudaföderskans intåg i templet (21-15 nov.), Gudaföderskans konception (8 dec.), nedläggandet av Gudaföderskans skrud (2 juli), Gudaföderskans avsomnande (15-23 aug.), nedläggandet av Gudaföderskans bältet (31 aug.)

Må Kristus, vår sanne Gud, (…), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, vilkens födelse eller beskydd eller intåg eller konception eller vilkens skruds nedläggande eller vilkens avsomnande eller vilkens bältes nedläggande vi fira…

Fester till Förelöparen: Förelöparens konception (23 sept.), första och andra återfinnandet av Förelöparens huvud (24 febr.), tredje återfinnandet av Förelöparens huvud, Förelöparens födelse (24-25 juni), Förelöparens halshuggning (29-30 aug.)

Må Kristus, vår sanne Gud, (…), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, genom kraften av det ärade och livgivande Korset, genom de ärovördiga, himmelska, okroppsliga krafternas beskydd, genom förbönerna av den ärorika, härliga profeten, förelöparen och döparen Johannes, vilkens konception eller vilkens huvuds första och andra återfinnande eller vilkens huvuds tredje återfinnande eller vilkens födelse eller vilkens halshuggning vi fira…

På liknande sätt konstrueras avskedet på högtider som firas till ära av profeter, rättfärdiga, apostlar, evangelister, martyrer, hierarker (…vår Fader bland helgonen… , vilkens minne vi fira), munkar (vår helige och gudabärande Fader NN. , vilkens minne vi fira), nunnor (vår helige Moder NN. , vilkens minne vi fira), synaxis, överförandet av reliker (…helgonet NN. , vilkens relikers överförande vi fira).