Sena aftongudstjänsten

Om firandet sker i en kyrka äger det rum utanför templon (ikonostasen) med draperierna fördragna.

Om en präst finnes närvarande vid gudstjänstens firande inleder han med: Välsignad är vår Gud, städse nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn. Annars:

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss. Amēn.

Om en präst finnes närvarande läser han ”Ära åt Dig…” och ”Himmelske konung…” i begynnelsebönerna.

Himmelske Konung, Tröstare, Du sanningens Ande, Du som är allestädes närvarande och uppfyller allt, det godas skatt, o Du Livgivare, kom och tag Din boning i oss och rena oss från allt ont och fräls, o Gode, våra själar.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss. Herre, rena oss från våra synder. Härskare, förlåt oss våra överträdelser. Helige, kom till oss och hela våra krankheter för Ditt namns skull.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Fader vår, som är i himlarna. Helgat varde Ditt namn. Tillkomme Ditt Rike. Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån den onde.

Om en präst är närvarande läser han det sedvanliga slutet: Ty riket är Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheters evighet. Annars:

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss. Amēn.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla för Kristus själv, vår Konung och Gud.

Förbarma Dig över mig, o Gud, i Ditt stora förbarmande, utplåna min missgärning i Din stora barmhärtighet.

Mot Dig allena har jag syndat och gjort vad ont är inför Dig, på det att Du må finnas rättfärdig i Dina ord och segra när Du bliver dömd.

Ty se, Du har ju behag till sanning; det dolda och hemliga i Din vishet har Du uppenbarat för mig.

Du skall bestänka mig med isop, och jag skall bliva ren; Du skall två mig, och jag skall bliva vitare än snö.

Du skall låta mig få höra fröjd och glädje; de ben som voro förnedrade skola jubla.

Vänd bort Ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande i mitt inre.

Låt mig åter få fröjdas över Din frälsning, och stärk mig med en ande som leder.

Då skall jag lära överträdarna Dina vägar, och de ogudaktiga skola omvända sig till Dig.

Rädda mig undan blodsutgjutelser, Gud, Du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över Din rättfärdighet.

Ty hade Du önskat offer, skulle jag ha givit Dig det, till brännoffer har Du icke lust.

Ett offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall Du, Gud, icke förakta.

Må de genast vika tillbaka i sin skam, de som säga till mig: ”Rätt åt dig, rätt åt dig.”

Men alla de som söka Dig, o Gud, må fröjdas och vara glada i Dig, och de som åstunda Din frälsning säge alltid: ”Lovad vare Herren!”

O Herre, hör min bön, lyssna till min åkallan i Din sanning, hör mig i Din rättfärdighet.

Gå icke till doms med Din tjänare, ty inför Dig skall inget levande räknas rättfärdigt.

Han satte mig i mörkret såsom de längesedan döda och min ande försmäktade i mig; i mig förvirrades mitt hjärta.

Jag tänkte på forna dagar, jag begrundade alla Dina gärningar, Dina händers verk eftersinnade jag.

Vänd icke Ditt ansikte ifrån mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i avgrunden.

Herre, lär mig känna den väg jag skall gå, ty till Dig har jag lyft min själ.

För mig ut ifrån mina fiender, o Herre, ty till Dig har jag tagit min tillflykt. Lär mig att göra Din vilja, ty Du är min Gud.

Din gode Ande skall leda mig in i rättrådighetens land. För ditt namns skull, o Herre, skall Du vederkvicka mig.

I Din rättfärdighet skall Du föra min själ ut ur mina bekymmer och i Din nåd skall Du utrota mina fiender.

Och Du skall förgöra alla dem som förtrycka min själ, ty jag är Din tjänare.

Vi lova Dig, vi välsigna Dig, vi tillbedja Dig, vi prisa och ära Dig, vi tacka Dig för Din stora härlighet:

O Herre Gud, himmelske konung, Gud Fader allsmäktig, o Herre, Guds enfödde son, Jesus Kristus, och den Helige Ande.

O Herre Gud, Guds lamm, Faderns son, som borttager världens synder, förbarma Dig över oss, Du som borttager världens synder.

Mottag vår bön, Du som sitter på Faderns högra sida, och förbarma Dig över oss.

Ty Du är allena helig, Du allena Herre, Jesus Kristus, Gud Fadern till ära. Amēn.

Dagligen vill jag välsigna Dig och prisa Ditt namn i evighet; ja, i evigheters evighet.

Herre, Du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Jag sade, o Herre, förbarma Dig över mig; hela min själ, ty jag har syndat emot Dig.

Herre till Dig har jag tagit min tillflykt; lär mig att göra Din vilja, ty Du är min Gud.

Välsignad vare Du, o Herre, våra fäders Gud, och prisat och förhärligat vare Ditt namn i evighet. Amēn.

Ty Dig tillkomme pris, lov och ära, Fader och Son och Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på Honom genom vilken allting är skapat;

Som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom av den Helige Ande och Jungfrun Maria och blivit människa.

Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven;

Därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens Rike icke skall varda någon ände.

Och på den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna.

Härefter läsa vi akathistoshymnen till Guds Moders ära. Den första kontakion sjunges ofta, resten reciteras (oftast av präst framför Gudaföderskans ikon). Kyrkan (skeppet och narthex) berökes med ett handrökelsekar.

GUDAFÖDERSKAN

När den okroppslige fick* det hemlighetsfulla budet,* kom han i hast och stod* framför Josefs boning* och talade då till Jungfrun,* hon som är oförmäld:* Den som har sänkt himlarna* genom Sitt nedstigande* hålles nu och förvaras* oförändrat i dig.* Nu skådande Honom taga* i ditt heliga sköte,* en tjänares ringa gestalt,* ropar jag i fruktan till dig:

Till dig, o Härförerska,* bringa vi[2]* din från lidanden lösta hjord* en tacksam segersång, o Theotokos.* Och, då du har en oövervinnelig makt,* från all upptänklig fara* må du befria oss,* att vi må ropa till dig:

En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds Moder: Gläd dig!* (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska fräls oss![3]

En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds Moder: Gläd dig!* (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska fräls oss!

En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds Moder: Gläd dig!* Och då han såg Dig, Herre,* antaga kroppslig gestalt* stod han kvar i förfäran* och åkallade henne sålunda,* med sin okroppsliga röst:

Gläd dig, ty genom dig strålar glädjen fram. Gläd dig, ty genom dig flyr förbannelsen bort.

Gläd dig, du den fallne Adams Återställelse[4]. Gläd dig, du Evas Befrielse från tårar.

Gläd dig, Höjd, oåtkomlig för mänskotankar. Gläd dig, Djup, ogenomträngligt för änglarnas blickar.

Gläd dig, Stjärna som förebådar Solen. Gläd dig, Sköte där Gud blev kött.

Gläd dig, ty genom dig förnyas skapelsen. Gläd dig, ty genom dig blir Skaparen barn.

Skådande sig själv i kyskhet* sade hon, den heliga,* oförskräckt till Gabriel:* Ditt sällsamma tal synes* min själ för svårt att fatta.* Huru kan ett barn bliva till* utan manlig säd,* i det du ropar:

Sökande kunskap om det okända* ropade Jungfrun till honom* som tjänade henne i denna stund:* Huru kan ett orört sköte* föda en son? Svara mig?* Han svarade då henne åter* med bävan ropande sålunda:

Gläd dig, du Invigda i ett outsägligt rådslut. Gläd dig, du deras Tro som kräver tystnad.

Gläd dig, Himlastege, där Gud steg ned. Gläd dig, Bro, som leder de från jorden till himlen.

Gläd dig, Under, vitt omtalat bland änglar. Gläd dig, Sårande, begråtet av demoner.

Gläd dig, du som outsägligt födde Ljuset. Gläd dig, du som inget röjde för någon.

Gläd dig, du som överträffar de vises kunskap. Gläd dig, du som upplyser de troendes sinne.

Kraften från den Högste* överskyggade då den orörda,* så att hon blev havande,* och framställde då hennes* fruktsamma moderliv* såsom en ljuvlig åker,* för alla som vill skörda* frälsning, i det de sjungo:

Bärande Gud i sitt sköte,* skyndade Jungfrun med hast,* till den havande Elisabet.* Då greps hennes barn av fröjd* då han hörde en hälsning,* och sprittande liksom sjungande* ropade han till Guds Moder:

Gläd dig, Vinranka från ett aldrig vissnande Skott. Gläd dig, Mark frambringande oförgänglig Frukt.

Gläd dig, du som skötte om den människoälskande Åkermannen[5]. Gläd dig, du som planterade Planteraren av våra liv.

Gläd dig, Åker med riklig skörd av förbarmande. Gläd dig, Bord dignande med en överflöd av nåd.

Gläd dig, ty du återupplivar glädjens äng. Gläd dig, ty du bereder en hamn för våra själar.

Gläd dig, förbönens värdiga Rökelse. Gläd dig, Försoning för hela världen.

Gläd dig, Guds välbehag till de dödliga. Gläd dig, de dödligas förtröstan på Gud.

Med en storm av tvivel* i sitt sinne stod* den ärbare Josef förvirrad,* då han visste dig* vara oförmäld,* men misstänkte dig,* o du klanderfria,* om otrohet.* Men då han fick veta om dig* att du hade blivit havande* av den Helige Ande,* ropade han ut i förvåning:

Herdarna hörde änglarna* lovsjunga Kristi ankomst,* ett människoblivande.* Då ilade de till Honom* såsom till en Herde,* och sågo Honom likt* ett oskuldsfullt lamm fört i bet* i Marias sköte,* hyllande henne sägande:

Gläd dig, Moder till Lammet och Herden. Gläd dig, Hägnad för de besjälade fåren.

Gläd dig, Försvar mot osynliga fiender. Gläd dig, Öppnare av paradisets portar.

Gläd dig, ty de himmelska glädjas med jorden. Gläd dig, ty de jordiska jubla med himlarna.

Gläd dig, apostlarnas aldrig tystnande Röst. Gläd dig, martyrernas oövervinneliga Mod.

Gläd dig, ty genom dig blev dödsriket avklätt. Gläd dig, ty genom dig bekläddes vi med ära.

De vise männen sågo* den av Gud ledda stjärnan* och följande dess sken,* och hållande den som en lampa,* sökte de därmed Konungen,* Han som är den mäktige,* och då de nådde den ouppnåelige,* gladde de sig och ropade* till Honom på detta sätt:

Kaldéernas söner sågo* i Jungfruns händer Den* som med handen skapat* människan, och i Honom* igenkände de* världens Härskare,* fastän Han antagit en* ringaste tjänares skepnad,* skyndade de ivrigt att* hylla Honom med gåvor,* och ropade till den Välsignade:

Gläd dig, Moder till Stjärnan som aldrig går ned. Gläd dig, skymning över den hemlighetsfulla dagen.

Gläd dig, du som släckte villfarelsens glöd. Gläd dig, du som upplyser Treenighetens förtrogna.

Gläd dig, du som krossade den omänskliga tyrannens makt. Gläd dig, du som frambragte Kristus, den människoälskande Herren.

Gläd dig, ty du förlöste oss från barbarisk avgudatjänst. Gläd dig, du som räddade oss från orena gärningar.

Gläd dig, ty du avbröt eldens dyrkan. Gläd dig, ty du släckte begärens flamma.

Gläd dig, de troendes Vägvisare till kyskhet. Gläd dig, alla släkters Glädje.

Som Gudasända budbärare* återvände de vise männen* till Babylon i fjärran*, och fullbordade profetian om Dig* och kungjorde då för alla* att Du är Kristus, Gud,* kvarlämnande Herodes, likt en dåre,* som icke förstår att sjunga:

Med sanningens ljus upplyste Du* Egypten och förjagade* lögnens stora mörker;* ty dess avgudar, som icke utstodo* Din makt, o Frälsare, föllo;* men de som befriades ur deras våld* ropade till Guds Moder:

Gläd dig, du som har nedtrampat lögnens villfarelse. Gläd dig, du som har gjort avgudarnas list om intet.

Gläd dig, Sjö som dränkte den sinnlige Farao. Gläd dig, Klippa som vederkvicker de som törstar efter liv.

Gläd dig, Eldstod, visande väg för dem som äro i mörkret. Gläd dig, världens Beskydd, mera vidsträckt än molnskyn.

När Simeon skulle lämna* denna bedrägliga tidsålder,* blev Du räckt åt honom* som ett litet barn,* men han igenkände Dig* såsom fullkomlig Gud;* därför, häpnande över* Din outsägliga vishet,* utropade han:

Ny var skapelsen som* Skaparen lät oss, Sin skapelse, skåda,* då Han spirade upp* ur ett obefruktat sköte* och bevarade det orört sådant* det var, så att vi,* som skåda undret, måtte* besjunga henne nu,* i det vi ropa sålunda:

Gläd dig, ty i dig lyser uppståndelsens förebild fram. Gläd dig, ty du synliggör änglarnas liv.

Gläd dig, Träd med sköna frukter som livnär de troende. Gläd dig, lummiga Träd som giver skydd åt många.

Gläd dig, du som bar de vilsegångnas Vägvisare. Gläd dig, du som födde fångarnas Förlösare.

Gläd dig, du den rättfärdige Domarens Bevekare. Gläd dig, du, de mycket syndandes Tillgift.

Gläd dig, frimodighetens Klädnad för de nakna. Gläd dig, Kärlek som besegrar allt begär.

Då vi skåda den sällsamma* födelsen avlägsna vi oss alla* från världen såsom främlingar* och rikta vårt sinne mot himlen;* ty för den skull framträdde Gud,* den Höge, såsom en ringa* människa på vår jord,* för att Han skulle draga* mot höjden dem som ropa* till Honom på detta sätt:

Helt varande med dem där nere* övergav det obegränsade Ordet* dock icke alls höjderna;* ty icke allenast en* förflyttning i rummet det var,* utan ett gudomligt nedstigande;* och Han föddes av en Jungfru,* utvald utav Gud,* som lyssnar till ord som dessa:

Gläd dig, Omslutande av Guden som icke kan omslutas. Gläd dig, Dörr till det höga mysteriet.

Gläd dig, tvivelväckande Rykte för de otroende. Gläd dig, otvivelaktiga Stolthet för de trogna.

Gläd dig, allheliga Vagn för Den som rider på keruber. Gläd dig, ädlaste Boning för Den som sitter på serafer.

Gläd dig, du som förenar motsatser till ett. Gläd dig, du som sammanbinder jungfrudom med moderskap.

Gläd dig, genom dig blev överträdelsen upplöst. Gläd dig, genom dig öppnades paradiset.

Hela änglavärlden stod* högeligen förundrad* över Ditt mänskoblivande,* ty den såg den otillgänglige* Guden bliva en för alla* tillgänglig människa,* vilken förbliver med oss* och hör ifrån alla som ropa:

Välljudande talare vi se* stumma som fiskar inför Dig,* o Gudaföderska,* ty de förmå ej förklara,* huru du födde men* dock förblev jungfru;* men vi åter i undran inför* mysteriet ropa i tro:

Gläd dig, ty filosoferna blevo som fånar. Gläd dig, du bevisade de logiskas ologik.

Gläd dig,ty de ordskickliga blevo utskämda. Gläd dig, ty mytdiktarna tynade bort.

Gläd dig, du rev sönder athenarnas tankeväv. Gläd dig, du som fyllde fiskarnas fångstnät

Gläd dig, du som räddar ur okunskapens djup. Gläd dig, du som upplyser mången med kunskap.

Gläd dig, Skepp för dem som önska bliva frälsta. Gläd dig, Hamn för dem som segla i världen.

Frälsa världen ville* alltets Härskare,* och kom av egen vilja* till denna, som Gud en Herde,* för vår skull tagande mänsklig* ringa gestalt som vår,* ty genom denna likhet* kallar Han dem som Han liknar,* men hör oss såsom Gud:

Du är, o Theotokos och Jungfru,* en borg för jungfrur och alla,* som taga sin tillflykt till dig,* ty Skaparen av himmel och jord* utvalde dig, o i allo rena,* till en boning åt Sig,* då Han tog plats i ditt sköte,* och lärde oss alla att ropa* till dig på detta sätt:

Gläd dig, den andliga återställelsens anförare. Gläd dig, fördelare av gudomlig godhet.

Gläd dig, ty du pånyttfödde de i synd avlade. Gläd dig, ty du ingav förnuft åt de av förnuft berövade.

Gläd dig, ty du har förintat hjärtats skadegörare. Gläd dig, ty du har fött renhetens Såningsman.

Gläd dig, Brudgemak för en förening utan säd. Gläd dig, du som förenar de troende med Herren.

Gläd dig, sköna Vårdare av jungfrur. Gläd dig, du smyckar de heligas själar till bröllop.

Varje lovsång blir förstummad,* som söker att fatta hur väldig* Din rika barmhärtighet varit,* ty om vi än framförde* sånger, talrika som öknens sandkorn,* o store helige Konung,* så fullgjorde vi dock ej* något värdigt de gåvor* Du har givit oss,* som ropa till Dig sålunda:

Ett ljusbringande ljus* för dem som vandra i mörker,* så se vi den heliga Jungfrun;* ty då hon tänder det* översinnliga ljuset,* leder hon oss alla till* gudomlig vis kunskap,* med morgonens klara strålglans* belysande tanken,* och prisas av oss med dessa ord:

Gläd dig, den andliga Solens Stråle. Gläd dig, det aldrig försvinnande ljusskenets Glans.

Gläd dig, Ljungeld som upplyser våra själar. Gläd dig, likt åskan förskräcker du fiender.

Gläd dig, du frambringar det mycket stjärnbeströdda Ljuset att grynas. Gläd dig, du låter den evigt strömmande Floden brusa fram.

Gläd dig, dopfuntens levande förebild. Gläd dig, du som borttager syndens smuts.

Gläd dig, Bad, som rentvår samvetet. Gläd dig, Bägare med vin som uppöser glädje.

Gläd dig, Doft av den Smordes vällukt. Gläd dig, det hemlighetsfulla gästabudets Liv.

Då Förlösaren av människor, ville* efterskänka alla forna skulder,* kom Han själv av egen vilja* till dem som undandragit sig Hans nåd,* och havande sönderrivit skuldebrevet* hör Han ifrån alla som ropa:

Då vi lovsjunga den* du födde prisa vi dig,* o Gudaföderska,* som det besjälade templet;* ty i ditt moderliv* tog Han boning, Herren* som håller allt i Sin hand,* och Han helgade och upphöjde dig* och lärde alla att ropa* till dig sägande:

Gläd dig, Guds och Ordets Tabernakel. Gläd dig, du heligare än det allraheligaste.

Gläd dig, fromma konungars kostbara Diadem. Gläd dig, vördade prästers ärbara Berömmelse.

Gläd dig, genom vilken segertecken höjas. Gläd dig, genom vilken fienderna störtas.

O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är heligare än alla de heliga. (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska, fräls oss![6]

O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är heligare än alla de heliga. (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska, fräls oss!

O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är heligare än alla de heliga;* emottag nu vår gåva* och förlös oss från allt ont* och befria alla från den kommande domen,* som samfällt ropa till dig:

Gläd dig, ty genom dig strålar glädjen fram. Gläd dig, ty genom dig flyr förbannelsen bort.

Gläd dig, du den fallne Adams Återställelse. Gläd dig, du Evas Befrielse från tårar.

Gläd dig, Höjd, oåtkomlig för människotankar. Gläd dig, Djup, ogenomträngligt även för änglarnas blickar.

Gläd dig, Stjärna som förebådar Solen. Gläd dig, Sköte där Gud blev kött.

Gläd dig, ty genom dig förnyas skapelsen. Gläd dig, ty genom dig blir Skaparen barn.

(Sjunges vid vissa tillfällen tre gånger med ett trefaldigt Allēlouïa efter var gång)

Till dig, o Härförerska,* bringa vi* din från lidanden lösta hjord* en tacksam segersång, o Theotokos.* Och, då du har en oövervinnelig makt,* från all upptänklig fara* må du befria oss,* att vi må ropa till dig:

Sannerligen är det tillbörligt att prisa Dig salig, o Theotokos, Du evigt saliga och helt otadliga, Du vår Guds Moder. Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim; Du som utan att förtäras födde Gud, Ordet; Du som är Theotokos, vi prisa Dig.

Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Om en präst är närvarande läser han det sedvanliga slutet: Ty riket är Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu och alltid och i evigheters evighet. Annars:

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss. Amēn.

Sedan dagens troparion (se appendix) eller följande troparion i den fjärde tonen[8]:

O våra fäders Gud, Du som alltid handlar med oss efter Din mildhet, tag icke Din nåd ifrån oss, utan led våra liv i frid, genom deras förböner.

Smyckad med Dina martyrers blod från hela världen, såsom med fint linne och purpur, ropar Din Kyrka genom dem till Dig, o Kriste, vår Gud: sänd din barmhärtighet ned över ditt folk; skänk frid åt Din hjord och förbarmande över våra själar.

Med helgonen, o Kriste, giv dina tjänares själar vila, där varest det ej finnes smärta, suckan eller sorg, utan liv förutan ände.

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn. Theotokion i den första tonen.

Genom Gudaföderskans och alla Dina helgons förböner, o Herre, giv oss Din frid och förbarma Dig över oss, Du ende barmhärtige.

Men på lördagens afton läses endast uppståndelsens hypakoë (söndagens) i den angivna tonen (se appendix).

O Du, som varje tid och varje stund, i himmelen och på jorden, prisas och äras, o Kriste, vår Gud, stor i mildhet och stor i barmhärtighet; Du som älskar de rättfärdiga och förbarmar Dig över syndarna; Du som kallat alla till frälsning med löfte om kommande goda gåvor: Mottag, o Herre, våra böner denna stund och led våra liv efter Dina stadgar. Helga våra själar, rena våra kroppar, styr våra tankar, rena våra sinnen och bevara oss från all sorg, allt ont och all smärta. Beskärma oss med Dina heliga änglar, på det att vi bevarade och ledda av deras härskara, må nå fram till trons enhet och till kunskapen om Din ofattbara härlighet, ty Du är välsignad i evigheters evighet. Amēn.

Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim; Du som utan att förtäras födde Gud, Ordet; Du som är Theotokos, vi prisa Dig.

Om en präst finnes närvarande säger läsaren: I Herrens namn, Fader välsigna! Präst: Gud vare oss nådig och välsigne oss, och vise Sitt ansikte för oss, och förbarme Sig över oss[9]. Annars:

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss.

Läsare: Amēn[10]. Herre, förbarma Dig. (12) Och hjälp oss och fräls oss, o Heliga jungfru!

O du obefläckade, kyska, orörda och renaste Jungfru, Guds brud, Härskarinna, som med Ditt förunderliga födande har förenat Gud, Ordet, med människan och sammanfört vårt släktes fallna natur med det himmelska; o du hopplösas enda hopp, en hjälp för de kämpande, en hjälp för dem som skynda till dig, och de kristnas tillflykt: Förskjut icke mig, syndare, den förbannade, jag som helt och hållet gjort mig själv ofruktbar genom orena tankar, ord och gärningar och som genom sinnets slöhet blivit en slav åt världens nöjen. Men då Du är moder till vår människoälskande Gud, visa Din kärlek till människan och hav medlidande över mig en syndare, den förlorade, och mottag mina förböner, givna Dig med orena läppar. Och då du är moder, frambär inför Din Son, vår Härskare och Herre, att Han må öppna, även för mig, Sin gudomliga kärleks förbarmande och överse med alla mina oräkneliga missgärningar, vända mig till bot och leda mig till att följa alla Hans bud. Var därför alltid med mig, såsom Du är nådig, ömhjärtad och har medlidande: i detta livet var min ivriga beskyddare och hjälpare, till att försvara mig från den ondes angrepp, och för att leda mig till frälsning; och vid stunden för min hädanfärd, tag hand om min förtvivlade själ och fördriv ifrån den den mörka uppsynen av onda demoner; och på den fruktansvärda yttersta domens dag, befria mig ifrån de eviga straffen, och framställ mig såsom arvtagare till den outsägliga härligheten och äran hos Din Son, vår Gud. Låt detta bliva min lott, o allraheligaste Guds Moder, Härskarinna, genom Din förmedling och hjälp, genom nåden och människokärleken hos den enfödde Sonen, vår Herre, Gud och Frälsare Jesus Kristus, vilken pris, ära och tillbedjan är tillbörligt, med Sin Fader, som är utan begynnelse, och Sin allraheligaste, goda och levandegörande Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn.

Och giv oss, o Härskare, vila till kropp och själ då vi nu gå till sömns, bevara oss under sömnen ifrån syndens dunkelhet och ifrån alla mörka nattliga begärelser. Stilla Du vår kroppsliga åtrå; utsläck alla den ondes brinnande pilar som riktas mot oss. Underkuva köttets upproriskhet och stilla varje världslig och materiell tanke. Och giv oss, o Gud, ett vaksamt sinne, rena tankar, ett besinningsfullt hjärta samt en fridfull sömn fri från varje satanisk illusion. Och låt oss vakna vid bönens timme, stärkta i Dina bud och hållande Dina domar orubbligt i åminnelse inom oss. Giv att vi hela natten må prisa Din ära, och att vi må lovsjunga, välsigna och ära Ditt underbara och härliga namn, Fader, Son och Helig Ande, nu och alltid och i evigheters evigheter. Amēn.

O härliga och ständiga Jungfru, välsignade Theotokos, frambär inför Din Son och vår Gud vår bön, att Han genom Dig må frälsa våra själar. Den helige Joannikius bön:

Fadern är min förtröstan, Sonen är min tillflykt och den Helige Ande är min beskyddare. Heliga Treenighet, ära vare Dig.

All min förtröstan ställer jag på dig, Guds Moder, bevara mig under ditt beskärm.

I dig, o full av Nåd, gläder sig hela skapelsen, både änglarnas härskara och människosläktet. O helgade tempel och andliga paradis, jungfrurs stolthet: genom dig blev Gud kött och föddes såsom ett barn, Han, vår Gud som fanns före all tid; för Han gjorde ditt modersliv till en tron, och Han gjorde dig mer vittfamnande än himlarna. I dig, O full av Nåd, gläder sig hela skapelsen. Ära vare dig.

O helige ängel, du som vakar över min fördömda själ och mitt lidelsefulla liv. Övergiv icke mig, syndare, och gå icke ifrån mig för min tygellöshets skull. Låt icke den onde demonen vinna makt över mig genom övergrepp mot denna dödliga kropp, utan tag min svaga och kraftlösa arm och led mig in på frälsningens väg. Ja, helige Guds ängel du min fördömda kropps beskyddare och bevarare, förlåt mig allt det varigenom jag bedrövat dig under alla mina livsdagar, så ock det, varigenom jag har syndat denna dag. Beskärma mig under denna natt och skydda mig mot alla motståndarens frestelser, så att jag icke förtörnar min Gud med någon synd, och bed till Herren för mig, att Han må befästa mig i Sin fruktan och göra mig värdig att vara Hans godhets tjänare. Amēn

O Theotokos och Jungfru, gläd dig, o Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad vare du bland kvinnor och välsignad vare din livsfrukt. Ty du har fött våra själars Frälsare. (3)

I djup vördnad för din jungfrulighets skönhet och din renhets omåttliga strålglans, hälsade Gabriel på dig, o Theotokos: Vilken lovsång värdig dig kan jag dig skänka? Och vid vilket namn skall jag kalla dig? Jag är i trångmål och står i fruktan. Men, såsom jag blivit tillsagd, ropar jag till dig: Gläd dig, o full av Nåd.

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss. Amēn.

Läsare: Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amēn. Herre, förbarma Dig. (3). Helige Fader, välsigna!

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från de döda), genom förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, de heliga, ärade och högtlovade Apostlarna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder, [kyrkans helgon], de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna, [dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och alla helgon - må Han förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.

Sedan gör superior (abboten) en prostration till marken och säger till bröderna: Välsigna heliga fäder! Förlåt mig en syndare.

Bröderna börjar så, två och två, en från varje kör, enligt deras rang, att göra detsamma: att fråga om och mottaga förlåtelse tills alla är klara. Men prästen skall säga följande medan vi svara: Herre förbarma Dig oavbrutet:

För vår Biskop (namn) (eller i ett kloster: För vår Fader namn eller För vår Moder namn) och hela vårt brödraskap i Kristo (eller systraskap i Kristo).

Låtom oss också bedja om överflöd av jordens frukter och för varje ortodoxt kristens själ.

Låtom oss välsigna fromma konungar, ortodoxa biskopar, grundarna av detta heliga hus (eller kloster), våra föräldrar, lärare, och alla våra fäder och bröder som gått till vila före oss, och alla ortodoxa här och allestädes fromt lagda till vila.

Under ditt medlidande fly vi, o Theotokos, försmå icke våra böner i tider av vedermöda; men rädda oss från faror, o enda rena, o enda välsignade.

Då hon såg Ditt orättvisa slaktande, o Kriste, * grät Din rena Moder i sorg: O allramildaste Barn, huru kommer det sig att Du dör såsom en laglös? * Huru kommer det sig att Du, som * har upphängt hela jorden * på floderna av vatten, nu själv är upphängd på korstes trä. * O barmhärtigaste Välgörare, * lämna mig icke, * Din Moder och tjänarinna, allena.

På aftonen till lördagen eller när det är en vigilia sjunga vi följande theotokion:

Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss.

Och efter det att alla mottagit förlåtelsen från superior återvända vi till våra celler där vi säga följande bön:

O Herre, Du människoälskare, förlåt alla, som hata och skymfa oss. Gör väl mot dem som göra väl mot oss. Giv våra bröder och anhöriga, vad de begära till frälsning och evigt liv. Besök de sjuka och giv dem läkedom. Styr de sjöfarande. Färdas med alla resande. Styrk alla ortodoxt kristna. Giv syndernas förlåtelse åt dem som tjäna och visa oss barmhärtighet. Förbarma Dig över dem som anbefallt sig åt våra förböner, vi ovärdiga, efter Din stora nåd. Tänk, o Herre, på våra redan hädangångna fäder och bröder och giv dem ro där, varest Ditt ansiktes ljus lyser. Tänk, o Herre på dem av våra bröder, som äro fängslade, och rädda dem från allt ont. Tänk, o Herre, på dem som i Dina heliga kyrkor bära fram offer och göra vad gott är och giv dem vad de begära till frälsning och evigt liv. Tänk, o Herre också på oss, Dina ringa, syndiga och ovärdiga tjänare och upplys vårt förstånd med Ditt kunskaps ljus. Led oss på Dina budsords väg genom förbönerna av vår allrarenaste Härskarinna, Theotokos och ständigt rena Jungfrun Maria, och av alla Dina helgon, ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amēn.

Enligt slavisk ordning (The Unabbreviated Horologion, Jordanville 1992) följer efter det lilla avskedet följande:

Sedan gör klosterföreståndaren en prostration till marken och säger till bröderna: Välsigna heliga fäder och bröder och förlåt mig, en syndare, allt vad jag har syndat denna dag i ord, gärning och tanke, och med alla mina sinnen.

Och bröderna skall svara: Gud förlåte dig, helige Fader. Och bröderna börjar så, två och två, en från varje kör, enligt deras rang, att göra det samma, att fråga och motta förlåtelse tills alla är klara. Under tiden skall prästen säga följande medan vi oavbrutet svara: Herre, förbarma Dig.

För vår biskop och fader N.N. (eller i kloster: För vår Fader… eller: För vår Moder…) och hela vårt brödraskap (systraskap) i Kristo.

Låtom oss bedja om överflöd av jordens frukter och för varje ortodoxt kristens själ.

Låtom oss välsigna fromma konungar, ortodoxa biskopar och för grundarna av detta heliga hus (eller kloster), våra föräldrar, lärare och alla våra fäder och bröder som gått före oss till sin vila, de ortodoxa här och annorstädes som fromt hava somnat in.

Våra föräldrar, och alla som hava gått hädan före oss, våra fäder och bröder, och alla ortodoxa här och allestädes lagda till vila.

Präst: För Din allrarenaste Moders och alla helgons förböners skull, o Herre Jesu Kristi, vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss

Kör: Amēn. Och vi venererar de heliga ikonerna och mottager prästens välsignelse.

Hypakoë

Myrrabärerskorna, som ilade i förväg, förkunnade Din högt prisade uppståndelse för apostlarna, o Kriste. Såsom Gud har Du uppstått och skänkt världen stor nåd.

Hypakoë

Med fruktan kommo kvinnorna till graven för att smörja Din kropp, o Kriste vår Gud. Då fingo de se änglar vid graven och de förskräcktes. Ty från dem hördes ordet, som sade, att Herren uppstått och givit världen stor nåd.

Hypakoë

Väckande häpnad genom sin uppenbarelse och hugsvalande genom sitt tal sade den strålande ängeln till de myrrabärarande kvinnorna: ”Varför söken I den levande i graven; Han har uppstått och gjort gravarna tomma. Lären känna förstörelsens oemotståndliga baneman. Sägen till Gud: Huru underbara äro icke Dina verk! Ty Du har frälsat människors släkte!”

Hypakoë

Myrrabärerskorna, som ilade i förväg, förkunnade Din högt prisade uppståndelse för apostlarna, o Kriste. Såsom Gud har Du uppstått och skänkt världen stor nåd.

Hypakoë

Med förståndet förundrade av änglasynen och till anden upplysta av den gudomliga Uppståndelsen förkunnade myrrabärerskorna för apostlarna: ”Förkunnen bland folken Herrens uppståndelse, Han som bistår genom under och skänker oss stor nåd.”

Hypakoë

Genom Din frivilliga och livgivande död har Du, o Kriste, såsom Gud krossat dödsrikets portar och öppnat för oss det gamla paradiset. Uppstånden från de döda har Du räddat vårt liv från förintelsen.

Hypakoë

Du som antog vår gestalt och i kroppen uthärdade Korset, fräls mig genom Din uppståndelse, o Kriste vår Gud, ty Du är människoälskande.

Hypakoë

Myrrabärerskorna stodo vid Livgivarens grav, sökande den odödlige Härskaren bland de döda, men de bevärdigades från ängeln det goda budskapets glädje och förkunnade för apostlarna: ”Se Herren har uppstått och skänkt världen stor nåd.”

I himmelens härförare, vi ovärdiga bedjen eder,* att I genom edra förböner, må beskärma oss under eder okroppsliga härlighets skugga,* och beskydda oss, som falla ned inför eder, och ivrigt gråta:* Befria oss från fara, I krafters Furstar i höjden.

De rättfärdigas minne firas med lovsånger,* men för Dig, o du Förelöpare, är Herrens vittnesbörd tillräckligt.* Ty du har i sanning visat dig vara den ärevördigaste bland profeter,* ty du aktades värdig att i levande vatten döpa Honom, som de förkunnat.* Därför har du ock, sedan du lidit för sanningen,* för dem som äro i dödsriket förkunnat* den i köttet uppenbarade Guden,* som borttager världens synder* och giver oss stor nåd.

Fräls, Herre, Ditt folk* och välsigna Din arvedel. * Giv Din kristenhet seger över motståndarna* och bevara Ditt herravälde genom Ditt kors.

O heliga apostlar,* bedjen barmhärtighetens Gud,* att Han må förläna våra själar* syndernas förlåtelse.

Troparion, den fjärde tonen

Såsom en förebild i tro, en ikon av mildhet och en måttfullhetens lärare,* har du visat dig för din hjord.* Därför att du genom ödmjukhet vunnit höghet* och genom fattigdom rikedom.* Bed, o Fader biskop Nikolaos,* hos Kristus vår Gud* att våra själar må frälsas.

Troparion, den första tonen

Fräls, Herre, Ditt folk* och välsigna Din arvedel.* Giv Din kristenhet seger över motståndarna* och bevara Ditt herravälde genom Ditt kors.

Troparion, den andra tonen

I apostlar, martyrer, profeter,* biskopar, saliga och rättfärdiga,* I som haven kämpat den goda kampen och bevarat tron;* I som haven Eder fasta tillförsikt till Frälsaren,* vi ropa till eder, bedjen till Honom, den Gode, att Han må frälsa våra själar.

[1] Eller: ”du brud utan brudgum”. På grekiska:”Nymfē anymfeute”. Det svenska ordet förmälning betyder ”giftermål”.

[2] På grekiska ”polis”, alltså egentligen ”din stad”, dvs. Konstantinopel.

[3] Detta omkväde saknas i slavisk typikon (Jordanville).

[4] En mer dynamiskt ekvivalent översättning skulle kunna lyda: ”Gläd dig, du ropar den fallne Adam tillbaka”.

[5] En mer dynamiskt ekvivalent översättning skulle kunna lyda: ”Gläd dig, du odlade den som odlar människor i kärlek”.

[6] Detta omkväde saknas i slavisk typikon (Jordanville).

[7] Annan grekisk typikon saknar denna repetition (så t.ex. Glädens hilsningar till Guds föderske, Munk Fotios, Parakletens kloster, Oropos, Attika, 1992), men den återfinns i slavisk typikon (Jordanville).

[8] Apodeipnov Mikron i Theion Proseuchētarion indikerar här att dagens kontakion skall läsas. De flesta typikon anvisar istället dagens troparion vilket vi valt att följa. The Unabbreviated Horologion, Jordanville 1992, anger följande: ”Om templet är tillägnat Herren eller Theotokos säges templets troparion först, sedan ’O våra fäders Gud…’ etc. Om templet är tillägnat ett helgon säges dagens troparion först, sedan templets troparion och sedan ’O våra fäders Gud…’. Vidare säges ej tropariet till den kyrkan är tillägnad på lördagar. På lördagar läses uppståndelsens troparion och kontakion i den innevarande veckans ton. Från Publikanens och fariséens söndag och under hela Stora fastan så läses icke uppståndelsens kontakion, utan en från Triodion (utom den femte veckan i Fastan). Under påsktiden läses varje dag en kontakion från Pentekostarion, detta gäller till Alla helgons söndag. Om en Herrens fest infaller på en söndag, läses endast festens kontakion. Men om en fest till Gudaföderskans ära infaller, eller en till ett helgon som har en polyeleos, läses uppståndelsens kontakion, medan den som tillhör festen eller helgonet utelämnas.”

[9] I slavisk ordning säger prästen: ”Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss”.

[10] Efter denna bön läses i vissa typikon t.ex. den vid Holy Trinity Monastery som publicerat The Unabbreviated Horologion (Jordanville 1992) aftonbönerna, se Bönbok, Fader Anders Åkerström Uppsala 2002, s. 16-24, varefter gudstjänsten avslutas.