Hem > Den ortodoxa kyrkan och ekumeniken

Thessalonikemötet och ekumeniken

I april 1998 samlades representanter för Ortodoxa kyrkor som deltar i den ekumeniska rörelsen i Thessaloniki, Grekland, för att diskutera sitt deltagande i den och rent konkret hur ett deltagande skall se ut vid Kyrkornas Världsråds 8:e Generalkonferens i Harare, Zimbabwe i december 1998. Mötet hölls på inbjudan av Patriark Bartholomeos av Konstantinopel efter påtryckningar från Moskvapatriarkatet och den Serbisk-ortodoxa kyrkan samt i ljuset av det faktum att den Georgisk-ortodoxa kyrkan begärt sitt utträde och att den Bulgarisk-ortodoxa kyrkan annonserat sitt utträde ur Kyrkornas Världsråd. Under mötet föreslog Moskvapatriarkatet att endast observatörer skulle sändas och inte någon delegation. Efter en lång diskussion enades man om en kompromiss, nämligen att varje lokal ortodox kyrka skulle sända delegater, men att dessa inte skulle delta i mötets arbete utan endast vittna om de ortodoxas bekymmer för Kyrkornas Världsråd och deras krav på en omorganisation. Mötet antog en kommuniké angående detta där vi också läser:

I den avslutande delen av kommunikén så anmodas alla ortodoxa kyrkor att sända delegater till den 8:e Generalkonferensen "med uppgift att uttrycka sina farhågor enligt följande":

Man behöver inte vara någon expert på kyrkopolitik för att inse att kommunikén bär djupa spår av inkonsekvens. Det är tydligt att slutet av kommunikén, som anmodar de Ortodoxa kyrkorna att sända delegater till Harare utan att delta i gemensamma böner, gudstjänster och andra religiösa ceremonier eller delta i omröstningar, vilket är precis vad man gjort tidigare och den Ortodoxa kyrkans kanones förbjuder, inte följer huvuddelen av kommunikén, där deltagarna enhälligt förkastar grupper av "schismatiker" som kritiserar kyrkans ledarskap för ekumenism. Kommunikén påstår att dessa "schismatiker" använder "oriktigt material och missvisande information för att underbygga sin orättmätiga kritik". I en tidningsintervju delger en av deltagarna vid konferensen, Fader John Romanides, att man med "schismatiker" menar vår synod av biskopar, som han karakteriserar som en augustinsk kult ("augustinska femtekolonnare"), vad nu det kan innebära i detta sammanhang? Slutligen kommenterar kommunikén det påstådda syftet med "schismatikernas" kritik. Enligt kommunikén så skulle den vara fabricerad i ett försök att skapa "söndring och schism inom kyrkan", när det i själva verket är precis motsatsen. Det är de påstådda "extremisterna" eller "schismatikerna" som försöker beskydda den ortodoxa trons renhet, medan söndring och schism har skapats av dem som gett sig in i ekumeniken.

Hur kan man påstå att "den Ortodoxa kyrkans deltagande i den ekumeniska rörelsen alltid har grundat sig på ortodox tradition" annat än genom att förse de troende med "oriktigt material och missvisande information"? Inte bara förbjuder ortodox tradition, utan också kyrkans Heliga kanones, det mesta vad de ortodoxa deltagarna i den ekumeniska rörelsen har gett sitt tillstånd till och deltagit i, något som bevisligen kan bekräftas i både officiella dokument och videoinspelningar.

Påståendet att "utvecklingen hos några protestantiska medlemmar av Rådet…uppfattas som oacceptabla för de ortodoxa" är ju minst sagt naivt. Det är tydligen tänkt att man skall få intrycket av att denna utveckling helt nyligen tagit de ortodoxa deltagarna "på sängen", när det i själva verket är så att man mycket väl från början har vetat att man diskuterar med samfund som lämnat den Ortodoxa kyrkan för snart tusen år sedan p.g.a. trosfrågor.

Lika dumt är påståendet att" de ortodoxa varit tvungna att delta i diskussioner om frågor som var helt och hållet främmande för deras tradition" och att man p.g.a. sin minoritet inte kunnat påverka Kyrkornas Världsråds handlande och ethos. "Tvungna"? Av vem, vilka eller av vad? Tvungna p.g.a. av tortyr? Tvungna p.g.a. hot? Av rädsla för att bli kastade i den brinnande ugnen? Vår heliga tradition förser oss med ett oräkneligt antal exempel på hur ortodoxa reagerat när de konfronterats med sådant som varit "främmande för deras tradition". Sådana personer kallas för martyrer.

Som ett exempel på hur de ortodoxa som deltar i den ekumeniska rörelsen borde agera, även då de är i minoritet, kan deltagarna vid denna konferens i Thessaloniki ta ett av stadens helgon som exempel. Den Helige Gregorios Palamas, vilkens reliker vi kan venerera där, kämpade orädd i 23 år mot Barlaams och Akindynos heresier. Han tvekade inte ens då han ifrågasatte patrriarken av Konstantinopels auktoriet, Johannes XIV Kakelas. För detta fick han i fyra år sitta i en mörk fängelsehåla. Redan under sitt liv förhärligades han med storslagna under och påverkade tveklöst genom sitt handlande sin samtids ethos, trots sin minoritet.

Sammanfattningsvis kan man säga att Thessaloniki mötet innebär ett "steg bakåt" när det gäller de ortodoxa ekumenerna. En annan sak är också klar, detta "steg bakåt" är inte motiverat av ett förkastande av tidigare begångna fel, utan något som blev framtvingat p.g.a. rädsla av att förlora auktoritet och troende och att hamna i en situation som den Georgisk-ortodoxa kyrkans katholikos hamnade i, då en stor mängd kloster hotade med att bryta kommunion med honom om inte den georgiska kyrkan omedelbart utträdde ur Kyrkornas Världsråd. Så slutligen när de sedan talar om "en genomgripande omgestaltning av Kyrkornas Världsråd" och att detta skulle möjliggöra "ett fullgott ortodoxt deltagande", så undrar vi varför en sådan inte skulle vägledas utan Kyrkans Heliga kanones och tradition istället för "en blandad teologisk kommission"? Är det så att de inte annat än skenbart tagit ett "steg tillbaka"?