Vid tiden för de förutinvigda gåvornas liturgi träder prästen in i kyrkan venererar ikonerna med prostrationer och säller sig framför de kungliga portarna och säger tre gånger med en prostration var: Genom våra heliga Fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss. Amen. Efter detta bugar han mot folket och träder in i altarrummet.

Samma skrud som vid liturgin bäres, men påklädningsbönerna läses icke. Istället läses vid varje del: Låtom oss bedja till Herren. Herre, förbarma Dig.

Prästen öppnar så portarna och vänder sig mot altaret och gör tre bugningar under det att han stilla äger: Gud var mig syndare nådig och förbarma Dig över mig. Sedan bugar han mot folket och vänder sig sedan mot altaret och lyfter upp evangeliet och säger:

Diakon: Välsigna, Härskare.

Präst: Välsignat vare Faderns och Sonens och Den Helige Andes Rike. Nu och alltid och i evigheters evighet.

PSALM 103

Lova Herren min själ. Herre, min Gud, du är hög och stor; i majestät och härlighet är du klädd. Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far på vindens vingar. Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid. Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vatten. Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan. Berg höjde sig, och dalar sänkte sig på den plats, som du hade bestämt för dem. En gräns satte du, som vattnet ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden. Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg. De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst. Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst. Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. Herrens träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat; fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna. Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna äro klippdassarnas tillflykt. Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden, då den skall gå ned. Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse, de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud. Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor. Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, O Herre! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. Se ock havet, det stora och vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små. Där går skeppen sin väg fram, Leviatan, som du skapat att leka däri. Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid. Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor. Du fördöljer ditt ansikt, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen. Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete. Herrens ära förblive evinnerligen; må Herren glädja sig över sina verk, han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka. Jag vill sjunga till Herrens ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till. Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i Herren. Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova Herren, min själ. Alleluia!

Solen vet stunden, då den skall gå ned, du sänder mörker. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, O Herre, med vishet har du gjort dem alla.

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud. (2)

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud vårt hopp, O Herre, ära vare Dig.

Diakon: I frid låtom oss bedja till Herren.

Kör: Kiriä äläison. (Herre, förbarma Dig). Upprepas efter var bönepunkt.

Om friden från ovan och om våra själars frälsning låtom oss bedja till Herren.

Om hela världens fred, om Guds heliga Kyrkors väl och om allas enhet, låtom oss bedja till Herren.

För detta heliga tempel och för dem som i tro, andakt och gudsfruktan träda in däri, låtom oss bedja till Herren.

För alla fromma och ortodoxt kristna, låtom oss bedja till Herren.

För vår Biskop N. N., för det vördiga prästerskapet, för diakonatet i Kristo, för alla kyrkotjänare och för folket, låtom oss bedja till Herren.

För vår Guds tjänare N.N., för alla ortodoxa kungar och drottningar, för detta lands världsliga överhet, låtom oss bedja till Herren.

För denna stad (detta kloster), för alla städer och länder och för de troende, som bo i dem, låtom oss bedja till Herren.

Om god väderlek, om överflöd av jordens frukter och om fredliga tider, låtom oss bedja till Herren.

För resande till lands och vatten och i luften, för alla sjuka, lidande och fångar och om deras frälsning, låtom oss bedja till Herren.

Att vi må frias från all sorg, vrede, nöd och oro, låtom oss bedja till Herren.

Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Gudaföderska (Kör: Allraheligaste Gudaföderska fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Präst: Ty Dig tillkommer all ära, allt lov och all tillbedjan, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Kör:Amen.

Läsning ur Psaltaren (kathisma 18). På onsdagen i den femte veckan i fastan läses kathisma 7 och torsdagen den femte veckan kathisma 12.

Efter var av de tre delarna (staseis) av kathisman läses den lilla böneföljden. Då klockan ljuder överför prästen de konsekrerade gåvorna från det heliga Bordet till prothesisbordet. Allt folket prostererar mellan de två klockklämtningarna. 

KATHISMA 18

Psalm 119: Jag ropar till Herren i min nöd, och han svarar mig. Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga. Varmed bliver du lönad både nu och allt framgent, du falska tunga? Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande gnistkol. Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden. Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Psalm 120: Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.

Psalm 121: Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till Herrens hus." Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem, Jerusalem, du nyuppbygda stad, där hus sluter sig väl till hus, dit stammarna draga upp, Herrens stammar, efter lagen för Israel, till att prisa Herrens namn. Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus. Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig. Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats! För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid. För Herrens, vår Guds hus´ skull vill jag söka din välfärd.

Psalm 122: Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen. Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till Herren, vår Gud, till dess han varder oss nådig. Var oss nådig, Herre, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt. Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.

Psalm 123: Om Herren icke hade varit med oss -så säge Israel- om Herren icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss, då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss; då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ; ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen. Lovad vare Herren, för att han ej gav oss till rov åt deras tänder! Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan. Vår hjälp är i Herrens namn, hans som har gjort himmel och jord.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud. (3)

Herre, förbarma Dig. (3)

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Diakon (Präst): Åter och åter i frid låtom oss bedja till Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon (Präst): Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Gudaföderska (Kör: Allraheligaste Gudaföderska fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Präst: Ty Din är makten och Ditt är Riket och kraften och härligheten, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Nu och alltid och i evigheters evighet.

Psalm 124: De som förtrösta på Herren, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen. Jerusalem omhägnas av berg, och Herren omhägnar sitt folk ifrån nu och till evig tid. Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet. Gör gott, o Herre, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan. Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke Herren bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Psalm 125: När Herren åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande. Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "Herren har gjort stora ting med dem." Ja, Herren hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada. Herre, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet. De som så med tårar skola skörda med jubel. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Psalm 126: Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om Herren icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt. Det är fåfängt, att I bittida stån upp och sent gån till vila och äten edert bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova. Se, barn äro en Herrens gåva, livsfrukt en lön. Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner, som man får vid unga år. Säll är den man, som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Psalm 127: Säll är envar som fruktar Herren och vandrar på hans vägar. Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig! Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn omkring ditt bord. Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar Herren, Herren välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar, och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!

Psalm 128: Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -så säge Israel- mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga. På min rygg hava plöjare plöjt och dragit långa fåror. Men Herren är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band. De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion. De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det vuxet upp; ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn, och de som går därfram kunna icke säga: "Herrens välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i Herrens namn."

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud. (3)

Herre, förbarma Dig. (3)

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Diakon (Präst): Åter och åter i frid låtom oss bedja till Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon (Präst): Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Gudaföderska (Kör: Allraheligaste Gudaföderska fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Efter andra staseis:

Präst: Ty en god och människoälskande Gud är Du, och Dig giva vi ära, Fader och Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Kör: Amen.

Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Psalm 129: Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners kjud. Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. Jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel; ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom. Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Psalm 130: Herre, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting, som äro mig för svåra. Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig. Hoppas på Herren, Israel, från nu och till evig tid.

Psalm 131: Tänk, Herre, David, till godo, på allt vad han fick lida, han som svor Herren en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob: "Jag skall icke gå in i den hydda, där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger, jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer, förrän jag har funnit en plats åt Herren, en boning åt den Starke i Jakob." Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden. Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall. Stå upp, Herre, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble. För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde. Herren har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron. Ty Herren har utvalt Sion, där vill han hava sin boning. Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust. Dess föråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest. Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt. där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde. Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

Psalm 132: Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans. Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder. Det är lik Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär Herren välsignelse, liv till evig tid.

Psalm 133: Upp, välsignen Herren, alla I Herrens tjänare, I som stån om natten i Herrens hus. Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen Herren. Herren välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud. (2)

Alleluia, alleluia, alleluia. Ära vare Dig, O Gud vårt hopp, O Herre, ära vare Dig.

Diakon (Präst): Åter och åter i frid låtom oss bedja till Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon (Präst): Ihågkommande vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Gudaföderska (Kör: Allraheligaste Gudaföderska fräls oss) och ständig Jungfru, jämte alla helgon, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud.

Präst: Ty Du är barmhärtighetens och frälsningens Gud, och till Dig, Fader och Son och Helig Ande, uppsända vi lov och pris, nu och alltid och i evighernas evighet.

PSALM 140, 141, 129 OCH 116

Herre, jag ropar till dig, bönhör mig.

Bönhör mig, O Herre!

Herre, jag ropar till dig, bönhör mig,

lyssna till min röst,

då jag nu ropar till dig.

Bönhör mig, O Herre!

Min bön gälle inför dig

såsom ett rökoffer,

mina händers upplyftande

såsom ett aftonoffer.

Bönhör mig, O Herre!

Sätt, o Herre en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar

tillsammans med män, som göra, vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa:

deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra, att mina ord äro ljuvliga.

Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

Ja, till dig, Herre, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Bevara mig för de snaror, som de lägga ut på min väg, och för ogärningsmännens giller.

De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Jag höjer min röst och ropar till Herren, jag höjer min röst och beder till Herren.

Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg, där jag skall gå, hava de lagt ut snaror för mig.

Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

Jag ropar till dig, o Herre; jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."

Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

Läsare: För min själ ut ur fängelset, Kör: så att jag får prisa ditt namn. Sedan den första stichera.

Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, / när du gör väl mot mig. (andra stichera)

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. / Herre, hör min röst. (tredje stichera)

Låt dina öron akta / på mina böners ljud. (fjärde stichera)

Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? / Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. (femte stichera)

Jag väntar efter Herren, min själ väntar, / och jag hoppas på hans ord. (sjätte stichera)

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. / Hoppas på Herren, Israel. (sjunde stichera)

Ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom. / Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar. (åttonde stichera)

Loven Herren, alla hedningar, / prisen honom, alla folk. (nionde stichera)

Ty hans nåd är väldig över oss, / och Herrens sanning varar i evighet. (tionde stichera)

Prästen öppnar porten, bugar tre gånger för det heliga Bordet och startar det lilla intåget med rökelsekaret eller med Evangeliet, om det är en sådan dag där evangelieläsning föreskrives.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Sedan Dogmatikon i dagens ton eller från Menaion.

Under sjungandet beröker prästen kyrkan i sedvanlig ordning

Diakon (präst) utropar, ståendes vid Kungsporten Visdom! Stån upprätt!

Läsare: Läsning från...

Diakon (präst): Vishet! Låtom oss vara uppmärksamma!

Diakon: Befall!

Prästen tar i sina korsvis över varandra lagda händer en ljusstake med ett brinnande ljus och rökelsekaret, ställer sig framför det heliga Bordet och säger: Visdom! Stån upprätt!

Därefter vänder han sig mot de i kyrkan närvarande, som prostrerar, och gör mot dem korsets tecken och säger: Kristi ljus upplyser alla!

Diakon (präst). Vishet! Låtom oss vara uppmärksamma!

När den andra läsningen är slut välsignar prästen läsaren utan att låta honom/henne kyssa handen: Frid vare med dig.

Diakonen under det att han öppnar dörrarna: Visdom! Församlingen och prästen faller på knä, prästen, hållande ljus i en hand och rökelsekar i den andra handen, beröker mot det heliga bordet.

Präst: Min bön gälle inför Dig såsom ett rökoffer. Mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Präst läser stående till höger om det heliga Bordet: Herre, jag ropar till dig, bönhör mig, lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Prästen faller på knä och beröker mot det heliga Bordet under det att kören sjunger: Min bön gälle...

Präst läser stående bakom det heliga Bordet: Sätt, o Herre en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Präst läser stående till vänster om det heliga Bordet: Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar.

Prästen faller på knä och beröker mot det heliga Bordet under det att kören sjunger: Min bön gälle...

Prästen läser stående framför prothesisbordet: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Prästen läser stående framför det heliga Bordet: Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Präst stående framför det heliga Bordet: Min bön gälle inför Dig såsom ett rökoffer.

Kör: Mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Präst: O mitt livs Herre och Härskare, giv mig icke lättjans, missmodets, maktlystnadens och det tomma pratets ande. (prostration)

Utan giv mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens ande. (prostration)

Ja, o Herre och Konung, giv mig förmågan att se mina egna synder och att icke döma min broder, ty välsignad är Du i evigheternas evighet Amen. (prostration)

Sedan göra vi tolv prostrationer.

Ja, o Herre och Konung, giv mig förmågan att se mina egna synder och att icke döma min broder, ty välsignad är Du i evigheternas evighet Amen. (prostration)

Diakon (Präst):Låtom oss säga av hela vår själ och av hela vårt sinne, låtom oss säga:

Diakon (Präst): O Herre, Allhärskare, våra fäders Gud! Vi bedja Dig; bönhör oss och förbarma Dig över oss.

Diakon (Präst): Förbarma Dig över oss, o Gud, efter Din stora nåd. Vi bedja Dig; bönhör oss och förbarma Dig över oss.

Åter bedja vi för de fromma och ortodoxa kristna.

Åter bedja vi för vår Biskop och Fader N. N., för våra bröder, prästerna, munkprästerna, hierodiakonerna och monastikerna och för hela vårt brödraskap i Kristo.

Åter bedja vi om nåd, liv, frid, hälsa, frälsning, beskydd samt förlåtelse och tillgift för alla synder åt Dina tjänare, och alla de fromma och ortodoxt kristna.

(Åter bedja vi för de(n) ortodoxe(/a) Guds tjänare N.N., att han/hon/de må ha/hava nåd, liv, frid, hälsa, frälsning, beskydd samt förlåtelse och tillgift för alla synder.)

Åter bedja vi för de saliga och evig ihågkommelse värda stiftarna av denna/detta heliga kyrka/kloster Kör: Evig ihågkommelse., för Guds hädansovna tjänare N.N. och för alla hädansovna, rättrogna fäder och bröder, som vila här och allestädes.

Åter bedja vi för våra bröder som tjänar, för alla som tjänar och har tjänat i detta heliga kloster, och för alla här närvarande, som väntar på Din stora och rika nåd.

Åter bedja vi för dem som i detta heliga och ärovördiga tempel bära god frukt och öva barmhärtighet, för arbetarna, för sångarna, och för allt det kringstående folket, som av Dig väntar stor och rik barmhärtighet.

Prästen: Ty en barmhärtig och människoälskande Gud är Du och Dig hembära vi ära, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Diakon (Präst): I katekumener, bedjen till Herren.

Diakon (Präst): I troende, låtom oss bedja för katekumenerna, att Herren må förbarma Sig över dem.

Att Han må undervisa dem i sanningens ord.

Att Han må upplåta för dem sanningens Evangelium. Prästen lyfter Evangeliet och gör med det korsets tecken över antimensiet och lägger ned det bakom.

Att Han må förena dem med Sin heliga, allmänneliga och apostoliska Kyrka.

Fräls dem, förbarma Dig över dem, hjälp dem och bevara dem, o Gud, genom Din nåd.

I katekumener, böjen edra huvuden för Herren.

Kör: För Dig, o Herre. Långsamt

Prästen högt: På det att också de med oss må prisa Ditt härliga och underbara namn, Fader och Son och Helig Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet.

Diakonen läser från och med onsdagen i den fjärde fasteveckan ektenien för dem som skola undfå upplysningen (dopet): Alla katekumener, träden fram. I som förbereden eder för upplysningen, träden fram. I som förbereder eder för upplysningen, bedjen!

Kör: Herre, förbarma DigSom upprepas efter varje bönepunkt.

Vi troende, låtom oss bedja till Herren för de bröder, som förbereder sig för upplysningen och för deras frälsning.

Att vår Herre och Gud måtte styrka och befästa dem.

Att Han måtte upplysa dem med kunskapens och fromhetens ljus.

Att Han i rätt tid måtte göra dem värdiga pånyttfödelsens bad, syndernas förlåtelse och oförgänglighetens klädnad.

Att Han måtte pånyttföda dem av vatten och Ande.

Att Han måtte skänka dem tron fullkomling.

Att Han måtte räkna dem till sin heliga och utvalda hjord.

Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Alla I som förbereder eder för upplysningen, böjen edra huvuden inför Herren.

Präst: Ty Du är vår upplysning, och till Dig uppsända vi lov och pris, Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Diakon (präst): I som förbereder eder för upplysning, träden ut. I som förbereder eder för upplysning, träden ut. Alla katekumener, träden ut. Ingen katekumen må kvarbliva.

Alla troende, låtom oss åter och åter i frid bedja i frid till Herren.

Kör: Herre, förbarma Dig.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon: Vishet.

Prästen: Ty Dig tillkommer all pris och ära och tillbedjan, Fader och Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Diakon (Präst): Åter och åter i frid må vi bedja i frid till Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon (Präst): Vishet.

Prästen läser stilla:

Präst: Din Kristi gåva, Hans, med vilken Du samt Din allraheligaste, goda och livgivande Ande lovprisas nu och alltid och i evigheternas evighet.

Då gåvorna bäres in faller de troende ned i prostration och reser sig igen då prästerskapet åter kommit in i altarrummet.

Kör: Låtom oss träda fram med tro och kärlek, på det att vi måtte bliva delaktiga av evigt liv. Alleluia, alleluia, alleluia.

Sedan läses Efraim Syrierns bön.

Präst: O mitt livs Herre och Härskare, giv mig icke lättjans, missmodets, maktlystnadens och det tomma pratets ande. (prostration)

Utan giv mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens ande. (prostration)

Ja, o Herre och Konung, giv mig förmågan att se mina egna synder och att icke döma min broder, ty välsignad är Du i evigheternas evighet Amen. (prostration)

Sedan göra vi tolv prostrationer.

Ja, o Herre och Konung, giv mig förmågan att se mina egna synder och att icke döma min broder, ty välsignad är Du i evigheternas evighet Amen. (prostration)

Diakon: Låtom oss fullborda vår aftonbön till Herren.

Diakon: För de framburna heliga gåvorna, må vi bedja till Herren.

Diakon: Att vår människoälskande Gud, mottagande dem på Sitt heliga, himmelska och andliga altare som en doft av andlig vällukt, måtte sända över oss Sin gudomliga nåd och Den Helige Andes gåva, låtom oss bedja till Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon: Om en afton i allo fullkomnad, helgad, fridfull och utan synd, må vi bönfalla Herren.

Kör: Giv, o Herre upprepas efter var bön.

Om fridens ängel, den trogne vägledaren, våra kroppars och själars beskyddare, låtom oss bönfalla Herren.

Om förlåtelse och eftergift för våra synder och överträdelser, låtom oss bönfalla Herren. Om det som är gott och gagneligt för våra själar och om världens

fred, låtom oss bönfalla Herren.

Att vi må fullända vår återstående levnadstid i frid och botfärdighet, låtom oss bönfalla Herren.

Att vårt livs slut må vara kristligt och stilla, utan smärta och skam och om en god räkenskap vid Kristi förskräckande dom, låtom oss bönfalla Herren.

Då vi nu bett om förening i tron och om den Helige Andes gemenskap, låtom oss anbefalla oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus vår Gud.

Präst: Och förläna oss, o Herre, att med tillförsikt och utan fördömelse våga anropa Dig, himmelske Gud och Fader, och säga:

Präst: Ty Ditt är riket och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheters evighet.

Präst: Frid vare med eder alla

Diakon (Präst): Böjen edra huvuden för Herren! Gardinen stänges fullständigt.

Kör: För Dig, Herre.

Präst: Ty Du är vår helgelse och Dig giva vi äran, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Medan prästen beder denna bön binder diakonen sitt orarion korsvis. Efter bönen beder diakon och präst tre gånger stilla under det att de böjer sig till marken: O Gud, rena mig syndare och förbarma Dig över mig.

Prästen lyfter Aer på så sätt att prästen med sitt finger kan nå lammet och diakonen utropar: Låtom oss vara uppmärksamma.

Präst: De förutinvigda gåvorna för de heliga!

Kommunionshymn under prästerskapets nattvardsgång: Smaken och sen att Herren är god. Alleluia, alleluia, alleluia.

Prästen tar Aer från de heliga gåvorna och diakonen säger: Bryt, Herre, det heliga brödet. Prästen bryter brödet i fyra delar och säger: Guds lamm brytes och delas, det som brytes och och icke sönderdelas, alltid ätes och aldrig förbrukas, men helgar de därav delaktiga.

Prästen lägger så den bit av lammet där IC finnes i kalken under orden: Genom våra heliga Fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss. Amen. Prästen välsignar sedan det varma vattnet med orden: Genom våra heliga Fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss. Amen. Sedan häller prästen det varma vattnet i kalken under orden: Genom våra heliga Fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss. Amen. 

Diakon (Präst): Närmen eder med gudsfruktan, tro och kärlek.

Församlingens kommunion under vilket sjunges: Jag vill välsigna Herren alltid. Hans pris skall ständigt vara i min mun.

Präst: Fräls, O Herre, Ditt folk och välsigna Din arvedel.

Präst beröker mot den heliga kalken. Präst räcker diakon rökelsekar och diskos och denne beger sig till prothesisbordet. Prästen böjer sig för den heliga kalken, tager den, vänder sig mot församlingen och säger:

Präst stilla: Lovprisad vare vår Gud.

Präst: Städse, nu och alltid och i evigheternas evigheter.

Samtidigt går prästen till prothesisbordet med kalken och diakonen ställer om sitt orarion.

Diakon (Präst): Stån uppresta! Sedan vi nu mottagit Kristi gudomliga, heliga, allrarenaste, oförgängliga, himmelska, livgivande och fruktan värda hemligheter, låtom oss på ett värdigt sätt tacka Herren.

Diakon (Präst): Hjälp oss, fräls oss, förbarma Dig över oss och bevara oss, o Gud, genom Din nåd.

Diakon (Präst): Bedjande om en afton fullkomnad, helgad, fridfull och utan synd, överlämna vi oss själva och varandra och hela vårt liv åt Kristus Gud.

Präst: Ty Du är vår helgelse och Dig giva vi ära, Fader och Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheternas evigheter.

Präst: Låtom oss gå i frid.

Diakon: Låtom oss bedja till Herren.

Prästen lämnar altarrummet och ställer sig framför Kristusikonen och läser: Allsmäktige Herre, som med vishet har gjort alla skapade ting, och som genom Din outsägliga försyn och stora godhet har fört oss fram till dessa allheliga dagar, till tuktan av de köttsliga lidelserna och till hoppet om uppståndelsen; som under de fyrtio dagarna gav i Din tjänare Mose händer lagens tavlor, med en inskrift, som var gudomligt inristad av Dig: Gör oss även skickade, Du Gode, att kämpa den goda kampen; att fullborda fastans lopp; att bevara tron okränkt; att krossa de osynliga ormarnas huvuden under hälen; att bliva räknade som segrare över synden; och att utan att bliva dömda uppnå och vörda den heliga uppståndelsen. Ty välsignat och förhärligat är Ditt högt ärade och majestätiska namn, Fader och Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheternas evigheter.

Kör: Amin.

Lovat vare Herrens namn från nu och till evig tid (3)

Prästen läser stilla framför prothesisbordet. 

Präst: Låtom oss bedja till Herren.

Präst: Herrens välsignelse och Hans nåd vare över eder genom Hans gudomliga nåd och människokärlek städse, nu och alltid och i evigheters evighet.

Präst: Ära vare Dig, o Kriste vår Gud och vårt hopp, ära vare Dig.

Kör: Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Herre, förbarma Dig tre gånger.

Fader, välsigna!

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från det döda), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, genom kraften av det ärade och livgivande Korset, genom de ärovördiga, himmelska, okroppsliga krafternas beskydd, genom förbönerna av den ärorika, härliga profeten, förelöparen och döparen Johannes, de heliga, ärade och högtlovade Apostlarna, de heliga, ärade och segerrika martyrerna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder, [kyrkans helgon] (Kör: Till honom som välsignar och helgar oss, Herre beskydda i många år.), de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna, [dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och vår fader bland helgonen [N.] vilkens gudomliga liturgi vi firar och alla helgon -må Han förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.

Kör: Beskydda, o Du rene, vår andlige fader, från varje frestelse, och bevara honom/henne osårad, obesegrad och från fördömelse; förbise icke vår åkallan, o du allom prisade, utan uppfyll hans/hennes önskan, o du obefläckade, på det att han/hon må för evigt förhärliga ditt gudomliga namn, o Jungfru, och lovsjunga din storhet.

Psalm 33: Jag vill lova Herren alltid, hans pris skall ständigt vara i min mun. Min själ skall berömma sig av Herren; de ödmjuka skola höra det och glädja sig. Loven med mig Herren, låtom oss med varandra upphöja hans namn. Jag sökte Herren, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig. De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel. Här är en betryckt, som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd. Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem. Smaken och sen, att Herren är god; säll är den man, som tager sin tillflykt till honom. Frukten Herren, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist. Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka Herren hava icke brist på något gott. Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder Herrens fruktan. Är du en man, som älskar livet och önskar att se goda dagar? Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek. Vänd dig bort ifrån det som är ont och gör, vad gott är, sök friden och trakta därefter. Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden. När de rättfärdiga ropa, då hör Herren och räddar dem ur all deras nöd. Herren är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande. Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt. Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås. Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld. Men sina tjänares själar förlossar Herren, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

Psalm 144: Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen. Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen. Stor är Herren och högt lovad, ja hans storhet är outrannsaklig. Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar. Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk. Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja. Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet. Nådig och barmhärtig är Herren, långmodig och stor i mildhet. Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk. Alla dina gärningar, Herre, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig. De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna. Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte. Herren uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda. Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd. Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk. Herren är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt. Han gör, vad de gudfruktiga begära, och hör deras rop och frälsar dem. Herren bevara alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra. Min mun skall uttala Herrens lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

Prästen läser framför det heliga Bordet: Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss.

Föreläsare: Efter den gudomliga kommunionen av de livgivande och hemlighetsfulla gåvorna, giv då strax pris och stor tacksägelse och ivrigt och av hela hjärtat säg till Gud:

Ära vare Dig, o Gud. (3 gånger)

Jag tackar Dig, Herre min Gud, för att Du icke förskjutit mig, syndare, utan låtit mig mottaga Dina heliga gåvor. Jag tackar Dig för att Du låtit mig, ovärdige, bliva delaktig av Dina allrarenaste och himmelska gåvor. Du kärleksfulle Härskare, som har dött och återuppstått för vår skull och som har givit oss dessa högheliga och livgivande Hemligheter till våra själars och kroppars väl och helgelse; giv att de må bliva även mig till själens och kroppens hälsa, till förjagande av allt, som står mig emot, till ett Ijus för min själs ögon, till själafrid, till en tro, som icke kommer på skam, till oskrymtad kärlek, till tillväxt i visdom, till uppfyllande av Dina bud, till mottagande av Din nåd och tillägnelse av Ditt Rike. Giv att jag, bevarad genom dem i Din helighet, alltid må minnas Din nåd och icke mer leva för mig själv utan för Dig, vår barmhärtige Härskare. Och när jag skall skiljas från denna världen i hopp om evigt liv, må jag då vinna den eviga vilan där, varest den högtidsfirande skarans röst aldrig tystnar och där saligheten är utan ände för dem som skåda Ditt anlete. Ty för dem som älska Dig, är Du deras sanna åstundan och deras outsägliga glädje, o Kriste vår Gud, och Dig lovsjunger allt skapat i evighet. Amen.

Bön av Basilius den Store.

O Kriste, vår Härskare och Gud, Du evigheternas Konung och världsalltets Skapare! Jag tackar Dig för alla goda gåvor, som Du har givit mig, och i synnerhet för Dina allrarenaste och livgivande Hemligheter. Jag beder Dig därför, Du gode och kärleksfulle; bevara mig under Ditt beskärm och under Dina vingars skugga! Förläna mig att ända till mitt sista andetag kunna värdigt och med rent samvetet taga del av Dina Hemligheter till syndernas förlåtelse och till evigt liv. Ty Du är livets Bröd och helighetens Källa, alla goda gåvors Givare, och Dlg, tillika med Fadern och Den Helige Ande, hembära vi ära! Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Verser av den hel. Simeon Metaphrastes.

O Skapare, som av Din vilja givit mig

Din kropp till näring, den som är en eld

Som de ovärdiga förtär! Förtär ej mig!

Men träng i mina lemmar in; i allt mitt inre,

In i mitt inre och mitt hjärtas djup.

Min missgärning likt torkat törne bränn!

Rena min själ! Min ande helge Du!

Stärk mina leder! Mina ben giv kraft!

Enheten av fem sinnen upplys Du!

Omgjorda mig med fruktan inför Dig!

Städse bevara mig, hölj och beskydda mig

Från varje själafarligt ord och verk.

Helga min själ! O rena, smycka mig

Och giv mig renhet, Ditt förstånd och Ijus!

O, låt mig endast bli Din Andes hem

Och aldrig mer en syndens boningsplats.

Så att, när i mig har ingått Kristi hemlighet,

Må fly som från ett hus i brand

Var synd och varje lidelse.

För Dig jag ställer såsom förespråkare

Din helgonskara och Din änglahär

Din förelöpare och så apostlars kör

Och främst Din Moder, den Ofläckade.

O, nådens Kriste, Hennes bön tag mot!

Och gör Din tjänare till Ijusets barn.

Ty i Din godhet endast Du

Kan våra själar helga och ge Ijus.

O, Gud och Herre tillbörligt, rätt det är

Att Dig lovsjunga dag för dag.

Bön av den hel. Kyrillos av Alexandria.

Din heliga Lekamen, Herre Jesu Kriste, vår Gud, blive mig till evigt liv och Ditt rena Blod till syndernas förlåtelse. Blive mig denna eukaristi till glädje, hälsa och fröjd. Förläna mig syndare att vid Din förskräckande tillkommelse få stå på Din härlighets högra sida, för Din allraheligaste Moders och alla helgons förböners skull. Amen.

Bön till den allraheligaste Gudaföderskan.

Allraheligaste Härskarinna, Du Gudaföderska, Du Ijus för min förmörkade själ, mitt hopp, mitt beskydd, min tillflykt, min tröst och min glädje! Jag tackar Dig för att Du låtit mig, ovärdige, bliva delaktig av Din Sons allraheligaste Lekamen och Hans dyrbara Blod. Du som födde det sanna Ljuset, upplys mitt hjärtas andliga ögon. Du som födde odödlighetens Källa, giv liv åt mig, som är död i mina synder. Du den nådige Gudens Moder, själv full av kärleksfull nåd, förbarma Dig över mig och giv mig ödmjukhet och hjärtats förkrosselse, stillhet i mina tankar och frihet för mitt fängslade förnuft. Förläna mig att till mitt sista andetag utan dom få mottaga de heliga Hemligheternas helgelse, till helande av kropp och själ. Giv mig botens och bekännelsens tårar, så att jag må lovsjunga och prisa Dig under alla mina livsdagar, ty välsignad och prisad är du i evighet.

Präst: Ty välsignad och prisad är Du i evighet.

Präst: Herre, nu låter Du Din tjänare fara hädan i frid efter Ditt ord, ty mina ögon hava sett Din frälsning, vilken Du har berett till att skådas av alla folk; ett ljus, som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet, som skall givas åt Ditt folk, Israel.

Helige Gud, helige Starke, helige Odödlige, förbarma Dig över oss. (3 gånger)

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss! Herre, rena oss från våra synder! Härskare, förlåt oss våra överträdelser! Helige, kom till oss och hela våra krankheter för Ditt namns skull!

Herre, förbarma Dig. (3 gånger)

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde Ditt namn; tillkomme Ditt Rike; ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.

Präst: Ty Ditt är riket och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheters evighet.

Herre, förbarma Dig. (12 gånger)

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim, Du som utan att förtäras födde Gud, Ordet, Du som är Gudaföderska, vi prisa Dig!

I Herrens namn, Fader välsigna!

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från det döda), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, de heliga, ärade och högtlovade Apostlarna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder, [kyrkans helgon], de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna, [dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och alla helgon -må Han förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.

Såsom hörnstenen för dem som förtrösta på Dig, må Du, o Herre, stadfästa Kyrkan, som Du har friköpt med Ditt dyrbara blod.

Kyrkan visar sig vara såsom en strålande himmel, som skiner ett vägledande ljus över dem som tror. Stående däri ropa vi högt: må Du själv stadfästa detta hus, o Herre.

Präst: Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss.